Datum: lördag 4 maj 2024

Tid: 15:00- ca17:00

Plats: stadsvandringen utgår från Stigbergstorget, där den senare även avslutas. Vi samlas vid stenbysterna i Gamla Varvsparken utanför Sjöfartsmuseet.

Kostnad: Gratis

Majorna bjuder på många olika typer av intressanta stadsmiljöer, från 1700-talets småskaliga trähusbebyggelse till landshövdingehus, stenstad, samt tydliga spår/sår från efterkrigstidens omfattande slumhusprogrammering, rivningsvåg och modernistiska byggande.

Följ med på årets första stadsvandring (den 48e Yimbyvandringen i ordningen), där vi bland annat kommer att titta lite närmare på ett tiotal olika infill- och ombyggnadsprojekt från de senaste åren. Vi kommer även besöka den omtalade Shellmacken, som inom en snar framtid är tänkt att demonteras.

Välkommen!

En tisdagskväll den 3 oktober 2023 fick vi en visning av Sverigehusets omtalade projekt i kvarteret Röda Bryggan i Pustervik, och där vi även tog en efterföljande after work i en av bottenvåningens lokaler. Denna stadsvandring var sannolikt den kortaste vi arrangerat sett till sträckan, och dessutom i vad som brukar beskrivas som Göteborgs minsta stadsdel med sina tre kvarter.

Vi var 19 personer som mötte upp under baldakinen utanför biograf Draken (ett tiotal anslöt dock senare under AWn), vilket visade sig vara en välvald plats att ha en inledande genomgång på med regnet hängandes i luften. Härifrån kunde man lämpligt nog även få en tydlig överblick av nybyggets fasader.

Stadsvandringen gick sedan blott tvärs över Järntorgsgatan, en sväng runt halva kvarteret, och vidare in till innergården via garaget från Brogatan. Här gavs möjlighet till ett besök i en omöblerad lägenhet (ett moment som vi dessvärre fick hoppa över under förra vandringen i Lorensbergs villastad, då vi helt enkelt blev för många med drygt 80 deltagare).

Bakgrund

Som en del av Kulturkalaset den 3 september 2023 var Yimby Göteborg medarrangör till en stadsvandring i Lorensbergs villastad med ett efterföljande arkitekturseminarium på stadsbiblioteket. Det kändes passande då Göteborg firade sitt försenade 400 årsjubileum, och Yimby Göteborg fyllde 15.

Den ursprungliga planen var att lyfta fram ett flertal nybyggda projekt på olika platser i staden under en och samma vandring, varav ett var tänkt att vara Röda Bryggan. Det rörde sig om byggnader som på något sätt hade anknytning till den pågående diskussionen om klassisk arkitektur. Detta är som bekant något man – vid sidan av trädgårdsstad i mer perifera lägen – vill se mer av från politiskt håll. Men vad innebär det mer konkret? Finns det några föredömliga exempel? Här ville vi bidra med något mer konkret genom besök på plats i verkligheten.

Vår ambition var alltså att besöka nyuppförda byggnader, som skulle kunna ses som samtida uttryck för vad "klassisk arkitektur" kan vara, eller som i någon mån ansluter till detta. Besöken skulle sedan vara utgångspunkten i ett efterföljande samtal, vilket även kopplade till tendensen från arkitekthåll att – så fort ämnet kommer på tal – i stället vilja tala om kvalitet (som om det skulle röra sig om nödvändiga motsatsförhållanden). Våra ursprungliga ambitioner lät sig dock inte realiseras fullt ut rent logistiskt, så det blev en stadsvandring i Lorensbergs villastad under guidning av Fredrik Rosenhall från arkitektkontoret Inobi, och där vi kom att titta närmare på Ekmansgatan 5 samt Villa Lorensberg (Lennart Torstenssonsgatan 9).

Under vårt efterföljande seminarium på stadsbiblioteket berättade dock Anna Henriksson, vd för Sverigehuset, om deras arbete med Röda Bryggan i Pustervik. Det föll sig därför naturligt att se om vi kunde ordna en ytterligare stadsvandring, som en fristående uppföljare, för att titta närmare även på detta projekt innan kvällarna hann bli för mörka under hösten. Anna hade vid ett tidigare tillfälle (2019) visat oss bokalerna i Lundbypark på Hisingen, och receptet skulle bli ungefär detsamma genom att kombinera utom- och inomhus under samma vandring.

Anna Henriksson, vd för Sverigehuset, under vårt arkitekturseminarium på stadsbiblioteket. Övriga deltagare från vänster: Tove Krabo och Olof Antonson, moderatorer (samordnare för Yimby Göteborg); Fredrik Rosenhall, arkitekt, Inobi; Carl Gabrielsson, affärsområdeschef Hökerum Bygg; Johannes Hulter (delvis utanför bild), kommunalråd (S) och stadsbyggnadsnämndens ordförande. Foto: Fredrik Mellquist

Hörnhuset vid Järntorgsgatan/Brogatan, som blivit lite av en pendang till Pustervikshuset vid Järntorget. Det äldre tegelhuset på Brogatan 2 ger i sin tur karaktär åt platsen, och gör att de olika förändringarna i kvarteret blir läsbara. I bakgrunden några av den gamla förstaden Masthuggets många och spretande nybyggnadsprojekt. Bildkälla: Sverigehuset

Bildkälla: Anna Henriksson

Bildkälla: Sverigehuset

I modellen framgår, vid sidan om den indragna takvåningen, även hur det äldre huset på Brogatan 2 ingår i projektet Röda Bryggan, som hittills handlat såväl om rivning som nybyggnad, men inte att förglömma även om byggnadsvård. Vi får dock se hur det blir med en eventuell framtida påbyggnad av 1980-talshuset till vänster. Bildkälla: Sverigehuset

Kv Röda Bryggan

Under 1800-talets första hälft rivs stadens befästningsanläggningar, vallgraven leds delvis om till ett nytt läge, och parkstråket med Nya Allén planeras på det tidigare försvarsområdet. Under 1850-talet planläggs den nya stadsdelen Pustervik på ytor som frilagts med tre kvarter, Röda Bryggan, Regeringen (efter bastionen med samma namn), samt Kaponnieren/Kaponjären. I samband med detta uppförs även fabriksanläggningar längs Rosenlundskanalen och vid nuvarande Esperantoplatsen.

Bildkälla: Pustervik – Kulturmiljö & Stadsbildsanalys, Archidea (klicka för att förstora)

Pustervik med resterna av Kaponjärgraven, som förband Skansen Kronan med den befästa staden. Notera för övrigt de sedan dess igenfyllda kanalerna i Västra respektive Östra Hamngatan. Bildkälla: Göteborgs stad

Omkring 1860 bebyggs de två kvarteren Röda Bryggan samt Regeringen med tegelhus, det första i två våningar och det senare i tre våningar, vilket blir början på den stenstad som uppförs utanför Vallgraven efter att stadens försvarsmurar rivits. Läget var då vid en av stadens infartsvägar, nuvarande Landsvägsgatan/Järntorgsgatan, vilket i dag utgör en länk mellan det pulserande Järntorget (dåvarande Bierhalleplatsen) och staden Inom Vallgraven. En länk som ytterligare kommer att stärkas i takt med utbyggnaden av Masthugget och – när tiden väl är mogen – Skeppsbron.

Brogatan 2 vittnar om hur kvarteret Röda Bryggan ursprungligen var bebyggt. Bildkälla: Sverigehuset

Brogatan 2 uppförs 1859 efter ritningar av arkitekt och storbyggmästare August Krüger, som vid sidan av dåvarande stadsarkitekten, Heinrich Kaufmann, ritade samtliga byggnader i kvarteret Röda Bryggan. Krügers arbete som arkitekt och byggmästare innefattar bland annat Synagogan (1851-55) samt dess grannfastigheter på Stora Nygatan vid Vallgraven, och i egenskap av byggmästare är Stora Teatern ett välkänt exempel.

Medan de andra husen i Röda Bryggan kom att förändras markant genom om- och påbyggnader, eller rivas under 1980-talet, ger Brogatan 2 med sin välbevarade fasad av gult "Göteborgstegel" ett litet fönster till hur den resterande bebyggelsen såg ut. Av kvarteret Regeringens trevåningshus återstår tyvärr ingenting, då hörnhuset revs redan 1919 för att ge plats åt det omkring dubbelt så höga Pustervikshuset, medan resten kom att rivas under 1960-talet och framåt (de kvarvarande delarna så sent som 1990-tal).

Efter att de sista resterna av Kaponjärgraven, som tidigare förband den befästa staden med Skansen Kronan, lades igen 1865, kunde så även kvarteret Kaponjären bebyggas. Här uppförs 1877-78 de nuvarande husen i nyrenässans, som ritades av stadsarkitekt Hans Jacob Strömberg. Följaktligen är Brogatan 2 det sista kvarvarande huset från när Pustervik började bebyggas i slutet av 1850-talet.

Brogatan 3 med Göteborgs trätoffelfabrik i mitten (Brogatan 2 till höger), 1947. August Krüger låg bakom även denna byggnad uppförd 1858, men som dessvärre kom att rivas 1983. Bildkälla: GP/Kamerareportage via Det gamla Göteborg (AI-kolorering av ett svartvitt foto)

Före: Kvarteret Röda Bryggan som det såg ut längs Järntorgsgatan innan rivningarna 2020. Bildkälla: Sverigehuset (klicka för att förstora)

Bildkälla: Fastighetskontoret (mycket av inläggets bildmaterial i form av förslag och illustrationer kommer för övrigt från denna planhandling)

Efter: inklusive framtida påbyggnad av 1980-talshuset till vänster.

Kvarterets förändring över tid

Nedan följer en sammanställning i någorlunda kronologisk ordning av foton där Röda Bryggan kan ses. Materialet spänner från tidigt 1900-tal till idag, och från tre olika håll: Järntorgsgatan från Pusterviksbron, Järntorgsgatan från Järntorgshållet, samt Brogatan från Rosenlundskanalen. Efter upprepade sökningar i Göteborgs Stadsmuseums databas Carlotta var det foton från just dessa perspektiv som framträdde (medan fasaderna åt Pusterviksgatan förblir mer av ett mysterium).

Vidare sökningar efter ytterligare bildmaterial har sedan gjorts på olika sidor och i grupper om stadens historia, vilket även kompletterats med en del mer samtida foton. Sammantaget blir det ett försök att åskådliggöra hur bebyggelsen förändrats över tid genom olika om- och påbyggnader, rivningar, nybyggnadsprojekt osv.

Järntorgsgatan från Pusterviksbron

1903. Öhrn & Palmér kom att driva en speceriaffär i lokalen 1902-06. Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

1908. "1906 köpte handlanden Carl A. Berlin huset och flyttade sin beklädnadsfirma från Kungstorget där den låg i Bazar Alliance (Kungstorget 2). Samma år genomfördes en stor ombyggnad då en ny butikslokal etablerades i bottenvåningen. Ombyggnaden innebar bl. a. att bottenbjälklaget i lokalen sänktes till gatunivå. En direktentré från gatan tillkom liksom stora skyltfönster i gatuplan." – Det gamla Göteborg; Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

Före 1935. Gulins flyttade in sin klädaffär på Järntorgsgatan 2 1927 efter att Berlin dött samma år; den senare påbyggnaden till tre våningar kom att genomföras 1935, vilket ger oss ett möjligt spann för när bilden är tagen. Bildkällan säger 1920-tal, men bilen ser i mina – förvisso när det kommer till veteranbilar lekmannamässiga – ögon mer ut att vara från 1930-talet. Notera dock fönsterbytet, där de tidigare flaggfönstren med fyra lufter bytts ut mot 1-luftsfönster av funktionalistiskt snitt, vilket talar för en senare datering. Mittfönstret har även murats igen, men syns här ännu som ett blindfönster, innan det helt skall försvinna i och med påbyggnaden. Bildkälla: Det gamla Göteborg

1940-tal. Verksamheten växte och huset byggdes 1935 på med en tredje våning efter ritningar av Ivar Burman och Gunnar Wetterlundh. Om- och påbyggnaden förändrade huset helt såväl exteriört som interiört mot utpräglad funktionalism. 1938 överdäckades gården och blev en del av bottenvåningens butiksyta. Bildkälla: gruppen Det gamla Göteborg via Kaj Bremertz (anställd hos Gulins på 1950-talet)

1966. Det är ännu vänstertrafik i denna vy från Rosenlundsverket. Hörnhuset kom efter påbyggnaden onekligen att se ut som en funkisbyggnad. Värt att notera är för övrigt husen på Pusterviksgatan i kvarteret Regeringen, som ännu inte rivits. Bildkälla: gruppen Det gamla Göteborg via Kaj Bremertz (klicka för att förstora)

How Buildings Learn. Den beskurna bilden till vänster är som tidigare konstaterats tagen senare än vad som anges här, men det är en fin jämförelse mellan före och efter. Bildkälla: Sverigehuset (klicka för att förstora)

Sjunger på sista versen...

2019. Det här kom att bli det sista fotot som jag tog av hörnhuset innan det revs ett år senare. Jag har dessvärre inte lyckats hitta mina bilder från själva rivningen (klicka för att förstora).

2023. "Efter många gestaltningsförslag och turer hamnade man till slut i detta resultat med Sophie Dufva från Semrén & Månsson som ansvarig arkitekt. Hörnhuset sticker ut, inte minst genom de gedigna materialvalen (resten är lite mer ordinärt i jämförelse), och ansluter till den tidigare byggnadsvolymens form fast i en högre tappning; det känns som en klar uppgradering av vad som stod där tidigare, och för tankarna till såväl en stram klassicism, den tidiga funktionalismens mellanformer, som Adolf Loos avskalade bankpalats i Wien (men med balkonger snarare än blomsterlådor)." – från rapporten till vår vandring i Lorensbergs villastad med efterföljande arkitekturseminarium. Bildkälla: Sverigehuset

Järntorgsgatan från Järntorgshållet

1932-33. Invigning av Tempo. Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

1939. Gulins har byggts på med en våning (1935); Tempo fått en enhetligt putsad fasad genom att fastigheterna byggts samman. Foto: Otto Thulin; Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

1951. Foto: Eric Månsson; Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

1954. Flaggfönstren har ännu inte bytts ut i Tempohusets övervåning. Foto: Handelstidningen; Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

2016. Järntorgsgatan 4-6 – Pusterviksgatan 2. Bild: Mattias Blomgren. Licens: CC BY-SA 4.0

2016. Bildkälla: Ola Nylanders debattartikel "Riv inte kvarteret Röda Bryggan!" i Tidningen Arkitekten

Ur ett yimby-perspektiv hamnar vi här i lite av ett dilemma: å ena sidan finns befintliga kvaliteter i form av billiga lokaler (måhända med korta hyreskontrakt), helt i linje med Jane Jacobs resonemang kring behovet av äldre byggnader (skick snarare än faktisk ålder). Här har vi 1800-talsbyggnader som ändrats och byggts om över tid efter olika behov, vilket gjort att alla fått sin egen distinkta prägel.

Å andra sidan har vi samtidigt ett kvarter med förhållandevis låg exploateringsgrad, och helt i avsaknad av bostäder, som under delar av dygnet snarare bidrar till en gränsvakuumzon än att överbrygga och länka samman stadsmiljöerna kring Järntorget med Inom Vallgraven.

Inget av valen utgör en egentlig lösning, utan kommer med olika avvägningar, men där alternativkostnaden för ett bevarande (av ett förfall om man skulle tala med Jörnmark) blir ett 60-tal uteblivna lägenheter, precis där man vill ha dem.

2019. Notera plywoodskivorna. Foto: "FASAD och Mattias Jansson"

2020. Foto: "FASAD och Mattias Jansson"

2023. Bildkälla: Sverigehuset

Hidden in plain sight: i likhet med nybygget i Röda Bryggan utgörs även Järntorgsgatan 8-10 (i grannkvarteret Regeringen) av en och samma byggnad uppdelad i olika fasader. Detta alltså drygt ett decennium före Johannes Olivegrens tegelbyggnad på Södra Hamngatan stod färdig 1975, efter rivningen av det omtyckta Grand Hotel Haglund. Ett projekt som fick kritik i fackkretsar för sin oärlighet genom en "falsk" fasadindelning. Olivegren fick dock uppenbarligen "rätt" har det visat sig. I dagsläget är det snarast – på gott och ont – att betrakta som ett standardutförande i takt med att fastigheterna blivit allt större och täcker närmast hela kvarter, om inte annat för att kunna härbärgera omfattande parkeringsanläggningar under jord. Bildkälla: Pustervik – Kulturmiljö & Stadsbildsanalys, Archidea

2023. Vid tillfället för vår stadsvandring.

Brogatan från Rosenlundskanalen

Ca 1900. Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum (AI-kolorering av ett svartvitt foto)

1902. Här hade vi haft en potentiell motsvarighet till Nyhavn om det inte vore för grävskopornas rov, och de otrivsamma modernistiska styggelser som kom att uppföras istället. Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

Ca 1910. Ja, detta kanske inte var den mest livsbejakande skildringen av denna stadsmiljö. Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

1982. Ett fantastiskt tidsdokument av den del av Röda Bryggan som bara något år senare skulle komma at rivas. På kortsidan återfinns Pustervikskällaren, "Röva". Foto: Staffan Westergren; Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum (klicka för att förstora)

2024. "I början av 1980-talet rivs den ursprungliga bebyggelsen inom kvarterets östra del, bestående av tre byggnader inklusive gårdar. Kritik framförs mot rivningen av kulturhistoriskt intressanta miljöer. De tre ursprungliga tomterna slås samman till en fastighet som utökas något mot öster på tidigare allmän platsmark. Fastigheten planläggs för kontorsändamål och bebyggs omkring 1986 med en enhetlig bebyggelse med gemensam överglasad gård. Anpassning av bland annat skala, taklandskap, fasadmaterial och uttryck görs med hänsyn till kulturmiljövärden. Kritik framförs bland annat mot bristande anpassning till äldre bebyggelse och mot att det inte planläggs för några bostäder i kvarteret som nu består av enbart verksamheter." – ur planhandlingen för Röda Bryggan, s.19.

Föreslagen bebyggelse

Oavsett vad man tycker om de senaste årens rivningar i kvarteret Röda Bryggan, kan vi dock konstatera att det finns en viss diskrepans mellan gestaltningsförslagen under processens gång, och det som senare faktiskt byggdes. Det finns dock skäl att vara nöjd med slutresultatet, och i synnerhet givet alternativen, vilket förhoppningsvis framgår av denna genomgång.

Utifrån plantexten får man intryck av att det rör sig om en mycket känslig stadsmiljö, där en viktig del av arbetet handlat om anpassning, och om olika finkaliberarade avvägningar. Hur korresponderar då ovanstående skrivningar med vad som lades fram som förslag?

Gestaltningsprocessen i grova drag. Ursprungsförslaget till vänster påminner närmast om något från Bostad2021 ute i Frölunda, och man får nog utgå från att välbefogad kritik föranledde det något trevande mellanförslaget. Detta hade i sin tur varit ett fullt rimligt och förhållandevis urbant tillskott på en gata i Kvillebäcken eller det nybyggda Backaplan, men vid Rosenlundskanalen och Järntorget ter det sig tämligen slätstruket. Det välbehövliga omtaget till höger, vilket senare också kom att uppföras (men ännu ej fullbordats genom påbyggnaden av 1980-talshuset). Bildkälla: Sverigehuset (klicka för att förstora)

"...en viktig del av planarbetet har varit att avväga och anpassa föreslagna förändringar till den befintliga miljön". Givet ett förslag som detta – inklusive en rivning av Brogatan 2 – hade jag nog krokat arm med Ola Nylander. Bildkälla: Fastighetskontoret

"'Anpassning till kulturmiljö' när vi skulle kunna utforska spännande kontrastverkan? Nej, ta och rita om allting, riv det lilla tegelhuset, och gör kvarteret mer som gruvkolonin på Mars från Total Recall!" – möjlig konversation under workshop. Bildkälla: Fastighetskontoret

Lex Nylander på det här också... Bildkälla: Fastighetskontoret

...Brogatan 2 bevaras förvisso, men på Cybertron istället för Pustervik. Bildkälla: Fastighetskontoret

2016."Nybyggnation i traditionell form", samrådsskedet: "It's not good, it's not bad – it's mediocre! Mediocre is what it is..." – man i Skottland angående byns restaurang. Här börjar det dock likna något. Bildkälla: Sverigehuset

I sitt föredrag på stadsbiblioteket berättade Anna Henriksson att de till slut nådde en punkt i processen där de beslutade sig för ett omtag. I detta senare förslag framträder en helt annan vertikalitet och elegans, och vi närmar oss en modern tappning av vad som skulle kunna beskrivas som "klassisk arkitektur". Med tanke på de övriga förslagen i vår genomgång har vi skäl att vara mycket nöjda med detta. Bildkälla: Sverigehuset och Semrén & Månsson

"Just make it look normal" – Andres Duany. Bildkälla: Fastighetskontoret

Bildkälla: Fastighetskontoret

 Bildkälla: Sverigehuset och Semrén & Månsson

Vore det inte för att Yimbypriset låg i dvala, skulle detta vara en värdig kandidat. Bildkälla: Sverigehuset och Semrén & Månsson

Uppgraderat fondmotiv. Så här elegant kommer Röda Bryggan att bli från Rosenlundskanalen, såvida Castellum genomför sin påbyggnad av 1980-talshuset. Det känns onekligen som en no-brainer givet att ekonomin går ihop (om inte: ge ett argument för motsatsen!) Bildkälla: Fastighetskontoret

Alternativa förslag

Bifogat i planhandlingen finns även andra förslag, som kan vara intressanta att jämföra med, och som ger en fingervisning om vilka gestaltningsidéer som var på modet.

Principen om att "bygga i det redan byggda" (se Riksdagshuset i Stockholm) möter en mer "parasitär arkitektur", som var i ropet med spektakulära exempel som Zaha Hadids hamnkontor i Antwerpen. Bildkälla: Fastighetskontoret

Hade vår nuvarande stadsarkitekt måhända ett finger med i detta förslag? Och vilket par spejsade glasögon hade han i så fall på sig den dagen? Bildkälla: Fastighetskontoret

Norlander vann samma år Kasper Salin-priset för Studio 1 i Stora Torp, Örgryte, och här ser vi ett snarlikt förslag för Pustervik. Detta påminner i sin tur om en lite mer dyster variant på Kville saluhall vid Vågmastareplatsen (Yimbypriset 2014) eller Johan Celsings Abba-museum på Djurgården i Stockholm. En arkitektur som vår käre läromästare/nemesis Claes Caldenby brukade beskriva som IKEA-klassicism. Bildkälla: Fastighetskontoret

En snigel på ögat eller ett småvuxet Unité d'Habitation på taket? Bildkälla: Fastighetskontoret

Hade vår genomgångs sinsemellan olika byggnadsförslag uppförts i ett annat sammanhang, som en del av en ny stadsdel, hade det inte funnits så mycket att anmärka på. Man hade med lite ansträngning kunnat ha överseende med i princip samtliga (vi har under många år tvingats öva upp denna förmåga i att försöka se förtjänster där det knappt funnits några). Men det är just det bristande omdömet i att vilja placera dem på den aktuella platsen som är direkt förbryllande.

Givet plandokumentens enträget tydliga skrivningarna om känslig kulturmiljö, vikten av anpassning till platsen, riksintresse mm uppstår många frågor: är merparten av dessa förslag uttryck för moget övervägen stadsbyggnad, eller rör det sig blott om en arkitekturens motsvarighet till South Parks parodi på actionfilmsregissören Michael Bay?

Stadsvandring + after work

Kvarteret Röda Bryggan från Hotel Draken, som skulle invigas senare i samma vecka. Med närmare en timme till godo innan utsatt tid, tog jag mig upp i hopp om att kunna få några användbara bilder. En person stod bedrövad med händerna som skygglappar, vänd in mot hissväggen av solitt, icke-transparent material.

Vi var sammanlagt 19 personer som möttes upp under baldakinen till Nils Einars biografbyggnad. Där hade vi såväl skydd mot regn som en bra vy mot nybygget.

Kvällens guider. Från vänster: Anna Henriksson, vd Sverigehuset; Sara Dahlström, arkitekt och projektutvecklare, Sverigehuset; Sophie Dufva, arkitekt, Semrén & Månsson. Foto: Fredrik Mellquist

Vi fick en genomgång av projektet och dess olika utmaningar.

Vi följde sedan efter Anna för att titta närmare på nybygget. Det rör sig om 59 bostadsrättslägenheter om 1-4 RoK (32-148 kvm) och lokaler i bottenplan, samt det äldre tegelhuset på Brogatan.

Pusterviksgatan

Järntorgsgatan

Johannes Hulter (S) gjorde en syrlig anmärkning på dessa "glasbalkonger" under vårt seminarium på stadsbiblioteket, vilket kanske inte riktigt föll i god jord hos en viss fastighetsutvecklare...

Utanför restaurang ALBA finns i skrivande stund en ganska välbesökt uteservering, särskilt soliga sommarkvällar.

Brogatan med Sven Brolids "markskrapa" på andra sidan Rosenlundskanalen.

 Terrassering

Vi var inte direkt nödbedda när vi fick höra om möjlighetet att ta vägen in via bilhissen.

En parkeringsplats som nog kräver visst trixande.

Work in progress.

Efter att ha tittat runt i garaget tog vi sedan trapporna upp mot innergården.

En liten avstickare mot entrén. Fasadmaterialet återkommer även i interiören (för mer information om materialval och inredning, se Johanna Vestlins videopresentation om arbetet med detta)

Ljusschakt

Det är ingen stor gård, men å andra sidan har man Rosenlundskanalen, Järntorget och övriga staden strax utanför husknuten.

I det lilla gårdshuset fanns bland annat utrymme för att meka med cykeln.

Mötet mellan nybygget och Brogatan 2. Foto: Fredrik Mellquist

Växtlighet anpassad efter rådande ljusförhållanden. Inne i hörnet till höger låg den visningslägenhet som vi senare kom att besöka. Foto: Fredrik Mellquist

Balkonglösningar.

Brogatan 2 ger karaktär även åt gårdsrummet. Foto: Fredrik Mellquist

I tegelhuset från 1859 skapas fyra bostadsrättslägenheter om 2-5 RoK (se videopresentation om detta arbete).

Inflyttning pågår.

Takhöjden i de olika våningsplanen varierar mellan 2,50 och 3,30 meter, och innerdörrarna har en reslig höjd på 2,40 snarare än standardmåttets 2,10 meter.

Det var i princip tyst inne i lägenheten trots spårvagnar och bussar nere på gatan. De höga fönstren var specialbeställda från Danmark.

Fönsteromfattningar med inspiration från Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz, såväl som en privatvilla i Köpenhamn från 1936 ritad av den danske arkitekten Kay Fisker.

Fönstret åt gården. Från sovrummet nås den lilla uteplatsen.

Reliefverkan

Detaljer

After work på Röda rummet, ett kombinerat bageri, restaurang samt öl- och vinbar i en av bottenvåningens lokaler.

Fler anslöt lagom till AWn.

Tack för en trevlig stadsvandring, och ett särskilt stort tack till Anna, Sara och Sophie! Även om rutten inte var så lång med avseende på sträcka, blev den dock innehållsrik och varierad.

Kompletterande foton

Stadsvandringen kom av förklarliga skäl mestadels att handla om nybygget, och därför uteblev lite perspektivet på såväl den befintliga 1980-talsbyggnaden som de framtida planerna för den. För att råda bot på detta gjorde jag ett återbesök en solig eftermiddag i januari 2024 i syfte att dokumentera bebyggelsen i kvarteret.

Sedan vi genomförde stadsvandringen har projektet, kallat Järntorgsgatan x Brogatan, vunnit Tidningen Byggindustrins utmärkelse Årets Bygge 2024 i kategorin bostäder.

Här möts man dock av ett par stolpar som sannolikt inte prisbelönats.

Brogatan 2.

Brogatan 2, inkilat mellan 1980-talshuset och det nya, är rent av görande för läsbarheten av hur kvarteret förändrats. Det är också det sista kvarvarande huset från tiden runt 1860 när kvarteren Röda Bryggan samt Regeringen bebyggdes.

Tegelhuset från 1980-talet är kanske inte så dumt egentligen, som ett trevande – och utpräglat lagom – försök att anknyta till den äldre staden efter funktionalismens tydliga avståndstagande från densamma. Det kan vara intressant att titta lite närmare på denna förhållandevis anonyma byggnad, och i synnerhet när vi varit inne på diskussionen om "klassisk arkitektur", och hur denna skulle kunna ta sig uttryck i det som byggs. Men också för att den sannolikt kommer att byggas om till oigenkännlighet i framtiden.

Detaljer. Vid sidan av en markerad stensockel, och fönstrens raka valv, har man även spexat till det lite genom att ställa tegelstenarna på högkant på andra våningen, vilket vid närmare anblick ger en svag effekt av fönsterband (samtidigt som man till vissas belåtenhet demonstrativt redovisar väggens ickebärande egenskaper). Att tala om piano nobile vore väl att ta i, men notera de större fönstren i bottenvåningen, som blir mindre i våning två och tre, för att sedan övergå i en sorts mezzanin (se övriga foton).

Bortglömd platsbildning. Sedan det svartvita 80-talsfotot före rivningen, har man planterat en hästkastanj. Även om den inte riktigt kommer till sin rätt i denna vinterbild (man vill ju se dem i blom!), så påminner det lite om hur Lilienberg tog sig an exempelvis Waernsgatan i Bagaregården med hjälp av ett träd. En träsits på muren runt trädet hade gjort mycket för att lyfta platsen med små medel.

Jag älskar kanske inte teglet, men det är på det hela ändå en ganska omsorgsfult utformat. Det råder heller inget tvivel om var man går in, och den markerade porten lyfter hela byggnaden.

Här har man till och med kostat på sig en relief.

Pusterviksgatan, notera brandgaveln. Gunilla Grahn-Hinnfors frågade sig under våren i Göteborgs-Posten varför 1980-talsarkitekturen av många anses ful och är så illa omtyckt. Bortom de inte sällan grälla kulörerna, och det rent kitschiga, finns många gånger en vilja till anpassning i skala, proportioner och symmetri, som är ganska sympatisk. Personligen kan jag dock inte riktigt förlika mig med dessa alster då de i vår stad inte sällan uppförts på platser där det redan stod avsevärt vackrare hus tidigare. Om de istället byggts på mer jungfrulig mark, som exempelvis i Skarpnäck utanför Stockholm, hade man kanske haft större överseende?

Framtida uppgradering av 1980-talshuset, som täcker upp mot den nuvarande brandgaveln, och trappar ned mot Rosenlundskanalen. Kommer vi att få se aktionsgrupper för dess bevarande? Bildkälla: Fastighetskontoret

Vy över Pustervik och Masthugget från bastionen Carolus Rex.

Bilaga

Yimby Göteborg om: Röda bryggan, Pustervik, Sverigehuset, yimbyvandring, stadsvandring, Brogatan, Järntorgsgatan

Bloggar om: Röda bryggan, Pustervik, Sverigehuset, yimbyvandring, stadsvandring, Brogatan, Järntorgsgatan

MAJORNA.Sjömanstornet gör sig ännu påmint i Göteborgs silhuett med sina 62 meter över havet, om än i tilltagande konkurrens med senare års många höghusprojekt. Det är ett klassiskt besöksmål, som erbjuder såväl en historielektion som nya perspektiv på stadens utveckling  – och inte minst en lagom äventyrlig upplevelse.

Sjömanstornet

Det 44 meter höga Sjömanstornet, ett minnesmärke över omkomna svenska sjömän under första världskriget, tillkom som ett fristående projekt från det blivande Sjöfartsmuseet. Det finns dock ett tydligt släktskap mellan byggnaderna då båda utformats av samma arkitekt, Karl M. Bengtson (1878-1935). De kom även att invigas på samma dag, den 14 juli 1933, av kung Gustaf V.

Två fristående projekt. Sjömanstornet och det blivande Sjöfartsmuseet ungefär som de såg ut vid tiden för invigningen 1933 (fotot är taget något tidigare, ca 1932). Bildkälla: Sjöfartsmuseet Akvariet

På grund av en byggnadsarbetarstrejk kom dock inte Ivar Johnssons skulptur, Kvinna vid havet ("Sjömanshustrun" i folkmun), att kröna tornet lagom till invigningen, utan fick sin självklara plats först året därpå.

Smäckert. Tornets utformning reminiscerar en kolonn, som genom sin enkelhet kan sägas ligga närmast den toskanska ordningen, och – vilket kan anas i bilden – är svagt utbuktande mot mitten, så kallad entasis. För konstruktionen stod ingenjörs- och byggnadsfirman Karl Alberts. Notera för övrigt cykeln och fotgängarna mitt i vad som numera är Oscarsleden, en helt otänkbar tanke idag. Bildkälla: Sjöfartsmuseet Akvariet

På den tolvkantiga sockeln finns efternamnen på 690 omkomna svenska sjömän inskrivna, fördelade på 98 förlista fartyg, under åren 1914-1925. Fåtalet kvinnonamn är lätt igenkännbara genom utskrivning av fullständiga namn, till skillnad från männens mer kryptiska reducering till initialer. Rubrikerna är pedagogiskt utformade med fartygstyp samt förlisningsdatum, och de besättningsmedlemmar som miste livet under. Detta till skillnad från vissa lokala minnesstenar i Bohuslän över omkomna fiskare, där personnamnen (förvisso fullständigt utskrivna) kan vara kategoriserade under årtal, men där det inte nödvändigtvis framgår vilka båtar de var ombord (trots att dessa ofta gick under med man och allt).

Anledningen till att det står 1925, snarare än krigsslutets 1918, har sannolikt att göra med mängden kvardröjande minor efter kriget: "Tyskland och Ryssland vräkte ut 60 000 minor under första världskriget och förvandlade det grunda Östersjön till en dödsfälla." – Örlogskapten Gunnar Möller, Populär Historia

Resligt. En del olika höjder figurerar för byggnadsverket, som kan vara viktiga att hålla isär då de ibland används något slarvigt: tornet i sig mäter 44 meter; tornet + staty mäter 49 meter; Sjömanshustruns hjässa är belägen 62 meter över havet (notera den höga stödmuren i de äldre fotona ovan).

Kampanil. Ibland kallas Sjömanstornet för Kampanilen, vilket bland annat lever kvar i namnet till det närliggande bageriet på Karl Johansgatan. Men denna term syftar på ett externt klocktorn (campana betyder klocka på italienska) till en kyrkobyggnad, som här från ett besök i Pisa, och en av världens mest kända kampaniler. Sjömanstornet har ingen klocka, och är följaktligen inget klocktorn. (Ett annat känt exempel är den kampanil Giotto ritade till Santa Maria del Fiore i Florens [Fillipo Brunelleschis enorma kupol till "Il Duomo" strax utanför bild].)

246 toothpicks. Källorna säger såväl 192 som 194 trappsteg. Jag roade mig faktiskt inte med att räkna.

Väl däruppe är det dock svårt att få en bra skymt av henne...

...Annat än som en silhuett avtecknad på Bläsans taklandskap. Men mer om Sjömanshustrun senare, det finns en del annat att titta på här uppe.

Utsiktsplattformen

Vyerna härifrån öppnar upp för nya perspektiv genom ett åskådliggörande av stadens ständiga förändring, men utgör samtidigt en portal bakåt: om det gamla, som gått, medan tiden led.

Vilka förbindelser över Göta älv kommer vi potentiellt att få se i framtiden – och vad kommer en stärkt rumslig integrering att innebära för stadens utveckling? (klicka för att förstora)

"Se din by fra tårnets top". Foto: Sven Sjöstedt, 1954; Bildkälla: Sjöfartsmuseet Akvariet

Ett gäng tjejer i övre tonåren konstaterade att det var "väldigt grått" nere vid Masthuggskajen med all asfalt, och diskuterade hur platsen skulle kunna utvecklas om leden kunde hanteras på ett annat sätt. Det är alltid intressant att höra "vanligt folk" diskutera stadsbyggnadsfrågor.

Det är svårt att greppa den expansion som skett på andra sidan älven, och på Lindholmen i synnerhet. Mycket har onekligen förändrats sedan jag gick på gymnasiet där. Karlatornet är ett mäkta imponerande bygge, men samtidigt ligger samma gamla markparkering kvar obebyggd precis vid älvkanten. Det får dock bli en tur till höghusets utsiktsplats när den väl öppnas för besök, men kanske inte gärna ut i den där glaslådan 220 meter upp... Tråkigt för övrigt att det orangemålade utsiktstornet/konstverket Nuet ute i Hökälla revs i början av året.

Vår guide från Sjöfartsmuseet nämnde vid upprepade tillfällen hur man kan se ända till Vinga vid god sikt (vilket inte kan hjälpas för egen del: utan glasögon blir det ändå lite av ett vaselinfilter på långt avstånd). Men jag visste ju onekligen var fyren ligger från uppväxten på öarna, och även om bilden inte har tillräckligt hög upplösning för att tydliggöra detta, kan den anas rakt ovanför Älvsborgsbrons körbana med utgångspunkt från bryggan på Stena Line (klicka för att förstora).

Akvariet har sedan den föredömliga utbyggnaden färdigställdes 2022 (Gajd arkitekter), expanderat under Gamla Varvsparken. Det är väl värt ett besök, och i synnerhet om man som undertecknad kanske främst förknippar det med vaga minnen av alligatorer som Smilet eller Hugget och Stucket. En art som lyst med sin frånvaro i 20 års tid. På andra sidan Karl Johansgatan framträder Okidokis ombyggnad av fd biograf Kaparen (Nils Olsson, 1940), ett av de projekt som vi tittade närmare på under vårens stadsvandring i Majorna (klicka för att förstora).

"Sjömanshustrun"

Kvinna vid havet är tveklöst monumentalskulptören Ivar Johnssons mest ikoniska verk i Göteborg, och vars profil är väl synlig genom sin placering mot Göta älv. Skulpturen skall dels påminna om den sörjande sjömanshustrun eller -modern hemmavid, men konstnärens intentioner var även att påminna de sjömän som lämnade Göteborgs hamn om de hemmavarandes tankar och förböner. Som nämnts tidigare kom den dock inte på plats förrän 1934, året efter Sjömanstornets och Sjöfartsmuseets invigning, på grund av en byggnadsarbetarstrejk.

Konstnärens intentioner, om att påminna de sjömän som lämnade hamn om de hemmavarandes tankar och förböner, kunde nog inte gestaltas på ett tydligare sätt. Bildkälla: Sjöfartsmuseet Akvariet

Tur att hon inte är höjdrädd! Eller det är kanske just det hon är? Bildkälla: Sjöfartsmuseet Akvariet

Omkring 9-11 april, 1934. Bildkälla: Sjöfartsmuseet Akvariet

1935. Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

Koloss. Vid ett besök till Skissernas Museum i Lund, fick jag plötsligt syn på henne! Där stod den 5,5 meter höga gipsskulpturen, som användes för avgjutningen hos Meyers konstgjuteri i Stockholm. Nog för att perspektivet luras något, men jämför med kvinnan i hörnet! Detta möte påminde mig närmast om när jag som barn såg filmen om Jason och argonauterna, Det gyllene skinnet, och den skräckblandade förtjusningen inför scenen där Ray Harryhausens stop motion-animerade, jättelika bronsstaty blev väckt till liv.

Kärt motiv. "It doesn't look like Gotham AT ALL!" – märkbart besviken amerikanska ombord spårvagnen över Götaälvbron. Illustration: Jesper Hallén (på min inrådan)

Passa på att boka in ett besök till Sjömanstornet. Det är gratis så länge man har en giltig dagsbiljett till Sjöfartsmuseet eller köpt årets upplaga av Museikortet, som ger inträde till Göteborgs Stads fyra museer (Sjöfartsmuseet Akvariet, Stadsmuseet, Röhsska samt Konstmuseet).

Yimby Göteborg om: Sjömanstornet, Sjöfartsmuseet, Karl M Bengtson, Ivar Johnsson, Sjömanshustrun, Kvinna vid havet, utsiktstorn

Bloggar om: Sjömanstornet, Sjöfartsmuseet, Karl M Bengtson, Ivar Johnsson, Sjömanshustrun, Kvinna vid havet, utsiktstorn

STYRSÖ. Badplatsen vid Sandvikshamnen (Kläppholmarna) på Styrsö i södra skärgården hotas av rivning, vilket tidigare uppmärksammats av Göteborgs-Posten (17/7). Hamnföreningens arbete med att rusta upp den befintliga badplatsen – populär bland såväl allmänheten som gästhamnens besökare  – och samtidigt öka tillgängligheten för en åldrande öbefolkning, har lett till rättegångsärenden sedan en anonym anmälan inkommit till Länsstyrelsen.

Hamnföreningens åtgärder, vilket bland annat rör sig om utfyllnad med betong av vissa skrevor och ojämnheter i klipporna i anslutning till de befintliga badstegarna, en spång i trä till en tidigare otillgänglig del av holmarna, samt en hoppbrygga, anses strida mot den rådande detaljplanen från 2007 (1480K-II-4925). Denna plan behandlar i huvudsak hamnverksamheter, och i synnerhet en flytt av en bensinstation från det tätbebyggda fiskeläget vid Styrsö Tången till ett ur säkerhetssynpunkt lämpligare läge i Sandvikshamnen.

Planen berör de aktuella klipporna endast i förbifarten med några enstaka meningar, men de föreskrivs "förbli orörda" samt "föreslås bevaras". Det är en på många sätt bra målsättning, men det blir endimensionellt att endast uppehålla sig vid detta. Att klipporna skulle ha varit just orörda tills nyligen, behöver även problematiseras något, då man annars kan tala om sanning med modifikation. Man måste också sätta alltsammans i ett sammanhang.

Redan den tidigare byggnadsplanen från omkring 1970 (1480K-XIV-2199) beskriver dessa ytor, med resterna av de delvis bortsprängda och exploaterade Kläppholmarna, där fiskehamnen anlades i slutet av 1950-talet, som ingående i ett "strandområde delvis lämpat och använt för bad och rekreation". Att klipporna används för bad sedan länge, och att detta kan sägas konstaterat redan 37 år före den nuvarande planen, verkar mer eller mindre ha tappats bort i de gällande dokumenten.

Man nämner heller inte explicit att det vid tiden för arbetet med detaljplanen från 2007 redan fanns badstegar, en större spång samt ett trädäck anlagt på platsen (även om dessa är möjliga att skönja för den invigde i planritningen). Så här i efterhand har man heller inte från kommunens sida befogenhet att gå in och ta bort de tidigare åtgärderna, vilket knappast stärker anspråket på platsens orördhet.

Vid sidan av skrivningarna om orördhet uttrycks klart och tydligt i planen att klipporna skall kunna nyttjas av allmänheten. Även detta är lovvärt, men här blottläggs en inneboende konflikt mellan potentiellt oförenliga direktiv, som skulle kunna beskrivas i termer av orördhet kontra användarvänlighet. Myndigheterna betonar endast den första medan hamnföreningen betonar den senare, och vill kompromissa om den första, precis som kommunen gjort tidigare med Utterviksbadet (se vidare bilagor för fler exempel).

Hamnföreningens åtgärder kan förvisso sägas bryta mot orördhet, men bryter inte myndigheterna själva mot planens direktiv om användning genom att driva orördhet in absurdum? Frågan blir följaktligen på vilket sätt den föreskrivna användningen från allmänhetens sida förväntas ske, när man nu från myndigheternas sida aktivit motarbetar den primära funktionen i form av bad?

Delar av Göteborgs södra skärgård med den aktuella Sandvikshamnen på Styrsö markerad i rött. (Om man tycker att det ser lummigt ut i sprickdalarna på södra Styrsö, så har det att göra med att man 1906-1907 satte ut 76.500 plantor över hela ön med i huvudsak tall och gran, men även ek, björk, ask, lönn och rönn. Inflytelserika sommargäster hade sedan tidigare börjat verka för att den vid tiden kala ön skulle få mer växtlighet, bland annat genom att skeppa ut schaktmassor från byggen i Göteborg, för att möjliggöra parkanläggningar i anslutning till Bratten [se vidare Arbores skog].) Bildkälla: Lantmäteriet (klicka för att förstora)

Sandvikshamnen. De aktuella klipporna vid badplatsen sticker ut som en krabbeklo till vänster. Längst ned i mitten det kommunala Utterviksbadet, vilket vi har anledning att återkomma till senare, då dess utformning med fördel kan tjäna till jämförelse. Bildkälla: Lantmäteriet (klicka för att förstora)

"Computer says no..."

I det pågående ärendet efter anmälan betonar såväl Stadsbyggnadsförvaltningen som Länsstyrelsen formulering om att klipporna skall "förbli orörda", och vill därför se en rivning av hamnföreningens senare åtgärder och tillgänglighetsanpassningar, då man menar att dessa bryter mot rådande detaljplan.

Mot de tidigare åtgärderna i form av badstegar fästa i berget, den äldre spången med räcke, samt det större trädäcket, har man dock inte befogenhet att "besluta om rättelse", eftersom dessa existerade innan den nuvarande detaljplanen från 2007 antogs. Dessa medges därför få finnas kvar, bara de sentida tilläggen tas bort. Detta kommer naturligtvis att leda till en deprimerande halvmesyr.

I Göteborgs-Posten citeras delar av Länsstyrelsens beslut: "[Hoppbryggan är] en större konstruktion som inte har kunnat förväntas inom ett område som ska innefatta orörd natur". Det jämnstora trädäcket till vänster är dock uppenbarligen förväntat i den orörda naturen, likaså badstegarna mm... (Klicka för att förstora)

I GP-artikeln framgår att hamnföreningen å sin sida menar att planbestämmelsen tolkas felaktigt, och att den nya hoppbryggan, spången till det tidigare otillgängliga skäret, samt de utjämnade ytorna i betong, ger just förutsättningar för att allmänheten skall kunna nyttja platsen i linje med bestämmelserna. I synnerhet med avseende på tillgänglighetsanpassning för en åldrande öbefolkning. I skrivande stund har därför hamnföreningen överklagat Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen.

Enligt uppgifter i tidningsreportaget har rättegångsärendet kostat hamnföreningen tiotusentals kronor hittills, och tvingade till rivning av sina "förbättringsåtgärder", överväger de att i så fall ta bort badplatsen helt och hållet, då den ligger på deras mark. Denna bild bekräftas även i samtal med verksamma i hamnen när jag besökte platsen.

Från utsidan betraktat verkar det ha uppstått en närmast Kafka-liknande process med avseende på anonyma anmälare, myndigheter, parter och ombud. Även om förbättringarna strider mot planens formulering om orördhet, ter sig en rivning av dem i bästa fall som en pyrrhusseger: operationen lyckades, men patienten dog.

...Att stora delar av Kläppholmarna redan sprängts sönder, fyllts ut och exploaterats för anläggningen av en fiskehamn, industriområde, tidigare reningsverk, bensinstation mm, eller att de förbinds med en omfattande vågbrytare/vägbank av sprängsten, medför i sammanhanget inga förmildrande omständigheter. Inte heller att det finns stora arealer med verkligt orörda klippor i närområdet. Computer says no! (Klicka för att förstora)

Genom tunnelseende och en fundamentalistisk upptagenhet kring formuleringen "förbli orörda", från den i detta avseende tämligen outförligt skrivna planen från 2007, verkar mycket liten hänsyn tas till skrivningarna om att platsen skall kunna nyttjas av allmänheten, eller att det funnits ett befintligt bad på klipporna. En funktion som i någon tappning omskrivs redan i planen från 1970. Man har heller knappast beaktat den i huvudsak redan exploaterade platsen i ett större sammanhang, eller de synergieffekter som uppstår genom närheten mellan badet och gästhamnen, kiosken mm.

För den som någon gång varit på båtsemester är badmöjligheter i anslutning till en gästhamn att betrakta som kutym, och genom att beröva platsen denna kvalitet orsakas en ovedersäglig suboptimering. En lösning som inte kan göra någon glad, vare sig hamnföreningar, allmänhet, anonyma anmälare, kommun eller länsstyrelser. När badplatsen försvinner kan man stå där sen med sin tvättade hals.

Man har även i sin nit glömt bort relevanta skrivningar från översiktsplanen, inte minst om att "främja tillgång till friluftsaktiviteter för alla i, på och vid havet. Värna och skydda områden för bad och friluftsliv i avvägningen mot andra anspråk".

Vilka skulle egentligen dessa andra anspråk vara i sammanhanget? Myndigheternas anspråk på suboptimering av en omtyckt badplats, för att rätt skall vara rätt? Anspråk på att via skattesedeln kunna bedriva prestigekamp mot ideella inititativ och det allmänas väl? Är syftet måhända att genom rivning av folkligt efterfrågade tillgänglighetsanpassningar säga sig vilja främja ett fortsatt badande för en åldrande befolkning? Är det kanske så att de "orörda" klipporna förväntas korrespondera i högre utsträckning med en knapphändig skrivning i ett plandokument om en bensinstationsflytt, än med deras faktiska beskaffenhet i verkligheten?

Cervantes skrev, har det visat sig, närmast profetiskt om Länsstyrelsen.

En annan aspekt som missats är översiktsplanens rekommendationer för södra skärgården: "Utveckla befintliga hamnar med fler funktioner; såväl skärgårdstrafikens hamnar, småbåtshamnar och gästhamnar som gods- och fiskehamnar".

På vilket sätt blir Göteborgs skärgård och Styrsö Sandviks gästhamn en mer attraktiv plats för båtturister om Länsstyrelsen et al. får igenom rivningen, vilket de facto kommer att innebära en stängning av hela badplatsen? På vilket sätt tillför man fler funktioner till hamnen genom att indirekt bidra till – för att inte säga direkt orsaka – att badmöjligheten försvinner?

Information från hamnstyrelsen

Vid mitt besök på Styrsö, och de enligt Länsstyrelsen förväntat orörda klipporna – tänk bort sprängsten, makadam och befintlig träkonstruktion – möts man av en skylt med ett informationsbrev från styrelsen i Styrsö Tånge Fiskehamnsförening, vars text finns avskriven i sin helhet nedan. I den kan man ävan ta del av den anonyma anmälarens synpunkter.

Att klipporna föreslogs "förbli orörda" i detaljplanen från 2007 var kanske aningen sent påkommet med tanke att det kan diskuteras huruvida de ens var det när den skrevs...

Förändring över tid: Kläppholmarna och Sandvik

Sandvik och Kläppholmarna är ett tydligt exempel på den omvandling som skedde i många fiskelägen längs Västkusten under perioden efter kriget. Vid den tiden låg ett trettiotal fiskebåtar och trängdes i den äldre hamnen vid Styrsö Tången. Fiskebåtarna ökade till storleken, vilket även kom att avspeglas i behovet av nya och större anläggningar, kajer och pirar. Sett till den för samhället viktiga fiskenäringen fick badstranden vid Sandvik och de pittoreska Kläppholmarna offras.

Kläppholmarna med Vargö i bakgrunden i början av 1950-talet. Bildkälla: Styrsö Sockens Hembygdsförening (klicka för att förstora)

Badplatsen i Sandvik var välbesökt på 1950-talet. I december 1956 påbörjades dock byggandet av Sandvikshamnen. Notera spångarna som går ut till de två trampolinerna till höger i den övre delen av bilden, som är byggda enligt samma princip som den befintliga på Kläppholmarna. En äldre man i hamnen berättade för mig att man hade fyllt ut vissa ojämnheter i berget med betong redan på den gamla badplatsen, och hur han stod i sin ungdom vid en av dessa utfyllnader och spelade stenkakor. Bildkälla: Styrsö Sockens Hembygdsförening (klicka för att förstora)

Kläppholmarna och Sandvik, första hälften av 1950-talet. Bildkälla: Lanmäteriet (klicka för att förstora)

Mellan 1946-1949 upprättade Länsarkitektkontoret en byggnadsplan (här placerad över Lantmäteriets ortofoto) för större delen av Styrsö (1480K-XIV-2226), och som fastställdes 1951. I denna plan föreslogs byggandet av en fiskehamn i Sandvik. Bildkälla: Lantmäteriet samt Göteborgs stad

Sandvikshamnen 1960. Bildkälla: Styrsö Sockens Hembygdsförening (klicka för att förstora)

Förslag för ändring och utvidgning av Styrsö Sandvik omkring 1970 (1480K-XIV-2199). Bildkälla: Lantmäteriet samt Göteborgs stad (klicka för att förstora)

Sandvikshamnen ca 1975. Bildkälla: Lantmäteriet (klicka för att förstora)

Sandvikshamnen 1998. I detta ortofoto, vars delar sammanfogats från ett fragmenterat bildmaterial över hela staden, syns varken befintlig äldre spång eller trädäck, så dessa bör ha tillkommit efteråt. Däremot kan man se hur det fyllts ut mellan holmarna. Bildkälla: Göteborgs stad (klicka för att förstora)

Nuvarande detaljplan för Sandvikshamnen från 2007 (1480K-II-4925) över Lantmäteriets senaste ortofoto. Här kan såväl den äldre spången som trädäcket skönjas utritade i planen. Bildkälla: Lantmäteriet samt Göteborgs stad (klicka för att förstora)

Före de omstridda badåtgärderna. Notera det äldre trädäcket och spången. Bildkälla: Lantmäteriet (klicka för att förstora)

Efter de omstridda badåtgärderna. Bildkälla: Google maps, 2024 (klicka för att förstora)

I takt med fiskets nedgång och strukturomvandling, har man som på många andra platser tvingats hitta nya användningsområden, bland annat genom att avsätta större ytor för fritidsbåtar, gästhamnar – och i många fall husbilar (dock inte i södra skärgården). Av denna anledning ökar även behovet av anläggningar som stödjer dessa funktioner, och där badplatser är en självklar del under sommarmånaderna (och för somliga även under vintern). (Klicka för att förstora)

Utveckling mot tillgänglighetsanpassad allmän badplats

Ej tillrättalagt. I stadens ortofoto från 1998 framträder en ganska brötig hamnmiljö, i synnerhet där gästhamnens senare bouleplaner och grillplats skulle anläggas. Vare sig trädäck eller spångar har ännu ordnats ute vid klipporna. Bildkälla: Göteborgs stad (klicka för att förstora)

Nio år senare i detaljplanen från 2007 (1480K-II-4925) är dock trädäcket samt spången utritade. Bildkälla: Göteborgs stad (klicka för att förstora)

Före de omstridda badåtgärderna. Vid sidan av trädäcket och spången kan man notera ett flertal mindre dammar och vattenfyllda skrevor i berget. Bildkälla: Lantmäteriet (klicka för att förstora)

Efter de omstridda badåtgärderna. Uppe i mitten, bredvid trädäcket, kan man se den nya hoppbryggan. Merparten av de vattenfyllda dammarna, skrevorna mm från ovanstående bild har blivit utfyllda med betong. Udden kan nu nås genom en något svängd spång, och vid vågbrytaren har det ordnats en drygt 10 meter lång bänk. Bildkälla: Google maps, 2024 (klicka för att förstora)

Bildserie: badet vid Sandvikshamnen (Kläppholmarna)

Följande foton är tagna under ett pars timmars viselse på platsen med fika och bad en eftermiddag den 7/8. Vädret kunde nog inte ha varit bättre, och det avspeglades i att det kom en strid ström människor för att ta sig ett dopp, samtidigt som vissa sällskap dröjde kvar och umgicks vid badet under en längre tid.

Besökarna utgjordes av en blandning av öbor, en och annan slånke från stan, samt många båtturister boende i gästhamnen, bland annat från Tyskland, Danmark, Norge och Nederländerna av språken att döma. Detta gav känslan av en påfallande urban men samtidigt familjär plats. Under eftermiddagen var det konstant omkring 10-20 personer som befann sig klipporna, vilket kändes som en lagom beläggning med avseende på badplatsens storlek, även om den skulle kunna härbärgera fler.

Vägen ut till Kläppholmarna går via den kombinerade vågbrytaren och vägbanken.

Badet nås från en öppning i muren. Till höger om denna har hamnföreningen ordnat en grillplats och boulebana. Notera även den långa bänken. (Klicka för att förstora)

Bergen i närheten är branta och otillgängliga, vilket gör dem mindre lämpade för bad än de resterande klipporna på Kläppholmarna.

Vågbrytaren av sprängsten.

Med eller utan bad kommer sprängstenen fortsatt att göra sig påmind, och bryta illusionen om orörd natur. (Klicka för att förstora)

Oländig terräng. Tack vare spången kan man komma ut till badet med barnvagn, rullstol mm. Räcket underlättar även för den med lite sämre balans.

Den nya spången överbryggar en tidigare svåråtkomlig del av holmarna.

Vid mitt besök låg en badstege på land, som jag misstänker skulle placeras så att även den lilla viken till vänster om udden kunde tillgängliggöras.

Omsorgsfull anpassning efter berget.

Gediget snickrat.

Stenen i den betongfyllda dammen fungerar nu som sittplats. Detta var återkommande på flera ställen där man gjutit. På dessa ytor låg även folk i hög utsträckning och solade (men av förklarliga skäl har jag inte fotograferat detta).

Badet bjuder på många olika sittmöjligheter, såväl tillrättalagda på trädäck, betongytor och picknickbord, som de av isen slipade och soluppvärmda klipphällarna. (Snälla, ta inte med solstolar ut i bergen...)

Vid en av dammarna som gjutits igen har ett av picknickborden kunnat placeras på det jämna underlaget.

En av de mer framträdande betonggjutningarna (dessa kommer dock att mörkna med åren såvida de får finnas kvar, se bilagor nedan). Även här skulle det vara ganska svårt att komma i och upp från klipporna utan badstegar, något att tänka på om/när hamnföreningen ledsnar och tar bort dem.

Ej förväntad konstruktion. Hoppbryggan var främst avsedd att göra badet lite roligare för barn och ungdomar. Vid mitt besök var det en flicka och hennes farmor som upprepat hoppade tillsammans, vilket engagerade och underhöll badplatsens besökare på ett positivt sätt. Det var också ett fint exempel på umgänge över generationsgränserna. Notera sprängstenen i bakgrunden. Är detta orörd natur?

På riktigt. Men: "Computer says no ..."

Sammanfattningsvis

Kläppholmarna är en fin och välbesökt badplats till glädje för såväl öbor som ditresta, och i synnerhet för många äldre eller på något sätt rörelsehindrade, som nu lättare kan ta sig ut, hitta en lämplig plats att slå sig ned på, och komma i vattnet för att bada.

Summan av de olika delförbättringarna har tillgängliggjort befintliga kvaliteter i form av bad och vistelse på de släta klipporna vid havet; utformningen är att betrakta som en kompromiss mellan bevarade naturvärden och användarvänlighet på en i övrigt redan hårt exploaterad plats. Det rör sig inte om en orörd miljö – dessa bör värnas i största möjliga utsträckning – utan om en i stort redan ianspråkstagen plats för hamnverksamhet, vilket borde innebära någon sorts förmildrande omständigheter i den pågående processen. (Det är inte precis Marmorbassängen på Hållö som det rör sig om här.)

Läget vid gästhamnen är även perfekt för båtturister, vilket stärker såväl hamnens som Göteborgs skärgårds attraktivitet, samtidigt som det är lätt för de bofasta att nå med cykel för ett morgon- eller kvällsdopp. Detta gör badet till en mötesplats med positiva kvaliteter, inte minst för folkhälsan, och som borde tas tillvara och uppmuntras snarare än att motarbetas från myndigheters sida.

Det vore en uppenbar förlust för såväl lokalsamhället som besökare om man, i brist på omdöme och visdom, tvingar fram en rivning av en välfungerande, ej skattefinansierad och för allmänheten tillgänglig plats som denna. Till ingen världens nytta dessutom. Vad är egentligen tanken att man skall göra där i stället?

Utfallet öppnar även upp för en potentiell häxjakt på liknande vällovliga initativ i skärgården, där ett undvikande av att "göra fel" blir viktigare än att det tas konstruktiva initiativ för det allmänas väl. Det hela liknar dessvärre ett onödigt familjegräl över en petitess vid köksbordet, där den ena parten är fast besluten om att vinna till priset av ett havererat äktenskap.

Bilagor

Sett ur ett vidare perspektiv, och jämfört med andra motsvarande allmäna badplatser, framstår inte hamnföreningens åtgärder vid den rivningshotade badplatsen på Styrsö som särskilt uppseendeväckande. Nedan följer ett axplock av olika typer av platser från såväl Göteborgs södra som norra skärgård, där man i någon utsträckning tillämpat liknande tillvägagångssätt och betonggjutningar som de hamnföreningen gjort. Merparten av dessa exempel uppvisar endast vissa gemensamma egenskaper med Kläppholmarna och Sandvikshamnen, medan några är närmast direkta motsvarigheter med ett flertal likheter.

Styrsö: Utterviksbadet

Man behöver inte gå över ån efter vatten, utan det räcker att promenera över till Lilla Lyngnskär vid det kommunala Utterviksbadet.

Lilla Lyngnskär

Notera hur bron/bryggan övergår i en gjuten gångväg som murats upp över klipporna. (Klicka för att förstora)

I vissa avsnitt fortsätter den i trä, ett tillvägagångssätt som känns igen från Kläppholmarna. (Klicka för att förstora)

 Förväntad konstruktion?

Stora Källö: färjeläget

På väg i Snobbrännan mot Styrsö Tången la färjan först till vid Källö, och här visade det sig finnas ett ypperligt exempel i en gjuten gångväg i betong anlagd på de flacka klipporna.

Brännö

Även på Brännö i södra skärgården finns ett flertal exempel på liknande lösningar som på Kläppholmarna. Det är för övrigt mycket möjligt att Ramsdalsbadet innehar rekordet i antal betongfyllda klippsskrevor. (Inlägget är uppdaterat med bildmaterial efter ett besök på ön den 14/9).

Vassdal

Från Vassdal utgick lotsarna förr i tiden. Omkring sekelskiftet 1900 samlades dock denna verksamhet till Husvik, som blev hamn för de nya större lotsbåtarna. Notera den murade bryggan på klipphällen. (Klicka för att förstora)

Känns bekant på något vis?

Béton brut...

Husvik

I lotsarnas Husvik finns flera exempel på betonggjutningar på klipphällar.

Pragmatiska lösningar. Här har man även gjutit olika trappor. (Klicka för att förstora)

Notera utformningen av bryggan till vänster samt trappan som leder ned till båten. (Klicka för att förstora) 
 
 

Ramsdal

Ramsdalsbadet sköts av Brännöföreningen. Om korpen vistas här vet jag inte, men det finns flera små fina vikar med sandstränder och uddar med klippor att bada från. Här finns minst sagt en uppsjö av tillgänglighetsanpassningar.

Vid sidan av kompletterande konstruktioner som bryggor, stegar och hopptorn, finns även såpass många betonggjutningar att jag har fått ta till kollage för att kunna härbärgera den digra bilddokumentationen. (Klicka för att förstora)

Genius loci. Trappsteget hör till ett av de omkring trettiotal äldre betonggjutningar på platsen, som till skillnad från mer sentida motsvarigheter, är konsekvent utförda med en blandning av skalsand. Detta ger dem en lite mer ljusgrå kulör, och en materialitet som förankrar dem i än högre utsträckning på platsen. (Klicka för att förstora)

Tillförda sittmöjligheter (se liknande exempel från norra skärgården nedan). Materialen från stranden och klipporna går igen i bänken.

Tillrättalagd väg ut till hopptornet på en av uddarna. (Klicka för att förstora)

Förväntad konstruktion?

Alternativ väg till en brygga på samma udde som hopptornet.

Ett gjutet paradis. Samtliga av dessa foton är tagna på, eller i anslutning till, udden där hopptornet står. Längst ned till vänster har man skapat en sorts fåtölj. (Klicka för att förstora)

Gjutning med annan typ av sand. Lösningen påminner om liknande badplatser i den norra skärgården. (Klicka för att förstora)

Vid den röda kiosken (?) i bilden ovan finns en ytterligare väg till och från badet. Även här finns gjutna trappsteg. (Klicka för att förstora)

Vägen längs den gjutna gångstigen ut mot bryggan. (Klicka för att förstora)

Notera skillnaden mellan de äldre skalsandsbaserade gjutningarna och de nyare mer standardmässiga. (Klicka för att förstora)

Ytterligare en udde, ytterligare betonggjutningar. (Klicka för att förstora)

Gjuten sittplats till vänster. Vid denna stege blev det för övrigt ett dopp. (Klicka för att förstora)

I lä för vinden. Den gjutna ytan i betong var en bra plats att lägga sina saker på och byta om, men kvällsmaten åts på den släta, soluppvärmda stenbumlingen med utsikt mot Känsö. (Klicka för att förstora)

Öckerö

Den till stora delar orörda västsidan bjuder på många fina vikar och naturliga bad från klipporna (somliga med adderade badstegar) samt två kommunala badplatser, medan den östra sidan domineras av stränder av typ mellanskärgård. På ön finns en rad exempel på relevanta anpassningar och konstruktioner i betong, såväl från de kommunala badplatserna som olika hamnanläggningar.

Hjälvik

Hjälvik är – på gott och ont – sinnebilden av en kommunal badplats. Den är lättillgänglig och bjuder på allt från småbarnsvänliga stränder, sandbotten, stenrösen för krabbfiske, bryggor, badstegar, beach volleyboll, glasskiosk, offentliga toaletter, soptunnor, handikappramper, mjukt formade klippor samt utfyllnader och anpassningar i betong. (Lite synd bara att man tagit bort den brutalistiska duschen.)

Hjälvik är tillrättalagd och exploaterad, men kan i gengäld härbärgera hundratals besökare. Den är heller inte lika väderutsatt som exempelvis den natursköna, karga, men ganska otillgängliga Hummerviken i bakgrunden, som i sig är en populär destination för vågsurfing vid tillräckliga vindförhållanden. Det finns dock inget motsatsförhållande mellan att bevara dessa sinsemellan olika platsers karaktär, snarare än att totalisera en och samma lösning. Att argumentera för viss betonggjutning för tillgänglighetsanpassning vid Kläppholmarna eller i Hjälvik blir därför lika logiskt, som att kämpa med näbbar och klor för att undvika detsamma på en verkligt orörd plats som Hummerviken. (Klicka för att förstora)

Sandstrand och klippor kompletteras av tillgänglighetsanpassningar i betong. Bildkälla: Dag Edvardssons vykortssamling via De gamla Öckeröarna

"Cementen", som vi brukade kalla den här delen under min uppväxt, är utformad enligt konstens alla regler.

Drop-in. Den äldre handikapprampen krävde, kan jag tänka, närmast ett Evel Knievel-mått av djärvhet för att använda. (Klicka för att förstora)

Badplatsen har många olika nivåer, som kan nås av murade trappor. Vid det här laget har de kommit att smälta samman med landskapet. Här finns även gott om sittmöjligheter i form av såväl träbänkar som murade motsvarigheter. (Klicka för att förstora)

Orördhet kontra användarvänlighet, syftet var inte att förstöra. Motsvarigheten till gjutningarna vid Kläppholmarna är i princip 1:1. De olika nivåskillnaderna kan här användas både som trappsteg och för att sitta på.

I behov av underhåll. Vore det inte för att betongen med åren blivit skadad på vissa ställen, skulle man knappt kunna särskilja den från berget vid hastig anblick. (Klicka för att förstora)

Längs bergssidan har det murats en bänk att sitta på. Praktiskt för den som byter om.

Ytterligare sittmöjligheter.

Den nyare – och något snällare – handikapprampen.

Vägen ut över stranden till det lilla skäret går via en gångväg i betong.

Omfattande gjutning. Längst till höger har man även jämnat ut med ett lager av betong. (Klicka för att förstora)

Ett sentida tillskott som underlättar passage över en liten bäck.

Saltars

Öns andra kommunala badplats har en utformning som i vissa avseenden liknar den i Hjälvik. Här arrangerades en gång i tiden simskolor och -tävlingar med utdelning av segerkransar från en liten båt. Vad jag förstår var det badgäster från stan som tog initativ till detta. Badplatsen har dock sett bättre dagar, och den står nu står inför ombyggnad. Man gjorde vissa åtgärder av den tidigare betongbryggan redan för några år sedan, men då detta inte blev helt lyckat har den nu rivits bort. Förhoppningsvis kommer man att kunna ingjuta nytt liv i badplatsen efter de nya återgärderna.

Under ombyggnad. Gångväg ut i betong på en bädd av spräng- och natursten.

Betongbryggan. Det sägs att det hände något med strömmarna efter att vågbrytaren till småbåtshamnen på andra sidan vilken anlades. Den tidigare härliga stranden längre in, och sandbottnen, har till stor del eroderats bort och dragit sig utåt. Detta gör sannolikt att äldre generationer, som fick uppleva hur det var innan dessa förändringar, har betydligt finare minnen härifrån. Förhoppningsvis kommer man att kunna återställa vissa av de tidigare kvaliteterna efter pågående ombyggnad. Bildkälla: Dag Edvardssons vykortssamling via De gamla Öckeröarna (klicka för att förstora)

Notera den långa murade bänken.

Den här klippan låg tidigare inbäddad i själva betongbryggans plattform, och bara toppen stack upp.

Rester efter utjämningar av bergsskrevor med betong. (Klicka för att förstora)

En ganska stor utfyllnad med betong, som mig veterligen leder till resterna efter en äldre trampolin. (Klicka för att förstora)

Klippan från de tidigare bilderna ligger risigt till. Vi får se hur slutresultatet blir. (Klicka för att förstora)

Brevik

Till skillnad från de tidigare exemplen har vi här att göra med en småbåtshamn. Storleken är betydligt mindre än Sandvikshamnen, och i avsaknad av gästhamnens tillförsel av besökare. Det finns dock tydliga likheter med Kläppholmarna i form av en vågbrytare ut till ett skär där man även anlagt en badstege.

Det kan stå på ganska bra här på västsidan, vilket gör vinden till en avgörande parameter att ta hänsyn till. (Faktum är att vi badade från den lilla bryggan inne i hamnen den dagen.)

Här lite mer stillsamt. Notera för övrigt "fortet" från kriget längst till vänster ungefär i mitten. I bakgrunden Hönö Rö' med Ersdalens naturreservat. (Klicka för att förstora)

Via vågbrytaren kan man enkelt nå det annars otillgängliga skäret mitt i viken, där ideella krafter även anlagt en badstege. En fin kompensatorisk gest med tanke på platsen ändå exploaterats, och på hur närmast grotsekt brutal vågbrytaren är till sin utformning. (Klicka för att förstora)

Det må se ut som en betongversion av jättesandmaskarna från Dune, men utan vågbrytaren hade man knappast kunnat ha några båtar inne i viken, eller för den delen använda de fina klipporna på skäret, inte minst för att titta på solnedgången. Badstegen är populär, i synnerhet för ett snabbdopp, och lättillgänglig med cykel. Den fungerar i likhet med Kläppholmarna som en mötesplats, om än i mindre skala och utan den internationella prägeln i avsaknad av gästhamn. (Klicka för att förstora)

Fin terränganpassning inne i hamnen.

Möte mellan olika material. (Klicka för att förstora)

En ledtråd i betong. I kanten av vågbrytaren har man cementerat en liten stig på ett par meter, som en uppmuntran till att ta sig vidare ut mot de många orörda klipporna på öns västsida.

Hönö

Hamnen i Hönö Klova är sannolikt den plats i denna genomgång som har flest gemensamma likheter med Sandvikshamnen och Kläppholmarna, inte minst på grund av fiske-, småbåts- och gästhamn, men pulsen är dock något högre då det bor fler på Hönö än i hela södra skärgården tillsammans. På ön finns även ett flertal andra exempel, bland annat tillgänglighetsanpassade kommunala badplatser med gjutningar i betong.

Lapposand

Den första av tre kommunala badplatser på Hönö. Här finns inslag av olika tillgänglighetsanpassningar med gjutna och murade partier.

Badbryggan i Lapposand nås via en gjuten sektion ut från stranden över skäret. En liknande lösning som vi sett tillämpas i den nyare handikapprampen i Hjälvik.

Bådevi

En pittoresk liten småbåtshamn, som man tills för några år sedan skulle kunna leva ett helt liv på Hönö utan att hitta. En plats där Bertil Enstörings hus från Jan Lööfs TV-serie om Skrotnisse mycket väl kunnat ligga. Bådevi har dock sett avsevärt fler besökare sedan "Göteborgs skärgårdsled" (en del av Kuststigen) invigdes 2022 med en sträckning genom platsen.

Enklare bryggor av sten och betong ansluter till klipphällarna. Notera fortet i bakgrunden. (Klicka för att förstora)

Utanför vågbrytaren till vänster finns en liten brygga med badstege som är fäst i klipporna. (Klicka för att förstora)  

Hästen

Den andra av tre kommunala badplatser på Hönö. Här finns relativt omfattande gjutningar i betong.

Gångvägen ned mot betongbryggan. (Klicka för att förstora)

Till vänster om betongbryggan går en gjuten gångstig ut mot en mindre vågbrytare. Här har man även fyllt igen vissa skrevor i berget.

Vågbrytaren

Betongfundamentet längst ut på det lilla skäret till vänster användes förr som basen till en trampolin, som kunde nås via vågbrytaren. (Klicka för att förstora)

Murade sittmöjligheter, enligt liknande princip som i Hjälvik och Saltars. (Klicka för att förstora)

Klova

Av samtliga exempel i denna genomgång är det nog just hamnen i Hönö Klova som har flest likheter med Sandvikshamnen, såväl beträffande storlek som funktioner, men även för att klipporna med badstegar ute vid fyren utgör en motsvarighet till badet vid Kläppholmarna.

Badplats med utsikt mot Vinga.

Om denna betongutfyllnad är ännu ett i raden förseglade fort, eller skapats i något annat syfte, låter jag vara osagt. Det har dock placerats två bänkar ovanpå, och den överbryggar även promenadvägen ut till badstegen bredvid fyren. (Klicka för att förstora)

Ytterligare badmöjligheter i närheten.

Hönö havsbad, numera Sällskapet Länkarna.

Vägen ut till Länkarnas privata badstege är ett skolexempel på betonganpassade klippor. (Klicka för att förstora)

Små utfyllnader.

En större sådan. Notera hur väl den patinerade betongen ändå smälter in i sammanhanget.

Jungfruviken 

Den tredje av tre kommunala badplatser på Hönö. Här saknas anpassningar i betong, och den utmärker sig därför jämfört med de andra baden på Hönö och Öckerö. Däremot har man konstruerat en lång träbrygga som är fäst i berget.

Trä. Bland de kommunala badplatser, som vi tittat närmare på i denna genomgång, var Jungfruviken det enda exemplet på där man frångått principen om tillgänglighetsanpassningar i betong. 

Kommentarer från Instagram (GP)

I samband med Göteborgs-Postens reportage publicerade de även ett inlägg på Instagram (där bildmaterial från den låsta tidningsartikeln kan ses). Några av kommentarerna citeras nedan:

Yimby Göteborg om: Styrsö, Sandvik, Sandvikshamnen, badplats, hamn, Göteborgs skärgård, skärgård, södra skärgården, norra skärgården, Länsstyrelsen, rivning, Brännö, Öckerö, Hönö

Bloggar om: Styrsö, Sandvik, Sandvikshamnen, badplats, hamn, Göteborgs skärgård, skärgård, södra skärgården, norra skärgården, Länsstyrelsen, rivning, Brännö, Öckerö, Hönö

Datum: söndag 22 september 2024

Tid: 15:00 - ca 17:00

Plats: stadsvandringen utgår från Brunnsbotorget. Vi samlas bredvid Lollos Pizzeria (den öppna ytan med Styr & Ställ-cyklarna).

Kostnad: Gratis

Brunnsbo på Centrala Hisingen står inför stora förändringar, såväl med avseende på bebyggelseutveckling som satsningar på infrastruktur, där vi kommer att få se en ny spårvägsdragning samt byggandet av en pendeltågsstation för Bohusbanan.

Ett stenkast bort pågår även omvandlingen av Backaplan, och genom en aktuell detaljplan för Brunnsbo, som för närvarande ligger ute på samråd (sista datum för yttrande är den 24/9), kommer denna sträckning av Litteraturgatan att omvandlas mot stadsgata. Här skall det byggas omkring 1300 bostäder samt tillföras verksamhetslokaler, kontor mm på tidigare markparkeringar.

Stadsdelens läge i staden kommer att förändras i grunden, och dess centralitet öka, samtidigt som en ganska luftig och varierad bebyggelsestruktur kommer att bibehålls inom området. (Dessutom finns närheten till vandringsstigar i närmast vildmark uppe på Arödsberget.)

Följ med på en framåtsyftande stadsvandring (den 49e Yimbyvandringen i ordningen), som tar sin utgångspunkt i den aktuella detaljplanen, men inte minst stadsdelen som den ser ut i dagsläget. Vi kommer även att titta närmare på några av de miljöer som kommer att gå förlorade när stadsdelen byggs om (Brunnsbohallen ritad av Sven Brolid exempelvis).

Välkommen!

Yimby Göteborg om: Brunnsbo, Hisingen, Backa, förtätning, stadsvandring, Yimbyvandring

Bloggar om: Brunnsbo, Hisingen, Backa, förtätning, stadsvandring, Yimbyvandring

Korsningen Södra Vägen och Berzeliigatan. Bild: Semrén+Månsson, MARELD, Soul (visualisering)

Den 24/9 skickade Yimby Göteborg in yttranden på två planer: det första, som behandlas i detta inlägg, var för Detaljplan för bostäder och verksamheter vid Lorensbergsparken inom stadsdelen Lorensberg, vilket är det formella namnet på planen för Cirkustomten. Det andra yttrandet var på planen för Brunnsbo på Hisingen, som kommer att behandlas i ett eget inlägg, och där vi även passade på att arrangera en stadsvandring på plats.

Som vanligt tar våra yttranden sin utgångspunkt i de diskussioner om det aktuella förslaget som förts i Yimby Göteborgs Facebook-grupp, och där alla gruppens medlemmar har möjlighet att uttrycka sig. Syftet är att försöka jämka samman de olika perspektiv och synpunkter som framkommit. Ytterst är det dock gruppens samordnare som sammanställer yttrandet, och som ansvarar för att det sker i enlighet med en övergripande – i grunden positiv – syn på utveckling av stadsliv och -miljöer, som diskuterats fram och förvaltats inom nätverket sedan starten 2008, och som lutar sig mot Jane Jacobs, Jan Gehl mfl.

På det stora hela är planförslaget för Cirkustomten en ren fröjd (även om lägenheterna sannolikt kommer att kosta en slant)! Det är oerhört glädjande att vi långt om länge kommit till den punkt i Göteborg att det – nästan helt utan moralpanik – kan uppföras kvartersbebyggelse enligt den äldre stenstadens grammatik. Avlägsen känns den tid då en monofunktionell, intetsägande samling punkthus i parkeringsplats ansågs vara svaret på alla stadsbyggnadsfrågor (Återbesök på Örebrogatan, 2009).
 

Kortfattat om planen

Cirkustomten med det "provisoriska" parkeringsdäcket från 1994 markerat i rött. Bildkälla: Lantmäteriet (klicka för att förstora)

"Storkvarteret". Den gulmarkerade ytan utgör en tydlig rest efter Lorensbergs landeriområde, och är i många avseenden att betrakta som ett orgelbundet storkvarter där det sedermera uppförts olika friliggande byggnader. Lilienberg hade planer på att bebygga hela området på ett liknande sätt som på andra sidan Avenyn, men detta kom aldrig att genomföras, vilket ger området en egen karaktär. Bildkälla: Lantmäteriet (klicka för att förstora)

Resterna efter Lorensbergs landeri. I detta flygfoto från slutet av 1940-talet framträder resterna av det äldre landeriområdet i kontrast till stenstaden. Cirkusbyggnadens rotunda kan ses till vänster, och restaurangen till höger (numera Park Avenue). Värt att notera är att byggnaderna i regel vänder sina entréer in mot parken. Bildkälla: Flygfotohistoria via Stadsbyggnadsförvaltningen (klicka för att förstora)

Lorensbergs Cirkus från Södra Vägen, juli 1969. I bottenvåningen ut mot gatan huserar här Ulvås Möbler. Notera för övrigt hotellkomplexet i bakgrunden ritat av Nils Einar Eriksson, som stod färdigt 1950. Foto: Staffan Westergren; bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

November 1969 (det kan inte ha varit långt kvar med tanke på att den skall ha rivits samma år). Byggnaden var enligt uppgift Sveriges första fasta cirkusarena, och användes för kringresande cirkusar, musik och utställningar. Notera entrén med tempelgaveln in mot parken. Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum (klicka för att förstora)

I förslaget flyttar stenstaden in i storkvarterets friliggande struktur. Illustration: Semrén+Månsson (Klicka för att förstora)

Det skall bli intressant att se hur projektet kommer att påverka rörelsemönstren mellan omgivande gator och storkvarteret. Bild: Semrén+Månsson, MARELD, Soul (klicka för att förstora)

Projektet har potential att såväl dra nytta av som vitalisera storkvarterets parkmiljö. Rent gestalningsmässigt anknyter den inre delen kanske främst till Nils Einar Erikssons hotellbyggnad, men den ljusa kulören ger även en känsla av innergård. Samtidigt finns en tydlig koppling till Röda Bryggan i Pustervik, som ritats av samma arkitektkontor. Bild: Semrén+Månsson, MARELD, Soul (klicka för att förstora)

Berzeliigatan. Bild: Semrén+Månsson, MARELD, Soul (klicka för att förstora)

Yttrande över "Detaljplan för bostäder och verksamheter vid Lorensbergsparken inom stadsdelen Lorensberg"

 
Diarienummer SBF-2023-00499

Allmänt

Yimby Göteborg instämmer helt i planens ambitioner om att (äntligen) ersätta det provisoriska parkeringsdäcket vid Lorensbergsparken med ett klassiskt stadskvarter enligt stenstadens grammatik. Detta kommer att leda till ett lyft för stadsmiljön kring Södra Vägen och Berzeliigatan, dels rumsligt i korsningen, men inte minst på kvarters- och stadsdelsnivå genom tillförsel av lokaler och 150 nya bostäder i ett centralt läge. Det höga markpriset kommer förvisso att medföra att bostäderna blir dyra, men kvarterets publika utformning och gestaltning kommer att skapa värden även för allmänheten.

Om man ser till planområdet som resterna efter det gamla landeriet Lorensberg, så utgör detta på många sätt ett större oregelbundet kvarter med friliggande byggnader mellan Berzelii- och Engelbrektsgatan, Avenyn och Södra Vägen. Genom planen tillförs kvaliteter till detta storkvarter som tidigare saknats, främst bostäder, men även fler potentiella målpunkter och funktioner. Vid sidan av att stråken längs de yttre stadsgatorna stärks, finns samtidigt möjlighet att dra nytta av den vackra omgivningen i storkvarterets inre, genom att i likhet med Lorensbergsteatern vända lokalentréer även in mot parkrummet. På så vis möjliggörs ett lokalt vardagsliv inne i området, som inte kräver en teaterföreställning för att leva upp.

Rent arkitektoniskt känns förslaget välavvägt; det bidrar till harmoni genom att fånga upp och binda samman omgivningens ganska brokiga uttryck, från nationalromantikens tegelarkitektur till Nils Einar Erikssons funktionalistiska hotellanläggning. Samtidigt länkas stadsväven ihop rent strukturellt genom att låta stenstaden flytta in i en del av storkvarteret, snarare än att uppföra ännu en friliggande solitär. På så vis blir det tidigare landeriområdet mer rumsligt integrerat, och en tydligare del av den omgivande staden.

Synpunkter

Sett till sin helhet är det en mycket bra plan, som vi är positivt inställda till och förväntansfullt ser fram emot skall materialiseras. I den mån det funnits något att anmärka på, och sett utifrån de diskussioner som förts inom nätverket över tid, har det bland annat lyfts farhågor om att sockelvåningen inte skulle vara tillräckligt markerad (se den äldre bebyggelsen på andra sidan gatan).

En annan åsikt var att storkvarteret genom förslaget inte skulle exploateras tillräckligt mycket, dvs bebyggelse runt om snarare än bibehållen parkyta. Det har även framkommit synpunkter på att gestaltningsförslaget skulle ha ett flertal kostnadsdrivande faktorer, exempelvis genom välvda tak och många olika fasadmaterial, vilket skulle kunna leda till en diskrepans mellan bilderna och det som senare byggs i en ekonomisk verklighet.

Bilaga: Cirkuskvarterets fasader

Principer kring indelning och förskjutningar. Bild: Semrén+Månsson, MARELD, Soul (klicka för att förstora)

Åt Berzeliigatan. Illustration: Semrén+Månsson (klicka för att förstora)

Åt Södra Vägen. Illustration: Semrén+Månsson (klicka för att förstora)

Åt Lorensbergsparken och Karl Gerhards Plats. Illustration: Semrén+Månsson (Klicka för att förstora)

Åt Lorensbergsteatern och "Teaterstråket" (Johannebergsgatans förlängning). Illustration: Semrén+Månsson (klicka för att förstora)

Yimby Göteborg om: Cirkustomten, klassisk arkitektur, Lorensberg

Bloggar om: Cirkustomten, klassisk arkitektur, Lorensberg

Skanstorget enligt planförslaget. Illustration: Okidoki arkitekter

Den 5/11 skickade Yimby Göteborg in ett yttrande angående Detaljplan för bostäder och förskola m.m. vid Skanstorget inom stadsdelen Haga. Planen är en bearbetning av det exploateringsförslag, Haga hjärta Linné, som av tre möjliga alternativ röstades fram som vinnare av fastighetskontorets markanvisningstävling för Skanstorget 2018.

Att det i tävlingen inte gavs någon möjlighet att rösta på ett noll-alternativ, återuppbyggnad av saluhallen eller liknande, var dock något som ledde till het debatt och tal om skendemokrati. Se vidare rapporten från vår stadsvandring kring Skanstorget 2018, som utgör ett tidsdokument, och där bildmaterial finns samlat från de olika tävlingsförslagen. Se även tidningen Mitt i Göteborgs artikel (2024-10-05) Splittrat när historiska platsen går in i framtiden för en fingervisning om den pågående debatten.

Som vanligt tar våra yttranden sin utgångspunkt i de diskussioner om det aktuella förslaget som förts i Yimby Göteborgs Facebook-grupp, och där alla gruppens medlemmar har möjlighet att uttrycka sig. Syftet är att försöka jämka samman de olika perspektiv och synpunkter som framkommit. Ytterst är det dock gruppens samordnare som sammanställer yttrandet, och ansvarar för att det sker i enlighet med en övergripande – i grunden positiv – syn på utveckling av stadsliv och -miljöer. Dessa perspektiv har diskuterats fram och förvaltats inom nätverket sedan starten 2008, och lutar sig mot Jane Jacobs, Jan Gehl mfl.

Platsen och tiden

Innan vi tittar närmare på planförslaget kan det vara välgörande att bilda sig en uppfattning ur ett historiskt perspektiv om hur platsens utformning förändrats över tid. Skansen Kronan uppfördes 1687-1700 uppe på Risåsen efter ritningar av Erik Dahlbergh, även om dess yttre jordvallar och murar anlagts redan tidigare. Försvarsanläggningen med sina upp till sju meter tjocka stenmurar hade plats för ett tjugotal kanoner, vilket ställde krav på ett öppet omgivande landskap, och den närliggande bebyggelsen (Haga) behövde därför vara låg.

Panoptikon: Oinskränkta siktlinjer innan staden kom och störde. Bildkälla: Rädda Skansberget (klicka för att förstora)

När professor emeritus Claes Caldenby i debatten lyfter fram Skanstorget som en plats med anor från 1600-talet, är det som en kvarvarande rest efter den öppna skottlinjen som åsyftas. I övrigt har siktlinjerna till stor del byggts bort genom stenstadens utvidgning kring den tidigare befästa staden. Något väl inte ens de olika lokala boende- eller intressegrupperna kan förmodas ha invändningar mot?

Det finns dock en klar poäng i Caldenbys resonemang, och att bebygga delar av en torgyta är inget som bör ske lättvindigt. Samtidigt måste frågan ställas: hur stor behöver denna yta rimligen vara för att den tidigare historien skall vara fortsatt läsbar? Är det då möjligt att göra eftergifter för att i gengäld få till nödvändiga förbättringar? Naturligtvis inte! Allt blir, om vi får tro debatten, bragt till avgrundens rand såvida inte Skanstorget med minutiös vördnad bibehåller exakt sin nuvarande utsträckning, som vore det nedersänt från ovan ackompanjerat av änglakörer.

Problemet med den svart-vita diskussionen är dock att torgytan redan förändrats, inskränkts och förfulats över tid – vilket framgår med all önskvärd tydlighet i nedanstående genomgång – inte minst till följd av massbilismens intåg under efterkrigstiden med krav på framkomlighet, gatubreddningar och parkeringsplatser. Något som dessvärre dominerat Skanstorget sedan dess.

En ansats till prognos: skådespelare på Broadway i New York träffades ofta på Lindy's, ett matställe känt för sin cheesecake, för att samtala om hur det gick för deras respektive scenshower och teaterföreställningar. De hade en tumregel, som numera går under namnet The Lindy effect, för att uppskatta hur publikmässigt framgångsrik en viss uppsättning skulle bli: om föreställningen sålt bra i 100 dagar, så var chansen stor att den skulle fortsätta vara populär i ytterligare 100 dagar. Hade den gått bra i en vecka, var prognosen dock osäkrare, och lovade endast ytterligare en vecka osv.

Tiden blir på så vis en avgörande faktor för att försöka utläsa framtida användning. Överfört på Skanstorget, som använts som markparkering sedan åtminstone 1960, blir därför prognosen ganska dyster för den som vill se en förändring i en annan riktning. Det kan verka cyniskt, men vad föranleder oss att tro att detta tillstånd plötsligt skulle förändras efter 60-70 år? Det skulle i så fall krävas någon form av drastiskt ingripande som ändrar tangentens riktning.

1896: Sammankomst för Rädda Kommendantsängen? Samma år anläggs Skanstorget som ett salutorg efter en plan från 1891. Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum (klicka för att förstora)

1906: Efter tio år har stadsbebyggelse växt fram. Notera saluhallen från 1898 mitt på torget, och Korsettfabriken vid bergets fot, men särskilt intressant är nog ändå tvåvåningshuset till vänster, som kom att ersättas av den nuvarande 1930-talsbyggnaden i hörnet mot Övre Husargatan. Det tidigare förhållandevis kala berget kom att utfyllas med jord, och kring Skansen Kronan anlades en park 1912 genom medel från Charles Felix Lindbergs donationsfond. Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

Före bilens intåg: "Spottkoppen" och ett fantastiskt stadsrum, där torgytornas och rundelns olika geometriska former förstärker varandra. Notera hur Skanstorget flyter ända ut mot husen längs Sprängkullsgatan. I mötet med Husargatan bildas en triangeltomt, och detta skall ha varit det urpsrungliga torget före 1891 års plan. Husargatans tidigare livliga stråk genom Haga är idag effektivt avskuret från Övre Husargatan genom det nuvarande Skanstorgets nivåskillnader och bilcentrerade utformning. Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum (klicka för att förstora)

1923 är det bilburen taxi snarare än hästdragna droskor som gäller. Ett garage har uppförts i gluggen från föregående bild, men biltrafiken dominerar ännu inte platsen. Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum (klicka för att förstora)

1927-28. Den idag närmast förlorade triangeldelen av Skanstorget framträder här tydligare. Notera även den lägre bebyggelsen längs Övre Husargatan. Bildkälla: Flygvapenmuseum via Det gamla göteborg (klicka för att förstora)

"Skanstorget 1935 med Skansen väl synlig för stadens flanörer samt de olycksaliga landshövdingehusen [sic!]." – Rädda Skansberget. Foto: Oscar Bladh; bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum (klicka för att förstora)

1939. Nilssonsberg var forftarande ett berg. Notera det numera avrivna huset längst till höger, före gatubreddning och den närmast groteska 1970-talsbebyggelsen, som fjärmar sig från Övre Husargatan. Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum (klicka för att förstora)

1948-49. Den runda formen efter saluhallen, som kom att rivas redan 1941, dröjer kvar på platsen. I övrigt är torget sig likt, men i brist på annan egentlig funktion kan man ana en begynnande markparkering. Notera att den lägre bebyggelsen i kvarteret närmast Skanstorget ersatts under 1930-talet, vilket kan ses ur annan vinkel i nedanstående foto. Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum (klicka för att förstora)

1952. Triangeldelen av Skanstorget används nu som parkering, men helheten känns mycket urban (om än osäker enligt trafikingenjörerna).Tänk vilken fantastisk stadsmiljö vi gått miste om längs Övre Husargatan, i synnerhet genom utpräglad trafikanpassning av Skanstorget med omgivande gator samt rivningen av Annedal! Bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum (klicka för att förstora)

Ca 1960: Evig åminnelse. Den avrivna saluhallens form har nu permanenterats genom den reminiscerande gräsrundeln. I övrigt är torget sig likt till formen, men dess innehåll präglas nu – och framgent – av markparkering. Bildkälla: Lantmäteriet (klicka för att förstora)

1962. Sprängkullsgatan före breddning. Bilparkeringen har börjat gnaga bort triangeldelen av Skanstorget, och inom en snar framtid kommer även bland annat trevåningshuset i mitten av bilden att ha rivits till förmån för gatubreddningen. Bildkälla: Textillärare Carlssons Göteborg via Det gamla Göteborg (klicka för att förstora)

1966. Sprängkullsgatan efter breddning: "Här röjes blott för esplanaden". Övre Husargatan kom att bli en av infarterna från Dag Hammarskjöldsledens motorväg. Foto: L. Pennerhag; bildkälla: Det gamla Göteborg (klicka för att förstora)

1975: All time low? Haga präglas nu av rivningstomter efter pågående saneringshysteri. Aldrig förr har Skanstorget sett så fragmenterat och bedrövligt ut; det skulle knappast heller bli särskilt mycket bättre de kommande 50 åren. Borta är även landshövdingehusen, som klättrade uppför Skansberget, och vars kvardröjande terrasser i våra dagar inte sällan beskrivs som vore de Babylons hängande trädgårdar. En återuppbyggnad skulle på många sätt vara välgörande. Bildkälla: Lantmäteriet (klicka för att förstora)

2010: "En oordnad plats med oanade arkitektoniska och sociala kvaliteter…" Foto: Jan Jörnmark

2024: Status quo + orangea barbapappor. Det har förflutit omkring 50 år sedan föregående ortofoto från 1975. Vid sidan av Bostadsbolagets "landshövdingehus" (Haga Projektgrupp: Arkitektlaget och Wallinders 1982-89) uppe till vänster samt GUs samhällsvetenskapliga fackultet (Haga Projektgrupp 1988-91) mot Sprängkullsgatan till höger, är det mesta oförändrat sedan dess. Märk väl att det endast är dessa två nybyggnadsprojekt som Caldenby överhuvudtaget tar upp under rubriken Skanstorget i sin Guide till GÖTEBORGS ARKITEKTUR (2006), som i övrigt lyfter ytterligare nybyggnadsprojekt längre in i Haga snarare än torget i sig. Bildkälla: Lantmäteriet (klicka för att förstora)

Skanstorgets huvudsakliga funktion har nog – i likhet med Heden – kommit att bli som projektionsyta för göteborgarens inre själsliv, drömmar och förhoppningar; det är en plats i staden där allt kan hända så länge ingenting händer, vilket i praktiken innebär ett upprätthållande av status quo. Detta för oss osökt in på planförslaget.

Kortfattat om planen

Kommendantsängen flyttar närmare Haga. Illustration: Okidoki arkitekter (klicka för att förstora)

Skanstorget är i förslaget uppdelat i tre distinkta delar: ett "entrétorg" i anslutning till gatan, ett "handelsstorg" i mitten med plats för marknader, loppisar mm, samt ett inre "parktorg", som dels ger en lite mer avskild del, men också hanterar regnvatten. Norr och väster om kvarteret anläggs gångfartsområden, vilket blir ett sätt att utvidga torgytan över gatorna i dessa riktningar, samt göra platsen mer attraktiv för fotgängare och för vistelse. Biltrafiken på dessa gator förblir enkelriktad, och infarten till garaget sker från kvarterets södra del. Illustration: Kragh Berglund landskapsarkitekter (klicka för att förstora)

Illustration: Okidoki arkitekter (klicka för att förstora)

Genius loci: I det ambitiösa gestaltningsprogrammet redovisas många av de egenskaper som präglar den omgivande stenstaden i Kommendantsängen, och agerar tydlig inspirerationskälla för det planerade kvarteret. Bland annat delas de olika husen in i en tydlig sockel, ett mittparti och en avslutning uppåt. Andra aspekter rör exempelvis balkonger, som inte får kraga ut mer än 1,3 meter, men mot Skanstorget 0,5 meter och mot Övre Husargatan inte alls. Balkonger i likhet med burspråk placeras mellan våning 3-6 enligt 1895 års byggnadsordning. En annan utmärkande egenskap i den äldre bebyggelsen, som går igen i förslaget, är att trapphusen placeras in mot gården, vilket gör att dessa inte stör de olika husens fasadmotiv mot den omgivande staden. Bildkälla: gestaltningsprogram kvarteret; illustration: Okidoki arkitekter (klicka för att förstora)

Till skillnad från många samtida försök till kvartersstad, där man hamnat i liknande lösningar som en gång Johannes Olivegren, för att visuellt försöka bryta ned dagens ibland kvartersstora fastigheter, har man här arbetat med olika bjälklagshöjd för att ta upp platsens nivåskillnader. Detta ger en mindre konstlad fasadindelning än om man skall försöka ge sken av att en stor fastighet med samma takfotshöjd, fönstersättning mm består av mindre delar genom att bryta av med olika material och kulörer. Bildkälla: gestaltningsprogram kvarteret; illustration: Okidoki arkitekter

Åt Skanstorget tillåts de spanska balkongerna endast kraga ut 0,5 meter, och blir en del av fasadgestaltningen i likhet med den äldre stenstaden. Detta är en stor skillnad jämfört med många samtida exempel, där balkongerna ofta helt tagit över likt en invasiv art av parasitära organismer. Bildkälla: gestaltningsprogram kvarteret; illustration: Okidoki arkitekter

Förskolans uttryck ansluter till Haga och den oreglerade trähusbebyggelse som fanns kring Skansbergets fot. Trävolymen placeras indragen, i likhet med de avrivna landshövdingehusen på Skansberget, på en vidareutveckling av den befintliga stenmuren från 1915, vilket gör att man läser byggnaden som ett mindre tvåvåningshus uppe på en stensockel. I själva verket är den murade stenvolymen en del av byggnaden ("Men, det är ju oärligt?!!"), och hyser bland annat tillagningskök och personalutrymmen. Illustration: Okidoki arkitekter (klicka för att förstora)

Förskolan placeras bakom kvarteret för att bibehålla ett grönt fondmotiv och siktlinjer upp mot Skansen Kronan. Notera hur stenmurens välvda ljusinsläpp och dörrpassager utgör en visuell koppling till befästningens skottgluggar. Illustration: Okidoki arkitekter (klicka för att förstora)

Yttrande över "Detaljplan för bostäder och förskola m.m. vid Skanstorget inom stadsdelen Haga"

 
Diarienummer SBF-2023-00279

Allmänt

Yimby Göteborg instämmer, efter återkommande diskussioner inom nätverket, samt två genomförda stadsvandringar på plats (2018 och 2024), i planförslagets ambitioner om att bebygga Skanstorget med ett klassiskt stadskvarter motsvarande ungefär 2/3 av den nuvarande torgytans bredd. Kvar blir då en plats som storleksmässigt kan jämföras med Brunnsparken, och vars avlånga rum har en tydlig riktning upp mot Skansen Kronan som fondmotiv.

Det vi idag kallar Skanstorget, har ändrat såväl funktion som form genom åren, från den tidigare triangelformade platsen i mötet mellan huvudstråken Husar- och Sprängkullsgatan, till det salutorg som kom av 1891 års plan, och som i stort bibehållits rent storleksmässigt tills idag (även om inskränkningar gjorts genom gatubreddning). Efter att den cirkelformade saluhallen revs 1941, har dock Skanstorget, sedan åtminstone tidigt 1960-tal, på många sätt reducerats till en markparkering.

Torgrummet är i dagsläget tämligen stort, och har genom de dryga 60 åren som markparkering fått mer karaktär av ett gränsvakuum (se vidare Jane Jacobs) mellan det historiskt småskaliga Haga och Kommendantsängens stenstad, än ett torg där stadsdelarna på riktigt sammanstrålar och möts. Genom att göra torget mindre möjliggörs en platsbildning av avsevärt högre kvalitet, och där torgets signum med siktlinjen upp mot Skansen Kronan ändå kan bibehållas, samtidigt som befintliga stråk stärks genom tillförsel av 140 centralt belägna bostäder samt verksamhetslokaler. Mötet och spänningen mellan de två motstående stadsbrynen tydliggörs och tilltar när Kommendantsängen byggs ut med ett nytt kvarter enligt stenstadens grammatik, och närmar sig Haga.

De förslag för platsen som presenterats genom åren har många gånger varit behjärtansvärda, men inte sällan naiva, och i stort saknat såväl realism som ekonomisk genomförbarhet, varför platsen bevarats i sitt styvmoderliga och smått deprimerande status-quotillstånd i över 60 år. Det som återstått av allmän plats har varit den reminscerande gräsrundeln efter den avrivna saluhallens form. Markparkering är således den funktion som dominerat platsen under längst tid sedan det nuvarande torgets tillblivelse kring 1896, och som riskerar att fortsätta prägla platsen under överskådlig tid (sannolikt i ytterligare 60 år enligt ”the Lindy effect”).

Att bebygga delar av ett torg, om än ett nominellt sådant, är på många sätt kontroversiellt. Men det är också ett djärvt grepp! Det väcker givetvis känslor, och det märks såväl i våra diskussioner inom nätverket som i tongångarna hos olika protestgrupper. Samtidigt är det kanske just en delvis exploatering som kan bli det alexanderhugg på den gordiska Skanstorgsknuten, som krävs för att ”torget” åter skall kunna bli ett riktigt torg; genom att göra ytan mindre, kan torget potentiellt bli bättre och mer välanvänt enligt den danske arkitekten Jan Gehls devis: ”se alltid till att ha för lite utrymme!"

Rent arkitektoniskt känns förslaget välavvägt, och inte minst elegant genom ett klokt och ambitiöst gestaltningsprogram, som ansluter till 1895 års byggnadsordning. Det fångar upp typiska drag från såväl Kommendantsängens stenstad med bland annat fasadindelning i markerad sockelvåning, mittparti och tak, som Hagas äldre trähusbebyggelse (förskolan), och är ett av de i särklass bästa exemplen i Göteborg på en samtida tolkning av ”klassisk arkitektur”.

Det har också gjorts viktiga eftergifter i fråga om minskad kvartersstorlek sedan det ursprungliga tävlingsförslaget från 2018, för att bibehålla torgyta samt den historiska och omtyckta vyn upp mot Skansen Kronan från Övre Husar-/Sprängkullsgatan. Genom att förlägga delar av dagens parkeringsplatser under mark ger man även fortsatt möjlighet för besöksparkering till platsen (även om den befintliga boendeparkeringen får lösas på annat sätt).

Sett till sin helhet är förslaget det bästa som presenterats för platsen på senare år; det tar hänsyn till genomförbarhet, och är välavvägt i förhållande till många olika aspekter med avseende på allt från gestaltning, platsbildning och hantering av nivåskillnader till stärkta stråk eller hantering av regnvatten. Det är också välkommet med centralt belägna bostäder samt en ny förskola i detta läge, så att barnfamiljer som så önskar kan stanna kvar i stan. Samtidigt bygger det på tydliga eftergifter, bland annat i fråga om torgets nuvarande storlek, befintlig boendeparkering och siktlinjer, men som vi på det stora hela är beredda att göra.

Synpunkter

Vi har dock några synpunkter, som dels skulle kunna rymmas inom det aktuella förslaget, dels ligger utanför, men som har stor framtida inverkan på planområdet:

Fönster: Sett till gestaltningsprogrammet finns risk att det blir ungefär samma typ av tvåluftsfönster av funktionalistiskt snitt i hela kvarteret, vilket förvisso är avsevärt trevligare än enluftsfönster genom en större vertikalitet, men kommer att effektivt motverka gestaltningsprogrammets ambitiösa arbete med att skapa fasader med ett sinsemellan eget uttryck. Att låta några av husen få exempelvis flaggfönster (korstpost och fyra lufter) skulle vara ett enkelt sätt att skapa större variation mellan de olika fasaderna, och som dessutom knyter an till stenstaden på ett tydligare sätt. Annars finns risk att man trots all ansträngning i högre utsträckning kommer att läsa de olika delfasaderna som en enda byggnad i likhet med många samtida exempel på kvartersstad.Vad gäller förskolan finns i detta avseende inget att anmärka på.

Förtydligade entréer upp mot Skansen Kronan: Genom att bebygga delar av Skanstorget kommer vägen upp till Skansen Kronan att döljas från torget. Det vore därför välgörande att skapa en ny entré upp mot berget åt Haga till i torgets nordvästra hörn, som kan förtydligas med en portal av liknande typ som vid Seminarieparken (se bifogad bild). Den befintliga uppgången, vid sidan om den planerade förskolan, kommer att ligga i fonden av den nya gatan, och kan med fördel utrustas med en likadan portal.

Liknande portaler vore önskvärda för att förtydliga entréerna upp till Skansen Kronan.

Fontäner och vattenspel: Att tillföra en fontän med sittmöjligheter i anslutning till ”entrétorget” har potential att lyfta platsen avsevärt trots en förhållandevis bullerutsatt miljö vid Övre Husargatan (se William H. Whytes studie ”The Social Life of Small Urban Spaces”). I den inre delen av torget skulle olika vattenspel i kombination med den planerade grönskan kunna bidra till en lugnare mer avskild del med ombonade rumsligheter (se exempelvis Davidhallstorg i Malmö).

Kollektivtrafik: I dagsläget har Skanstorget ingen hållplats för kollektivtrafiken, vilket förstärker känslan av ickeplats och gränsvakuum. Oavsett vad som händer med torget vore det ett lyft för torget med en busshållplats (se de ökade rörelsemönstren över Masthuggstorget efter hållplatsflytten). På sikt skulle spårväg i Övre Husargatan kunna koppla upp mot den tänkta linjen Linnéplatsen-Lindholmen-Backaplan-Brunnsbo, det vill säga med ett naturligt stopp vid ett upprustat Skanstorg snarare än genom trista Annedal.

Yimby Göteborg om: Skanstorget, Skansen Kronan, torg, klassisk arkitektur, Okidoki, Haga, Kommendantsängen, Övre Husargatan, Sprängkullsgatan, kvartersstad, Jane Jacobs, Jan Gehl, yimby, nimby

Bloggar om: Skanstorget, Skansen Kronan, torg, klassisk arkitektur, Okidoki, Haga, Kommendantsängen, Övre Husargatan, Sprängkullsgatan, kvartersstad, Jane Jacobs, Jan Gehl, yimby, nimby

En onsdagkväll den 17e januari 2024 bjöd föreningen FASAD in till ett panelsamtal på Bio Capitol med rubriken ”I skyskrapornas skugga… Om det goda livets och kulturens villkor i Göteborg”.

Deltagarna i detta samtal var Lydia Sandgren, psykolog och författare, Johan Linton, arkitekt och konstnär, samt moderator Adam Cwejman, politisk redaktör för Göteborgs-Posten.

Med tanke på den pågående debatten om stadens förändring, nybyggnation i klassisk stil, eller viljan från arkitekthåll i att i stället tala om kvalitet – frågor som vi själva vidrört under ett seminarium på stadsbiblioteket hösten 2023 – kan det vara intressant att fånga upp fler perspektiv. Detta blir dock ingen heltäckande redogörelse på något sätt, utan snarare ett försök att ringa in huvuddragen i de olika resonemangen som fördes under paneldiskussionen utifrån mina anteckningar, samt mot slutet bidra med funderingar och kommentarer till en del av de tankar som lyftes. I synnerhet då vissa av dessa tenderar att återkomma med jämna mellanrum i den pågående debatten.

Föga förvånande kommer samtalet ganska omgående in på de senaste årens många nyuppförda höghus i Göteborg. Linton menar att det finns ett värde i att vara i en stad där det händer något, men reserverar sig lite i fråga om det finns någon direkt tydlig vision för hur staden skall växa. Lydia flikar in att det känns som att Göteborgs byggande av höghus sker slumpmässigt överallt, och tycker att det skulle finnas en poäng i att hellre ha en samlad ö av skyskrapor, kanske mer i stil med La Défense i Paris.

Jag tror mig kunna ana vad Adam menar, och det gjorde sig påmint även här ute i Hökälla på Hisingen under min spaning efter Nuet (utsiktstornet/konstverket som skulle rivas).

Eller kanske mer så här...

Panelen kommer sedan in på Köpenhamn, där man som bekant, i motsats till Göteborg, valt att inte bygga särskilt många höghus. Men kanske intressantare är Lintons spaning beträffande danskarnas syn på bevarande, rivning och förnyelse, och att man från Köpenhamns sida låter fler byggnader få stå kvar i staden trots ett tillstånd av förfall.

Detta menar han har att göra med att man har en lägre nivå på tillåten standard än i Sverige, vilket leder till prisvariation och möjlighet att välja en lägre standard, samt en ökad frihet att ta risker och förverkliga idéer då inte lika mycket pengar per månad behöver läggas på boendet. Nedgånget och sjabbigt blir på så vis billigt. Lydia lyfter fram att porrklubbarna på Andra Långgatan sannolikt gjort mycket för att behålla ruffigheten där.

Lydia beskriver vidare hur det funnits – och finns – en stark rationalitets- och förnuftsdyrkan i Sverige. För att illustrera detta drar hon en parallell till de omfattande rivningarna av landshövdingehusen under 1960-talet, och byggandet av funktionalistiska satellitförorter som Hammarkullen: ”På pappret verkar det bättre, men något i kalkylen saknas”.

Cwejman tycker sig se tecken på en grovstädsmentalitet. Dagens mer punktvisa rivningar verkar dock i huvudsak bli en angelägenhet för ett fåtal entusiaster menar Lydia, medan nybyggen engagerar allmänheten i större utsträckning. (Ett exempel på detta skulle kunna vara turerna kring den tänkta rivningen av Valhallabadet.)

Cwejman lyfter här fram Yimby Göteborg och vårt arbete i positiva ordalag, men menar att det på många sätt rör sig om ett internetfenomen snarare än att man ses i verkligheten (mellan raderna kanske i kontrast till en uttalad förening som FASAD med regelrätta möten). Även Arkitekturupproret nämns som en grupp som nått ut med sitt budskap, men också de främst via datorskärmen. Linton bekräftar i viss mån AUs arbete, och att det är ett uttryck för något, men poängterar samtidigt att det krävs mer kunskap i diskussionen.

Det ligger något i kritiken, men samtidigt kan jag för egen del tycka att det blir lite orättvist om vi går till oss själva. Yimby Göteborg har genom åren arrangerat omkring 50 stadsvandringar över hela staden, samt många olika typer av offentliga tillställningar och samarbeten (på ideell basis utan någon som helst budget, bidrag eller ekonomiska tillgångar), inte minst hösten 2023 med stadsvandringen i Lorensbergs villastad och det efterföljande arkitekturseminariet på stadsbiblioteket, som en del av Kulturkalaset.

För att inte tala om alla gånger vi varit ute och föreläst på skolor, medverkat i debatter och paneldiskussioner, eller varför inte när vi tog emot Nordjyske Planlæggere, en delegation av stadsplanerare och arkitekter från Ålborg. Men visst, många nöjer sig helt klart med att läsa eller diskutera i Yimby Göteborgs Facebook-grupp. Det är bara inte hela sanningen.

Apropå våra senaste stadsvandringar, är det just här samtalet blir intressant med avseende på den bitvis hätska debatten om nyproduktion av klassisk arkitektur.

Förargelsens hus: "låtsasgammalt, men fint på något sätt". Ekmansgatan under vår välbesökta stadsvandring i Lorensbergs villastad.

Lydia beskriver en obehagskänsla inför Ekmansgatan 5, ”som en låtsaskuliss", men går i samma andetag i klinch med sig själv genom att tala om det som "fint på något sätt”. Linton flikar in en tanke om kommersiell kontra ickekommersiell arkitektur för att tala om kvaliteter, men mina anteckningar gör dessvärre inte riktigt resonemanget rättvisa (fast det är ju klart att kvalitets-diskursen gör sig påmind när väl samtalet tangerar "klassisk arkitektur").

Linnégatan är dock lyckad, menar Lydia, och ”även de nya husen [från 1980-talet], fastän de är ganska anskrämliga... Och när man är där inne så är det som små lådor. Men det är inte låtsasgammalt!”

Linnégatan: "Ganska anskrämliga, men inte låtsasgammalt"

Här någonstans i tanken om det låtsasgamla slutade samtalet, eller åtminstone kråkfötterna i mitt anteckningsblock. Det var en trevlig tillställning med många tankeväckande synpunkter från samtliga i panelen, även om jag nog blev särskilt imponerad av Lydias intuitivt skarpa blick på dessa frågor. Sedan är det alltid roligt att få anledning att besöka en äldre biograf oavsett ärende.

Men det fanns även en del att fundera vidare över, och i synnerhet då Lydias beskrivning av Ekmansgatan 5, dels som en låtsaskuliss och källa till obehag, men samtidigt ”fint på något sätt”. (Vore det bättre om man i sedvanlig ordning hade satsat på chock- och kontrastverkan, för att distansera sig och framhäva det nya på det befintligas bekostnad? "Fuck the context", som Frank Gehry så finkänsligt uttryckte det.)

I tvetydigheten finns dock något intressant, som liksom pysande stiger upp ur det omedvetna, och förråder det inlärda, förväntade och korrekt reproducerade svaret hos en bildad medelklass med kulturellt kapital. Det här skulle vi nog med fördel kunna återkomma till mer utförligt i en senare text, men låt oss stanna upp ett slag vid tanken om det låtsasgamla, som uppenbarligen provocerar något hejdlöst givet den pågående debatten.

Jag vill förstå: på vilket sätt skulle inspiration från exempelvis 20-talsklassicismen vara mer låtsasgammal än från den i princip lika gamla funktionalismen? Med vilka måttstockar kan vi säga att en viss riktning inom arkitekturen från 100 år sedan skulle vara mer låtsasgammal än en annan från 100 år sedan?

Följaktligen blir i så fall även det omhuldade Avalon Hotel reducerbart till en låtsasgammal funkispastisch – om än en på många sätt lyckad sådan. Eller för att tala med författarna till acceptera: en lillgammal pendang till Nils Einars centrumhus på andra sidan Östra Hamngatan.

Det lillgamla Avalon Hotel med den utkragande takbassängen som ett samtida ornament, en keps käckt på sned.

Ombord på treans spårvagn hem, plockade jag upp en av de böcker som jag läste för tillfället, Richard M. Weavers Ideas have concequenses från 1948. Den handlar förvisso inte specifikt om arkitektur, utan är väl snarare en sorts diagnos av den västerländska civilisationen, och om hur författaren menar att man skulle kunna återerövra förlorade värden i en tid präglad av tilltagande relativism. Men där på en sida uppenbarade sig några formuleringar, som kanske bättre än något annat, ändå sätter ord på den strävan som så lättvindigt avfärdas som pastisch, kuliss eller låtsasgammalt:

Från denna synvinkel skulle viljan till ett byggande av klassisk arkitektur kunna ses som ett återvändande till centrum snarare än en rörelse bakåt eller något låtsasgammalt. Den modernistiska överbyggnaden är ur detta synsätt en parantes, ett tillfälligt villospår i ett mångtusenårigt byggande. Men måste vi egentligen välja antingen eller?

Samtidigt påminner den moderna tidens flykt – eller frigörelse beroende på perspektiv – från detta centrum mot periferin, samt en tilltagande fixering vid detaljer och successivt minskande förståelse för helheten, på många sätt av just det fenomen Lydia benämner som rationalitets- och förnuftsdyrkan. Ratio snarare än intellectus. Hans Asplund (Farväl till funktionalismen, 1980) noterade detsamma, och eftersökte därför en återerövring av arkitektyrket som ett intuitivt-konstnärligt prövande snarare än ett analytiskt-skrivande.

Josef Frank, som för oss i Sverige kanske är främst känd för sina textilmönster för Svenskt Tenn (men som även var verksam arkitekt, och efterföljare till Adolf Loos utvecklingsgren snarare än Bauhaus eller Le Corbusier), var inne på en liknande linje, där han menade att den europeiska arkitekturhistorien ofrånkomligen präglas av ett sökande efter vägen tillbaka till antiken:

Hitta vägen tillbaka genom utveckling är en viktig observation.

Bilaga

Yimby Göteborg om: Skyskrapor, Ekmansgatan 5, Linnégatan, klassisk stil, pastisch, låtsasgammal, kvalitet, föreningen Fasad, panelsamtal, Arkitekturupproret, Yimby Göteborg, Josef Frank, Lydia Sandgren, Adam Cwejman, Johan Linton

Bloggar om: Skyskrapor, Ekmansgatan 5, Linnégatan, klassisk stil, pastisch, låtsasgammal, kvalitet, föreningen Fasad, panelsamtal, Arkitekturupproret, Yimby Göteborg, Josef Frank, Lydia Sandgren, Adam Cwejman, Johan Linton

PÅ SPANING EFTER DEN TID SOM FLYTT: Det har hunnit gå tio år sedan Yimby Göteborg och Folkstaden arkitekter presenterade vårt gemensamma förslag för Heden under Kulturnatta 2014. Med anledning av detta kan det vara läge att göra en återblick, och summera projektets många olika delar, vilket innefattade såväl blogginlägg, debattartiklar, vernissage med en 30 kvadratmeter stor installation på Heden, stadsvandring, workshop, medverkan i podcast, panelsamtal mm.

Nya Heden kom att bli vårt mest omfattande och ambitiösa projekt hittills – och förmodligen även framgent. Det har varit givande att gå igenom den digra produktionen av texter, kommentarer, och foton på nytt. Förhoppningsvis kan det vara av intresse även för andra, och i synnerhet då en del av bildmaterialet sedan länge begravts i flödet, eller aldrig visats tidigare.

Mycket har uppenbarligen hänt under den tid som förflutit, och ändå har ingenting hänt när det kommer till Heden. En konsekvens av detta är dock att förslaget i grunden är minst lika aktuellt nu som när det en gång presenterades.

Bakgrund

År 2013 fick fem utvalda arkitekt- och ingenjörsteam i uppgift att genom parallella uppdrag skissa på Heden. De skulle redovisa två förslag vardera med olika exploateringsgrad: ett scenario skulle visa en måttlig exploatering, medan det andra skulle spegla hur ett fullbebyggt Heden lämpligen skulle se ut. En förutsättning för uppgiften var även att blanda bostäder med kontor och handel.

Fyra av de fem lagen hanterade scenariot med en högre exploateringsgrad genom att pliktskyldigt öka på antalet våningar i deras respektive minimiförslag. Till stor del utgjordes dessa förslag av anläggningar eller sporadiskt utströdda stadsstrukturer, samt aktivitetsytor för idrott. I flertalet fall var kopplingen svag till befintliga stråk, exempelvis Vasagatans förlängning eller Avenyn.

"Into the garbage chute, fly-boy!" Den som känner sig manad får gärna sätta ihop ett quiz över vem som ritade vad med hjälp av bedömningsdokumentet för de parallella uppdragen. Jag nöjer mig med att konstatera att dessa fyra inte kom i närheten av Wingårdhs och Erséus förslag. (Klicka för att förstora)

När vi ändå är inne på bedömningsdokumentet, så fanns där ett citat från medborgardialogen som kan verka bekant. (Klicka för att förstora)

Av de fem förslagen var det endast laget med Wingårdhs och Erséus arkitekter i spetsen, som visade hur Heden successivt skulle kunna byggas ut över tid i tre (!) olika etapper, och där ett minimum på så vis skulle kunna bli ett maximum i framtiden. Detta förslag blev med rätta en favorit hos många. Gemensamt för samtliga förslag var dock att de tog en stor del av Hedens yta i anspråk också i alternativen för lägre exploatering. Detta kändes problematiskt, och som att man började lite i fel ände (även i det bättre förslaget).

En sådan lösning skulle kunna få avgörande konsekvenser för genomförbarheten på denna omstridda yta, och riskera att hamna i en suboptimering där ingen blir nöjd. Heden har – i likhet med Skanstorget – en utpräglad funktion som projektionsyta för göteborgarens drömmar och förhoppningar; det är en plats där allting kan hända så länge ingenting händer. Med andra ord handlar det om att lösa den gordiska knuten.

Wingårdhs och Erséus mfl. "minimum". I viss mån har man bibehållit höghusen i hörnen från Gert Wingårdhs tidigare (och senare) förslag för platsen. (Klicka för att förstora)

Wingårdhs och Erséus mfl. "maximum" (etapp 3).

Favorit: Wingårdhs och Erséus mfl. "maximum" (etapp 3).

Wingårdhs och Erséus förslag över ett fullständigt bebyggt Heden såg förvisso riktigt bra ut, och det blev föga förvånande en favorit inom Yimby Göteborg. Samtidigt kändes det – kanske just av den anledningen – dessvärre orealistiskt att genomföra, i synnerhet med tanke på fotbollens starka ställning i Göteborg.

Etapperna som speglade en lägre exploateringsgrad kändes dock lite som halvmesyrer såvida den sista delen inte realiserades, samtidigt som merparten av Heden som friyta och stadsrum skulle tas i anspråk oavsett etapp, och avskärmas från flera av de omgivande gatorna. Detta skulle dels få stora (och i synnerhet röststarka) delar av stadens befolkning att instinktivt ogilla förslaget, dels förstöra platsens rumsliga kvaliteter.   

Norra Heden: ett förslag tar form

Södra Vägen och Engelbrektsgatan hade förvisso stärkts betydligt genom Wingårdhs och Erséus första etapp, men samtidigt skulle det medföra ett flertal negativa konsekvenser, inte minst med avseende på Heden som stadsrum och folklig opinion, vilket ytterst sett hade fått drastiska följder för förslagets genomförbarhet. Det måste finnas något annat sätt att allokera en motsvarande exploatering?

Hedens placering i staden. Ett stadsrum på omkring 12 hektar, ungefär lika stort som Haga, omgärdat av Parkgatan i nordväst, Södra Vägen/Gamla Allén i sydväst, Engelbrektsgatan i sydost, och Sten Sturegatan i nordost. Bildkälla: Lantmäteriet (klicka för att förstora)

1600-talsstadens omgärdande gränsvakuumbälte: staden utanför de tidigare befästningarna har stora inslag av grönskande parker, vilket är en tillgång, men dessa utgör även till viss mån barriärer och gränsvakuumzoner i sin egen rätt. Dessutom ligger Heden där i djupled, som en manifestation över att staden tar slut. Ändå har man genom åren envisats med att lyfta fram förslag av typ "Hedens lustgård", och utan att ta hänsyn till kärnproblematiken i en rumsligt fragmenterad stad, eller vem som skall befolka dessa platser. En önskvärd inriktning vore snarare att överbrygga befintliga barriärer och stödja stadsliv. Bildkälla: Google Earth (klicka för att förstora)

Hur skulle då Heden kunna bli en plats i staden snarare än platsen där staden tar slut? Vore det möjligt att läka ihop stadsväven och minska Hedens effekt på omgivningen som gränsvakuumzon, men samtidigt bibehålla befintliga kvaliteter och stärka platsen som stadsrum? Skulle det gå att hitta en gyllene medelväg i ett realistiskt både-och-förslag, som dessutom var kompatibelt med en potentiell utbyggnad i framtiden, liknande den Wingårdhs och Erséus föreslog?

Då intresset för Heden återigen hade blossat upp på allvar – vilket det gör med jämna mellanrum – kändes det som ett passande tillfälle att sammanställa ett förslag som försökte ge svar på ovanstående frågeställningar.

I den ofta schablonartade och närmast onyanserade kritiken av Yimby genom åren, ytterst företrädd av professor emeritus Claes Caldenbys otaliga krönikor i Tidningen Arkitektur (vilket i många avseenden är ett erkännande i sig), har mycket handlat om att vi helt omdömeslöst skulle säga ja till all form av exploatering och förtätning. I mina ögon har det snarare handlat om att vilja gå avsevärt längre, och försöka vara konstruktiv genom att erbjuda motförslag där man ser tillkortakommanden, samt potentiella förbättringsåtgärder om något kan bli ännu bättre.

I denna anda skrev jag därför ned mina tankar kring Heden med utgångspunkt i ett enkelt fotomontage från 2012, dvs från innan resultatet från de parallella uppdragen offentliggjordes. Jesper Hallén bidrog med illustrationer och ett pedagogiskt filmklipp, vilket resulterade i inlägget Det våras för Heden i december 2013.

"Utanför vallgraven och Nya Allén löper stenstaden som en mur från Järntorget till Avenyn, där den sedan abrupt tar slut. Avenyn i sin tur skjuter ut som en sträng från 1600-talsstaden. Står man vid Kungsportsbron och blickar ut framstår Heden som den plats där staden tar slut: plötsligt sticker inga tak längre upp ovanför träden!" (Det våras för Heden, 2013)

Hedens intighet får kvarteren öster om Avenyn (blå markering) att framstå som närmast potemkinkulisser. Det är något som skaver i att staden visuellt – och fysiskt – tar slut blott något kvarter från Göteborgs monumentala paradgata. Bildkälla: Google Earth

Arkitekten Gunnar Anjou skrev en debattartikel i Göteborgs-Posten 2008, som fick titeln "Bygg rätt på Heden" (tyvärr har den sedan många år inte gått att nå via GPs hemsida, men vi grävde fram den här till Det våras för Heden 2013; i skrivande stund under hösten 2024 finns den dock plötsligt tillgänglig igen). I texten argumenterade han för – med utgångspunkt i Albert Lilienbergs plan för Heden från 1925 – att Vasagatan med spårvägsdragning förlängs tvärs över. Hedens yta delas på så vis i två delar, och marken norr om Vasagatans förlängning bebyggs. Resten sparas för fotboll, diverse aktivitetsytor och rekreation.

Detta förslag vore en lösning på att staden tar slut ett-två kvarter från Avenyn. Det stärker även stråk och stadsliv samtidigt som många av Hedens befintliga kvaliteter, såväl rumsliga som innehållsmässiga, kan bibehållas och vidareutvecklas. Genom ny bebyggelse i norr får Heden som stadsrum en tydligare inramning, och tillförseln av en mängd centralt belägna bostäder skulle ingjuta liv i platsen, som även spiller över på omgivningen.

För egen del är det oklart huruvida jag kommit till samma slutsats som Anjou presenterat fyra år tidigare, eller om hans text hade sått ett frö. Det kan dock vara viktigt att nämna, eftersom det i stort sett är samma förslag. Oavsett vilket ledde dock det efterföljande arbetet med vårt projekt till en vidareutveckling, i synnerhet då hans debattartikel saknade illustrationer.

Markutnyttjande idag (2013): Grönt = tillgänglig yta; rött = parkeringar, byggnader och övrigt.

Markutnyttjande genom "Norra Heden": Grönt = tillgänglig yta som motsvarar föregående bilds, men som i förslaget samlas ihop söder om Vasagatans förlängning; blått = befintlig bebyggelse norr om Vasagatans förlängning samt tillkommande stadskvarter.

Tidig förslagsskiss. Illustration: Olof Antonson (klicka för att förstora)

Före: Heden i dagsläget (2013)

Efter: stadskvarter och esplanad förbinder stenstaden över Heden, vilket stärker stråket i Vasagatans förlängning mot Bohusgatan. Här kopplas även spårvägen samman från Valand till Skånegatan. Montage: Jesper Hallén

För att slippa att fastna i diskussioner om nyrenässansfasader (även om många inte skulle ha något emot det): här en variant med ett krassare och mer nödtorftigt modernt uttryck anno 2013. Montage: Jesper Hallén

"Norra Heden". Montage: Jesper Hallén. (Klicka för att förstora)

Spårvägsdragningar: blått = befintlig spårväg; grönt = möjlig spårväg över Heden, som förbinder Valand med Skånegatan. Detta ger möjlighet att exempelvis köra linjer via Vasagatan till östra Göteborg utan att behöva köra omvägen via Brunnsparken eller Korsvägen. Montage: Jesper Hallén. (Klicka för att förstora)

Sammanfattning

• Vasagatan förlängs över Heden till Bohusgatan, och stenstaden byggs på så vis ihop.
   
• Spårväg dras över Heden, vilket stärker kopplingen mellan Avenyn och Skånegatan. Detta ger en ökad flexibilitet i spårvägsnätet, och öppnar upp för en linje österut, som inte behöver passera Brunnsparken.
   
• Heden blir ett tydligt definierat rum i staden, snarare än en plats där staden tar slut, genom att ramas in på alla sidor av allér, stadsgator och byggnader. Via de omgivande gatorna kan man ta sig runt Heden, och samtidigt uppleva platsen som ett stort stadsrum utan skymmande bebyggelse.
   
• Hedens kvaliteter som en stor flexibel aktivitetsyta kan bibehållas.
   
• Avenyn framstår inte längre som en västernkuliss från staden Inom Vallgraven när den norra delen av Heden bebyggs. (Att bygga på andra delar av ytan kommer inte att råda bot på detta!)
   
• Tillförsel av centralt belägna bostäder ingjuter liv i staden kring Avenyn, närliggande parker, samt på en mindre men mer sammanhållen version av Heden. Effekten av gränsvakuumzoner minskar.
   
• Generell stadsstruktur: Den södra delen av Heden kan byggas ut med gator och kvarter om det anses önskvärt i framtiden (exempelvis i enlighet med Wingårdhs och Erséus förslag).

I all sin enkelhet möttes förslaget närmast uteslutande av positiva reaktioner (trots vissa invändningar om att det var mindre ambitiöst än tidigare förslag, eftersom det inte visade en exploatering av hela ytan). Det lyftes även fram på ledarplats i Göteborgs-Posten av ingen mindre än Peter Hjörne, som kallade det "ett sympatiskt och konstruktivt både-och-förslag", även om han själv lutade mer åt lägre exploatering och en "Hedens lustgård".
 

Peter Hjörne lyfte fram vårt förslag för Heden i en ledarkrönika i GP.

Vidareutveckling: Nya Heden

Den 22-23 mars 2014 ordnade Staden Vi Vill Ha seminarier, föreläsningar mm i Götabergsskolan uppe på Molinsgatan vid Hvitfeldtska (nuvarande IHGR). Arrangemanget gick under namnet Göteborgs Medborgarstämma, och syftet var bland annat att lyfta upp dessa frågor till politisk nivå inför valet samma år.

Efter en föreläsning om den svenska bostaden 1850-2000 av Ola Nylander, professor i bostadsarkitektur på Chalmers, hamnade Jesper och jag i en diskussionsgrupp tillsammans med Föreningen Bevara Guldheden. Det skall erkännas att vi inte riktigt kom överens om vilken stad vi ville ha...

I ett av klassrummen träffade vi dock lyckligtvis på arkitekten Tomas Lundberg, som vi kände sedan tidigare, och som tillsammans med Håkan Cullberg tilldelats Yimbypriset 2013 för deras vision om Viking Green City i Frihamnen. Tomas hade sett potentialen i vårt förslag för Heden, och sa att han gärna ville hjälpa oss med att visualisera och vidareutveckla det. Vi träffades sedan kontinuerligt på lediga stunder, och förslaget kom nu i viss mån även att ta formen av ett konst-och kulturprojekt, vilket kulminerade ungefär ett halvår senare med en vernissage på Heden under Kulturnatta.

Besök vid Exercishuset på Heden, 4 april 2014. Från vänster: Jesper Hallén, Tomas Lundberg och Patrik Höstmad. Fotot kommer ursprungligen från Yimby Göteborgs konto på Instagram.

Den 9 april bjöd Forum stad (Socialdemokraterna i Göteborg/Johannes Hulter) in till ett seminarium på Wingårdhs arkitektkontor uppe på Kungsgatan. Ämnet för kvällen var Heden, och Gert Wingårdh – som kommit att bli en av våra främsta konkurrenter i denna fråga – höll en presentation av förslaget han varit med att ta fram tillsammans med bland annat Peter Erséus.

Vi delades sedan upp i diskussionsgrupper kring Heden under ledning av Gert och Peter, och i det efterföljande samtalet kom vi även in på vårt eget förslag för platsen. Jag vill minnas att Gert beskrev det som "bra, men lite naivt". Jesper och jag tog det i alla fall som en komplimang.

Johannes Hulter (S) och Gert Wingårdh – "världskänd i Sverige", för att citera Claes Caldenby – samtalar om Heden. Fotot kommer ursprungligen från Yimby Göteborgs konto på Instagram.

Under våren arbetade vi vidare med vårt förslag tillsammans med Tomas i Folkstadens lokaler på Smedjegatan i Västra Nordstan. Vi kom in på många olika spår, och där ett var huruvida delar av förslaget skulle kunna utgöras av byggemenskaper.

Det skulle kunna vara ett sätt att dels skapa engagemang kring platsen genom att ta in riktiga intresseanmälningar, dels presentera konceptet kring byggemenskaper som sådant för en bredare publik. Det var ganska mycket diskussion om den typen av byggprojekt vid den här tiden, inte minst exempel från Freiburg och Berlin. Mer lokalt ordnade Föreningen för Byggemenskaper ett studiebesök till Brf Kumlet ute på Brännö, där jag deltog och skrev ett blogginlägg om.

Vi såg även Heden som en perfekt plats för en stadsbyggnadsutställning, där man skulle få möjlighet att besöka en ny och distinkt stadsdel, ungefär som under Bo Bättre i Guldheden 1945 eller senare Vallastaden 2017 (dit Yimby Göteborg ordnade en studieresa), men med betoning på innerstadsmiljö.

Skissande på Smedjegatan, 22 maj 2014. Ett av de tillfällen där vi träffades för att ta förslaget vidare. Från vänster: Tomas Lundberg, Patrik Höstmad och Jesper Hallén. Fotot kommer ursprungligen från Yimby Göteborgs konto på Instagram.

Det var nog här någonstans som förslaget fick en parallell dimension av konstprojekt. Vi skojade en hel del om att placera en byggskylt på Heden. Men det fanns en mer seriös botten i det, som jag för egen del tyckte var intressant och ville se förverkligad.

Byggskyltens uppgift är att vara objektivt informativ; den konstaterar vad som kommer att hända på platsen, att ett visst byggbolag skall uppföra x antal lägenheter, ett kontor eller liknande. När byggskylten väl kommit på plats finns inga invändningar; du kan argumentera med den lika lite som med vogonerna från Liftarens guide till galaxen.

Vad skulle hända om vi använde oss av byggskyltens form och sanningsanspråk, fast fyllde den med vårt eget förslag, som om innehållet vore förankrat? Givet hur kontroversiellt det är att bebygga Heden: vad skulle det väcka för reaktioner hos allmänhet?

Men hur skulle vi bära oss åt för att få dit något sådant? Illustration: Jesper Hallén (klicka för att förstora)

Debattartikel

Det färdiga förslaget hösten 2014: Heden blir en plats i staden, snarare än platsen där staden tar slut. Stenstaden läks ihop utan att förstöra platsens befintliga kvaliteter, och i synnerhet de rumsliga. Det skapas en ny stadsdel mellan Heden och de omgivande parkerna. Notera för övrigt spårvagnen i Vasagatans förlängning mot Bohusgatan. Illustration: Tomas Lundberg, Folkstaden (klicka för att förstora).

För att presentera vårt förslag skrev vi en debattartikel, som dock refuserades av Göteborgs-Posten. Texten bearbetades då för att passa GTs krav på färre tecken, men intresset där var också ljummet. Vi beslöt oss då för att publicera den senare och något nedbantade debattartikeln i egen regi på Yimby Göteborgs blogg (6/10 2014):

Några reaktioner på förslaget:

"Detta är samma debattartikel som GP tidigare refuserade (fast vissa textstycken har bytt plats) med hänvisning till att Heden inte var intressant, och att vi istället borde skriva om byggemenskaper. Tydligen så blev Heden intressant igen." – Inlägg på https://www.facebook.com/nyaheden

Den 12 oktober valde dock Göteborgs-Posten att ändå publicera vår ursprungliga debattartikel (finns ej längre att läsa online), men där vissa textstycken hade bytt plats. I blogginläggets nedbantade version, som anpassats för GT, hade dock några viktiga formuleringar fallit bort. Dessa fanns lyckligtvis med i den något längre artikel som GP väl publicerade:

"Vid Excersishuset anläggs ett litet torg, och byggnaden får ett publikt innehåll."

samt
 

"Eventuellt behov av bilparkering i området tillgodoses genom garage under mark eller i p-hus med verksamhetslokaler i gatuplanet."

Avsaknaden av formuleringar kring parkeringsfrågan lyftes i kommentarsfältet till blogginlägget: "Om ni inte gömt undan P-hus i den nya stadsdelen så faller det här förslaget platt, tyvärr. Intressant förslag annars." 

Vernissage: Kulturnatta

Jesper utformade ett fullständigt briljant flygblad inför vernissagen, där den kluriga logotypen även fungerade som karta. Illustration: Jesper Hallén

Magdalena Forshamn och Tomas Lundberg från Folkstaden arkitekter förbereder inför vernissagen. Foto: Patrik Höstmad

Tanken om en byggskylt – förlåt 30 kvadratmeter stor "installation" – kom slutligen att realiseras under Kulturnatta. (Klicka för att förstora)

För att förverkliga vår ambition om en byggskylt på Heden lyckades Tomas erhålla ekonomiskt stöd från Konstnärsnämnden, vilket gjorde att vi kunde finansiera tre vepor med måtten 5x2 meter. Dessa hängde vi sedan upp på stängslet till fotbollsplanen närmast Södra Vägen.

Inför vernissagen, och i väntan på att debattartikeln skulle publiceras, hade Jesper och jag dock blivit lite otåliga. Vi hade därför dammat av vårt projekt med en Hisingsskylt på Ramberget. Intresset exploderade, och skylten kom att bli närmast viral med rapportering i såväl lokal- som riksmedia. Plötsligt var vi involverade i två ganska omfattande parallella projekt samtidigt.

Intresset för Hisingsskylten exploderade efter att Göteborgs-Posten fått upp ögonen för den.

Många förbipasserande stannade upp för att läsa om planerna för Heden.

Vepa 1. Illustration: Jesper Hallén och Tomas Lundberg (klicka för att förstora)

Vepa 2. Illustration: Jesper Hallén och Tomas Lundberg (klicka för att förstora)

Vepa 3. Illustration: Jesper Hallén och Tomas Lundberg (klicka för att förstora)

Intresseanmälan för byggemenskap.

Vi fick med ett inlägg på sidan för läsarnas Instagram-bilder i DirektPress Tidningen Centrum (nummer 35, 18-24 okt), vilket vi även fick ett flertal gånger med Hisingsskylten i Tidningen Hisingen.

Reportage i Pennypodden

Tomas berättar om byggemenskaper och vårt projekt med Nya Heden. Foto: Jesper Hallén

Mattias Axelsson från Pennypodden – "Sveriges bästa bostadspolitiska podcast" – var på plats under vår vernissage på Heden för att göra ett reportage (ca 30 minuter). Vid sidan av intervjuer med några av oss som låg bakom projektet pratade han även med förbipasserande göteborgare, och lät dem ge sin syn på förslaget. I avsnitt 50 av Pennypodden får vi, vid sidan av besöket på Nya Heden under Kulturnatta, även lyssna till Mats Arnsmars (fd ordförande i byggnadsnämnden för Socialdemokraterna) tankar kring Heden i allmänhet, samt ett reportage om Guldmyntsgatan i Högsbo.

Två av initiativtagarna till projektet: Arkitekten Tomas Lundberg (Folkstaden) och Olof Antonson (Yimby Göteborg). Foto: Mattias Axelsson

Tomas Lundberg deltog även senare som gäst i Pennypoddens avsnitt 52 där han bland annat berättade om Folkstaden, byggemenskaper och vårt förslag för Heden. (Avsnittet är ca 58 minuter långt, men allt är inte relevant för innehållet i detta inlägg. Man kan därför med fördel hoppa fram till 07:28 för inslaget med Tomas, som inledningsvis handlar om Folkstaden; vid 15:45 kommer samtalet in på Heden, vilket 22:50 övergår i byggemenskaper; 31:10-33:10 handlar återigen om Heden.)

Stadsvandring

Lördag den 11 oktober, dagen efter vernissagen, anordnade vi en kortare stadsvandring i kvarteren kring Heden. Detta blev den 33e Yimbyvandringen i ordningen, och vi samlades i Bältesspännarparken för att sedan promenera bort till våra vepor på Heden. Skulle de finnas kvar, eller hade någon förstört dem under natten?

Håkan Cullberg och Jerker Olsson spanar bort mot fotbollsplanerna på Heden.

Veporna hängde kvar! Jag hade i ärlighetens namn befarat att de skulle bli förstörda närmast omgående, och av den anledningen planerat in stadsvandringen redan dagen efter vernissagen. Men det fanns uppenbarligen visst hopp för mänskligheten, och veporna fick faktiskt hänga kvar mer eller mindre oskadda ända fram till jul! (Klicka för att förstora)

Många stannade för att titta på veporna och diskutera Nya Heden.

Vasagatans förlängning mot Bohusgatan: det stråk som förslaget ämnar att stärka genom spårvägsdragning samt en riktigt gata med stadsbebyggelse längs ena sidan.

Håkan var i sitt esse, och sålde in förslaget till alla som stannade upp för att titta. Här i samtal med och en go gubbe.

Fredrik och Jesper hänger på Heden 2014.

"Fredrik och Jesper hänger på [Nya] Heden 2021?"

Se vidare rapporten från vandringen för fler bilder.

Återbesök 2014-12-06: veporna hänger kvar!

Intresseanmälan?

2014-12-23: "I drygt två månader fick veporna om Nya Heden sitta uppe utan skadegörelse! Nu har någon snittat upp dem med kniv. [...] Tomas har tagit ner veporna men det betyder inte slutet för projektet utan bara att den inledande fasen är över. Genom veporna har idén satt sig i många göteborgares medvetande. Positivt är att Björn Siesjö sagt att staden kommer att köra på med den inriktning som vi har propagerat för: Det viktiga är Vasagatans förlängning och bebyggelsen bör ske norr om denna. Inte minst syns det i stadsmodellen som staden har presenterat. Mycket bra jobbat Jesper, Olof, Tomas och Magdalena!" – Patrik Höstmad (även foto)

Bostadsvrålet: workshop kring byggemenskaper på Nya Heden

Under Bostadsvrålet 2 helgen den 22-23 november 2014 höll vi en workshop (23/11) tillsammans med Folkstaden på Falken nära Redbergsplatsen (den tidigare polisstationen ritad av Karl M. Bengtson, som även var arkitekt till Sjöfartsmuseet och Sjömanstornet). Fokus låg på byggemenskaper, och uttgångspunkten var vårt gemensamma Heden-projekt.

När vi hade vernissage under Kulturnatta tog vi som bekant även upp intresseanmälningar från dem som ville ingå i (än så länge fiktiva) byggemenskapsgrupper på Heden. Workshoppen blev en sorts fortsättning på detta, och ett tillfälle att fylla förslagets ramverk med ytterligare innehåll.

Workshop under ledning av arkitekterna Magdalena Forshamn och Tomas Lundberg från Folkstaden, som en fortsättning på vårt "kulturprojekt".

I en kort introduktion berättade vi om vad byggemenskaper är för något. Vi beskrev även våra tankar kring Nya Heden, och hur byggemenskaper skulle kunna passa in där. Detta väckte blandade reaktioner: En deltagare ifrågasatte huruvida vi som samlats i rummet alls var från Göteborg, och konstaterade att "Heden är helig mark för göteborgare", varpå han efter en kort diskussion abrupt lämnade lokalen. (Allt blir en del av projektet, för att låna konstnären Lars Vilks resonemang; den som kommenterar konstverket blir – indragen – en del av konstverket.)

Med utgångspunkt i vårt förslag skissade de kvarvarande deltagarna ner sina tankar kring ett boende på den sakrosankta Heden.

"Inte bara fotboll på Heden!"

Jesper berättar om sin skiss av tät kvartersbebyggelse på Heden. Vid det bortre hörnet Alvar Palm, saligen insomnad samordnare.

Damen i mitten såg byggemenskaper som ett möjligt sätt att skapa lägenheter med en högre rumshöjd än vad som är standard idag.

Det var lite av ödets ironi att stå som medarrangör till en workshop, i synnerhet med tanke på hur hårt vi kritiserat Älvstranden Utveckling för just detta genom åren. Nu stod vi där själva. På det stora hela var det dock trevligt.

Göteborgs stadstriennal: byggemenskapsmässa

Kjell Björkqvist (fp) och Tomas Lundberg (Folkstaden) samtalar om förslaget för Nya Heden under stadstriennalens byggemenskapsmässa (torsdag 17/9 2015).

Återanvändning av kvarvarande vepa från Heden. Byggemenskapsmässan arrangerades i Frihamnens Magasin 113.

Foto från vår vernissage på Heden i oktober 2014. (Klicka för att förstora)

Hearing om Heden

Lördag den 19 november 2016 hölls en hearing om Heden i Exercishuset på initativ av Socialdemokraternas miljö- och samhällsplaneringsutvecklingsgrupp. Yimby Göteborg var inbjudna som paneldeltagare, och representerades här av Annette Vejen Tellevi, arkitekt och vid denna tid en av samordnarna för nätverket. Övriga deltagare var Dennis Andersson från Gothia Cup, Gunnar Larsson från Göteborgarnas Heden, Sandra Zetterström från Västsvenska Handelskammaren samt curatorn och konstnären Anna van der Vliet.

Johannes Hulter (S) – tidigare Yimby-samordnare och sedermera Storpotäten i Stadsbyggnadsnämnden – håller ett inledande anförande i egenskap av ordförande för Socialdemokraternas miljö- och samhällsplaneringsutvecklingsgrupp (ja, det är närmast sex laxar i en laxask-nivå på det namnet).

Vi kan förvisso bara spekulera kring Gothia Cup-generalens tankar om förslaget, men sannolikt drömmer han sig bort mot Nya Heden. Annette summerade även huvuddragen från sin presentation i inlägget Vad Yimby vill med Heden.

"En mycket viktig del av förslaget är att det skapar möjlighet att anlägga en riktig stadsgata över Heden med alla trafikslag. Det gäller även spårvagn, som därmed får en ny länk till Skånegatan. På så sätt kan Brunnsparken avlastas och hela spårvagnsnätet bli betydligt mera flexibelt. Bohusgatan får möjlighet att bli en del av ett riktigt stråk, speciellt om man fortsätter den planerade förtätningen av gatan". De fem fullstora fotbollsplanerna är främst tänkta att ge en fingervisning om den kvarvarande platsens storlek. Illustration: Annette Vejen Tellevi (Vad Yimby vill med Heden)

Markutnyttjande i inriktningsförslaget för Heden. Bildkälla: Replik till de rödgröna: Adressera Hedens problem (2016)

Vår samarbetspartner Tomas Lundberg deltog i diskussionen.

Alternativ variant med lägre bebyggelse för att flytta fokus mot Heden snarare än höghusen. Illustration: Jesper Hallén (klicka för att förstora)

Vy från förslaget som utarbetades tillsammans med Folkstaden. Illustration: Jesper Hallén och Tomas Lundberg (klicka för att förstora)

Debatt och media

2014
Debatt: Nya Heden (blogginlägg 6/10); "Låt Heden bli exempel på det nya Göteborg" 12/10 (tidigare refuserad debattartikel, senare publicerad i GP 12/10)

2016
Replik till de rödgröna: Adressera Hedens problem 4/1

2017
Pär Johansson intervjuas av Radio P4 angående Heden under Stadsbyggnadskontorets medborgardialog på Scandic Rubinen 21/1.

"Vad är det egentligen S vill med Heden?" debattartikel i GP 10/7 (även blogginlägg 14/7); replik från Ann-Sofie Hermansson (S) 12/7; slutreplik: "S har cupgeneralernas perspektiv på Heden"13/7 (även blogginlägg 13/7)

2019
GP debatt: Utred Heden på nytt (16/9 2019)

Summering

Så här i efterhand gick vi från några enkla skisser till ett ganska omfattande projekt på flera nivåer, där vi hamnade i många olika sammanhang, och i möten med hög som låg. Det kändes som att vi fick ett genomslag trots förhållandevis knappa resurser. Ytterst avspeglades detta i att Göteborgs Stad – efter att de parallella uppdragen hade genomförts – under en period ändå valde att rita in de föreslagna kvarteren på norra Heden i den digitala modellen över stadens framtida utbyggnad (bilden av detta har jag dessvärre inte kunnat finna).

Även i Lukas Memborns, Josefin Westerlunds mfl. arbete med en historisk stadsplaneanalys – vilket belönades med Yimbypriset 2017 – fanns en variant med kvarter inritade på den norra delen av Heden. Här betonades dock även de diagonala linjerna på ett intressant sätt. Det här förslaget har på senare tid aktualiserats av Centerpartiet, som vill se bland annat studentbostäder på Heden i ovanstånde struktur.

Värt att notera är även att Gunnar Anjou vidareutvecklat sin version av förslaget under 2024 i samarbete med Anders Erlandsson. Tankegångarna är i grunden desamma som 2008, men med tillägget av ett sfäriskt hotell i 18 våningar utformat som en fristående boll i glas, Symbollen.

En för mig tidigare okänd bild av vårt förslag. Illustration: Tomas Lundberg, Folkstaden (klicka för att förstora)

Tack till alla som på något sätt bidragit, kommenterat, kritiserat, glatts åt eller förfasats över vårt projekt med Nya Heden. Det var fantastiskt roligt, och förhoppningsvis kan det i någon tappning realiseras i framtiden.

Bilaga: De politiska turerna kring Heden

Heden, eller Exercisheden som den egentligen heter, är en plats som engagerar göteborgarna. Diskussionerna om vad som ska hända på Heden har pågått sedan den militära övningsverksamheten upphörde i början av 1900-talet.

2009 angavs riktningen för utvecklingen av området i fråga i programmet för Heden och Avenyn. Sedan dess har arbetet pågått för att skapa ”en modern mötesplats för alla göteborgare”.

I maj 2013 beslutade politikerna i byggnadsnämnden att skynda på processen, bland annat fick fem arkitektteam i uppdrag att ta fram skisser. Efter utställning och dialogprocess presenterades ett inriktningsdokument som klubbades av byggnadsnämnden i december 2015.

Protester från i första hand fotbollsrörelsen ledde till att politikerna backade och startade en ny dialogprocess i juni 2016.

Under vårvintern 2017 genomfördes en fördjupad dialog som skulle ligga till grund för en ny detaljplan.

Den 21 juni 2017 kom så beskedet att ”detaljplanen för Heden startas inte under 2017 som planerat”. Orsaken som angavs då var ”att andra projekt går före”.

Källa: Göteborgs stad via Mitt i Göteborg

Yimby Göteborg om: Nya Heden, Heden, förslag, Wingårdhs, Erséus, Gunnar Anjou, Gothia cup, Partille cup, Yimby, Folkstaden, Konstnärsnämnden, Kulturnatta, Pennypodden, Bostadsvrålet, byggemenskap, stadsvandring

Bloggar om: Nya Heden, Heden, förslag, Wingårdhs, Erséus, Gunnar Anjou, Gothia cup, Partille cup, Yimby, Folkstaden, Konstnärsnämnden, Kulturnatta, Pennypodden, Bostadsvrålet, byggemenskap, stadsvandring

Stadsbyggnadsåret är till ända, och det är dags att göra bokslut för Yimby Göteborg 2024. Vi lever i en på många sätt intressant tid av stadsbyggande med många stora projekt på gång, inte minst kring Centralstationen och entrén till Västlänken. Parallellt pågår utbyggnaden av Masthugget för fullt, det nya Backaplan börjar ta form, spårväg dras ut till Lindholmen osv. På det stora hela går det i rätt riktning, även om takten mattas av på grund av konjunkturläget.

Offentliga bottenvåningar med plats för olika verksamheter var en tidig stridsfråga inom nätverket, som numera i princip har vunnits då lokaler återfinns i de flesta projekt i lägen med en tillräcklig centralitet. Vi har även fått bevittna förslag och nybyggda kvarter som närmar sig den äldre stenstadens grammatik och arkitektur. Samtliga av dessa fenomen var inte bara otänkbara utan rent av omöjliga för blott några år sedan. Det är verkligen en milsvid skillnad mot när vi började 2008, och då parasitärt antiurbana projekt som kvarteret Kostern ansågs utgöra svaret på alla stadsbyggnadsfrågor.

2024 var det även tio år sedan vi lanserade förslaget för Nya Heden tillsammans med Folkstaden arkitekter, ett projekt som innefattade allt från blogginlägg, debattartiklar, vernissage på Heden, deltagande i podcast, stadsvandring, workshop och panelsamtal.

Tanken om en byggskylt – förlåt 30 kvadratmeter stor "installation" – kom slutligen att realiseras under Kulturnatta 2014. (Klicka för att förstora)

Det färdiga förslaget hösten 2014: Heden blir en plats i staden, snarare än platsen där staden tar slut. Stenstaden läks ihop utan att förstöra platsens befintliga kvaliteter, och i synnerhet de rumsliga. Det skapas en ny stadsdel mellan Heden och de omgivande parkerna. Notera för övrigt spårvagnen i Vasagatans förlängning mot Bohusgatan. Illustration: Tomas Lundberg, Folkstaden (klicka för att förstora).

Då inget större hänt med Heden sedan dess är förslaget i grunden minst lika aktuellt idag. Kanske snarare än mer så med tanke på Balders projekt ett stenkast bort på Bohusgatan, där en tidigare markparkering på en rivningstomt äntligen bebyggs – och på ett liknande sätt som i vårt förslag (om än mer monolitiskt)! Det rör sig om ett kvarter med sadeltaksprydda högdelar i hörnen. Ett liknande koncept har vi tidigare sett kring Fixfabriken (med inspiration från Klippan). Kanske har vi här en byggnadstyp som i framtiden kommer att betraktas som typiskt göteborgsk?

Medlemsstatistik

Under 2024 har Yimby Göteborgs Facebook-grupp ökat med 92 nya medlemmar, från 7123 till 7215. Det är glädjande att fler och fler visar intresse för stadsbyggnadsfrågor, eftersom den byggda miljön påverkar oss alla.

(År 2021 ändrade Facebook sin metod för medlemskap: vem som helst kan nu gå med i gruppen, vilket även innebär en markant ökning av fake- och spamkonton, som vi ständigt behöver se över. För att få skriva ett första inlägg, eller delta i diskussionen, krävs därför att man svarar på tre frågor. Om dessa besvaras på ett adekvat sätt får man ett godkännande från gruppens administratörer.)

Vi hälsar alla nya medlemmar välkomna!

Samordnarna

Samordnargruppen är oförändrad sedan förra året, och består av: Anders Bäck, Tove Krabo, Olof Antonson och Patrik Sjöberg. Tillsammans gör vi så gott vi kan för att moderera den ständigt växande Facebook-gruppen, sammanställa yttranden på detaljplaner, skriva inlägg och debattartiklar (även om dessa blivit färre med åren), ordna stadsvandringar, delta i olika sammanhang, samt i allmänhet verka för ett konstruktivt samtal om stadsbyggande i Göteborg.

Då allt vårt arbete sker ideellt är vi tacksamma för inspel i form av texter, konstruktiva förslag eller samarbeten. Ta gärna kontakt med oss om du vill engagera dig, hjälpa till att skriva yttranden på planer, arrangera en stadsvandring eller dylikt! Vi skulle kunna göra mer om fler delade på bördan.

Yttranden

Under året har vi lämnat in yttranden på fem detaljplaner: Kulan (SKF), Brunnsbo, Cirkustomten i Lorensberg, Brännö Rödsten, och Skanstorget (uppdaterat med länkar för återstående yttranden 2025-01-15). För Brunnsbo och Skanstorget ordnade vi även stadsvandringar inför skrivandet av dessa yttranden.

I yttrandet för SKFs gamla fabriksområde fick vi även skissat på ett motförslag, som potentiellt kan ge lite mer rörelse inom kvarteren, i synnerhet om det blir ett populärt utflyktsmål med restauranger mm:

Illustrationsritning från det aktuella planförslaget med storgårdskvarter, vilket innebär ett brutet stråk i mötet med Stallmästaregatan (i mitten till höger) och folklivet kring Bellevue industriområde. Bildkälla: Stadsbyggnadsförvaltningen (klicka för att förstora).

Förslagsskiss: finmaskig kvartersstruktur med anslutning till Stallmästaregatan via en ytterligare portik. Beträffande kvartersstorleken, jämför med Fixfabriken (klicka för att förstora).

Det vore dock önskvärt om vi hade kunnat lämna in synpunkter på samtliga planer som gått ut på samråd under året, men det blir dessvärre lätt övermäktigt om inte fler engagerar sig i detta, särskilt om resultatet skall hålla en någorlunda nivå. Det borde dock vara en rimlig målsättning givet att det finns omkring 7200 personer i Yimby Göteborgs Facebook-grupp.

I en tid när andra medgett att de börjat använda A.I. för att enklare kunna formulera yttranden, har vi snarare gått i motsatt riktning, och där vi även bifogat historiskt bildmaterial mm som ett komplement i respektive yttrandes efterföljande blogginlägg. På så vis tillförs en dimension av folkbildning, där så någon från Rädda Skansberget skulle kunna läsa inlägget om vårt yttrande för Skanstorget med viss behållning, även om vi inte håller med varandra om en bokstav när det kommer till yttrandet som opinionsmaterial.

Blogginlägg, Facebook-gruppen mm

Under året har vi haft en fortsatt livlig diskussion i vår Facebook-grupp. Vi försöker ständigt hitta nya sätt att systematisera och länka till viktiga inlägg, så att de inte lika lätt försvinner i det konstanta flödet. Ett exempel på detta är våra populära Facebook-trådar över aktuella byggprojekt i Göteborg, där vi alla kan hjälpas åt att lägga upp foton från olika byggprojekt i staden. (Efter omkring 1000 kommentarer brukar inlägget bugga, och vi får starta en ny tråd. Vi är nu inne på den 16e delen, och där finns även länkar till de föregående).

Vårt konto på Instagram @yimbygbg fungerar som ett komplement, och där försöker vi lägga upp bilder från vårt deltagande vid olika seminarier, besök, föreläsningar osv. Detta är dock något som tappats bort i viss utsträckning under coronaåren, men som vi ämnar att använda flitigare igen. Så följ kontot!

När det kommer till blogginlägg, debattartiklar mm går det dock inte att komma ifrån att samordnargruppen mist ett flertal produktiva medlemmar och skribenter genom åren, som gått vidare till politiska eller tjänstemannamässiga uppdrag (i ett fall rent av avlidit). Dessa har i de flesta fall heller inte kommit att ersättas av någon (om man är intresserad av att hjälpa till med att driva arbetet framåt finns det med andra ord möjligheter).

Trots detta har vi ändå haft ganska bra aktivitet på bloggen i år, och publicerat totalt 16 inlägg, varav ett antal ganska omfattande sådana. Det är också en ökning med omkring 50% från förra året! 15 av dem är dock skrivna av mig, och ett av Rickard Stark från Okidoki arkitekter. Det vore trevligt med fler skribenter och infallsvinklar!

Det kan vara viktigt att påminnas om att Göteborg är mer än bara den centrala staden, och om man ser till listan över blogginlägg, får man ändå säga att det är en ganska bra balans mellan centrum och periferi.

Det inlägg som fått avsevärt flest delningar under året handlade – kanske otippat – om den hotade badplatsen vid gästhamnen i Sandvik på Styrsö i den södra skärgården, där Stadsbyggnadsförvaltningen och Länsstyrelsen driver en Kafka-liknande process mot hamnföreningens tillgänglighetsanpassningar efter en anonym anmälan.

Tillgänglighetsåtgärderna vid badet i Sandvikshamnen på Styrsö har uppskattats av såväl bofasta som turister, men har fått kommunen och Länsstyrelsen att se rött med hänvisning till planbeskrivningens formulering om platsen som orörd natur. Samtidigt står i samma beskrivning att denna "orörda" natur skall vara tillgänglig för allmänheten, vilket den inte skulle vara utan motsvarande åtgärder som gjorts...

Det är också förhållandevis många som under året hittat till blogginläggens kommentarsfält på hemsidan, i synnerhet medelålders och pensionärer, som funnit en resurs i såväl nya som äldre inlägg. En av de mest glädjande och hedrande kommentarerna handlade om hur en grupp intresserade gjort en egen stadsvandring i Lunden med utgångspunkt i inlägget Återbesök på Ulfsparregatan:

Återbesök på Ulfsparregatan (klicka för att förstora)

Stadsvandringar

Under året har vi arrangerat tre stadsvandringar: den första var i Majorna för att titta på olika infillprojekt, och de senare var i Brunnsbo samt kring Skanstorget inför skrivandet av yttranden på respektive detaljplaner, som varit ute på samråd under hösten.

1. Majorna

2. Brunnsbo

3. Skanstorget

Förslaget för Skanstorget kom sedan att stoppas av Länsstyrelsen ("Computer says no")...

Yimby Göteborg i media

Under året har vi inte skrivit några debattartiklar.

Yimby Göteborgs stora pris till Albert Lilienbergs minne 2019, 2020, 2021... to be continued

Yimby Göteborgs stora pris till Albert Lilienbergs minne utdelas till någon som särskilt bidragit till stadsutvecklingen i Göteborg. Nomineringar och vinnare röstas fram bland våra medlemmar och bloggläsare. Priset är dessvärre insomnat, och har ej delats ut sedan 2018.

Men...

...om vi ser till utdelningen av Per och Alma Olssons Fond, där Järntorgsgatan X Brogatan (Sverigehuset, Semrén+Månsson mfl.) utsågs till årets bästa byggnad i Göteborg för 2023, kan den observante notera två fd. Yimby-samordnare och sedermera socialdemokratiska politiker: Pär Johansson (längst upp till vänster) och Johannes Hulter (längst upp till höger). Det kan vara en tröst tills vi får ordning på vårt eget pris igen, då vi denna gång sannolikt skulle ha belönat samma projekt.

Läs mer om vår stadsvandring under hösten 2023 med visning av det nu prisbelönade projektet i Kv Röda Bryggan, Pustervik.

Tråkigast under stadsbyggnadsåret:

Länsstyrelsen.

Roligast under stadsbyggnadsåret:

Precis som förra året att följa de olika stadsbyggnadsprojekt som pågår runt om i staden, inte minst i Masthugget och kring Centralstationen (även om man kan ha åsikter om det rent arkitektoniskt). Att det är mycket som händer blir tydligt om man följer (och delar med sig av egna bilder) i vår tråd om aktuella byggprojekt i Göteborg.

Vi behöver även lyfta det faktum att många bra planförslag presenterats under året, och inte minst sådana som tar inspiration från stenstadens grammatik och förmodernistisk arkitektur (givetvis inte utan att det skall moraliseras över detta i vissa läger).

... med detta önskar Yimby Göteborg alla ett riktigt

Gott Nytt År!

Bilaga

Yimby Göteborg om: Årsredovisning, Yimby Göteborg, Ulfsparregatan, Styrsö, stadsvandringar, yttranden, Nya Heden, Bohusgatan

Bloggar om: Årsredovisning, Yimby Göteborg, Ulfsparregatan, Styrsö, stadsvandringar, yttranden, Nya Heden, Bohusgatan

Den 24/9 2024 skickade Yimby Göteborg in yttranden på två planer: det första var för Cirkustomten i Lorensberg, som behandlats i ett tidigare inlägg, och det andra var för Brunnsbo på Hisingen (eller Detaljplan för stadsutveckling i Brunnsbo inom stadsdelen Backa i Göteborg, vilket är planens formella namn). Inför yttrandet passade vi även på att arrangera en stadsvandring på plats med början och slut vid Brunnsbotorget.

Som vanligt tar våra yttranden sin utgångspunkt i de diskussioner som förts i Yimby Göteborgs Facebook-grupp om det aktuella planförslaget, och där alla gruppens medlemmar har möjlighet att uttrycka sig. Syftet är att försöka jämka samman de olika perspektiv och synpunkter som framkommit. Ytterst är det dock gruppens samordnare som sammanställer yttrandet, och som ansvarar för att det sker i enlighet med en övergripande – i grunden positiv – syn på utveckling av stadsliv och -miljöer, som diskuterats fram och förvaltats inom nätverket sedan starten 2008, och som lutar sig mot Jane Jacobs, Jan Gehl mfl.

På det stora hela är planförslaget för Brunnsbo ett till stora delar föredömligt exempel på stadsmässig förtätning längs en bilväg i en av efterkrigstidens stadsdelar; det är ett intressant exempel på möjlig förtätning av en stadsmiljö präglad av en modernistisk planstruktur med friliggande bebyggelse, men utan att samtidigt skapa onödiga konflikter och förstöra befintliga kvaliteter i form av ljus, luft och grönska inom stadsdelen.

Ett liknande förhållningssätt till förtätning präglade vårt förslag för Guldhedsgatan tillsammans med arkitektkontoret Inobi 2013. Senare har vi sett byggda exempel ta form bland annat längre norr ut i Backa vid Selma Lagerlöfs torg samt längs Gunnestorpsvägen i Tuve.

Genom att förlägga ny bebyggelse till markparkeringar och impediment mellan Brunnsbos skivhus och Litteraturgatan får denna mer karaktär av gata än av bilväg. Samtidigt hamnar därför byggnaderna i förslaget dessvärre främst på gatans ena sida, vilket delvis leder till en suboptimering av gatumiljön i egenskap av "stadsmässig korridor".

Den 22/9 genomförde Yimby Göteborg en stadsvandring i Brunnsbo, där vi tittade närmare på planen och den befintliga stadsdelen inför färdigställandet av vårt yttrande. Det är mycket som skall tillkomma: nya bostäder, kontor, verksamhetslokaler, spårväg mm – och parallellt med detta även en pendeltågsstation, Kvilleleden för biltrafik samt ett utbyggt Backaplan. Det är dock även en del som riskerar att rivas, inte minst den karaktäristiska torgbyggnaden Brunnsbohallen ritad av Sven Brolid (invigd i december 1964).

Kort om planförslaget

I planen för Brunnsbo föreslås 1300 lägenheter byggas på i huvudsak markparkeringar mellan de befintliga skivhusen och Litteraturgatan. Dagens Brunnsbo präglas i stor utsträckning av boende i hyresrätt: i söder nära Brunnsbotorget förvaltar Bostadsbolaget 1220 hyreslägenheter, medan Stena och Skandia förvaltar hyresbestånd i de östra respektive norra delarna (Stena: Prologgatan 2-14, Sångspelsgatan 1-3 och Folkvisegatan 16-22; Skandia: Poesigatan 4,6 och Klassikergatan 15,17,19).

Insprängt i den friliggande funktionalistiska planstrukturen finns även radhus från 1960-talet samt äldre småhusbebyggelse från tiden före Backas inkorporering med Göteborg 1948. Planen kommer på så vis att kunna komplettera stadsdelen med bostadsrätter, vilket i stort sett saknas i dagsläget.

Olika bebyggelselager. Brunnsbo med 1960-talets relativt storskaliga funktionalistiska bebyggelse, resterna efter den lantliga småhusidyllen som präglade Backa socken (inkorporering med Göteborg 1948), samt den tilltänkta bebyggelsen längs Litteraturgatan. Genom att koncentrera nya byggnader huvudsakligen längs en gatukorridor kan befintliga stråk få en mer stadsmässig karaktär, samtidigt som den nuvarande modernistiskt präglade planstrukturens kvaliteter i form av ljus, luft och grönska i hög utsträckning kan bibehållas inom stadsdelen till Arödsbergets fot. Notera pendeltågsstationen längst ned. Illustration: Liljewall arkitekter (klicka för att förstora

I planen ingår även dragning av spårväg med två hållplatser inom stadsdelen (Brunnsbotorget samt vid vändslingan), som kommer att koppla samman Brunnsbo med det nya Backaplan, Lindholmen och slutligen Linnéplatsen via tunnel under älven. Det kommer dessutom att anläggas en stadsdelspark samt tillföras byggnader för förskola, kontor och service, samtidigt som Brunnsbotorget föreslås flyttas närmare den nya kollektivtraffiken. Detta kommer i så fall att medföra att den nuvarande torghallen riskerar att rivas för att ersättas med ett bostadskvarter.

Nya Brunnsbotorget efter flytten. Illustration: Liljewall arkitekter

I anslutning till planområdet kommer Bohusbanan upprustas till dubbelspår och en pendeltågsstation uppföras. Detta kommer potentiellt att leda till synergieffekter för kollektivttrafiken, vilket framtiden får utvisa. Sammantaget kommer dock satsningen på spårbunden infrastruktur i kombination med utbyggnaden av Backaplan och Litteraturgatan att öka Brunnsbos centralitet avsevärt.

Befintlig bebyggelse i grått, tilltänkt i vitt. Mot mitten av bilden kan man se att Brunnsbohallen, ritad av arkitekt Sven Brolid, föreslås rivas till förmån för ett något uppbrutet kvarter med ett punkthus i ena hörnet.Vore det inte mer värt att infoga åtminstone entrédelens sadeltaksresning och dess fina ljusinsläpp som en del av det nya kvarteret? Bildkälla: Stadsbyggnadsförvaltningen

Historisk tillbakablick

Som vi kan se nedan är det inte första gången som Brunnsbo står inför en omfattande utbyggnad. Under tidigt 1960-tal, strax före miljonprogrammet, uppfördes skiv-, punkt-, lamell- och radhus på de tidigare åkerfälten och gärdena enligt en funktionalistisk planstruktur med friliggande huskroppar. Det vi idag känner som Brunnsbo var den del av Backa som blev först ut att exploateras efter inkorporeringen med Göteborg 1948 (även om Tingstadsvassen hade införlivats redan 1883 för etablering av industrier mm). Man började i söder och gick efter hand norrut (Blå staden, Selma Lagerlöfs torg osv).

På avstånd karaktäriseras Brunnsbo av huskropparnas högresta gavlar, som liknats vid skepp med avfasad för och akter (Kortedala kan för övrigt skönjas på höjderna i bakgrunden). Foto: Ragnar Jacobsson, 1960-talets mitt; bildkälla: Gamla foton från det Goda Hisingslandet (klicka för att förstora)

Den tidigare lantligt präglade miljön vid Tingstad med åkrar och småhusbebyggelse fick på relativt kort tid se en storskalig utbyggnad, och Backas befolkning kom på några decennier i princip att tiodubblas. Detta kan vara viktigt att ha i åtanke i relation till det aktuella förslaget, och med avseende på oro inför förlorade utsikter mm. Det var nog många äldre backabor som upplevde sig styvmoderligt behandlade i stadens hantering av platsen vid byggandet av de skivhus som står där idag, och vars utsikt genom förslaget, genom ett sorts ödets ironi, nu delvis kommer att förändras.

Brunnsbotorget 1967. Sven Brolid med kollegor ritade torghallen samt de (mörkare) tre skivhusen och fyra punkthusen närmast torget, medan Nils Einar Eriksson ritade låghusbebyggelsen till vänster (Berättelsegatan). Bebyggelsen norr om är av annan karaktär, och har fasader av betongelement snarare än tegel. I onlinediskussioner om Hisingens historia refereras dessa ibland till som "Rödbyggena" respektive "Gråbyggena". Notera även den tillfälliga så kallade vandringskyrkan nedanför torghallen. Bildkälla: Gamla foton från det Goda Hisingslandet (klicka för att förstora)

Brunnsbo byggdes ut på bara några år, men drygt 50 år senare kan man dock se att, vid sidan av Rolf Berghs kyrkobyggnad från 1972, mycket lite hänt i området sedan dess. I bevarandeprogrammet KULTURHISTORISKT VÄRDEFULL BEBYGGELSE I GÖTEBORG DEL II finns dock endast två delområden representerade: Berättelsegatans lamellhus + Brunnsbokyrkan, samt Romangatans radhus (nere till höger i bild). Detta ter sig märkligt i sammanhanget med avseende på alla resonemang om skepp och högresta gavlar, men inte minst Brolids karaktärsfulla bostadshus, och i synnerhet Brunnsbohallen. En byggnad som enligt Caldenby (2001) är "anmärkningsvärt välbevarad", och vars rum har en "nästan sakral karaktär". Bildkälla: Göteborgs Stad (klicka för att förstora)

Kvillebangården, järnvägsdragningar och motorleder bidrar till påtagliga barriäreffekter i sammanhanget, vilket gör att Brunnsbo upplevs som relativt avskuret trots ett förhållandevis centralt läge rent geografiskt. Det återstår även att se hur den planerade Kvilleleden kommer att inverka på detta. Bildkälla: Lantmäteriet (klicka för att förstora)

1975. Vid sidan av vissa rivningar av äldre trähus i Tingstad är mycket sig likt. De största skillnaderna kan ses i industriområdets utbyggnad till höger närmast älven. Bildkälla: Lantmäteriet (klicka för att förstora)

Ca 1960. Den lantliga prägeln finns ännu kvar. Notera den tidigare Riksväg 2 – Rikstvåan – som skär genom åkrarna i närheten av Arödsberget till vänster (nuvarande Författaregatan), och dess ersättare i E6an till höger. Bildkälla: Lantmäteriet (klicka för att förstora)

Åkerfälten vid Brunnsbo ca 1950 från Tingstadsberget (Aröds-/Telegrafberget i bakgrunden). Foto: M. Abrahamsson; bildkälla: Gamla foton från det Goda Hisingslandet (klicka för att förstora)

"1963-64". Där bondgården ligger uppe till höger kom Brunnsboskolan att uppföras, och stod färdig 1967. Bildkälla: Roland Schüler via Gamla foton från det Goda Hisingslandet (klicka för att förstora)

Anna-Lena Löfgren möter Skövlarsyntharen. Vy från Börsåsberget ca 1964. Foto: E. Åsén via Gamla foton från det Goda Hisingslandet (klicka för att förstora)

Utbyggnad under tidigt 1960-tal. Bildkälla: Stig Andersson via Gamla foton från det Goda Hisingslandet (klicka för att förstora)

Ca 1964. Bildkälla: Jan-Eric Thelin via Gamla foton från det Goda Hisingslandet (klicka för att förstora)

Vy från Arödsberget under tidigt 60-tal över den äldre småhusbebyggelsen och Tingstad. Det vita Betania-kapellet från 1920 syns längst ned till höger bland husen, och används idag för förskoleverksamhet av föräldrakooperativet Änglagård. Bildkälla: Arne Andersson via Gamla foton från det Goda Hisingslandet (klicka för att förstora)

Byn blev brukssamhälle. När fotot togs omkring 1950 var Tingstad ännu ett brukssamhälle vars invånare till stor del hade sin försörjning på pappersbruket Göteborg Dal och trävarubolaget Strömman & Larsson nere vid älven. Strax till höger om om där vägen svänger bedrev Sten A Olsson skrotverksamhet i Tingstads gamla bysmedja under efterkrigstiden. En förhållandevis blygsam verksamhet som sedermera kom att utvecklas till Stena Metall. Se vidare Dan Nilssons text om smedjans historia. (Klicka för att förstora)

Ett stenkast från Tingstadsvägen ligger resterna efter den gamla bysmedjan kvar, men dessvärre i stort behov av kärlek (Stena får gärna uppmärksamma sin historia och skjuta till ekonomiska medel för en upprustning). Foto: Olof Antonson

"Backa Folkets Hus med mera på bilden tagen i slutet av 50-talet från berget i väster. Folkets Hus byggdes ursprungligen 1924 och byggdes om 1939. Biografen Rex fanns där under många år. Idag finns där mest samlingslokaler. Närmast till höger om Folkets Hus (något skymd av träd) ligger Konsum som sedermera ersattes av en radioaffär. Tingstad Småskola med skolgård och flaggstång syns längst till höger. När skolan rivits flyttades villan snett framför skolan in på skolans plats. Gränsen mellan det gamla Backa och Brunnsboområdet går i Kantorsvägen (nuvarande Epiloggatan) som på bilden går diagonalt ner till vänster hörn." – Anders Waldman. Notera Rikstvåans dragning förbi Folkets Hus. Bildkälla: Gamla foton från det Goda Hisingslandet (klicka för att förstora)

Yttrande över "Detaljplan för stadsutveckling i Brunnsbo inom stadsdelen Backa i Göteborg"

 
Diarienummer SBF-2023-00408

Allmänt

Yimby Göteborg instämmer i planens övergripande ambitioner om att vidareutveckla Brunnsbo på Hisingen genom spårvägsdragning samt en omvandling av Litteraturgatan mot stadsgata. I förslaget tillförs ny bebyggelse på i huvudsak befintliga markparkeringar, vilket möjliggör för omkring 1300 bostäder, verksamheter, kontor mm i en relativt stadsmässig struktur längs gatan. Förslaget utgör ett i stora drag föredömligt exempel på förtätning av en modernistisk struktur, men där relativt få kvaliteter i form av ljus, luft och grönska inne i området äventyras.

Brunnsbo kan genom förslaget på så vis förbindas med den utvidgade innerstadsmiljö som växer fram på Backaplan, och vars läge är oerhört centralt geografiskt (men kanske inte mentalt) i förhållande till Göteborgs nuvarande stadskärna. Litteraturgatan utgör även en viktig koppling, och en del av en framtida stadsmässig korridor genom Backa upp mot tyngdpunkten kring Selma Lagerlöfs Torg.

Synpunkter

Planen är på många sätt bra. Det finns dock även en del att anmärka på! Vi skall nedan redogöra för några perspektiv och synpunkter som framkommit, dels i våra diskussioner online inom stadsbyggnadsnätverket Yimby Göteborg, dels under en stadsvandring som vi arrangerade på plats i Brunnsbo (2024-09-22) inför detta yttrande:

Brunnsbohallen: Vi beklagar att den för Brunnsbotorget karaktäristiska butikshallen ritad av arkitekt Sven Brolid är tänkt att rivas. Inomhusmiljön i hallen får genom resningen med sadeltak, och ett ljusinsläpp från ovan, en närmast sakral prägel. Åtminstone denna del av byggnaden borde tas till vara, och bakas samman med det föreslagna kvarteret för en intressant helhet förankrad i stadsdelen. På så vis skulle man även kunna bibehålla en mindre, men fortsatt relevant, platsbildning vid det nuvarande torget, utan att det behöver konkurrera med den flyttade torgfunktionen i anslutning till den kommande pendeltågsstationen och övrig kollektivtrafik.

Från enkel- till dubbelsidig gata: Genom förslaget tillförs stadsmässig bebyggelse längs Litteraturgatan, men i huvudsak endast längs ena sidan. Här behöver det tas höjd för att på något sätt hitta framtida lösningar för bebyggelse längs båda sidor. Se exempelvis Norra Gubberogatans stadsmässigt utformade lamellhus i Olskroken, vars baksida möter ett berg.

Lamellhus med lokallängor på Norra Gubberogatan i Olskroken. En möjlig lösning för bebyggelse på Tingstadssidan av Litteraturgatan? Bildkälla: Google maps (klicka för att förstora)

”Rikstvåan” som gång- och cykelstråk med koppling till Tingstads- och Backavägen mm: inom stadsdelen finns resterna efter E6ans föregångare i Riksväg 2, som delvis fungerar som gång- och cykelbana. Här finns dock många fysiska hinder att tråckla sig igenom på vägen, och det saknas även en vettig koppling på andra ledden österut mot Balladgatans busshållplats och Tingstadsvägen (pendelcykelbanan mot Marieholmsbron). Åt Backaplan till kommer Rikstvåans sträckning – och siktlinje/visuella koppling – mot Backavägen att effektivt blockeras av det planerade parkeringsgaraget. Över lag saknar vi stråkanalyser av typ Space Syntax för hur man rör sig inom stadsdelen.

Aröds-/Telegrafberget: naturområdet uppe på berget utgör en resurs för stadsdelen, men skulle gynnas av fler förtydligade entréer vid befintliga stigar där bergssidan inte sluttar som ett stup. På så vis skulle fler människor få upp ögonen för denna plats.

Yimby Göteborg om: Brunnsbo, Backa, Hisingen, förtätning, gatufiering, Backaplan, tåg, station, stadsvandring

Bloggar om: Brunnsbo, Backa, Hisingen, förtätning, gatufiering, Backaplan, tåg, station, stadsvandring

Illustration: Okidoki arkitekter

Den 5/11 2024 skickade Yimby Göteborg in ett positivt yttrande över Detaljplan för bostäder och förskola m.m. vid Skanstorget inom stadsdelen Haga. Den 15/11, tio dagar senare, rapporterade Göteborgs-Posten att Länsstyrelsen stoppat planförslaget då detta skulle innebära "påtaglig skada på riksintresse".

I handlingarna från Stadsbyggnadsnämndens sammanträde den 17/12, det sista för 2024, fanns det 14-sidiga dokumentet "Information om Länsstyrelsens samrådsyttrande och konsekvensbeskrivning" bifogat. I detta går man in närmare på Länsstyrelsens yttrande samt redogör för möjliga vägar framåt.

Informationen i nedanstående inlägg är tagen från dokumentet, men med vissa kompletterande bildtexter, rubriker, tillägg av relevanta länkar, förtydliganden samt viss reduktion av fikonspråk.

Syftet med detaljplanen / Uppdrag

• Syftet med detaljplanen är att möjliggöra en förtätning med ett nytt bostadskvarter med verksamheter i bottenvåningen som samspelar med omkringliggande bebyggelse vid Skanstorget samt att möjliggöra för en ny förskola. Det tillkommande kvarteret ska anpassas till platsens kulturhistoriska sammanhang och till den byggnadsordning som präglar stenstadens gestaltning, i synnerhet inom stadsdelen Kommendantsängen.

• Utgångspunkten för planarbetet har varit planbeskedet och tävlingsförslaget Haga hjärta Linné som ligger till grund för markanvisningen . Förslaget har under planarbetet bearbetats för att kunna tillgodose riksintresset för kulturmiljö. En förutsättning för projektet har även varit att förslaget ska vara ekonomiskt genomförbart.

Övervägande andel negativa yttranden, några positiva (bland annat vårt eget) eller utan anmärkningar, samt ett fåtal "oklara" (klicka för att förstora).

Ungefär vad Jan Jörnmark förutsade i sin text om Skanstorget från 2010 (klicka för att förstora).

Länsstyrelsens yttrande

• Länsstyrelsen bedömer att ett genomförande av planförslaget innebär påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljövård, Göteborgs innerstad [O 2:1–5], då förslaget skadar flera av riksintressets grundläggande uttryck. Länsstyrelsen anser att planhandlingarna saknar de väsentliga analyser för att identifiera och omhänderta dessa uttryck, vilket resulterar i att riksintresset inte har tillgodosetts på ett övergripande och hållbart sätt.

• Länsstyrelsen ser att Skanstorget skulle kunna utvecklas – även med viss bebyggelse – men då i en anpassad skala, utbredning och gestaltning som tillgodoser riksintresset i väsentligt högre grad än aktuellt planförslag.

• Vidare anser Länsstyrelsen att kommunen behöver arbeta vidare med planförslagets riskhantering gällande översvämning, markstabilitet och markföroreningar till nästa skede. Samma gäller för hanteringen av miljökvalitetsnormen (MKN) för vatten.

Staden och Länsstyrelsen gör olika bedömning (klicka för att förstora)

Länsstyrelsens rekommendationer

• Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) är alltför inzoomad - Skansen Kronan, Skansberget och Skanstorget analyseras inte i riksintressets stora perspektiv och utifrån hela den befästa stadens värden, uttryck och läsbarhet [sic!].

• MKB:ns bedömning av kumulativ påverkan på riksintresset görs utifrån parametrar som inte har relevans i det aktuella planärendet - påverkar de övriga riksintresseuttrycken (Skansen Lejonet, Excercisheden och Nya Älvsborgs fästning).

• Länsstyrelsen vill mot bakgrund av detta resonemang understryka betydelsen av Skansen Kronan på Skansberget som ett av den befästa stadens två mest uttrycksfulla och unika monument i form av skansar.

• Planförslaget gör ingen mer ingående analys av vad förskolans fysiska och visuella ingrepp betyder för riksintressesammanhanget där skansen, berget och torget är väsentliga uttryck. Länsstyrelsen anser att de inte relaterar till den skada på riksintresset som planförslaget medför.

(Stadens) analys av Länsstyrelsens yttrande

• Länsstyrelsen är tydliga att det är för stor byggnation som föreslås
– Om arbetet ska fortsätta utan att bli överprövat behöver förslaget minska i skala och omfattning samt anpassas på annat sätt gestaltningsmässigt

• Länsstyrelsen bedömer riksintresset utifrån andra utgångspunkter än MKBn

• Kumulativa effekter på riksintresset behöver analyseras vidare

• Yttrandet är inte helt tydligt gällande
– Användningen begreppen från Riksantikvarieämbetets handbok
– Vilka uttryck de anser påtagligt skadas
– Hur mycket förslaget behöver bearbetas

• Bearbetning som krävs ang skyfall, bergteknik och MKN bedöms kunna hanteras vid en eventuell fortsatt planering

Vägar framåt?

(Klicka för att förstora)

1. Pröva nuvarande förslag

• Pröva förslaget mot Länsstyrelsens bedömning samt mot allmänheten

• Kompletterande underlag till MKB och reviderad MKB och övriga utredningar

• Innebär ytterligare kostnader och risker med ökade förgäveskostnader

• Nuvarande förslag innebär försiktigt positivt ekonomiskt resultat

• Ernst Rosén är intresserade av att fortsätta planeringen

2. Anpassa förslaget

• Fortsatt planering med en minskning av byggnationen enligt Länsstyrelsens yttrande
– Omtag med minskad skala, omfattning och annan gestaltning
– Behöver minska bostäder och/eller förskola
▪ Förskoleförvaltningen behöver minst 4 avdelningar för att vara aktuellt
– Sannolikt lämpligt att starta om arbetet med ny inriktning

• Parkering och utformning av allmän plats behöver hanteras

• Reviderade planhandlingar och utredningar

• Innebär ytterligare kostnader och risker med ökade förgäveskostnader

• En anpassning enligt Göteborgsförslaget med saluhall kräver ny plan och finansiering

• Markanvisning behöver hanteras av Exploateringsnämnden

3. Avbryta planarbetet

• Konsekvenser för Stadsbyggnadsförvaltningen
– Fakturerat ca 5 120 000 kr
– Planavtalet reglerar att Ernst Rosén tar 95% av kostnaderna och 5% bekostas av Staden

• Konsekvenser för Exploateringsförvaltningen
– 4 100 000 kr
– Markanvisning avbryts
– Om något ska göras med den allmänna platsen hanteras det som ett investeringsprojekt

• Konsekvenserna för förskoleförvaltningen
– Behovet av förskoleplatserna kvarstår – kommer inte kunna tillgodose platser inom boendeområdet och därmed inte uppfylla lagkravet om att tillgodose förskoleplats inom 4 månader
– Om planen avbryts kommer det troligtvis behövas startas ny plan för förskola på annan plats
– Ca 1 000 000 kr i utredningskostnader för förskolan kommer att faktureras till förskoleförvaltningen vid ett avbrytande av planen

• Platsen behålls som allmän plats
– Platsens kulturvärden kvarstår och ett av stadens äldsta torg bevaras

• Konsekvenser för Ernst Rosén

Den som lever får se...

Yimby Göteborg om: Skanstorget, Länsstyrelsen, Skansberget, riksintresse, siktlinjer

Bloggar om: Skanstorget, Länsstyrelsen, Skansberget, riksintresse, siktlinjer

Den 1/10 2024 skickade Yimby Göteborg in ett yttranden på "Detaljplan för Bostäder på Brännö vid Rödsten inom stadsdelen Styrsö". I planen föreslås 12 lägenheter fördelade på tre flerfamiljshus, samt fem parhus (10 bostäder). Totalt rör det sig om 22 bostäder i ett bergsparti strax ovanför Rödstens färjeläge.

Som vanligt tar våra yttranden sin utgångspunkt i de diskussioner som förts i Yimby Göteborgs Facebook-grupp om det aktuella planförslaget, och där alla gruppens medlemmar har möjlighet att uttrycka sig. Syftet är att försöka jämka samman de olika perspektiv och synpunkter som framkommit. Ytterst är det dock gruppens samordnare som sammanställer yttrandet, och som ansvarar för att det sker i enlighet med en övergripande – i grunden positiv – syn på utveckling av stadsliv och -miljöer, som diskuterats fram och förvaltats inom nätverket sedan starten 2008, och som lutar sig mot Jane Jacobs, Jan Gehl mfl.

På det stora hela är det klokt att komplettera med bostäder av en annan typ och upplåtelseform än den dominerande på ön (friliggande enfamiljshus), särskilt på denna centralt belägna plats nära färjeläget. I förslaget finns också lovvärda ambitioner om att anpassa bebyggelsen till en klassisk skärgårdsmiljö, även om det kanske inte lyckats fullt ut. Det finns dock en del att anmärka på, och i synnerhet om man ser till planstrukturen.

(I Göteborgs-Posten den 12/10 fanns en artikel med rubriken "Brännö sågar husplaner: 'Ser ut som Lidingö'", och hänvisning till en namninsamling med 400 underskrifter. Kritik har bland annat framförts om att bostadsrätterna skulle bli för dyra. Det har även hävdats att bygget skulle överskrida horisontlinjen. Vad det nu kan tänkas innebära i sammanhanget.)

Kort om planförslaget

Planområdet på Brännö Rödsten, ett stenkast från färjeläget som förbinder platsen med Asperö (till höger) och Saltholmen/Stenpiren på fastlandet. Bildkälla: Lantmäteriet (klicka för att förstora)

Bildkälla: Stadsbyggnadsförvaltningen (klicka för att förstora)

De tre flerfamiljshusen till vänster, och de fem parhusen till höger. Bildkälla: Stadsbyggnadsförvaltningen (klicka för att förstora).

Drönarbild över planområdet. Bildkälla: Stadsbyggnadsförvaltningen

Illustration: AL Studio (klicka för att förstora)

Illustration: AL Studio (klicka för att förstora)

Ett rum med utsikt. Illustration: AL Studio (klicka för att förstora)

Historisk tillbakablick

Brännö byväg 1899. Bildkälla: Styrsö Sockens Hembygdsförening (klicka för att förstora).

Besök på plats

Följande bilder från planområdet togs vid ett besök på Brännö den 14/9 2024. Syftet var i huvudsak att uppdatera bilagsdelen till inlägget "Slutbadat på Styrsö?" med ytterligare referensbilder från liknande betonggjutningar på Brännö, i synnerhet Ramsdalsbadet på den sydvästra delen av ön.

Planområdet sett från passagerarfärjan.

Här från småbåtsbryggan i föregående bild.

Det går en tydlig stig från kajen upp i bergen. Denna kommer att kunna sparas eller vidareutvecklas vid ett genomförande av förslaget.

Det är nog en del som går här från de omkringliggande husen för att gena ner mot färjeläget (de flesta stigarna såg ut att upphöra vid någons trädgård).

Här åt andra hållet, ner mot färjeläget.

Man får nog leta efter ett bättre läge på ön att bygga bostäder på, i synnerhet om man ser till havsutsikt, vindförhållanden och närhet till färjeläget.

Utsikt mot Rivö respektive Asperö. De som bor här i framtiden kommer aldrig att behöva någon turlista; det räcker att titta ut genom fönstret efter båtlinje 283 (klicka för att förstora).

Yttrande över "Detaljplan för Bostäder på Brännö vid Rödsten inom stadsdelen Styrsö"

 
Diarienummer SBF-2023-00201

Allmänt

Yimby Göteborg instämmer i planens ambitioner om att tillföra 12 lägenheter och 5 parhus (totalt 22 bostäder) på Brännö, och i ett uttryck som är anpassat till skärgården genom inspiration från klassisk arkitektur.

I likhet med andra öar i den södra skärgården präglas Brännö av småhus, och inte minst många sommarstugor. Tidigare byggdes de typiska skärgårdshusen (västsvenska dubbelhus) ofta som generationsboende med en lägenhet på övervåningen, vilket möjliggjorde en anpassning av mängden boyta under olika livsskeden, där man kunde hyra ut när behovet minskade i takt med att barnen flyttade hemifrån. Detta byggande gav därför ett visst bestånd av hyreslägenheter på orten, men i takt med att man under efterkrigstiden avvikit från byggnadstraditionens lösningar, och byggt mer renodlade enfamiljshus av kataloghustyp, har man därför även gått miste om många potentiella lägenheter.

Göteborgs södra skärgård dras, i likhet med andra liknande platser, med en åldrande befolkning, samtidigt är det en attraktiv boendemiljö. Genom att komplettera skärgårdssamhället med bostäder av annan typ än enfamiljsvillor, och i viss mån återknyta till byggnadstraditionens lösningar på bostadsförsörjningen, kan unga på så vis ges en chans att kunna bo kvar. Det ger även äldre en möjlighet att sälja sitt hus och flytta till något mindre utan att behöva lämna hembygden, vilket samtidigt kan frigöra huset för en barnfamilj med större användning för ett hus med trädgård.

Synpunkter

Ambitionen om att tillföra bostäder av föreslagen typ på Brännö är på många sätt god, och det kan även spara större sammanhängande naturområden från exploatering längre bort från samhället. Vi har dock några saker som vi skulle vilja anmärka på samt ett förslag:

Gatudragningen: genomströmning snarare än säckgata
I förslaget placeras husen längs en säckgata. Detta är olyckligt då det är att betrakta som en förortsmässig lösning av trafiken snarare än något som utgår från skärgårdsmiljön på Brännö med dess bykaraktär och en form av oregelbunden kvartersstruktur. Arkitekt Albert Svensson har utarbetat ett mer utpräglat klassicistiskt förslag för platsen, som föredömligt bygger på genomströmning (se bildbilaga 1), vilket kan skapa en trevlig väg genom det nya området. Trots att planen beskriver säckgatan som allmän plats, kommer den med sin förortsmässiga utformning dessvärre att bli för de närmast sörjande.

Bildbilaga 1: Arkitekt Albert Svensson, som bor på Brännö, har ritat ett alternativt förslag enligt principen om genomströmning snarare än säckgata.

Enda anledningen för någon utomstående att överhuvudtaget befinna sig längs säckgatan skulle vara för att nå det resterande naturområdet ner mot havet (som det ges plats för i förslaget), men genom avsaknaden på genomströmning finns det en överhängande risk för känslan av att röra sig på någons baksida, att göra intrång i en trädgård.

Det är även vanligt att hus i anslutning till naturområde, i synnerhet som ligger längs en återvändsgata, i någon mån ”privatiserar” platsen genom att ta den i anspråk på olika sätt. Detta förstärker risken för besökare att känna sig obekväma trots skrivningen om allmän plats i plandokumenten. Det blir diffust vad som är offentligt och vad som är privat. Genom att förbinda området, och öppna upp för genomströmning skulle man enkelt kunna avdramatisera detta, och integrera de nya husen i samhället snarare än att bilda en sorts enklav.

En ytterligare vägdragning (se bildbilaga 2) som möter Ändlyckan, och öppnar upp för genomströmning, skulle potentiellt kunna skapa nya flöden och promenadvägar. Brännö är i princip i avsaknad av bilar, och hastigheten är satt till 20 km/h, vilket kan ge en trevlig rörelse genom området utan den tunga motortrafikens nackdelar. Om man ser till den föreslagna bebyggelsen skulle på så vis en ytterligare vägdragning kunna korta sträckan till färjeläget från drygt 500 meter via Haggårdsvägen till omkring 250-300 meter via Ändlyckan (se bildbilaga 3).

Bildbilaga 2: En ytterligare vägdragning mot Ändlyckan öppnar upp för flöden genom området, och gör naturmarken mer tillgänglig för allmänheten.

Bildbilaga 3: Kompletterande vägdragningen (gul) innebär dessutom en förkortning av vägen till färjeläget från drygt 500 meter (blå) till omkring 250-300 meter.

Bilaga: Albert Svenssons förslag för platsen

Radhus uppdelade i sju huskroppar. Notera att jag tagit mig friheter att redigera bildmaterialet något, bland annat genom att öka kontrasten för att bidra till bättre läsbarhet. Illustration: Albert Svensson (klicka för att förstora).

Plan med genomströmning snarare än säckgata. Illustration: Albert Svensson

Fram- och baksidor. Illustration: Albert Svensson

Entré. Illustration: Albert Svensson

Yimby Göteborg om: Brännö, södra skärgården, Göteborgs södra skärgård, skärgård, klassisk stil, Albert Svensson

Bloggar om: Brännö, södra skärgården, Göteborgs södra skärgård, skärgård, klassisk stil, Albert Svensson

Gullbergsvass och Centralenområdet. Foto: Henrik Olsson (klicka för att förstora)

En enkel mätsticka för stadsutveckling är som bekant att räkna byggkranar. Vid en cykeltur 12/1 räknade jag till 31 byggkranar i City, alltså:

Utöver alla pågående byggprojekt som syns just nu, så är många nyligen färdigställda och många planeras, dessutom pågår Västlänken under jord.

Park Central, Centralenområdet. Foto: Henrik Olsson

Västlänken, Lilla Bommen. Notera att detta foto saknades i det ursprungliga inlägget. Foto: Henrik Olsson

Kvarteret Johanna, Brunnsparken. Deltagandet vid Speakers' Corner på "Brända tomten" känns minst sagt avlägset. Foto: Henrik Olsson (klicka för att förstora).

Halvön, Masthuggskajen. Foto: Henrik Olsson (klicka för att förstora).

Brf Sydney, Masthuggskajen/Första Långgatan. Foto: Henrik Olsson (klicka för att förstora).

Handelshögskolan, Vasagatan. Foto: Henrik Olsson

Västlänkens västra uppgång vid Artisten, högskolan för scen och musik. I bakgrunden gamla hovrätten, en byggnad som Yimby Göteborg uppmärksammade 2013 i samband med att den hotades av rivning. Foto: Henrik Olsson

Västlänken deletapp Korsvägen. Foto: Henrik Olsson

Västlänken deletapp Korsvägen. Foto: Henrik Olsson

Stordalens hotellsatsning vid Liseberg. Foto: Henrik Olsson

Kompletterande vy på det blivande hotellet från andra sidan Mölndalsån. Foto: Olof Antonson

Balders projekt vid Bohusgatan. Foto: Henrik Olsson

Soluppgång över Korsvägen från taket på Nordstans parkeringsgarage. Foto: Henrik Olsson

Yimby Göteborg om: Byggkranar, byggprojekt, Citysamverkan, Centralstationen, Västlänken, Region City, Gullbergsvass, Brunnsparken, Masthuggskajen, Korsvägen, Bohusgatan

Bloggar om: Byggkranar, byggprojekt, Citysamverkan, Centralstationen, Västlänken, Region City, Gullbergsvass, Brunnsparken, Masthuggskajen, Korsvägen, Bohusgatan

Jaha så var det då dags för den nya vagnen, M34an att sättas i reguljär trafik. Eller ja, det var i förrgår den 19 januari kl. 05:31 som föraren i vagn 603 gav utsignal och rullade igång från Frihamnen mot Bergsjön, som linje elva.

Nåväl, och idag var det så dags även för en annan att äntra en M34, 602 i mitt fall dock, och det var ju en trevlig färd med 11an från Brunnsparken till Stigbergstorget. Men...

Sällan har en ny spårvagnsmodell haussats som denna. Superlativen har haglat och ofta, och under lång tid, har man kunnat läsa om "superspårvagnen" eller "monstervagnen" och gud vet allt.

Ombord monstervagnen (M34:an). Foto: Göran Åhman

Själv kan jag inte annat än förundras över hysterin. Ty vad är det som hänt? Jo man har lagt till två mellandelar på sammanlagt 15 meter till en redan existerande vagnstyp, M33, och därmed kommit upp i samma längd som tidigare var den normala längden för spårvagnståg i den här stan. 45 meter. Låt vara uppdelade på två (M21) respektive tre (M25, M28 eller M29) vagnar.

Sen att man i slutet av 90-talet, av olika anledningar, tyckte det räckte med 30-meterståg, tycks vara helt borta från det allmänna medvetandet.

M21-vagnarna byggdes då om till 30 meter och blev M31. Därmed blev ett normalekipage två, och så sparade man lite pengar istället för att köpa fler vagnar.

Att kapaciteten på varje tur minskade med 50% sa dumsnåla politiker då "äh" till. När man sen förkortade alla hållplatser i samband med att de tillgänglighetsanpassades och köpte nya italienska vagnar, M32 (gud hjälpe oss) i samma längd som M31, ja då var sista spiken för avskaffandet av normallånga spårvagnsekipage islagen.

Nu har man så kommit till vägs ände i detta. Vagnarna är fulla, Brunnsparken har varit för trångt länge. Längre, normala spårvagnar måste med nödvändighet in igen. Dock med en jäkla kostnad för alla hållplatser som nu är för korta. Jaja, kortsiktiga politiker och gnälliga gubbar (undertecknad) är väl inget nytt...🤓

P.S. Som bevis bifogas några bilder på forna normallånga spårvagnståg av två- respektive trevagnståg. D.S. 🤔

Ett ekipage om två M21-vagnar målade i det färgschema som användes åren 1978-2000. Samtliga vagnar av denna modell kom att byggas om till M31 med en adderad låggolvsdel mellan 1998-2003.

Tre M28:or glider fram längs Avenyn 1999. Några decennier senare, 2022, gick man ut med att M28:orna skulle skrotas, totalt 52 stycken. Två vagnar sparades dock för Göteborgs Spårvägsmuseum. Foto: Peter Van den Bossche (klicka för att förstora)

P.S.2. I ett otal antal städer kör man normalt med spårvagnsset på 60m. T.ex. i Stockholm där tvärbanan normalt trafikeras med två 30-metersvagnar i varje tåg. D.S.2.

Epilog

Syftet var säkert gott en gång i tiden, om än dumsnålt. Man sålde in en tillgänglighetsreform men minskade samtidigt kapaciteten och "slapp" investera i fler vagnar. Man bytte till och med koppel så de nya M31 inte gick att dubbelköra, och beställde nya vagnar M32 med samma längd. Att man sen begränsade längden till trettio meter genom att bygga om hållplatserna cementerade den nya ordningen. Tur ändå att vi behöll så många av de gamla M28 och M29. De kan förresten forfarande köra i långa tåg, om man vill.

Att de gamla vagnarna endast var 15 m var ju flexibelt, om än personalkrävande i vissa fall. 7an var oftast trevagnståg, men vid Wavrinkys plats delades tåget: två vagnar gick till Sahlgrenska och den sista till Guldheden. Själva delningen ägde rum vid Chalmers, så Guldhedsvagnen slapp backa. Samtidigt kunde man på Angeredsbanan, som då endast hade en linje, köra med fyra vagnar (60m-tåg).

Bilaga: Angeredsbanan

Storås, ändhållplats för Angeredsbanan 1978. Göran minns hur han som barn fick byta mellan buss och spårvagn vid Storås. Göteborgs Spårvägar hade sparat ett antal vänstertrafikvagnar, så att man kunde köra åt båda håll utan vändslinga (innan Angered Centrum var byggt). På bilden syns tre vänstervagnar vända mot stan och en högervagn mot Angered. Foto: Per Niklasson; bildkälla: Järnvägsmusei Vänner (klicka för att förstora)

Göteborgs Centralstation 1978: Angeredsbanans ändhållplats i Göteborg vid Västgötabanans gamla platform. Notera att GP-huset ännu inte byggts ut över innergården. Foto: Per Niklasson; bildkälla: Järnvägsmusei Vänner (klicka för att förstora)

Yimby Göteborg om: Spårvagn, spårväg, M34, Superspårvagnen, Angeredsbanan, kollektivtrafik

Bloggar om: Spårvagn, spårväg, M34, Superspårvagnen, Angeredsbanan, kollektivtrafik

Lördagen den 4 maj 2024 ordnade Yimby Göteborg en stadsvandring i Majorna, och vi var åtta stycken som hade samlats vid stenbysterna i Gamla Varvsparken utanför Sjöfartsmuseet. Syftet var bland annat att titta närmare på de senaste årens olika ombyggnads- och infillprojekt i stadsdelen, men även att besöka den då rivningshotade Shellmacken.

Vid tiden för vandringen figurerade uppgifter om att Djurgårdsplatsens omskrivna bensinstation skulle rivas redan i maj, så det var lite en kamp mot klockan. Skulle vi vara för sent ute?

Samling vid stenbysterna föreställande Dan Broström, Fredrik Henrik af Chapman mfl. (klicka för att förstora)

Årets museum 2024. Higabs ombyggnad av Sjöfartsmuseet var färdig 2022 (Gajd Arkitekter och Flodén byggnads). Den ursprungliga museibyggnaden färdigställdes 1933 efter Karl M Bengtsons ritningar från 1928. Samme arkitekt ritade även det besläktade Sjömanstornet intill, även om det rörde sig om två olika projekt.

De små plupparna längs linjen visar platser där vi stannade till under vandringens gång. Tanken var egentligen att avsluta vid Stigbergstorget, men det blev vissa ändringar i planerna. Bildkälla: Lantmäteriet (klicka för att förstora)

Kaparen/Moreno Pizza

Biograf Kaparen stod färdig 1940, och ritades av Nils Olsson, som under sin arkitektgärning var mycket flitig i Göteborg. De tidiga verken är utpräglat klassicistiska, inte minst som initiativtagare till Örgryte trädgårdsstad. Olsson kom sedermera att bli en mer utpräglad funktionalist, vilket det kan ses exempel på längs Avenyn, där han under 1930-40-talen ritade hela sju funkisbyggnader. Den kanske mest kända uppgiften kom dock att bli Valhallabadet, som stod färdigt 1949, ett par år innan hans död (och nu är rivningshotad).

Biograf Kaparen, 1943. Foto: Otto Thulin; bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum

Lidl, 2009. Bildkälla: Google Street View (klicka för att förstora)

Sedan biografverksamheten lades ned 1982 har lokalen använts som postkontor, och senare som mataffär i såväl Konsums som Lidls regi. Från 2016 står dock den tidigare biografsalongen utan någon verksamhet.

2020 köps så byggnaden av Avenyfamiljen (senare Göteborgsfamiljen) för att renoveras. En femårig period av förfall är till ända, och Kaparen blir 2022 åter en nöjesinrättning, vilket enligt Mark Isitt i GP, är det bästa som hänt sedan biografen stängdes.

Olidligt, 2024. Våren 2022 – samma år som Sjöfartsmuseets ombyggnad står klar – invigs Göteborgsfamiljens krogsatsning i Majorna, och den tidigare biografens slutna väggar har med Okidokis hjälp öppnats upp mot omgivningen. Interiört har man även lyckats ta fram Gunnar Ströms originalreliefer, som täckts över under tiden som postkontor och mataffär.

Ca 1982: Kaparen och Karl Johansgatan upp mot Stigbergstorget. Hade biografen hunnit läggas ner? Foto: Bengt Krusell via Det gamla Göteborg (klicka för att förstora)

2009. Bildkälla: Google Street View

2024

På taket en biergarten, som enligt uppgift har kapacitet för 900 personer (fotot är från ett senare besök uppe i Sjömanstornet). Notera även volymen i grön plåt till höger: projektet kom att belönas med PLÅTPRISET 2023 (klicka för att förstora).

Denna del av Allmänna vägen har genom projektet sett ett oerhört lyft, vilket ytterligare förstärks av enkla åtgärder för ökade sittmöjligheter.

2009: En trist lastplats och närmast igenmurad bottenvåning. Bildkälla: Google Street View

En vägg som förvisso kunde fylla en viss funktion, som här när tidigare Yimby-samordnare Jesper Hallén sålde egendesignade planscher med Göteborgsmotiv våren 2016.

2024. Men det är natt och dag jämfört med den nuvarande uteserveringens stora dörr- och fönsteröppningarna i ek och marmor, och där inspiration sägs ha tagits från Nils Einar Erikssons konserthus vid Götaplatsen!

Notera även förträdgårdarnas stenmurar till vänster, som erbjuder utmärkta sittmöjligheter. Bildkälla: Google Street View

Allmänna vägen under Megaloppisen 2014.

Dahlströmska huset från 1700-talet påminner om den typ av trähus, som en gång i tiden var vanliga innanför vallgraven.

På Pölgatan i det Gathenhielmska kulturreservatet pågick Higabs omskrivna restaurering av ett annat 1700-talshus...

...vilket som av en händelse fanns avbildat på bottenvåningen av ett landshövdingehus på Koopmansgatan senare under vandringen.

Söderlingska trädgården. Albert Lilienberg bidrog till bevarandet av bebyggelsen kring Gathenhielmska kulturresvervatet genom att ta initiativ till en bevarandeutredning, och menade att det var en trakt avsedd "att bibehållas i sin nuvarande karaktär. Byggnadsgruppen utgör nämligen ett typiskt litet västkustfiskläge, som dröjt kvar i staden" (Lilienbergs stad, s.168).

Djurgårdsgatans burspråksförsedda landshövdingehus är bland de finaste vi har i Göteborg, och för tankarna till San Franciscos "painted laidies" (klicka för att förstora).

Åhmanssonska gården

Mot de omgivande brandgavlarna kring den Åhmanssonska villan, ritade Liljewall arkitekter två hus för Familjebostäder, som stod inflyttningsklara i början av 2017. Det rör sig om totalt 25 hyreslägenheter på 2-4 RoK, varav fyra återfinns i det friliggande tegelhuset från 1860-talet.

Man kan utan att överdriva säga att det är ett projekt som väcker känslor. Så här i efterhand kan man även konstatera att greppet med lutande väggar snarare än markerade tak, var lite av en trend 2015, och som återfanns i exempelvis förslaget för Carlandersplatsen från samma år.

Man kan ana på Ragnar vilken känsla det rör sig om i hans fall.

Före. Bildkälla: Google Street View

Efter

Åhmanssonska villan är den enda kvarvarande byggnaden från gården med samma namn, och har över tid använts som bland annat handelsbod, privatbostad, flygverkstad, och till sist förskola (till dess att fukt- och mögelskador uppdagades under golvet). I detta bildmaterial från 2009 kan man skönja en liten lummig förskolegård, även om verksamheten lagts ned några år tidigare. Bildkälla: Google Street View

Nere på botten av "Hängmattan", och det landshövdingehus som sprades i Bostadsbolagets nya kvarter.

Kvarteret Oktanten och Hängmattan

I kvarteret Oktanten uppfördes tre landshövdingehus 1881-82, varav hörnhusen byggdes av timmermannen Johannes Andersson – "Bostabressta" (Bostadsbristen). Det mittersta brandskadades och revs 1986, och hålet mellan de båda hörnhusen lämnades tillsvidare. Det vänstra huset kom att förfalla till en miljö som tagen ur polisserien The Wire, medan det högra var i finare skick och huserade en möbelaffär.

Kvarteret Oktanten behandlades i ett tidigt inlägg på vår blogg 2008. JMs projekt med att restaurera det vänstra landshövdingehuset samt bebygga två av kvarterets lucktomter stod färdigt 2009, och resulterade i Brf Åttakanten med 47 lägenheter (17 ombyggda och 30 nybyggda). Det mörkblå infillhuset med putsad fasad ritades av ABAKO, så även tegelhuset på baksidan mot Oscarsleden. Sedan dess har även det högra landshövdingehuset, som hyste EM-möbler fått en hel del kärlek, och ett ytterligare infill kommit på plats åt leden till.

1977: kvarteret Oktanten och Karl Johansgatan med Elofs Möbler (EM) till höger. Foto: Pål-Nils Nilson; bildkälla: Riksantikvarieämbetet (klicka för att förstora).

 Bildkälla: ABAKO arkitektkontor (PDF om Kv Oktanten)

Karl Johansgatan, en delvis storstadsmässig miljö, men som kommit att tappa i kraft i den påtagliga tristessen längre ner i Hängmattan.

Hängmattan innan sanering från "Riva hus – Riva kultur. Rivningen av Hängmattan i Göteborg hösten 1982". Foto: Christer Wigerfelt

Enkelt förflutet: platsen för Yimby Göteborgs bildande 2008.

Tillskott nere på Kommendörs-/Skeppsgossegatan: "Med det här huset fullbordas det slutna kvarteret som det planerades för på 1880-talet. På tomten har det bara varit varumottagningsbyggnad och innan dess en bensintapp."

Tapajos fastigheter ligger bakom att Bostabresstas högra hörnhus från 1881 restaurerats, ett projekt som var färdigt kring 2020. BRF Kommendörshuset hyser nu 18 lägenheter om 1-4 RoK samt två lokaler.

Samma fastighetsutvecklare står också bakom det svarta hörnhuset i plåt, BRF Dock District 4, som även det ritats av Okidoki arkitekter. Huset rymmer 20 lägenheter om 2-3 RoK, och stod färdigt ungefär samtidigt som det intilliggande landshövdingehuset hade restaurerats.

2009: EM-möblers tidigare varumottagning och JMs tegelhus (ABAKO arkitekter) åt Oscarsleden. Bildkälla: Google Street View

Granne med Oscarsleden.

Bostadsbolagets fyra kvarter söder om Karl Johansgatan (från Kommendörsgatan till Såggatan), samt ett norr om densamma, uppfördes mellan 1988-1992 sedan denna del av Hängmattan sanerats. Det rör sig om totalt 525 lägenheter inklusive ett landshövdingehus från 1885, som man varit gullig nog att spara i ett av kvarteren.

ICA Supermarket Majorna (tidigare Kanonen) huserar i bottenvåningen, bostäder ovanpå närmast gatan, och i övrigt ett parkeringsgarage. En intressant lösning, men som helhet blev det en andefattig miljö efter saneringen.

Kronans bryggeri stod klart 1892, och byggdes av F.O. Peterson efter ritningar av Johan Emil Billing. Bryggeriverksamheten, som initierats 1891 av August och Christian Röhss, George Douglas Kennedy, Henrik Pripp mfl. bedrevs här till 1917. Sedan dess har det varit bland annat polisstation (häktescellerna finns kvar än idag), bibliotek och kontor för Miljöförvaltningen.

I en av de äldre industribyggnaderna en bit bort låg för övrigt skateboardlokalen Nya Galaxen mellan 1997-2004. Det var en stor barn- och ungdomsverksamhet, helt på ideell basis, med hundratals medlemmar och många dagsbesökare på kvällar och helger under vinterhalvåret. Till dess att fastighetsägaren ville renovera för att dubbla hyran, och föreningen fick lägga ned i brist på passande ersättningslokal. Det blev ännu ett gym. Frågan är dock vad som hände med ungdomarna?

1980-tal: Pågående sanering av Hängmattan. Efraimskyrkans spetsiga gavlar i bakgrunden till vänster. Foto: Therese Söderström Toll; Bildkälla: Det Gamla Göteborg

Karl Johansgatan, 1960. Foto: Jan Polheimer; Bildkälla: Det gamla Göteborg

Karl Johansgatan, 1970. Foto: Staffan Westergren; bildkälla: Carlotta, Göteborgs Stadsmuseum