"Förtätning som strategi för urban hållbarhet" är titeln på en föreläsning som Alvar Palm har hållit på Handels i Göteborg för Yimby Göteborgs räkning. Han behandlar översiktligt allt från täthet och transporter till boendepreferenser och gröna kilar. Helt enkelt en bra kort introduktion till varför hög täthet och funktionsblandning är eftersträvansvärt.

Föreläsningen kan här ses i sin helhet:

Föreläsningen hölls inom ramen för Reväst på Handels.

Yimby Göteborg om: reväst, handels, yimby, yimby göteborg, göteborg, stadsplanering, förtätning, transporter, preferenser

Bloggar om: reväst, handels, yimby, yimby göteborg, göteborg, stadsplanering, förtätning, transporter, preferenser

Stadsbyggnadskontoret har låtit konsultföretaget WSP Analys och Strategi analysera handelns förutsättningar i Göteborg. Slutsatserna presenterades vid ett evenemang som Yimby Göteborg närvarade vid. Bland annat kan ett nytt stadsdelscentrum etableras i någon av ett antal utpekade tyngdpunkter i staden. Vi frågar oss vad detta skulle leda till och hur handeln kan bidra till att skapa en attraktiv blandstad.

Handelsstråk vid Oscar Fredriks kyrka. (Bild: Stadshem Fastighetsmäkleri)

Omsättningen ökar mest i externa handelsområden

Inledningsvis är det intressant att notera att handeln i Sverige sedan 1996 växer i omsättning med ett antal procent per år. Tyvärr har den största ökningen skett i de städer som har satsat på externa handelsområden. Enligt HUI Research har marknadsandelen för externa handelsområden ökat från 20 % 1995 till 40 % 2014. De största externa handelsområdena i Sverige har mångdubblat sin omsättning de senaste 20 åren på bekostnad av döende stadskärnor. Det som 7 av de 10 största externa handelsområdena har gemensamt är att de innehåller ett IKEA-varuhus.

Det största handelsområdet 2015 (mätt i omsättning) var Birsta i Sundsvall som ökat sin omsättning från 460 miljoner kr år 2000 till 4 324 miljoner kr år 2015. Därefter följer Erikslund i Västerås med en omsättning på 4 115 miljoner kr år 2015 mot 630 miljoner kr år 2000. (Bild: mapio.net)

Inga nya externa handelsområden i Göteborg

I Göteborg har politikerna valt en annan inriktning genom att föredömligt stoppa all planering och byggnation av externa handelsområden:

De 10 största handelsområdena efter omsättning (inkl. restaurang och service) 2015 i Västra Götaland. Vad som avgränsar ett handelsområde är inte tydligt definierat. (Källa: HUI Research)

Samtidigt som handeln totalt sett ökar fortsätter e-handeln att plocka marknadsandelar. Enligt HUI Research är tillväxten cirka 17-18 % per år men den totala marknadsandelen för all e-handel är fortfarande bara 7 %. HUI Research spår trots ökningen för e-handeln att externhandeln kommer att fortsätta att öka framförallt i områden som saknar det idag. De tror också på en sorts pånyttfödelse av ”gallerior i stadsnära lägen” (notera stadsnära) och att caféer, restauranger och områden med blandad handel kommer fortsätta öka.

Per Andersson, HUI Research, gillar stora köpcenter och tycker det är synd att Göteborg ligger långt efter både Malmö och Stockholm som har 4 gånger fler köpcenter större än 20 000 m² jämfört med Göteborg. (Bild: Pär Johansson)

Handelns utveckling i Göteborg

Göteborgsregionen står inför enorma investeringar inom byggsektorn och Sveriges Byggindustrier uppskattar att värdet på investeringarna för nya bostäder, kontor, handel och infrastruktur är 1 000 miljarder kronor till 2035. Investeringarna i Göteborg står för närmare två tredjedelar av det totala beloppet samtidigt antalet göteborgare väntas öka med 150 000 till år 2035 medan regionen totalt ökar med 250 000 invånare. Enligt Göteborgs Stads översiktsplan är den uttalade ambitionen att huvuddelen av de nya invånarna ska beredas plats i något av de redan existerande områdena i Göteborg genom att låta staden växa inifrån och ut:

I Västra Götalandsregionen planeras nu för 700 000 m² ny handel vilket väntas öka omsättningen i branschen kraftigt. Enligt HUI Research ligger Göteborgsregionen efter de andra storstadsområdena med en omsättningsökning på blott 1,4 % 2015 och 0,1 % i regionen. Faktum är att ökningen i Göteborgsregionen legat under riksgenomsnittet under hela perioden 2008-2013.

HUI Research utvecklar nya handelskoncept för småskalig handel exempelvis hur de kommande linbanestationerna kan utformas. Nya handelskoncept som Vallgatan 12 där restauranger och butiker samexisterar i öppna lokaler (inspirerat av Italienska förebilder) förväntas också bli vanligare. Enligt HUI Research går handeln dessutom alltmer mot kundorientering och tjänstefiering där kunden kan få mervärden såsom "personal shopping" och montering av byggvaror i hemmet.

Handelns påverkan på stadsutveckling

Målet för stadsutvecklingen i Göteborg är att skapa attraktiva och blandade områden. Enligt Anna Noring, SBK, måste staden bygga upp kompetens om vad handeln efterfrågar när det gäller exempelvis lokalisering och lokalstorlekar. Prognoserna visar att 525 000 m² kommer att behöva byggas till 2035 vilket ska svara upp mot den förväntade ökade köpkraften om 22 miljarder kr. Enligt WSP Analys och strategi krävs kluster, tillgänglighet och en täthet om minst 110 invånare/hektar för att skapa attraktiva och blandade områden. Yimby Göteborg har tidigare konstaterat att staden inte planerar för en stad med tillräcklig boendetäthet enligt UN-habitat men nu verkar även handeln anse att en lägre täthet räcker för att försörja de tillkommande verksamheterna med kunder.

Istället för att se till att handeln försörjs genom att tillräckligt många bor i närheten så verkar planerarna förlitar sig på att tillresta från kranskommuner och andra områden i staden tar sig till området. Ett av förslagen från WSP Analys och Strategi är att etablera ett stadsdelscentrum i någon av ett antal utpekade tyngdpunkter i staden. Detta var en strategi som provades redan under utbyggnaden av miljonprogramområdena med förödande resultat på stadskvalitéer med bilberoende, tråkiga torg och funktionsseparerade enklaver som resultat. Som vanligt försöker staden uppfinna hjulet på nytt istället för att snegla på hur handeln fungerar i de mest populära delarna av Göteborg där vi redan har en välfungerande och blandad stad.

Nytt centralt stadsdelscentrum föreslås

De områden som utpekas som lämpliga för att etablera ett nytt stadsdelscentrum är Korsvägen, Järntorget, Haga (om ej Järntorget), Gamlestaden, Heden (söder om city) och någonstans i det nya Älvstaden. Vi kan bara börja fundera på hur en etablering av ett stadsdelscentrum vid Korsvägen eller Heden skulle påverka den redan döende handeln på Avenyn om inte området samtidigt kraftigt förtätas och kompletteras med tillräckligt många bostäder. Förhoppningsvis kommer SBKs omtag av detaljplanen för Heden att gå mer i Yimbys anda och kanske kunna försörja mer lokal handel med kunder.

SBK och WSP Analys och Strategi menar att ett stadsdelscentrum fungerar som centrum för flera stadsdelar och är hållbart genom att de i princip saknar parkeringsplatser. Ett stadsdelscentrum ”har stort närhetsunderlag och kan ha omfattande utbud utan att ha regional influens”. Enligt analysen skulle ytan för ett stadsdelscentrum kunna vara ca 10 000 m² för sällanköpshandel, ca 5 000+ m² för dagligvaruhandel och restauranger med mer (vilket kan jämföras med Kompassen på ca 8 000 m²). Positivt är att SBK identifierar att det krävs mycket god tillgänglighet och hög koncentration av bostäder och kontor. Dessvärre verkar det vara en täthet av bara 110 invånare/hektar som anses motsvara hög koncentration av bostäder, istället för 150-450 invånare/hektar som rekommenderas av UN-habitat för en hållbar stadsplanering.

Stadsdelscentrum ska utformas på likande sätt som Västermalmsgallerian (Kungsholmen), Fältöversten (Östermalm) och Ringen (Södermalm) i Stockholm som effektivt dränerat kringliggande områden på handel och stadsliv.

Istället för att planera nya handelsplatser och interna köpcentrum tycker vi att SBK och handeln borde lära av de attraktiva miljöer som fungerar i ett större stadsbyggnadsperspektiv. Det är inte bara handelns omsättning som borde räknas utan även hur butiker, restauranger och caféer kan skapa mervärden åt invånarna och ge något tillbaka till staden. Blandstad handlar inte om att koncentrera handeln till en plats. Det leder ofelbart till oattraktiva och döda stadsmiljöer. SBK borde dra lärdom av erfarenheterna från Eriksberg och Sannegårdshamnen, där handeln främst koncentrerats till externa köpcentrum snarare än att ingå i stadsmiljön. Bara genom att på riktigt implementera översiktsplanens intentioner om blandstad i alla led av stadens planering når vi fram till målen om att skapa attraktiva och blandade områden i Göteborg.

Yimby Göteborg om: handel, blandstad, stadsdelscentrum, SBK, HUI Research, externhandel, Göteborg

Bloggar om: handel, blandstad, stadsdelscentrum, SBK, HUI Research, externhandel, Göteborg

Idag råder en stor enighet om att städer fungerar som ekonomiska motorer för regioner och länder. De eventuella tveksamheter som ibland dyker upp handlar snare om hur, eller om utvecklingen är ofrånkomlig och önskvärd eller inte. Med hjälp av gamla och färska rön studerar vi hur svenska storstadsregioner fungerar med avseende på interaktion mellan människor, placering av företag och beteenden vid byte av arbetsplats. Vilka egenskaper hos en stad genererar arbetstillfällen och en långsiktigt bärkraftig ekonomi? Resultaten ger tydliga implikationer på hur vi borde agera i Göteborg om vi vill skapa nya arbetstillfällen och ge oss goda framtidsutsikter.

Fotomontage: Jesper Hallén

Den svenska forskaren Johan P. Larsson har studerat hur långt från den gamla arbetsplatsen den nya ligger när svenskar byter arbete inom storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Studien är nyligen rapporterad i Urban Studies med titeln "Non-routine activities and the within-city geography of jobs".

Nog för att man har kunnat ana hur det ligger till, men det är ändå förvånansvärt tydligt som mönstren uppträder. Implikationerna på lokaliseringen av arbetsplatser och bostäder och hur stadsplaneringen borde bedrivas blir mycket starka. Innan resultaten och de stadsplaneringsstrategier som följer så gör vi en kort genomgång av den ekonomiska teori för städer som Larsson utgår ifrån.

Staden som arena för kunskapsöverföring

Inom ekonomisk teori uppfattas städer allt mer som arenor för att minska interaktionskostnader mellan människor, i kontrast till den tidigare uppfattningen att de är enheter för att hushålla med transportkostnader för varor. Denna idé är framförallt saluförd av ekonomen Edward Glaeser & c:o. En anledning till förskjutning av perspektivet är att humankapitalets externaliteter får en allt viktigare roll i dagens produktion av produkter och tjänster, vilket understryker att det är fördelaktigt med en interaktion som leder till produktiva resultat. Humankapital är människors utbildning, färdigheter, talanger och kompetenser (även hälsa räknas in ibland) och dess externaliteter är den påverkan som detta kapital har på sin omgivning (t.ex. på produktivitet och sysselsättning).

Lite förenklat kan man säga att investeringar i kunskaper (t.ex. utbildning) genererar ekonomiskt välstånd (t.ex. via fler arbetstillfällen och bättre ekonomi) om människor får enkla möjligheter att interagera med varandra. Omfattningen av interaktionen styrs ofta av den lokala tätheten. Ju tätare med företag, arbetsplatser och människor, desto fler interaktioner är möjliga inom ett givet avstånd och antalet interaktioner som blir av faller snabbt med avståndet.

En av stadens grundläggande egenskaper är att underlätta för denna kunskapsöverföring mellan invånarna. Omfattningen av kunskapsöverföringen varierar stort mellan olika typer av områden inom en stad. Empiriska studier har gett två tydliga resultat: för det första, spillover-effekten mellan aktörerna minskar kraftigt med avståndet (dvs. korta avstånd är viktigt för framförallt nödvändig kunskapsöverföring som inte är planerad eller styrd), och för det andra, den lokala tätheten är viktigare i icke rutinmässiga yrken än i rutinmässiga yrken.

Icke rutinmässiga yrken är de som består av en stor andel arbetsuppgifter som kräver (ny)tänkande, kommunikation och/eller analys. Exempel på denna typ av yrken är forskare, chefer, jurister, högre tjänstemän och ingenjörer. Även konstnärer, aktivister och andra "kreativa" yrken kan ligga i denna kategori om de arbetar utåtriktat. Rutinmässiga yrken innefattar t.ex. standardiserat hantverksarbete, tillverkningsarbete samt drift och montering av maskiner där aktiviteten genomförs efter ett mer eller mindre uttalat recept med lite utveckling av själva momenten – även om individens skicklighet att utföra momentet kan utvecklas.

Behovet av korta avstånd för att stödja kunskapsöverföringen leder till att kunskapsintensiva yrken tenderar att i första hand dras till CBDs (Central Business Districts) – för att få fördel av de produktivitetsökningarna som följer av hög täthet / korta avstånd. Det finns även en tendens, om än betydligt svagare, att branscher skapar egna kluster utan för CBDs. Mark- och fastighetspriserna stiger i dessa samlingar av företag och därför tenderar de kapitalintensiva företagen som kräver stora utrymmen att istället placeras i stadens ytterkanter där markpriserna är lägre.

I detta sammanhang är det intressant är att fundera på byggbranschens aktörer som dragit sig från koncentrationen vid Lilla Bommen till ett nytt något glesare i område Ullevi/Gårda/Kallebäck när de vuxit ifrån sina lokaler. Kommer deras produktivitet att bli sämre än den hade kunnat vara vid en tydligare koncentration?

Sveriges ekonomiska utveckling = CBDs

Som bakgrund har Larsson studerat den ekonomiska utvecklingen och framförallt utvecklingen av antalet arbetsplatser inom en radie av 5 km från kärnan i CBDs i Sveriges tre storstadsregioner. Notera att i Göteborg räknas Lindholmen och Gårda med, men inte t.ex. Mölndals centrum, Partille centrum eller Volvo Torslanda.

Från det tidiga 1990-talets finanskris så har antalet arbeten skapade i Stockholm varit väsentlig fler än i Göteborg, där det varit väsentligt fler än i Malmö. Den stora skillnaden i utvecklingen gäller även i relativa tal med hänsyn till respektive arbetsmarknads storlek.

Arbetstillväxt i CBD (1991=100), 5 km radie runt CBDs centrum. (Skissad från data i artikeln.)
Totalt antal anställda i respektive område, 1991 (2011): Stockholm 307 000 (418 000), Göteborg 137 000 (175 000), Malmö 96 000 (110 000).
Arbetstäthet per km2 i områdena 2011: Stockholm 5324, Göteborg 2234, Malmö 1398.

Det kan också noteras att återhämtningen efter krisen visade på samma tydliga trend. År 1998 var Stockholms CBD var tillbaka på 1991 års sysselsättning, Göteborgs fick vänta till 2001 och Malmös ända till 2006.

De absoluta talen för dessa tre CBD är imponerande. Den sammanlagda ytan upptar endast 2 % (ca 230 km2) av storstadsområdenas totala yta och samtidigt har 40 % av storstadsområdenas nya arbetstillfällen skapats här. De står också för en fjärdedel av hela landets nya arbetstillfällen under perioden.

Hur byter vi arbetsplats?

Statistiska Centralbyrån samlar data på individnivå på de som byter arbete, vilket även innefattar var arbetsplatserna är geografiskt placerade så att avståndet mellan den gamla och den nya arbetsplatsen går att beräkna. Larsson har använt denna information för att studera i vilken grad olika yrkeskompetenser är samlade i kluster i Sverige. Antagandet är att korta avstånd vid jobbbyten ger en indikation på att företag med liknande arbetsuppgifter är klustrade.

Totalt har Larsson studerat 685,219 byten av arbeten inom respektive storstadsområde under åtta år (2003–2010). Byten mellan storstadsområden är inte behandlade och inte heller arbetande inom offentlig sektor, gruvindustri och jordbruk.

Sannolikheten för att en arbetare ska byta arbete under ett normal år är ca 15 %. Det varierar något med de ekonomiska cyklerna och under perioden nåddes ett maximum på 17 % år 2007.

Analysen visar att personer i icke rutinmässiga yrken tenderar att byta till en arbetsplats nära den gamla, medan rutinmässiga yrken uppvisar en större spridning med något större avstånd. En regressionsanalys med en lång räcka av testade variabler ger att skillnaderna huvudsakligen förklaras av tre: (1) icke rutinmässiga aktiviteter koncentreras till CBDs och lokala centrum, (2) icke rutinmässiga aktiviteter samlas i kluster även utanför centrumen, och (3) industri-specifika effekter. Koncentrationen till CBDs är den klart starkaste effekten och de två andra effekterna betydligt svagare.

Nästan 20 % av alla som byter arbete gör det till en ny arbetsplats inom 1 km från den gamla. För ingenjörer och forskare är motsvarande tal 25 % och hela 50 % flyttar kortare än ca 5 km. Det har gjorts studier av universitetsutbildade arbetare och det visar sig att den positiva effekt som fås från hög täthet är större för denna grupp än för andra, och att avståndsavtagandet på interaktionerna är brantare.

Avståndsavtagande för arbetsbyten: Avstånd i km mellan nya arbetsplatsen och den registerade året innan. (Skissad från data i artikeln.)

De korta avstånden vid byten av arbeten stämmer överens med teorin om hur icke marknadsrelaterade interaktioner (t.ex. oplanerade kunskaps-spillovers) skarpt avtar med avstånd och hur viktig denna interaktion för produktionen av icke rutinmässiga produkter och tjänster. Liknande företag och olika företag som interagerar tenderar att samlas i CBDs, lokala centrum och kluster - med styrkan på tendensen fallande i nämnd ordning.

Forskarens slutsatser om stadsplanering

Larsson menar att i takt med att andelen kunskap i produktionen ökar blir humankapitalets externaliteter allt viktigare tillsammans med utvecklingen mot kraftfulla CBDs. Den täthets-drivna sysselsättningsökningen som dokumenterats har tydliga implikationer på stadsplanering.

Larsson lyfter fram att det finns en direkt koppling mellan å ena sidan restriktioner i tillåtna funktioner och byggnadshöjder och å andra sidan minskad produktivitet och sämre framtida tillväxtutsikter för städer. Att hålla nere byggnadshöjder kan indirekt ha en negativ effekt på sysselsättningen, speciellt i kunskapsintensiva branscher.

Larsson menar att eftersom icke rutinmässiga yrken har närhet till humankapitalets externaliteter (och därför ekonomisk täthet) som en viktig input i produktionsprocessen, så bidrar hans arbete till den växande mängd med underlag som visar på en stark koppling mellan städers täthet och dess långsiktiga tillväxtutsikter.

Implikationer för Göteborgs stadsplanering

Det är tydligt hur Larssons undersökning och resonemang utifrån tidigare kunskap ger mycket starka argument för att restriktioner som förhindrar täthet (t.ex. höjdrestriktioner eller att hålla centrala ytor obebyggda) kan få allvarliga konsekvenser för skapandet av arbeten och för stadens långsiktiga ekonomiska utveckling. Det kopplar förstås i sin tur till de medel som medborgare och kommun kommer att ha för att kunna ge barn, gamla, sjuka, nyanlända och alla andra en god livskvalitet.

I Göteborg är kärnan i vårt CBD, Inom Vallgraven, satt under länsstyrelsens höjdrestriktion. Fastighetsägare, stadsbyggnadskontoret och politiker har velat se påbyggnader men länsstyrelsen har sagt nej. Påbyggnaden på Femmanhuset i Nordstan är undantaget som bekräftar regeln. Kvar finns möjligheten att omvandla verksamheten inom den befintliga fysiska ramen, vilket tenderar att driva boende ur stadsdelen till förmån för att husera kontor. För övrigt en tendens som även funnits i New York innan de hävde höjdrestriktioner för byggnader med bostäder, vilket lett till en återbefolkning i kontorsområdena. För några dagar sedan gjordes spaningen i Yimby Göteborgs facebookgrupp att bostäder omvandlas till kontor även Vasastan (länk till Facebook). Vi har tidigare skrivit om Inom Vallgravens stagnation i ett längre historiskt perspektiv.

Tätheten hos dagbefolkningen (arbetande och studernade) i Göteborg. (Källa: Trafikstratigi för Göteborg. Underlagsrapport Nuläge. 2013.)

Zoom över centrala Göteborg som visar koncentrationen av arbetande till Inom Vallgraven.

Samtidigt som bostäder i centrala Göteborg kontorifierats så sker istället nyutvecklingen av arbetsplatser i mer perifera lägen som Gårda och Lindholmen. Det är möjligt att tyngdpunkten i Göteborgs CBD kommer att förskjutas mot Gårda eller kanske ännu troligare Lindholmen/Karlastaden i framtiden när/om centrala Göteborg växer samman. Men så länge arbetsplatstätheten framförallt finns Inom Vallgraven och den har svårt att utvecklas där så kommer vi få en svagare utveckling på sysselsättning och ekonomi än om förtätning hade tillåtits. RegionCity kan onekligen bli en nyckel som ger en nyttig expansion och vidareutveckling av kärnan i Göteborgs CBD.

Det är också klart att dra centrala projekt som Heden och Skeppsbron i långbänk eller att låta central mark ligga i träda i väntan på infrastruktursatsningar ger negativa konsekvenser för Göteborgs sysselsättning och ekonomi.

En avslutande fundering som Larsson inte behandlar är lämplig lokalisering av bostäder givet de generellt korta avstånden vid byten av arbeten. Det brukar ibland framföras att planera för bostäder nära arbetsplatser inte skulle ge korta pendlingsavstånd på grund av de frekvent förekommande bytena av arbete. Det går att argumentera för att även om så är fallet så ger bostäder nära arbetsplatser åtminstone dubbelriktade trafikströmmar, ett kundunderlag som är mer kontinuerligt över dygnet och mer levande, trygga offentliga miljöer som höjer livskvalitet, attraktivitet och markvärden. Men som vi ser rör sig majoriteten korta sträckor vid byten av arbeten. De som bor nära sin arbetsplats har en god möjlighet att få ungefär samma korta avstånd till det nya arbetet som till det gamla.

Frågan som nu måste ställas är om vi vill låta Göteborg få en god chans att möta framtidens utmaningar? Om 'ja' så måste vi släppa på bygg- och höjdrestriktionerna i centrala Göteborg för att släppa fram de positiva krafter som kan skapa välstånd.
 

Yimby Göteborg om: nationalekonomi, företagande, kunskaper, täthet, förtätning, stadsplanering

Bloggar om: nationalekonomi, företagande, kunskaper, täthet, förtätning, stadsplanering

Vi lyfter blicken och försöker se helheten i Centralenområdet, Frihamnen och Backaplan. Hur hänger planerna hop? Hänger de ihop? Finns det starka huvudstråk som kopplar områdena till varandra och till omgivningen? Det finns uppenbara svagheter och därför presenteras också förslag på hur stråken borde identifieras och utformas.

De tre studerade planerna: Backaplan, Frihamnen och Centralenområdet.

Följande film redovisar analysen, bedömningen och förbättringsförslagen.

Se "Stråken som skapar staden" av Fredrik Rosenhall för mer information om hur stråk och gator bör hanteras i stadsutvecklingsprojekten.

Planen för Frihamnen, etapp 1. (Klicka för större.)

Program för centralenområdet. (Klicka för större.)

Skiss på strukturen för Backaplan. (Klicka för större.)

Det tre planeran inlagda i samma satellitfoto. (Klicka för större.)

Yimby Göteborg om: göteborg, stadsplanering, frihamnen, centralenområdet, lilla bommen, backaplan, kvillestaden, stråk, gator, kopplingar

Bloggar om: göteborg, stadsplanering, frihamnen, centralenområdet, lilla bommen, backaplan, kvillestaden, stråk, gator, kopplingar

Ska du till Almedalen i år (eller tänkt följa de seminarier och events som sänds via webbsändningar)?

Är du intresserad av stadsutvecklings-, miljö-, urban-, bostads-, och infrastrukturfrågor?

Kort sagt, är du intresserad av de frågor som YIMBY brukar skriva om?

Ta i så fall en titt i YIMBY:s kalender där vi för sjätte året i rad har samlat upp de seminarier och events som på olika sätt relaterar till de frågor som vi driver.

Och när du väl är på plats, gå in på almedalskalendern.se för att få en aktuell vy över dagens seminarier inom de områden vi bevakar

Längst upp ute till höger på yimby.se, samt på almedalskalendern.se kan du alltid se de seminarier eller events som ligger närmast i tid - under hela Almedalsveckan.

Du kommer också åt materialet på din smartphone eller tablet då sidan automatiskt anpassar sig efter din enhet. 

Är det något som du tycker saknas? Skriv det i kommentarerna eller lägg in den i vår kalender själv.

Vill du träffa oss i Almedalen? Kontakta oss i så fall här.

Glöm inte att följa våra tweets under almedalsveckan på kontona @yimbysverige och @yimbysthlm.

Yimby Göteborg om: yimby, almedalen, almedalskalendern, almedalen2015, almedalsveckan, almedalskalendern.se

Bloggar om: yimby, almedalen, almedalskalendern, almedalen2015, almedalsveckan, almedalskalendern.se

Dagarna innan midsommar släppte regeringen ett 22-punktersprogram för att komma till rätta med bostadsbyggandet. Kommer förslagen leda till många fler bostäder och mycket mer av trevlig kvartersstad i Göteborg? Well... När man tittar på förslagen med göteborgs-  och yimbyperspektiv så kan man önska så mycket mer.

I februari satte sig regeringen, de fyra allianspartierna och vänsterpartiet ner för att diskutera fram en blocköverskridande överenskommelse med målet att få fart på bostadsbyggandet. Men efter fem månader utan resultat reste sig alliansen från bordet och lämnade samtalen med motiveringen att regeringens förslag är alldeles för försiktiga och att regeringen inte ville avveckla byggsubventionerna. Från regeringshåll hördes röster om att det egentligen berodde på att Alliansen var helt låsta vid att förändra hyressättningsmodellen i riktning mot att införa marknadshyror.

22-punktersprogrammet

Regeringen gick därför ut med ett eget 22-punktersprogram för att öka bostadsbyggandet. Förslagen sorteras under sex rubriker:

• Mer byggklar mark (4 förslag)
• Sänkta byggkostnader (2 förslag)
• Kortare ledtider (8 förslag)
• Förändrade uppskovsregler för ökad rörlighet (1 förslag)
• Fler hyresrätter (2 förslag)
• Övrigt (5 förslag)

Majoriteten av förslagen (14 st) handlar om att rutiner, lagar och regler och nya idéer ska "ses över", utredas, "följas upp" eller att "förutsättningar undersöks". Förändringarna ska inte införas här och nu utan i bästa fall på sikt. Regeringen verkar fortsätta i utredningskungen Stefan Attefalls hjulspår. Han lyckades tillsätta ca 70 utredningar utan att få speciellt mycket konkret förändrat.

Sist i detta inlägg presenteras och kommenteras alla förslagen i detalj, men för den som vill ha en koncis sammanfattning så kommer den här. Talen inom parentes hänvisar till numreringen av punkterna i regeringens promemoria.

Förändringar i PBL och BBR

Några av utredningarna är värda att nämna, inte minst för att de åtminstone delvis ligger i linje med Yimby-tankar.

För det första ska Plan och Bygglagen "ses över" med inriktningen att bygglov ska kunna ges direkt från en översiktsplan (7). Komplicerade frågor mellan kommunen och länsstyrelsen, Trafikverket, mm ska redas ut i översiktsplanen och sedan ska statens möjligheter att lägga sig i kraftigt begränsas. Ett förslag i denna riktning har utretts av Lars Magnusson för tre år sedan (en av Attefalls utredningar...) och då ropade vi entusiastiskt att "Stadsplanen gör comeback!". Det var framför allt de områdesplaner som Magnusson föreslog som liknade stadsplaner med förhandsplanering och helhetsperspektiv. Tyvärr nämns inte områdesplanerna nu i förslaget. Riktningen är trots allt i rätt och det hade inte skadat med ett "ska införas" och en proposition för lagändring. 

Vi får vänta ytterligare ett tag på stadsplanens återkomst men den verkar komma närmare och närmare.

Det föreslås också att kravet på detaljplan ska slopas men kommunen ska fortfarande kunna kräva en detaljplan (8). Detta ska genomföras så här får kommunerna få ett verktyg att gå snabbare till bygglov. Problemet är om man lämnar över bedömningen om detaljplan ska krävas eller inte till stadsbyggnadskontoren, så kommer troligen bedömningen ofta bli att jo stadsbyggnadskontorets fantastiska planeringskompetens behöver manifesteras i en detaljplan. I bästa fall skulle förslaget kunna vara ett verktyg för byggnadsnämnden att vrida delar av detaljplanering ur stadsbyggnadskontorets händer till förmån för bygglov direkt från översiktsplanen.

Boverkets bygg- och konstruktionsregler (t.ex. BBR) ska ses över i syfte att modernisera och förenkla regelverket för att ge byggherrarna ökad frihet att utforma lösningar och för att främja konkurrensen (6). En kommitté ska tillsättas som kan ta emot inspel från branschen. Det är oklart vem som kommer få den formella makten att besluta om förändringarna. Tidigare agerande av Boverket ger att de själva har svårt att hitta något överflödigt i sitt eget regelverk. Vi har haft desto lättare att hitta det...

Boverket har t.ex. dåligt motiverade krav på direkta strålar från solen.

Fler hyresrätter

En utrednings ska tillsättas för att "djupare analysera problemen" med att det inte är tillräckligt attraktivt att bygga hyresrätter med de hyror som bestäms enligt hyressättningsmodellen (16). Inriktningen ska bl.a. vara att dels låta de mer marknadsanpassade presumtionshyrorna i nyproduktion få vara kvar även efter de 15 år som de nu gäller (16) och dels att upplåtelseformen ska kunna bestämmas i detaljplanen (17). Det första innebär ytterligare ett steg mot mer av marknadsanpassade hyror vilket ska göra det mer attraktivt att bygga. Införandet av ytterligare en reglering kan säkert tvinga fram fler hyresrätter men befarar som all reglering att ge en dämpande effekt på det totala byggandet.

Länsstyrelsens roll och överklaganden

Av de åtta förslag som ska genomföras nu är det mest intressanta nya instruktioner från regeringen till länsstyrelserna. Det två viktigaste punkterna är att länsstyrelsen beordras att i större utsträckning beakta bostadsbyggande som ett väsentligt allmänt intresse (11) och att kommunerna ska kunna kräva ett förhandsbesked från länsstyrelsen (13).

Det är en tydlig markering om att länsstyrelsens roll som nej-sägare ska minska. I bästa fall kommer det första leda till att länsstyrelsen i några fler fall tillåter bostadsbyggande. Det andra förhindrar förgävesplaneringen där länsstyrelsen går in i ett sent skede och säger nej, men kan möjligen befaras ge länsstyrelsen ökat inflytande att kapa bort bostäder tidigt i planprocesserna – bostäder som hade klarat en prövning inför Mark- och miljödomstolen.

Rätten att överklaga bygglov ses över med målet att begränsa möjligheterna för den som inte yttrat sig tidigare i processen (14). Det handlar om att förhindra nya synpunkter i ett sent skede, men vilka som kan vara sakägare eller vad som går att överklaga förändras inte.

Drömmen om utopia

Som sig bör i ett förslagsprogram så finns det även rena galenskaper. Under övrigt finns punkten "Stor samlad exploatering – nya hållbara städer" som handlar om att på "kort tid" bygga en helt ny perifer stad från scratch vid ett nyanlagt stationsläge eller genom att förlänga en befintlig väg (18).

Vilka drömmar kommer kommer forma en helt ny stad?

En från grunden nyanlagd stad som på kort tid byggs på en helt ny plats för tankarna till andra nyanlagda städer som byggts från ett fåtal bärande principer; Letchworth Garden City , Brasilia, Milton Keynes, mm och inte minst vårt eget Angered. Målbilden är förvisso annorlunda idag men resultatet riskerar ändå att bli enahanda. "New Urbanism"-områdena i USA avskräcker.

Städer behöver snare få växa fram över tid i en organisk process till stor del baserat på initiativ underifrån. Städer skapas naturligt där det redan finns människor, människor ska inte flyttas dit det byggs städer. Tyvärr har detta förslag auktoritära drag där människor blir brickor i en storskalig lösning. Vi har befarat att Miljonprogrammet 2.0 ska komma i bostadskrisens spår, men det verkar snarare vara Miljonprogrammet 1.1 som kommer. Det är bara referenserna till Bostadssociala utredningen från 1946 som saknas. Är det den rationella planeringsskolan som gör sin comeback?

Finns det något gott exempel i världen på en i modern tid nyanlagd stad som byggts på kort tid och som har blivit lyckad? Däremot finns det exempel på lyckade utvidgningar och förtätningar av redan attraktiva städer som t.ex. Eixample, Barcelona, eller Vasastaden, Göteborg. Den senare byggdes huvudsakligen ut mellan 1870 och 1920, dvs under 50 år.

Vad saknas bland förslagen?

Vad är det som saknas? Förutom att fler av "utreds"-förslagen borde vara av karaktären genomförs så finns det viktiga frågor som inte berörs.

Som sista punkt har regeringen satt att förutsättningarna för att införa en temporär lagstiftning som kan underlätta för bostadsbyggandet under 3–5 år ska beredas (22). Vad det kommer innebära är oklart men om detta behövs så varför inte försöka få till en permanent förändring för bostadsbyggande som möter efterfrågan? Detta förslag är ett indirekt underkännande av de övriga förslagen som uppenbarligen befaras vara otillräckliga.

Det mest anmärkningsvärda är att riksintressekonstruktionen inte alls berörs. Speciellt riksintresset för kulturmiljö är otydligt, oförutsägbart och juridiskt tveksamt i sin konstruktion. Dessutom är makten att utse riksintressen i en stad utspritt på tolv självständiga myndigheter, var och en med ett enormt engagemang för just sina frågor, vilket lett till att nästan all mark i storstäderna berörs av flera riksintressen. Alliansen har här lagt ett eget förslag om att reformera systemet i grunden. Makten att utse riksintressen ska tas från de tolv myndigheter och ges till regeringen eller en expertgrupp som gör ett mer samlat övervägande. Antalet riksintressen som begränsar nybyggnation bör minska och bostadsbyggande bör i sig klassas som ett riksintresse.

När vi ändå nämnt Alliansen så vill de även korta överklagandeprocessen genom att ta bort länsstyrelsen som första instans och begränsa att vilka som över huvud taget har rätt att överklaga. Det första infördes 1:a juni 2016 under enade proteser från expertisen som menar att domstolarna inte klarar av att hantera det – så det är inget nytt förslag. Men den andra delen med begränsningarna är förstås intressant.

Det är bra förslag men de borde ha genomförts under de åtta år alliansen hade sakerna i egna händer. Det troliga är dessutom att alliansen sin vana trogen släpper igenom regeringens förslag i höst. Progressiv bostadspolitik bedrivs uppenbarligen lättast från läktaren...

Några förändringar i kravet på att planera för bilparkering vid bostadsbyggande nämns inte explicit.

Något som inte heller berörs är funktionsblandningen. Hade det inte varit intressant att se över skatter och regler för verksamhetslokaler i syfte att göra dem enklare och mer attraktiva att driva?

Regeringen ensidiga fokus på ökat bostadsbyggande riskerar att ske på bekostnad av stadsbyggandet.

Fler bostäder och mer kvartersstad i Göteborg?

I inledningen ställdes frågan om vi i Göteborg kan förvänta oss fler bostäder och det i mer kvarterstad som en direkt effekt av förslagen. Flera av förslagen går i riktning mot att underlätta bostadsbyggandet men är inte speciellt revolutionerande. De har i bästa fall karaktären av många bäckar små och den stora frågan är om de torkar upp på vägen eller tillåts bli en älv som bryter igenom dämmet. För lite och för sent får nog bli det sammanfattande omdömet på fler bostäder.

Blir det mer kvartersstad? Bostad, bostadsbyggande, bostadshus, bostadsbyggnadsprojekt, bostadsexploatering nämns flitigt i programmet. Kvartersstad, blandstad, funktionsblandning eller liknande lyser helt med sin frånvaro. Inte heller förtätning eller små byggföretag nämns, däremot storskaliga lösningar som anläggande av helt nya städer och underlättandet av standardiserat byggande. Regeringen försöker tyvärr ensidigt hantera ett bostadsproblem, och inte det mer övergripande stadsutvecklingsproblemet.

Appendix: Genomgång av förslagen punkt för punkt med kommentarer

I det följande redovisas förslagen och kommenterars punkt för punkt under de rubriker som regeringen använt i sin promemoria.

• Mer byggklar mark (4 förslag)
• Sänkta byggkostnader (2 förslag)
• Kortare ledtider (8 förslag)
• Förändrade uppskovsregler för ökad rörlighet (1 förslag)
• Fler hyresrätter (2 förslag)
• Övrigt (5 förslag)

Mer byggklar mark

För att få mer byggklar mark är förslagen att tillsätta en utredning om strandskyddet (3), åter se över riktvärden för trafikbuller (4), utse en förhandlingsperson som ska försöka få till på byggande på statlig ägd mark (1) samt ställa krav på kommunal planering av bostadsbyggande (2).

För strandskyddet är fokus satt till att främja landsbygdsutveckling (och inte stadsutveckling). Bullerriktvärdena gjordes mycket tillåtande genom en ändring 2015 så där finns troligen inte speciellt mycket att hämta.

Förslaget med att bygga på statlig mark innefattar drygt tio utpekade fastigheter över hela landet. För Göteborg är det Fortifikationsverkets mark i Björlanda som staten kan undvara, men Göteborg är inte intresserade i dagsläget och tycker att oexploderad ammunition i marken är ett problem. Det finns också en allmän formulering om att Trafikverkets överblivna mark generellt är liten men kan vara en "viktigt pusselbit för vissa bostadsbyggnadsprojekt".

Sammantaget har inte Göteborg så mycket att hämta varken i de två utredningarna eller vad gäller byggande på statlig mark.

Punkten "Krav på kommunal planering för bostadsbyggande" innebär att Boverket löpande ska ta fram uppgifter om antalet bostäder som behöver byggas på regional nivå (2). Genom en förhandling mellan kommunerna eller av länsstyrelsen (ännu oklart vem) ska behovet fördelas på kommunerna i "planeringstal" som anger hur mycket varje kommun ska planera. Kommunerna ska årligen redovisa hur de klarat kraven, men kraven ska inte vara kopplade till några sanktioner.

Detta liknar ett försök till mer av centralplanering för att pusha på bostadsbyggandet, men utan sanktioner blir det bara av karaktären "någon, oklart vem, tittar på er, väldigt mycket". Det är därmed enbart kommunernas samvete som kan tänkas blir den tillkommande drivkraften. Göteborg har knappast missat att fler bostäder behöver byggas och redan idag tar regionen löpande fram underlag om bostadsbehov och bostadsbyggande. Senaste rapporten ger att Göteborg borde färdigställa knappt 4 000 nya bostäder om året 2016-2025 för att möta befolkningstillväxten. (Förra året färdigställdes ca 2500 bostäder och flest bostäder under de senaste 20 åren färdigställdes under 2008, 2 626 bostäder, så Göteborg behöver växla upp.)

Regionens senaste bostadsmarknadsanalys.

För Göteborg blir denna åtgärd troligen lika verkningslös som de statligt satta regler vi har om rätt till förskoleplats "utan orimlig väntetid" nära barnets hem. Möjligen sätter det större press på "slow growth"-kommuner som Lerum, men där leder det till fler småhusenklaver snarare än mer kvartersstad. Så effekten för städer som Göteborg som redan försöker ha stadsutvecklingen högt på agendan blir troligen obefintlig eller på sin höjd marginell.

Sänkta byggkostnader

Förslagen för att få sänkta byggkostnader handlar om en förenklad kontroll av serietillverkade hus (5) och en översyn av Boverkets regler (6).

Den förenklade kontrollen är önskvärd eftersom serietillverkade hus som redan godkänts i en kommun kan underkännas i en annan utifrån samma tekniska krav. Boverket får nu i uppdrag att lämna ett förslag på hur kommuner kan befrias från uppdraget att kontrollera de tekniska kraven hos serietillverkade hus.

Målet med översynen av Boverkets bygg- och konstruktionsregler är att modernisera och förenkla regelverket för att ge byggherrarna ökad frihet att utforma ändamålsenliga lösningar, samt att främja konkurrensen. Speciellt är det fokus på regler som gör det svårare, långsammare eller dyrare än nödvändigt att bygga. Samtidigt ska detta göras utan att äventyra hälsa, säkerhet och ett långsiktigt hållbart byggande. En kommitté inrättas som löpande tar emot inspel från branschen.

Det förenklade reglerna för serietillverkade hus är förstås välkomna ur kvantitetssynpunkt. Samtidigt är det en åtgärd som gynnar stora serietillverkande byggjättar (t.ex. BoKlok-husen) framför mindre byggföretag som bygger varierat och anpassat till platsen. Skulle man istället kunna tänka sig att alla byggföretag inklusive de små kan blir certifierade att göra sina egna tekniska kontroller med kännbara straff om de fuskar?

Vad gäller Boverkets regler har vi tidigare lyft märkligheter i t.ex. kravet på direkt solljus men också fått höra berättelser om att Boverket inte är förändringsbenägna trots nya fakta och god argumentation. Avgörande här är vem som ska hålla i taktpinnen när det kommer till bestlut, men det är oklart i regeringens promemoria. Om det blir Boverket själva är risken stor att status quo får råda, men om kommittén får pekpinnen kan det säkert ske vissa förändringar. Det finns definitivt dåligt underbyggda regler att upptäcka.

Kortare ledtider

Under rubriken kortare ledtider finns hela åtta förslag som syftar till att snabba upp den långa planeringsprocessen som ligger mellan identifierat behov och byggande. Fyra av förslagen handlar om förändringar och justeringar av plan- och bygglagen och fyra om länsstyrelsens roll och överklagandeprocessen.

Förändringar i plan- och bygglagen

För det första och troligen viktigast ska plan- och bygglagen (PBL) "ses över" med inriktningen att öka förutsägbarheten genom att den kommunala översiktsplanen görs bindande (7). Dialogen mellan staten och kommunen ska klaras av inom översiktsplaneringen och när staten och kommunen är överens bör inte staten senare kunna ingripa mot projekt som är förenliga med översiktsplanen – förutom när staten själva är sakägare. Dessutom ska behovet av detaljplan reduceras till förmån för bygglov direkt från översiktsplanen. Förhoppningen är att det leder till att byggprojekten ska kunna ske snabbare.

Nästa förslag är att kravet på detaljplan slopas förutom när det handlar om betydande miljöpåverkan och verksamheter som lagrar och hanterar farliga kemikalier (8). Kommuner ska dock fortfarande kunna kräva detaljplaner i samma utsträcknings som tidigare om de skulle vilja det.

De här förändringarna är i linje med slutbetänkandet från Lars Magnussons utredning som fick oss att för drygt tre år sedan utbrista att "Stadsplanen gör comeback!" Magnusson föreslog "områdesplaner" som verkade ha karaktären av stadsplaner. Det nämns tyvärr inte i regeringens förslag. Anyhow, det här är troligen en jättebra förändring och det enda lilla smolket i bägaren är att det står "ses över" snarare än "ska införas". Riktningen är helt rätt.

Det är bra att bygglov kan utfärdas direkt från översiktsplanen utan detaljplan. Ansvaret och verktyget lämnas dock helt över till kommunerna då de fortfarande kan kräva detaljplaner. Samtidigt vet vi att planarkitekterna på stadsbyggnadskontoren inte gärna släpper ifrån sig inflytande. Med tanke på hur svårt det verkar vara att förändra Stadsbyggnadskontoret i Göteborg så är det högst oklart om detta förslag kommer att få en betydande effekt. Det vore onekligen intressant om en extern från stadsbyggnadskontoret oberoende part gör bedömningen.

Ytterligare ett förslag är att ge ökad möjlighet till delegation från kommunfullmäktige till kommunstyrelsen och byggnadsnämnden (9). Förslaget innebär att färre detaljplaner måste upp till kommunfullmäktige för beslut, vilket kapar någon månad i processen. I Göteborg är det ffa de stora planerna som t.ex. Skeppsbron som har gått upp till kommunfullmäktige. Förslaget innebär en marginell förändring, men visst kan man tänka många bäckar små...

När vi ändå är inne på bygglov så är ett annat förslag att göra fler åtgärder bygglovsbefriade (10). Här handlar det om att genomföra(!) "i huvudsak" enligt en tidigare utredning samt att utreda om fler förändringar kan göras. Exempel på åtgärder som kan komma att bygglovsbefrias är "omfärgningar och ändring av tak- eller fasadmaterial, väderskydd för kollektivtrafiken, transformatorstationer och vinterförvaring av fritidsbåtar, husvagnar och husbilar på småhustomter."

Förslag ger inte direkt fler bostäder eller mer kvartersstad, men i bästa fall frigör det lite mer personella resurser till planarbete och bygglov för stadsutveckling på stadsbyggnadskontoren. Många bäckar små...

Länsstyrelsen och överklaganden

Slutligen under "kortare ledtider" finns fyra förslag som relaterar till länsstyrelsen och överklagande processerna. För det första förtydligas / förändras Länsstyrelsernas roll och arbete.

Länsstyrelsen får berättat för sig att de ska prioritera handläggning av ärenden med permanentbostäder (11). Genom ett uppdrag i regleringsbrevet eller en ändring i länsstyrelseinstruktionen ska det tydliggöras att bostadsbyggande är ett väsentligt allmänt intresse som bör beaktas i större utsträckning i länsstyrelsernas arbete. Boverket får i uppdrag att reda ut hur ingripandegrunderna i PBL ska tillämpas, dvs. när och hur länsstyrelsens får lägga sig i den kommunala planeringen.

Det föreslås också att Länsstyrelsen bara får två månader på sig att komma till beslut i fall där de själva beslutat att överklaga en antagen detaljplan (12), men "Tiden får förlängas om det är nödvändigt på grund av utredningen i ärendet." Detta förslag är formulerat som att det ska införas, snarare än att "ses över" eller utredas.

Nästa förslag är att kommunen ska kunna begära att länsstyrelsen lämnar ett planeringsbesked (typ förhandsbesked) inför eller under en planprocess om länsstyrelsen ger sitt godkännande till lösningen (13). Idag har länsstyrelsen inte krav på sig att ge ett besked förrän planen ställs ut på samrådet och inte heller finns någon möjlighet till att få ett bindande besked om planen riskerar att bli föremål för överprövning eller inte. Med detta hoppas man minska risken för att resurser läggs på "förgävesplanering". Länsstyrelsens ska som huvudregel lämna besked inom sex veckor. Detta verkar vara något som ska genomföras snarare än att utredas.

Sammantaget ger dessa förändringar att länsstyrelsens möjligheter att dyka upp fem i tolv dyka för att stoppa processer begränsas. Själva inflytande begränsas inte utan flyttas bara till tidigare i processen. Det minskar "förgävesplaneringen" men i Göteborg har väldigt få projekt har stoppats av länsstyrelsens i ett sent skede. De flesta projekt har redan idag en avstämning med länsstyrelsen eller en anpassning efter länsstyrelsens förmodade tyckande. Många bäckar små... Att Boverket får uppdraget att se över länsstyrelsens ingripandegrunder kan eventuellt ge någon begränsning i länsstyrelsens inflytande.

Slutligen ska PBL "ses över" så att rätten att överklaga ett beslut om bygglov och förhandsbesked begränsas för den som inte har yttrat sig tidigare under processen (14). Det gäller dock inte om planen ändrats eller om överklagandet handlar om att processen och beslutet inte skett i laga ordning.

Många bäckar små.

Förändrade uppskovsregler för ökad rörlighet

Under denna rubrik finns ett förslag som innebär att takbeloppet för hur mycket pengar man kan begära skatteuppskov för vid försäljning av bostad slopas (15). Det gäller för försäljningar under perioden 21 juni 2016 – 30 juni 2020.

Tanken är att det ska skapa ökad rörlighet inom befintligt bestånd (läs minskade inlåsningseffekter). Tanken är att detta leder till ett något effektivare utnyttjande av befintliga bostäder.

Fler hyresrätter

Under rubriken Fler hyresrätter finns dels förslag som handlar om att utveckla hyressättningsmodellen (16) och dels förslag om att kunna reglera upplåtelseform i en detaljplan (17).

Förslaget för hyressättningsmodellen är att dels inrätta en spärregel så att hyran efter utgången av den 15-åriga presumtionstiden inte ska kunna sänkas och dels se till att hyresvärden kan höja hyran inom presumtionstiden om standardhöjande åtgärder gjorts eller om principerna för hyressättningen ändras. En utredning tillsätts för att djupare analysera "problemen" med hyressättningsmodellen och för att ta fram förslag till författningsförändringar.

Förutsättningarna för att ge kommunerna möjlighet att reglera upplåtelseformer, t.ex. genom en bestämmelse i en detaljplan, ska utredas. Även alternativa möjligheter till att reglera upplåtelseformer bör ingå i en sådan utredning.

Även här har vi två förslag som handlar om att utreda snarare än att införa. Uppenbarligen har det noterats att det byggs för få hyresrätter och det vill man hantera genom dels bättre ekonomiska villkor och dels genom ökad reglering. Det är uppenbart att regelverket kring hyresrätten och hyressättningsmodellen blir allt mer komplicerad med undantag (presumtionshyran) och ytterligare reglering (upplåtelseform i detaljplanen). De mer marknadsmässiga hyrorna i nyproduktionen ge fler hyresrätter medan regleringen riskerar att dämpa investeringsviljan.

Övrigt

Under rubriken övrigt samlas fem punkter som spänner över ett brett register.

Det första är ett förslag att bygga nya hållbara städer från grunden (18).
"Förutsättningarna för att t.ex. anlägga ett stationsläge på en befintlig järnväg eller att förlänga en befintlig väg och kring denna genomföra större bostadsexploatering bör undersökas. Det blir då möjligt att från grunden planera hållbara städer med fungerande kollektivtrafik."

Förslaget behandlades i sammanfattningen och den där avslutande frågan behöver repeteras: Finns det något gott exempel i världen på en i modern tid nyanlagd stad som byggts på kort tid och som har blivit lyckad?

Nästa förslag är att ge en utredare uppdraget att se över systemet med kreditgarantier för att få bättre förutsättningar till finansiering av hyresrätter och av ombyggnad (19).

Igen är det den befarade låga outputen av hyresrätter som man försöker hantera. Grundorsaken är att den fria prissättningen på bostadsrätter gör dem så mycket mer lönsamma att bygga än hyresrätter.

Akademiska hus och andra statliga bolags möjligheter att bidra till bostadsbyggandet "ses över" (20). Detta faller under kategorin många bäckar små...

Det näst sista förslaget är att skapa ett tryggare och mer rättssäkert system för den som önskar hyra ut såväl för den som önskar hyra (21). Tanken är att få fler privatpersoner att upplåta delar av sin bostad till uthyrning. Förslaget är oklart i om det handlar om "ses över", utredning eller genomförande och vem som i så fall har ansvaret.

Slutligen ges förslag på en mycket generell beskriven åtgärd men också kan leda till en mycket omfattade förändringar om förslaget löper hela vägen (22).  Förutsättningarna för att införa en temporär lagstiftning som kan underlätta för bostadsbyggandet under 3–5 år ska beredas.

Här kan man fråga sig: Varför inte en permanent lagstiftning som kan underlätta för bostadsbyggandet för all framtid? Förslaget underkänner dessutom effekten av de övriga 21 punkterna.

Yimby Göteborg om: bostadspolitik, bostadsbyggande, stadsutveckling, stadsplanering, regeringen, alliansen

Bloggar om: bostadspolitik, bostadsbyggande, stadsutveckling, stadsplanering, regeringen, alliansen

Yimby Göteborg har skrivit ett yttrande över Detaljplan för studentbostäder vid Mölndalsvägen, Krokslätt 182:2 inom stadsdelen Krokslätt i Göteborg. Den nya byggnaden på upp mot 12 våningar rymmer cirka 100 studentbostäder med möjlighet till restaurang och butik i bottenvåningen.

Illustrationer över byggnaderna saknas i handlingarna så vi får nöja oss med solstudien för att få en uppfattning om den tänkta volymen och utformningen.

Du kan stödja vårt yttrande genom att använda formuläret på Stadsbyggnadskontorets hemsida eller genom att maila sbk@sbk.goteborg.se. Synpunkter behöver vara inne senast idag tisdag den 30:e augusti.

Du kan t.ex. skriva:

Yttrandet följer i sin helhet:

Yttrande över Detaljplan för studentbostäder vid Mölndalsvägen, Krokslätt 182:2 inom stadsdelen Krokslätt i Göteborg

Diarienummer SBK: BN0535/11

Allmänt

Planen innebär att en tomt som blivit över efter att en bensinmack lagts ned bebyggs med 100 nya smålägenheter samt möjliggör publika lokaler i bottenplan. Yimby Göteborg anser att bebyggelsen tillför stora värden i området som annars domineras av kontors- och industrifastigheter, storskaliga trafiklösningar med parkering, spårväg samt Mölndalsvägen. Genom bebyggelsen möjliggörs ett attraktivt stadsrum på platsen. Vi hoppas få se fler liknande planer framöver med infill av varierande storlek i den befintliga stadsväven. Dock har vi ett antal synpunkter på planen som skulle kunna göra den ännu bättre.

Synpunkter

Det är positivt att ett lågt parkeringstal har använts om 0,1 p-platser per lägenhet Dock med platsens närhet till allmänna kommunikationer och den centrala staden är frågan om det är nödvändigt att ta hänsyn till bilparkering över huvud taget.

Byggnadskroppen är krökt i förhållande till Mölndalsvägen med entréer från en gemensam innergård. För att skapa ett attraktivt och levande stadsrum bör byggnaden placeras utefter Mölndalsvägen med entréer från gatan.

Genom att studera om kvarteret kan slutas skulle problemen med buller på platsen kunna reduceras. Tomten är trång men genom att minska ytan för gatumark och parkering bör det vara möjligt att bygga ytterligare huskroppar runtom innergården.

Yimby Göteborg om: yttrande, detaljplan, mölndalsvägen, krokslätt

Bloggar om: yttrande, detaljplan, mölndalsvägen, krokslätt

När Göteborg växer krävs stora investeringar i ny och förbättrad infrastruktur för att klara av att leverera god framkomlighet åt göteborgarna. Trafikkontoret är ansvarigt för att tillgodose behoven för de som reser, vistas och verkar i Göteborg. Målsättningen med ökad gång-, cykel och kollektivtrafik på bekostnad av minskad biltrafik leder även till motsättningar om hur ytan i staden ska användas på optimalt sätt. Tidiga utredningar av olika alternativ är viktigt för att motivera de investeringar som genomförs i staden.

Vi har tidigare beskrivit de problem som finns inom Trafikkontoret i Göteborg när det gäller kopplingen mellan politisk styrning och utförandet av arbetet. Det visar sig nu att Trafikkontoret har stora problem med att leverera underlag till alla de investeringar som är planerade. I Trafikkontorets verksamhet lägesrapport per maj 2016 finns en nulägesbeskrivning av hur arbetet går framåt.

Trafikkontorets investeringsvolym har ökat med tiden och var ca. 780 miljoner kr år 2014, ca. 1 100 miljoner kr år 2015 och budgeten för 2016 är ca. 2 000 miljoner kr. Dessvärre lyckas kontoret inte med att växla upp arbeter i samma grad som budgeten ökat. Trots att antalet anställda ökat från 186 år 2014 till 218 i maj 2016 hinner kontoret inte med alla levereranser.

Förra året lyckades Trafikkontoret bara genomföra knappt 70% av det som budgeterats för. Bugeten för investeringar var på 1 107,2 miljoner kr men kontoret mäktade bara med att använda 765,9 miljoner kr, dvs investeringar för 341,3 miljoner kr genomfördes aldrig..

Under 2016 har problemen förvärrats drastiskt och fram till avstämningen i maj hade bara 12,4% av årets planerade investeringar genomförts. För helåret har prognosen tidigare sänkts från budgeterade 2 004,3 miljoner kr till 1 056,9 miljoner kr och nu sänks den med ytterligare 167,8 miljoner kr till 889,1 miljoner kr.

Trafikkontoret räknar alltså med att bara kunna genomföra 44% av årets budget. Dessutom kommer kontoret med en brasklapp:

Detta får inte bara konsekvenser på planeringen av viktiga infrastrukturinvestreringar i Göteborg utan skickar också mycket allvarliga signaler inför framtiden:

Förklaringen till de stora avvikelserna beror enligt Trafikkontoret på brist på projektledare. Konsekvensen av detta är att flera viktiga projekt försenas och skjuts på framtiden:

Yimby Göteborg om: göteborg, stadsutveckling, stadsplanering, trafikkontoret, socialdemokraterna, miljöpartiet, moderaterna, liberalerna, kristdemokraterna

Bloggar om: göteborg, stadsutveckling, stadsplanering, trafikkontoret, socialdemokraterna, miljöpartiet, moderaterna, liberalerna, kristdemokraterna

De senaste förändringarna i Skånegatans norra ände och det som är på gång längs Bohusgatan gör att det går att börja ana ett stadsstråk som skulle kunna knyta ihop Stampen med Vasastan. Det finns fortfarande svaga delar och det är mer som behöver utvecklas för att sträckan ska bli ett stråk.

Bland annat Condeco har flyttat in i Sweco-huset.

Mittemot Ullevi, framför Polishuset, så har de senaste tilläggen, WSPs stubbe och Swecos rosthus, skapat en antydan till ett trevligt stadsrum. Det är troligen få som idag sörjer macken eller parkeringsplatserna med gräsremsor och vildvuxna häckar som fanns där tidigare. Både WSPs och Swecos byggnader huserar publika verksamhetslokaler.

Längs Bohusgatan förvandlas just nu en sluten kontorsbyggnad från början av 1980-talet till en mer öppen med skyltfönster i två våningars höjd. Och jämte denna byggnad finns färdiga planer för bostäder och verksamheter på en gammal parkeringsplats.

Kontorsbyggnaden vid Bohusgatan har öppnats upp med publika lokaler och skyltfönster...

...vilket ger potential för stadsliv.

Snart ska också parkeringstomten bebyggas...

...med bostäder och verksamheter i gatuplan.
 

I planen över parkeringstomten finns följande hoppfulla formulering:

Men hursomhelst, här börjar ett stråk av verksamheter att formas. I en avlägsen framtid där även Heden är bebyggd skulle man kunna tänka sig ett obrutet stadsstråk längs Vasagatan och Bohusgatan som viker av norrut längs Skånegatan för att via Folkungagatan nå Odinsplatsen ...and beyond. Stråket har potential att knyta Vasastaden till Stampen, två stadsdelar som idag är kraftigt separerade av många barriärer.

Små bitar av stadsliv...

...som borde sammanfogas till ett starkt stråk.

När man väl ser stråket på en karta så framstår det som helt naturligt, logiskt, intuitivt (...you name it med positivt värdeladdat ord).

Det finns en delar av sträckan som måste hanteras. Bebyggelse i Vasagatans och Bohusgatans förlängning på Heden är en självklarhet. Likaså att gång- och cykeltrafikanter får tydligt breda, raka och prioriterade stråk över Ullevigatan och Fattighusån så att Skånegatan och Folkungagatan kan knytas tightare till varandra. Och vill man drömma så kan en fil eller två på Ulllevigatan tas bort och broarna över Fattighusån kantas av basarlängor.

Trafiklandskapet breder ut sig.

I korsningen Skånegatan - Bohusgatan finns en av alla dessa unika gröna lungor (eller slydungar om man är på det humöret) som Park- och naturförvaltningen inte hinner underhålla. De två senaste tillskotten med verksamhetslokaler blir effektivt separerade av denna rest av landsbygd. Speciellt när underhållet vacklar och grönska väller ut över trottoaren infinner sig känslan av att man är på en plats som någon glömt.

Tog staden slut? Finns det något längre bort?

Skräp, sly och vegetation i en härlig röra bryter effektivt stråket.

Illustration och citat från detaljplanen för Swecohuset: "Bilden visar det sammanhängande parkstråk som kommer att utgöra en stor kvalité för området."

Well... Som synes används halva tomten som markparkering. Här finns onekligen potential för att stärka stråket med upprustning och/eller bebyggelse.

Lite skissartat så är det något sådant här det skulle behöva landa i.

Skiss på stråket och ytor som bör utvecklas.

Helt plötsligt kommer Stampen vara en del av Vasastan – och tvärtom. Det upplevada tidsavståndet mellan Vasagatan och Folkungagatan är idag i storleksordnigen 45 minuter, men det faktiska tidsavståndet är inte mer än runt 12 minuter. Låt oss också göra det till den upplevda tiden.

Yimby Göteborg om: göteborg, stadsplanering, stråk, bohusgatan, skånegatan, heden, folkungagatan

Bloggar om: göteborg, stadsplanering, stråk, bohusgatan, skånegatan, heden, folkungagatan

För ett år sedan hamnade jag i Rochester. Det är en ganska okänd stad, trots att metroregionen har en dryg miljon invånare och är delstaten New Yorks tredje största. Det var Next Step Group som hade bett mig resa över. Företaget tog för ungefär tio år sedan över Kodaks gamla huvudkontor, som på den tiden var mest känt för att länge ha stått som en av Göteborgs klassiska industriruiner. Jag reste helt enkelt till Kodaks gamla hemstad och försöka hitta husets rötter och sammanhang. Det har jag försökt göra och den 13 och 15 oktober öppnar jag därför en utställning om Kodak, Rochester och stadsbyggande i Hovås.

Det omedelbara intrycket man får av stan är enkelt: det är den vanliga amerikanska skylinen med en handfull skyskrapor. Det man sedan insåg var att innerstaden även efter det landets mått var stendöd. Eftersom jag ägnade mig åt att fotografera Kodaks tomma parkeringsplatser hamnade jag dock snabbt en bra bit utanför centrum. Där fanns ett helt annorlunda och totalupplöst trafiklandskap, som befolkades av så mycket människor och fordon att det räckte till och blev över. Det var när jag satt på uteserveringen på en Subway och tittade på den oändliga raden av bilar och köplador som det slog mig att jag hade sett allt det här förut: det är precis samma fenomen som man ser i höjd med Sisjön om man kör ut ur stan på morgnarna.

De tomma parkeringsplatserna i Rochester kan bara beskrivas som episka. Kodak hade 60 000 anställda med varsin bil. Nu står alla platser tomma.

Amerikanska städer hade redan fått stor betydelse för boken om Göteborg som jag skrev förra året, vilket gjorde att jag var rejält inläst på New York och Los Angeles. Men Rochester blev ett slutsteg på min läroprocess eftersom det jag fick se där var en mindre stad som framstod som Göteborgs okända tvilling. Ungefär samma antal invånare, samma utspridda stadsområde och samma beroende av några få stora företag. Möjligen är Rochester något mer utspritt, vilket snarast är en fördel för att förstå Göteborg bättre. Metro-området har cirka 1,1 miljoner invånare och när man idag talar att Downtown har gått in i en återhämtning är målet att den ska nå två procent av totalbefolkningen, alltså 20 000 invånare.

Det som är slående när man ser på Rochester och Göteborg är att 1900-talets stadsbyggnad präglas av en dualism mellan ett starkt planerat och ett ännu starkare oplanerat drag. Ironiskt nog verkade båda dessa drag på det sättet att de splittrade upp stadslandskapet och hotade att totalförstöra både innerstäder och andra spontana citybildningar.

Hur långt den här dubbla uppsplittringstendensen gick sätter under 2000-talet villkoren för återhämtningen från de skador som inte minst bilismen skapade. Om jag dessutom omedelbart skulle ge en förklaring till varför skadorna är svårare och mer oåterkalleliga på amerikanska städer som Rochester är det för att den började ungefär tre decennier eller två konjunkturcykler tidigare där jämfört med i Europa. Där pågick den akuta fasen av stadsförstörelse mellan 1920-80, hos oss snarare 1950-80. Det ger oss trots allt ett bättre läge idag.

Igenspikade fönster och förfall dominerar det som en gång varit en vacker och levande innerstad.

Infrastruktur och städer

Hela historien om Rochester är i mycket hög grad en fråga om infrastruktur. Del var en kanal som gav impulsen till den första tillväxten på 1830- och 40-talen. Det var sedan den spårbundna trafiken som gjorde det möjligt att bryta ut ur den dynamiska men också slutna stadsbebyggelsen från 1880- och 90-talen. Slutligen var det bilismen som från 1920-talet gjorde ett mycket större regionalt stadsrum tillgängligt för majoriteten av befolkningen, vilket olyckligtvis också ledde till att den kompakta innerstaden föll sönder. 

Den amerikanska förskjutningen från öst mot väst startade på 1820-talet med öppningen av Eriekanalen, som förband de östra kuststäderna med de Stora Sjöarna. Det gjorde att en mängd handels- och industristäder började växa. Rochester, som blev känt som ”Västerns unga lejon” var en av de första. Befolkningen passerade 100 000 i början av 1880-talet. Tjugo år senare hade den fördubblats igen och den snabbväxande metropolen hade då också blivit hemstad för flera av den tidens absoluta high tech företag: Bausch and Lomb, Kodak och Xerox. Tillväxten fortsatte fram till 1920-talet när staden nådde 300 000 invånare. Där kulminerade utvecklingen, för ända sedan dess har all tillväxt skett genom utvidgning i metroregionen. 

För det var under mellankrigstiden som bilismen slog igenom. Utvecklingen gick mycket snabbt och framstår som en blåkopia av det som hände hos oss tre decennier senare. Efter bara ett decennium hade redan vartannat hushåll skaffat bil vilket ledde till enorma köer i centrum, vilket fick staden att beställa Rochesters första vägplan år 1929. I den konstaterades att konsekvenserna för staden var stora och okontrollerade: ”Bilen har skapat en överdriven utspridning av befolkningen. Det är viktigt att den okontrollerade utflyttning över kommungränserna som nu sker kan kontrolleras för att undvika kaotiska och oekonomiska tendenser” Planen fortsatte att beskriva bilismens risker ”Det är av yttersta vikt att stadsregionens befolkning är jämnt (uniformly) fördelad. En överkoncentration av befolkningen på vissa ställen är utmärks oftast av dåliga bostadsförhållanden och sociala problem.”

Symboliskt nog är hotell Cadillac är en av Rochesters värsta skamfläckar. Det byggdes på 1920-talet som ett klassiskt innerstadshotell men har inte renoverats sedan dess. Nu tränger stanken från gammal cigarettrök och dålig bourbon ut ett par meter genom ytterdörrarna.

Eftersom den här typen av vägplaner reproducerades i hundratals europeiska städer efter andra världskriget är det viktigt att betona att befolkningsutspridningen redan hade börjat och att planerna sågs som ett sätt att fördela den mer jämnt och kommunalekonomiskt mer fördelaktigt. En självklar konsekvens av resonemanget var också att det var önskvärt att minska koncentrationen till kärnan. Den typen av sanering och uttunning hade också den fördelen att rivningen av den ”dåliga och förslummade” bostadsstocken kunde ge utrymme för vägbyggen som gjorde centrum mer biltillgängligt och därmed minskade trängseln och köerna.

Den spontana förortsbildningen som redan hade startat påminner mycket om den som skulle komma i Göteborg tre-fyra decennier senare. Spårbunden trafik hade skapat Rochesters första förorter. Vid Lake Erie fanns det redan badorter av klassisk sekelskiftestyp och i den södra floddalen låg det som kallades ”Pleasant Valley”. Innan bilismens genombrott var den här typen av platser förbehållna de mest förmögna medborgarna.

Bilismen ändrade allt detta, för i mellanrummen upp till kusten eller ned till floddalen öppnades det nu upp mycket stora områden som tidigare varit omöjliga att exploatera. När priserna på både bilar och bensin föll snabbt gjorde det att en enorm demokratisering av boendet möjlig.
Ser man på kartorna som hör till 1929års plan är de avslöjande: fram till dess är gatorna dragna för trafik inne i stadskärnan, men i planen skissas de första inre ringleden runt den. På de nästföljande kartorna har sedan ringledssystemet utvidgats över hela det som idag är Rochesters metroområde, med en prognos att det skulle rymma en miljon invånare 1980 vilket får sägas ha varit en extremt god träffsäkerhet.

Det ingen hade förutsett var hur bilismen skull drabba den gamla kärnan.  De som flyttade redan under 1920- och 30-talen var de som hade tröttnat på den smutsiga och bullriga staden. Kriget bromsade utvecklingen, men direkt efter fredsutbrottet öppnades alla portar för utflyttningen. Federala subventioner för småhuslån, kombinerades med genombrottet för massproduktionen av gruppbyggda villor. Som om inte det skulle räcka fortsatte bensinpriserna att falla och det ständigt ökande utbudet av begagnade bilar garanterade att även de fattigaste invånarna nu hade möjlighet att köpa ett exemplar.
Allt detta ledde till att utflyttningen till förorterna accelererade. Rochesters befolkning rasade varje decennium från och med 1950-talet. Därmed hade staden hamnat i en ond cirkel, där skattekraften vek tillsammans med en oavbrutet försämrad offentlig service. År 1957 gjorde det också att de sista resterna av stadens spårvagns- och tunnelbanesystem avvecklades.

Den övergivna tunnelbana har blivit ett turistmål.

Stadens kommunala ledare försökte istället möta citykrisen och befolkningsfallet genom att göra centrum så bilvänligt som möjligt. I det skedet av utvecklingen fick Rochester dessutom bidra på ett unikt sätt till 1900-talets stadsbyggnadshistoria. Victor Gruen hade flytt från det nazistiska Österrike, för att sedan snabbt bli ledande inom amerikansk shopping arkitektur. År 1954 blev det därför han som ritade de första moderna förorts-shopping galleriorna. Hans designstil var en variant av Wien, för det var därifrån inspirationen till fontänerna, blomlådorna och den muzakartade fiolmusiken kom. Gruens lösningar blev osannolikt inflytelserika, men när det snabbt byggdes hundratals liknande gallerior tvärs genom USA förstärkte det naturligtvis Downtown krisen ännu mer.

I slutet av 1950-talet stod det därför klart att centrumproblemen behövde radikala lösningar. Även i det sammanhanget ansågs det att Gruen satt på de smartaste lösningarna. Sitt första citykoncept designade han för Fort Worth. Det fick ett enormt genomslag och hyllades oreserverat av Jane Jacobs’ i hennes genombrottsartikel Downtown is for People. Grundidén var att förbjuda biltrafiken helt i centrum. Istället skulle det omges av en ring av kraftfulla vägar, som mynnade i stora parkeringshus varefter man skulle tas in till city av olika former av kollektiva transportmedel.

Fort Worth planen genomfördes av olika skäl inte, utan istället blev det Rochester som genomförde en hybridvariant av planen. I centrala staden röjdes ett större område av och där anlades sedan Midtown Plaza som blev världens första centrala inomhus köpcentrum. Plazan blev verkligen populär under ett par decennier, men det fick också den olyckliga effekten att det koncentrerade det mesta av cityhandeln till det stora komplexet. Inte heller betydde det antalet invånare i centrum ökade. Följden blev att det på 1980-talet hade åldrats, samtidigt som konkurrensen med Rochesters varianter på Sisjön blev allt hårdare. I början av 2000-talet stängde därför den historiska gallerian och när jag besökte staden stod den som en naken ruin.

Victor Gruens galleria har förvandlats till ett urblåst skal. I Sverige hade den ”räddats” av länsstyrelsen och en hel busslast av antikvarier.

Galleriaskelettet gör ändå Rochester till ett av de bästa exempel jag sett på att handel ensamt inte kan vitalisera stadscentrum. Ofta hör man ju att ”centrum dödades av köpcentrumen” men det är ett påstående som saknar allt stöd i verkligheten. Både vägplanerna och de stora mallsen kom när människor redan hade börjat flytta i stora skaror. Rochester är staden man ska besöka om man vill se vilken återvändgränd det är att försöka dra in dom i bilar, för att sedan förstöra centrum med ringleder och parkeringshus¹. 

Staden visade också ovanligt tidigt upp ett annat hotfullt mönster. När centrumet efterhand tömdes på sin vita medelklassbefolkning försämrades situationen i hyreshusbeståndet ännu mer. Underhållet eftersattes och den fattigare färgade befolkning som nu flyttade in trängdes på grund av sina lägre löner samman i mindre lägenheter. Problemen som det skapade var självklara, och Rochester blev i juli 1964 den första amerikanska staden som drabbades av så kraftiga stadsupplopp att nationalgardet fick kallas in.

Upploppen gav dessutom ytterligare bränsle till det som brukar kallas ”white flight”, vilket förvärrade fattigdoms- och segregationsproblemen ännu mer. I ljuset av det som hände är det lätt att tänka på analysen från stadens vägutredning 1929: ”Det är av yttersta vikt att stadsregionens befolkning är jämnt fördelad. En överkoncentration av befolkningen på vissa ställen är utmärks oftast av dåliga bostadsförhållanden och sociala problem.”

Några decennier senare kan man konstatera att Rochesters centrum aldrig hämtade dig från den stenhårda kombination av slag som staden fick ta emot från bilismen och misslyckade planeringsambitioner. Men det var ändå inte så att den gick in i en total stagnation av Bergslagentyp på 1980-talet. Byggandet fortsatte, men framförallt i den yngre ringen. Tendenserna till vitalisering i centrum är små och handlar om enstaka kvarter. Mycket större delar av den gamla kärnan står som en gles halvslum. För mig gjorde det staden till ett idealfall för att försöka förstå de väsentligaste mekanismerna i 1900-talets och det tidiga 2000-talets stadsbyggande.

En slutsats som blev tydlig för mig i Rochester var att centrum i många fall har ett underläge när det gäller att konkurrera som handelsplatser. Bilismen gjorde dem en gång i tiden så otäta att de förlorade rollen som naturliga konsumtionscentrum. Anpassningar i form av Grueninspirerade storskaliga saneringar är fulla av samma kedjebutiker som finns överallt annars och hur man ska återskapa den klassiska stadsvariationen på sådana platser ter sig gåtfullt.

Paradoxalt nog har de dessutom svårt att konkurrera med nya bostäder. Mark i centrala städer har i princip alltid redan någon form av användning, vare sig det är att det redan står en byggnad där som måste rivas eller att det finns en markplätt som kommit att användas för parkeringsplatser eller fotbollsspelande. Det institutionella spelet blir svårare och de potentiella fördröjningarna längre, jämfört med att exploatera i ett halvcentralt eller till och med perifert läge.

Del två av den här serien kommer att handla både om hur Göteborg blev en så extremt gles svensk variant av samma stadstyp, men också om de fördelar vi förhoppningsvis kan ha i den fortsatta utvecklingen jämfört med Rochester.

 

Yimby Göteborg om: jörnmark, göteborg, hovås, rochester, kodak, stadsplanering, förtätning

Bloggar om: jörnmark, göteborg, hovås, rochester, kodak, stadsplanering, förtätning

Yimby Göteborg har skickat in ett yttrande över Ändring av detaljplaner för Västlänkens uppgång vid Johannebergs- och Olof Wijksgatan, inom stadsdelen Lorensberg. En stationsuppgång till Västlänkens station Korsvägen har flyttats från Fågelsången/Artisten till en plats vid Johannebergsgatan som ger sämre kopplingar till stråk och framförallt omvägar för gångtraffikanter. Vi avstyrker de föreslagna förändringarna. Se även vad vi skrivit tidigare om en annan föreslagen flytt till Götaplatsen för att få mer bakgrundsinformation till frågan. Du kan stödja vårt yttrande genom att använda formuläret på Stadsbyggnadskontorets hemsida eller genom att maila sbk@sbk.goteborg.se. Synpunkter behöver vara inne senast idag tisdag den 6:e september.

Du kan t.ex. skriva:

Det inledande fotot visar stationsläget och uppgångarna enligt järnvägsplanen. Uppgången till vänster i plattformens ände är den som nu föreslås flyttas norrut till Johannebergsgatan.

Yttrandet följer i sin helhet.

Yttrande över Ändring av detaljplaner för Västlänkens uppgång vid Johannebergs- och Olof Wijksgatan, inom stadsdelen Lorensberg

Diarienummer SBK: BN1619/15

Allmänt

Yimby Göteborg förordar en lösning som bidrar till ett levande stadsrum, bättre utnyttjande av Renströmsparken och att gångtrafiken prioriteras med kortast möjliga avstånd. Ur dessa perspektiv framstår det alternativ som tidigare presenterats, alternativ (x) vid Fågelsången, som det överlägset bästa. Alternativ (1) hamnar längs ett svagare stråk upp mot Eklandagatan och ökar gångavstånden till Johanneberg och Chalmers Vasaområdet. Yimby Göteborg avstyrker planens föreslagna förändring av stationens uppgång vid Korsvägen.

Synpunkter

Vi ifrågasätter motivet till att flytta den tidigare föreslagna uppgången till ny plats. Är det meningen att människor som använder sig av stationen (för tågresor) ska få en gen, snabb och trygg väg till sina målpunkter, eller är det framförallt för att "liva upp" befintliga obefolkade platser? Med den nu föreslagna lösningen riskerar kollektivtrafikresenären och gångtrafikanten att få en markant ökad gångväg till flera målpunkter i området. Det handlar inte om ett litet avstånd för den som går av tåget i perrongänden och sedan ska promenera upp mot till exempel nedre Johanneberg och Chalmers Vasaområdet. En skillnad på cirka 170 meter gör att vi frågar oss på viken plats i prioriteringen som gångtrafikanterna är placerade.

I detaljplanen hävdas att "orienterbarheten och sammanhanget till den omgivande stadsväven och det framtida universitetsområdet blir [...] bättre." Vi ifrågasätter detta påstående då stationsuppgångens placering helt missar det starka stråk som idag går från Götaplatsen, via Fågelsången, genom Renströmsparken till Carlandersplatsen med både gång- och cykelväg. Sammanhanget blir inte bättre av att ytterligare ett stråk bildas utan riskerar tvärtemot att försvaga båda stråken och minska tryggheten i området. Just för att Renströmsparken är en välbesökt park är en uppgång centralt vid de trafikerade stråken att föredra för att undvika att skapa otrygga platser med lite stadsliv och rörelse.

När det gäller kopplingen till Götaplatsen och Avenyn står det klart att uppgången vid Fågelsången även här är överlägsen den nu föreslagna uppgången i korsningen vid Johannebergs- och Olof Wijksgatan. Genom att utveckla stråket som gårr längs Fågelsången mellan Renströmsparken, via Artisten, till Götaplatsen finns stor potential att lyfta hela området och tillföra ny bebyggelse i parkens mindre attraktiva delar. Till exempel vid de cykelställ som så ofta är tomma vid Artistens entré.

Slutligen efterlyser vi en genomlysning av de tänkta målpunkter för alternativen och vilka gångavstånden blir till dessa målpunkter med de olika alternativen som presenterats. Det är en stor brist att dokumentet enbart förmedlar fördelar med det nya förslaget, men inte nämner en enda nackdel. Båda förslagen kommer att ha i princip samma påverkan på parkmark och grönområden. Ingreppet flyttas enbart från en plast till en annan. Därmed bör förslagen vara likvärdiga ur det perspektivet.

Yimby Göteborg om: yttrande, detaljplan, göteborg, västlänken, renströmsparken, fågelsången

Bloggar om: yttrande, detaljplan, göteborg, västlänken, renströmsparken, fågelsången

Man måste gå långt tillbaka i tiden för att förstå varför vi blev så Rochesterifierade som vi blev i Göteborg. Men då hittar man å andra sidan också ett tydligt mönster i dagens kraftfulla byggande som starkt karaktäriseras av de obalanser i stadsrummet som uppstod under 1960-, 70- och 80-talet. Precis som i Rochester (se Del 1) fanns det då en tydlig dualism i byggandet och ett av de viktigaste strukturella dragen i dubbelheten var att den gav upphov till en stark utspriddhet som både drev på och underlättade segregationen. Även i Göteborg hade bilen den ena huvudrollen, medan hyresregleringen och det perifera hyreshusbyggande hade den andra.

Den stadsbyggnadsmässiga dualismen

Dualismen mellan det planerade och oplanerade går som en röd tråd genom Göteborgs efterkrigshistoria. De båda tendenserna delar också stadsrummet i en sydvästlig del där det spontanbyggda billandskapet dominerar och en nordostlig där centralplaneringen slog igenom på motsvarande sätt. Mellan dessa ligger stadens centrala distrikt, som ironiskt nog drabbades nästan lika hårt av båda tendenserna, när hyresregleringen tvingade fram förödande rivningar, samtidigt som befolkningen helt enkelt tog bilen och flyttade.

Sisjön i juli 2005. Galonfabriken på väg att förvandlas till 421.

Logiskt sett är därför sydvästra Göteborg den självklara utgångspunkten för att analysera vår variant av stadsupplösningen. På samma sätt som jag kände igen mig i Sisjön när jag satt på en Subway i Rochesters upplösta trafiklandskap, fick jag första gången känslan av hur amerikanskt Göteborg var när jag en gång körde runt på måfå i Askim. Väg 158 till pendlarparadisen på Onsalahalvön skär rakt genom den gamla kommunen och i Hovås ligger golfbanan centralt mitt bland bebyggelsen. Ska man hitta Long Island i Sverige är det här.

Stadsdelen exploaterades med amerikanska förebilder, av de Wallenbergskretsar som samtidigt byggde Saltsjöbaden. Särö- och Saltsjöbanorna var medel som röjde väg för storskalig tomtexploatering. Det tidiga 1900-talets stadsbyggnad var en funktion av de infrastrukturella investeringar som genomfördes när järnvägen och spårvägen utvecklades. I den södra och västra delen av Göteborgsområdet försköts kommunikationerna från ångbåt till mycket snabbare rälsbundna alternativ, vilket öppnade mycket stora landytorna fram till de gamla kustsamhällena för exploatering.

Ett halvsekel senare fick bilismens genombrott på 1950- och 60-talet exakt samma roll. Priset på bilar och bensin föll kraftigt vilket gjorde den tidigare övre medelklassprodukten tillgänglig för snart sagt alla svenskar. Alla dessa bilar köptes medan vägsystemet höll en rent usel nivå, vilket ledde till olyckor, köer och starka politiska krav på vägutbyggnaden. I Göteborg inföll den helt avgörande tidpunkten 1956, när det beslutades att den redan projekterade spårvagnstunneln mellan Masthugget och Lundby skulle strykas, för att ersättas med det som skulle bli Älvsborgsbron och Tingstadstunneln. Likheterna med Rochesters vägplan 1929 är hundraprocentiga.

I snittet av 1950- och 60-talen pågår därför två samtidiga processer, som har präglat Göteborg sedan dess. Den ena är det starka och marknadsledda genombrottet för bilismen, det andra är att det hyresreglerade och centralplanerade byggandet gick mot sin kulmen. Precis som rälsen öppnat för en ny typ av bosättning öppnade bilarna och de kontinuerligt utbyggda vägarna för samma möjlighet. För de av Göteborgs grannkommuner som såg dynamiken i kombinationen av ”bostadsbrist” och ”bilöverskott” var det bara att börja bygga villor som framförallt yngre medelklasshushåll efterfrågade. Bostadsmässigt existerade det helt enkelt inga attraktiva alternativ till villorna under de dynamiska rekordårsdecennierna.

Det var i Lerum som framtidsstaden byggdes på 1960-talet. Dessutom hade Lego sin svenska centralgrossist i kommunen. Bilden från sommaren 2014, strax innan rivningen.

Det var där som vår Rochesterifiering började och verklig fart tog villabyggandet i självständiga kommuner som Lerum, Torslanda och för den delen Angered. Allra snabbast växte Askim, som var på väg att utvecklas till vårt Djursholm-Lidingö. För Göteborgs stad var förorternas tillväxt en nagel i ögat eftersom skatteunderlaget försvann. Det var en betydelsefull orsak till den imperalistiska strategi som kommunen genomförde under 1960-talet.

Kombinationen av att driva ett expansivt bostadsbyggande i nordost och omsorgen om skatteunderlaget drev därför fram rekordinkorporeringar av grannkommuner 1966-74. Att det inte förmådde skydda bostäderna i Angered från konkurrens stod klart redan 1970-71, när befolkningen i kommunen började minska trots den enorma territoriella utvidgningen.

I det här läget introducerades ytterligare ett starkt kontrollerade drag i utvecklingen genom de byggkvoter som Göteborg kom överens om med grannkommunerna i mitten av 1970-talet. De var en reaktion på de stora mängderna tomma lägenheter som fanns i huvudkommunen, samt de påfrestningar det utsatte Göteborg för.

Motorvägen som produktionsfaktor – frysningen och den nya handelsringen

Men när kvoterna introducerades hade redan utspridningen skett och efterhand genomfördes dessutom de viktigaste vägbyggena. I mitten av 1980-talet var både E6an och Söderleden färdigbyggda. Eftersom Kungsbacka dessutom i princip struntade i de byggbegänsingar som resten av kommunerna kommit överens om försköts hela Göteborgsregionens tyngdpunkt mot söder och mot det nya billandskapet. Hårdraget kan man säga att bilen fram till dess varit ett pendlingsmedel, men att det nya motorvägslandskapet nu blev en ekonomisk produktionsfaktor i sig självt.

När bilismen slog igenom var vägsystemet dimensionerat för hästskjutsarnas tid. På enstaka platser kan man hitta spår av det som försvann.

Lederna band framförallt ihop det som idag är Göteborgs två västra SDNer med Mölndal och Kungsbacka. Idag bor mer än en kvarts miljon invånare i området och mellan dem har en av Skandinaviens mest amerikaniserade väg- och samhällsmiljöer växt fram de sista fyra-fem decennierna. Hur det har byggts i det här området präglas starkt av motsättningarna mellan det kontrollerade och spontana. Effekten har blivit att politiska beslut mycket ofta fått andra konsekvenser än de man önskat sig.

En generell aspekt på det som hände har stor betydelse idag när de sista resterna från den kontrollerade kvottiden till sist försvunnit: alla de sex kommuner som inkorporerades 1966-74 frystes i hög grad i det tillstånd de befann sig i vid 70-talets mitt och en effekt av det var att de förlorade sina naturliga centrum. Hela deras ekonomiska liv –affärsliv, sysselsättning- riktades istället mot den nya motorvägsringen.

I betydande grad gäller det här också Lundby och Örgrytes gamla kommuner: de utvecklade aldrig sina centrum utan fick efterhand samma inritning mot den stora trafikringen runt staden.  Till sist kan man konstatera att även Mölndal är präglat av denna tendens: köpkraftens och befolkningens spontana utspriddhet längs ringen gjorde under flera decennier att alla försök att utveckla stadscentrumet hade drag av att vara ett dåligt skämt.

Köpcentrumens utbredning i den västra regiondelen speglar både den västra regiondelens avgörande betydelse men också Askims djupfrysning. Omsättningsmässigt ligger idag sex av Göteborgsregionens tio största handelsplatserna det sydvästra området. Betar man av dem i turordning kan man börja längs E6an där det var uppenbart att köpkraften fanns i Kungsbacka snarare än i det långsamt växande Mölndal. Det gjorde Kållered till en mer dynamisk marknadsplats än det ständigt lika bortglömda Mölndals centrum. Längre söderut längs gamla E6an i Hede skapade Willy Schlee ett så innovativt livsmedelskoncept att det inte bara påverkade hela landets detaljhandel. I valet 1991 var slagkraften i Willys Cash konceptet till och med en av huvudförklarungarna till Ny Demokratis intåg i riksdagen. När Schlee till sist sålde butiken till Axfood 1994 var den Västsveriges största. Inne i själva huvudorten förvandlades en gammal textilfabrik till Kungsmässan.

Idag är det svårt att tro att det här under ett helt decennium var Sveriges näst största matbutik. Det unika lågpriskonceptet blev till och med ett av Bert Carlssons starkaste slagnummer i 1991års valrörelse.

Tittar man mot Söderleden hittar man först en av de överlevande delarna av det planerade 1960-tals konceptet. Frölunda torg är en idealtyp av de 1960-tals gallerior som skapades enligt det mönster som Victor Gruen var pionjären för. Det har dessutom klarat av att moderniseras på ett attraktivt sätt. Det oplanerade kommer däremot tillbaka när vi rör oss mot sydväst, där Söderleden och väg 158 till Onsala möter varandra. Korsningen av de två dynamiska trafikflödena gjorde att inget läge i hela Västsverige kunde varit ett mer öppet mål för ett spontanetablerat externcenter på 1980-talet. Trots upprepade försök kunde politikerna inte heller förbjuda de allt talrikare butikerna i Sisjökorsningen. Försöken att ”skydda” cityhandeln var dessutom kontraproduktiva, för de drog in onödig trafik i stadskärnan och dessutom blockerade till exempel möbelhandeln i sekelskifteshusen på Linnégatan nyutvecklingen av den delen av stan.

När försöken att frysa utvecklingen i Sisjön släpptes på 1990-talet fick de olika delarna växa i fred, vilket både ledde till en uppblomstring i centrum och motsvarande utveckling runt Sisjön. I närheten av det stora motorvägskorset byggdes Eklanda Hage, som var perfekt anpassat till den nya avreglerade svenska byggmarknaden. På den kommersiella sidan startades allt fler byggen av bilhandlare och gör-det-själv köplador, innan utvecklingen kulminerade med att den gamla galonfabriken totalombyggdes och förvandlades till köpcentret 421. Tillsammans är 421, Frölunda och Sisjön idag betydligt större än Östra Nordstan.

Kodakhuset, Nya Hovås och de återuppväckta centrumen

Askim är sannolikt den plats som påverkades mest av 1970-talsfrysningen. Efter inkorporeringen till Göteborg bromsades områdets tillväxt kraftigt och medvetet. På ett nästan absurt sätt förvandlade istället Kungsbacka till Göteborgs södraförstad. Från slutet av 1970-talet fram till 2010 växte Hallandskommunen med 40 000 invånare mot gamla Askims drygt 4000. Mer än något annat var det den utvecklingen som gjorde Göteborg till en utspridd Rochestervariant och som en effekt av det blev dessutom Hovås hängande i luften.

Den plats som hängde allra mest i luften är den som nu håller på att förvandlas till Nya Hovås. Kodakhuset är ett stort gult fästningsliknande kontorshus som byggdes i början av 1980-talet. Det låg isolerat vid 158an, i kanten på den utbredda villabebyggelsen. Under en tid när ytterst få byggen skulle släppts fram i den nyinkorporerade kommundelen var det här ett undantag eftersom det innebar hundratals arbetsplatser hos ett prestigefyllt multinationellt företag. Det betydde också att det garanterat skulle uppstå problem om verksamheten någonsin förändrades.

De flesta byggnader är lätta att förstå om man tänker på mänskliga handlingar som resultatet av rationella beslut. Det gör att fastigheterna går att analysera och att de är enkla att återanvända när den första ägaren lämnar. Sedan finns undantagen, där någon går mot strömmen och bygger där ingen aning gör det. I en del fall kommer resultatet att bli lyckat när någon förutsett en ny trend. Men den andra typen av undantag är lika vanliga, och det är de jag ofta mött i mitt fotograferande av Övergivna Platser. Det är hus som byggdes utifrån människors speciella egna preferenser under förhållanden som inte kan beskrivas som helt normala.

Kodakhuset var i grunden ett sådant hus. Rötterna låg i att Kodak 1967 köpte loss sin egen huvudagentur från Hasselblad. Egentligen hade agenturen varit ryggraden i Hasselbaldskonceren, men dåliga affärer tvingade Victor H att sälja. Efter köpet blev Kodak sittande med sin svenska verksamhet i Hasselblads lokaler i Västra Nordstan, vilket inte var en helt lyckad lösning.

Beslutet att satsa på ett stort huvudkontor togs några år in på 1970-talet och bygget Hovås var en högoddsare. Två tredjedelar av försäljningen låg redan då i östra Sverige, men eftersom den svenske chefen var göteborgare föll Stockholmsalternativet bort. Att det dessutom blev Hovås har aldrig kunnat förklaras på annat sätt än att han dessutom var bosatt i Askim. Men direkt vid invigningen fanns det många som var tveksamma. När jag pratade med Hasselblads legendariske VD Jerry Öster sa han att ”Jag stod där med några snittar och ett champagneglas och tyckte att alltihop kändes fel”. 

Känslan var riktig och eftersom Kodak i början av 1980-talet kände av den nya japanska semi-digitala utmaningen skulle inte huset få många år i livet. I ett försök att få kontroll över de obehagliga konkurrenterna satsade Kodak 1982 på en ny disc-kamera som blev ett totalt misslyckande och som ledde till det otänkbara: för första gången i mannaminne permitterade man i Rochester. Nedskärningarna var globala och i Sverige tillsattes inte bara en ny chef – bland det första han gjorde var att stänga det felplacerade huvudkontoret. Det hade då bara varit öppet i fyra år.

Efter det blev huset en lokal variant av Svarte Petter i göteborgska fastighetskretsar. Det fallande värdet på huset öppnade å andra sidan möjligheten för helt andra verksamheter. Det gjorde att ett medicinskt företag under tid en drev en framgångsrik verksamhet i fatstigheten, inte minst tack vare att de gamla filmlaboratorierna var så välbyggda.

Arkitekten Elizabeth Hatz som ritade Kodakhuset berättade för mig om sin starka inspiration från Louis Kahn. Ursprunget till hans byggnader finns hans uppväxtstad Arensburg/Kuresaare. Där hittar man till sist också den borg som är Kodakhusets andliga ursprung.

När man istället ser till helhetsbilden i sydvästra Göteborg, med mer eller mindre spontana handels- och kontorsområden som växte fram med jämna mellanrum framstår stilleståndet runt Kodakhuset som en allt större anakronism för varje år som gick. När de politiska hindren för stadsdelens fortsatta utveckling försvann eller åtminstone lindrades var den åldrande kontorsbyggnaden egentligen det naturliga centrumet för Göteborgs absolut mest välmående stadsdel. Det är också i den rollen som Nya Hovås är ett mycket starkt bidrag till Göteborgsregionens framtida utveckling.

Projektet som nu snabbt har tagit med sig hela området kring den gamla byggnaden visar inte bara tydligt på var hålen finns i stadsbyggnaden från 1960- och 70-talen. Det pekar mot hur betydelsefullt det är att den typ av entreprenörskap och samarbeten som präglat projektet stärks. Det vore ytterst önskvärt att Göteborg hade en större flora av den typ av projektutvecklingsföretag som växt fram i Stockholm. Men då krävs det att transparansen, säkerheten och snabbheten i planeringsprocesserna ökar ordentligt.

Till slut för Hovås/Askim ett centrum.

Den större bilden

Ser man Nya Hovås i ett större regionperspektiv återkommer bilden av bortemot tio kommuner som aldrig utvecklade sina centrum. I ljuset av det blir det inte bara tydligt att vi sedan åtminstone tio år tillbaka befinner oss i en kvalitativt annorlunda utveckling jämfört med den vi sett tidigare. Projektens mer varierande utseende och nödvändigheten av riskspridning gör också att behovet av en större flora av projektutvecklingsföretag blir tydligt.

För vi ser inte bara samma tendens i den starka utvecklingen av centrala Kungsbacka. Som ännu mer oväntat framstår det som händer i Mölndal, där det nu byggs en verklig stadskärna på ett sätt som ingen kunnat drömma om tidigare. Från Mölndal sträcker sig den dynamiken dessutom hela vägen upp längs gamla E6an fram till Almedal. Längs Söderleden befinner sig Åby travbana mitt uppe i den omstrukturering som Göteborgs idrottsarenor inte klarar av och den nya utbyggnaden av Sisjön också i full gång. Längre upp finns till slut förutsättningarna att lyckas med Tynnered. Slutligen når man också fram till Lundby som växt snabbare än både Solna och Sundbyberg sedan tunneln blev klar lagom till millennieskiftet.

Det som inte kunde hända händer: Mölndal får ett city.

Det har tagit tid för mig att inse dynamiken i det som händer, inte minst för att jag tillbringat för mycket tid i den långsamt växande stadskärnan. Eftersom det är lätt att bli hemmablind har det gjort att jag hängt upp mig på den centrala stadens tydliga uppbromsning efter 2000. Det som i verkligheten är mycket mer intressant och lovande idag är hur den stad som ligger mellan 1980-talets spontanbälte och Göteborg växer.

Det är inte den välordnade ”mellanstad” som politikerna talar om som växer. Det vi ser är mycket mer spontana centrumbildningar på platser som skulle blivit centrum för länge sedan, om inte inkorporeringarna och byggkvoterna hade lagt hinder i vägen. Med all sannolikhet är det också en bra utveckling, för den kommer att skapa tätare och mer spänningsfyllda stads- och centrumbildningar på en rad platser i Göteborsregionen. Men utmaningarna är också stora, både i att skapa kompetensen för att se till projekten blir verklighet – och inte minst för att definiera kärnans roll i den nya helheten

Yimby Göteborg om: jörnmark, göteborg, hovås, rochester, kodak, stadsplanering, förtätning

Bloggar om: jörnmark, göteborg, hovås, rochester, kodak, stadsplanering, förtätning

Vi har skrivit en replik till debattartikeln Levande experimenthus skyndar på smart boende i GP 5 september 2016. Tyvärr valde GP att inte publicera repliken och vi publicerar den istället här i sin helhet.

Vi har tidigare skrivit ett yttrande om detaljplanen för Gibraltarvallen där vi lyfter delar av planen som kan bli ännu bättre. Vi vill att Chalmers tar chansen och utnyttjar de möjligheter som utvecklingen av Gibraltarvallen medför. Nya bostäder och lokaler för forskning, undervisning och företag planeras vilket ger möjlighet till att bättre integrera och blanda Chalmersmiljön med den omgivande staden.

Målbil: New York University med ett campus urbant integrerat i staden.

Repliken följer i sin helhet:

Stefan Bengtsson, Chalmers, Lars Göran Andersson, HSB och Mats Bergh, Johanneberg Science Park skriver om framtidens boende som nu kommer att studeras på Chalmers campusområde i Johanneberg. Ett bostadshus med 29 lägenheter invigdes i dagarna där ny kunskap om bostadsvanor och nya boendekvaliteter ska utvecklas. Det ska blir intressant att följa när Chalmers och dess partner går i bräschen för ny kunskap om bostäder. Men vi hoppas också att Chalmers tar ytterligare ett steg framöver. Vi vill påminna om att ett smart boende också innefattar närmiljön och framförallt kopplingen till gatan, närmiljön och resten av staden.

Lyckligtvis planerar Chalmers och staden för nya bostäder och lokaler för forskning, undervisning och företag på Gibraltarvallen, vilket ger stora möjligheter att även bedriva forskning om stadsplanering med fokus på byggnaders integration med omgivningen. Här går det att visa vägen, inte bara när det gäller enskilda byggnader i sig, utan även när det gäller stadsrummen, byggnader och dess funktioner i ett sammanhang.

En levande stadsdel behöver befolkas av människor med olika mål och dygnsrytm. Industriarbetaren går tidigt på morgonen genom området till bussen. Studenten cyklar från sin lägenhet via caféet på hörnet till föreläsningssalen. Pensionären tar sin dagliga promenad, sätter sig och studerar stadslivet, och bidrar själv till tryggheten i området. Restaurangerna som på dagen befolkas av studenter, forskare och företagare, besöks på kvällen av de boende i området. Alla studerar de nyfiket den forskning som Chalmers visar upp i kvarterens bottenvåningar.

Vi hoppas innerligt att Chalmers tar chansen och utnyttjar de möjligheter som utvecklingen ger till att bättre integrera och blanda Chalmersmiljön med den omgivande staden. Hur kan Chalmers och dess partners behov av att samlas i ett kluster kombineras med öppenhet genom att låta staden få bli en del av klustret? Hur kan forskare, studenter, företag, boende och besökande samverka i kvarteren? Chalmers har här en unik möjlighet att få ett levande showroom med stora skyltfönster mot omgivningen - både lokalt i närmiljön och globalt mot världen i stort.

Pär Johansson
Samordnare för Yimby Göteborg och Forskarassistent vid Bygg- och miljöteknik, Chalmers

Patrik Höstmad
Samordnare för Yimby Göteborg och Docent vid Bygg- och miljöteknik, Chalmers

Yimby Göteborg om: gp, gp-debatt, debatt, stadsutveckling, blandstad, Chalmers, Johanneberg, Gibraltarvallen, Gibraltargatan

Bloggar om: gp, gp-debatt, debatt, stadsutveckling, blandstad, Chalmers, Johanneberg, Gibraltarvallen, Gibraltargatan

Lukas Memborn från Fastighetskontoret var huvudnumret vid Föreningen för samhällsplanering Västs årsmöte i februari och Yimby Göteborg passade då på att filma hans presentation med titeln Stadsplanens återkomst. Den handlar om uppdraget att gå igenom Göteborgs gamla stadsplaner och analysera möjligheter till förtätning och komplettering i framtiden. Presentationen omfattar bland annat grundläggande stadsplaneringshistoria, strategier för framtiden och stadsplaner för Göteborg. Denna film är ett måste för alla som är intresserade av stadsplanering. Enjoy!

Yimby Göteborg om: memborn, stadsplan, yimby, film, stadsplanering, arkitektur, yimbytv

Bloggar om: memborn, stadsplan, yimby, film, stadsplanering, arkitektur, yimbytv

Yimby Göteborg har skickat in ett yttrande över Detaljplan för bostäder och verksamheter vid Brogatan (Kv Röda Bryggan) inom stadsdelen Pustervik. Planens ambitioner är att möjliggöra en upprustning av hela kvarteret Röda Bryggan för att skapa en fungerande blandstad genom att tillskapa ca 130 nya bostäder och ytor för verksamheter i bottenvåningen. De östra delarna av bebyggelsen i kvarteret planeras byggas på och de västra delarna planeras helt rivas och ersättas. Detta har gett upphov till en namninsamling mot planerna. Vi ger främst vårt stöd till förslaget men framför förstås några förbättringsförslag.

Du kan stödja vårt yttrande genom att använda formuläret på Stadsbyggnadskontorets hemsida eller genom att maila sbk@sbk.goteborg.se. Synpunkter behöver vara inne senast på tisdag den 27 september.

Du kan t.ex. skriva:

Karta med läget mellan Järntorget och Rosenlundskanalen.

Ny bebyggelse i närområdet med upp mot 27 våningar.

Kvarteret på andra sidan Järntorgsgatan ska bli upp mot 16 våningar.

Framtida vy mot väster från hörnet av Röda Bryggan med Folkets hus på vänster sida och Göteborgs lagerhus till höger.

Alternativt förslag för bebyggelsen från öst (Kanozi arkitekter).

Alternativt förslag för bebyggelsen från norr (Kanozi arkitekter).

Yttrandet följer i sin helhet:

Yttrande över detaljplan för bostäder och verksamheter vid Brogatan (Kv Röda Bryggan) inom stadsdelen Pustervik

Diarienummer SBK: BN0301/12, FK: FN5379/13

Allmänt

Yimby Göteborg anser att planen tillför viktiga värden i en för staden central och viktig plats. Planens intentioner att förtäta med blandstadsbebyggelse är mycket bra. Med anledning av den kommande anslutningen med linbana till Hisingen samt Västlänkens station i Haga anser vi att antalet bostäder går att öka för att på så sätt möjliggöra för än fler lokaler, ett levande stråk längs södra sidan av Rosenlundskanalen samtidigt som antalet bilparkeringsplatser kan reduceras.

Synpunkter

Det är positivt att ett hus i kvarteret bevaras för framtiden. För att tillåta en blandad stad ur socioekonomiskt perspektiv måste det finnas både äldre och nyare bebyggelse i staden. Generellt har en bra avvägning gjorts mellan bevarande och utveckling. Dock är det här är ett kvarter som kommer vara i blickfånget för många, och från många platser i närheten. Vi anser därför att mer arbete går att göra för att accentuera hörnen på kvarteren. Exempelvis kan en högre byggnadsvolym tillåtas i hörnet mot Järntorgsgatan och Brogatan. Där planeras nu för den lägsta byggnaden.

Lokaler i bottenvåning

Vi tycker det är mycket positivt att det planeras för lokaler i bottenplan och då med stora skyltfönster. Idag är både Pusterviksgatan och Brogatan väldigt anonyma och kan upplevas som skumma. Om det går att skapa publika lokaler längs kanalen skulle det kunna bli en bra spegling av hur Rosenlundsgatan blivit efter att den omdanades. Det skulle bli ett folkliv på båda sidor av kanalen och en mycket attraktiv miljö. Tyvärr finns längs denna del av kanalen 25 bilparkeringsplatser vilket försämrar möjligheten för lokalerna att ha servering längs med vattnet. Det bör övervägas om dessa kan flyttas eller tas bort.

Utformning

Det är mycket positivt att fasaderna får olika uttryck och att de delas in i kortare sektioner vertikalt för att minska upplevelsen av kvarterets utbredning. Det finns enormt mycket gult tegel i området vilket gör att vi tycker det skulle vara mer spännande att välja ett material som avviker mer från vad som redan finns i området.

Återkomsten av ett taklandskap som inte är platt är något vi har efterfrågat och något vi ser mycket positivt på. Tak med minst 26 graders vinkel ger ett mer varierat och stadsmässigt uttryck än de platta tak som varit på modet de senaste decennierna.

Högre bebyggelse

Den upplevda exploateringen ökar inte speciellt mycket trots att kvarterets höjd ökar från 2-3 våningar till 5-7 våningar. Den pågående utvecklingen av Masthugget gör att en betydligt högre byggnadsvolym bör kunna tillåtas på platsen. Vid en jämförelse med Detaljplan för Järnvågsgatan m.fl. inom stadsdelen Masthugget som planeras att gå ut på granskning under hösten 2016 är kvarteret lågt bebyggt. På Folkets hus bakgård planeras för ett nytt hotell på 27 våningar och flera hus i området planeras för upp mot 21 våningar. Dessutom kommer kvarteret på andra sidan Järntorgsgatan bli upp mot 16 våningar (enligt detaljplaneförslaget 2015-06-17). Skorstenen på Rosenlundsverket finns bara ett stenkast från kvarteret och den är 98 meter hög vilket motsvarar cirka 27 våningar. Detta gör att vi ifrågasätter resonemanget om siktlinjer och en lägre bebyggelse mot kanalen på sidan 15 i planbeskrivningen. Dessa siktlinjer kommer inte att vara relevanta när planen för Järnvågsgatan genomförts.

En högre exploatering bör kunna tillåtas utan att antalet bilparkeringsplatser utökas med tanke på närheten till kollektivtrafikknutpunkterna Haga, Järntorget och Stenpiren med spårvagn, buss och båt, samt kommande satsningar på linbanan till Hisingen och dessutom Västlänkens station i Haga.

Yimby Göteborg om: yttrande, detaljplan, Röda Bryggan, Järntorget, Haga, Masthugget, Rosenlundskanalen

Bloggar om: yttrande, detaljplan, Röda Bryggan, Järntorget, Haga, Masthugget, Rosenlundskanalen

I slutet av juni gick DN ut och berättade att när detaljplanen väl är färdig så avvaktar byggbranschens aktörer i snitt 5,5 år med att börja bygga. De hävdade att detta beror på att byggbolagen vill trissa upp priserna ytterligare genom att begränsa antalet nyproducerade lägenheter på marknaden. Artikeln gav dock ingen hänvisning till vilken typ av planer och i vilka lägen som detta gäller. Det skulle kunna vara så att DN i analysen inkluderat 100 planer med enskilda småhus i Töreboda som ingen velat bygga på 25 år vilket inte är representativt för de planer som har störst efterfrågan, dvs. på central attraktiv mark i storstäderna. Inte heller gavs någon information specifikt för situationen i Göteborg. Yimby Göteborg har därför gått igenom aktuella detaljplaner i Göteborg och undersökt hur mycket tid som läggs i olika faser efter att en plan har antagits. Det visar sig att bilden föga förvånande blir betydligt mer nyanserad och att det kan finnas helt andra orsaker än byggbolagens maskande.

Nyproduktion vid Viktor Rydbergsgatan - Eklandagatan i Johanneberg.

Från Stadsbyggnadskontorets databas har vi tagit fram de planer som ligger i stadiet mellan antagen och färdigställd i augusti 2016. Vi har plockat bort planer och bygglov för byggnader avsedda för boende med särskild service (BmSS) och enskilda småhus. Kommunen driver BmSS-projekten och de omfattar typiskt enheter om sex till åtta lägenheter, vilka planläggs men byggs först när behov uppstår. De enskilda småhusen är få men är bortsorterade eftersom det i de flesta fall rör sig om enskilda privatpersoner och inte "branschen". Inte heller planer med enkelt förfarande är behandlade (t.ex. småjusteringar av befintliga planer). Kvar blir 75 planer.

Uppskattade tidpunkter för påbörjad och färdigställd byggnation har uppdaterats med information från företagens hemsidor om den varit mer aktuell. Denna information finns inte alls angivet för flertalet av de planer som nyss har antagits.

Mellan antagen plan och färdigställt byggprojekt så finns ett antal saker som händer.

1. Planen antas av byggnadsnämnden (eller kommunfullmäktige).
2. Ev. överklagan av planen beslut om avslag/justering/omtag.
3. Planen vinner laga kraft (dvs. blir gällande).
4. Bygglovsansökan (måste ibland även föregås av ett rivningslov).
5. Beviljat bygglov.
6. Ev. överklagan av bygglovet beslut om avslag/justering/omtag.
7. Bygglov träder i kraft.
8. Byggprojektet påbörjas.
9. Byggprojektet färdigställs.

Det är steget mellan 3 och 4 som enligt DN tar 5.5 år i genomsnitt.

Vi börjar med den osorterade övergripande bilden för alla 75 planerna för att därefter gå ner i det olika faserna av processen.

Tidsinformation om planer som just nu ligger i stadiet mellan lagakraftvunnen plan och färdigställt byggprojekt. Tiden i månader. (Klicka för större).

Tidsstaplarna i figuren nedan ger följande information:

Blå: Tiden mellan planens antagande till den vunnit laga kraft, eller dess den överklagas i de fall det sker. Normalt vinner planen laga kraft 3 veckor från den dag då beslutet eller justeringen av protokollet över beslutet har tillkännagetts på kommunens anslagstavla.
Röd: Tiden från överlagande via beslut i sista inblandade instansen till lagakraftvunnen plan.
Grön: Tiden som löpt sedan laga kraft för planer där byggprojektet inte påbörjats.
Lila: Tiden mellan lagakraft och påbörjat byggprojekt för påbörjade byggprojekt. Denna tid kan även innefatta tiden för ett överklagat bygglov som fördröjer byggstarten.
Turkost: Tiden mellan påbörjat och färdigställt byggprojekt ("byggtiden") i de fall den informationen funnits till gänglig.

De två extremfallen

Som synes spänner sig tiden i extremfallet upp till 14 år för planen "Askim – bostäder söder om Brottkärrvägen" där allt som kan tänkas gå fel också har gått fel. GP rapporterar om en detaljrik plan som antogs i 2001 och efter en nästan fyra år lång överklagandeprocess vann den laga kraft 2005. När det var dags för bygglov tyckte fastighetsbolagen att planen var förlegad och ville höja våningsantalet från planens 1,5 våningar till 3 våningar för att få fler bostäder och bättre ekonomi i projektet. Stadsbyggnadskontoret kom fram till att en planändring inte behövdes för den justeringen av höjden i bygglovet.

Detta triggade förstås överklaganden av bygglovet och processen gick från instans till instans hela vägen upp till Mark- och miljööverdomstolen vilka gav Stadsbyggnadskontoret en ordentlig bakläxa. Bygglovet gällde inte. Som pricken över i:et hade HSB börjat sälja lägenheter i de då virtuella 3-våningshusen redan innan beslutet hoppfulla om att överklagandet skulle avslås – så där stod lurade kunder som tackat nej till andra erbjudanden utan den bostad de börjat delbetala. Det här projektet bräcker än så länge Skeppsbron i kategorin haveri och är en av anledningarna till att Nya Hovås-projektet i närheten framställs som ett helt fantastiskt välskött projekt.

Den plan med näst längst tidsåtgång tar 13 år på sig från laga kraft till färdigställt varav byggtiden står för hela 12 år. Här kan vi alltså befara att vi har att göra med listiga byggföretag som bygger långsamt för att hålla uppe priser. Vad är det för plan? Jo, det är planen för Västra Eriksberg.
Regi: Det kommunala bolaget Älvstranden utveckling.
Medverkande: HSB, NCC, Riksbyggen, JM, Peab och inte minst det kommunala Bostadsbolaget.

I Västra Eriksberg tar det 12 år att komma i mål.

Överklaganden

Av planerna har 60 % överklagats och av dess överklagade har drygt 70 % behandlats och gått till laga kraft inom ett år. Normalfallet är att planen överklagas och att det fördröjer processen med ett år. Den redan nämnda planen för Brottkärrsvägen sticker ut med en överklagandeprocess på nästan fyra år innan detaljplanen antogs.

Antal månader som planerna varit överklagade. (Klicka för större).

Laga kraft till påbörjat

Tiden mellan laga kraft och bygglov uppskattade DN till 5,5 år i genomsnitt. Den information som funnits (lätt) tillgänglig är tiden mellan laga kraft och påbörjat byggprojekt (dvs. från steg 3 till steg 8 istället för till steg 5 i listan ovan). För en plan med en byggetapp utan överklagande av bygglovet är dessa två tider ungefär samma, men för en större plan med flera etapper ger påbörjat byggprojekt bara information om när den första byggföretaget startar i den första etappen. Ett annat företag kan söka bygglov senare i samband med att de ska bygga i en senare etapp.

För de undersökta planerna i Göteborg ligger snittiden mellan laga kraft och påbörjat byggprojekt på mindre än 1 år och 10 månader. Så oavsett om det är små eller stora projekt så kommer första spaden snabbt i marken.

Det måste ju nästan ses som ett under att de kan komma igång så snabbt med tanke på att de flesta planeringsprocesser kantas av oklara tidplaner, inte minst då majoriteten av planerna överklagas. Tillviss del kan fluktuationerna i planoutput hanteras med underentreprenörer, men man ska även betänka att företagen inte fullt ut kan anställa och friställa i takt med att planerna blir klara.

Tiden i månader från lagakraft till påbörjat. (Klicka för större).

Men kanske handlar tiden om planer som ligger utan att någonsin ha påbörjats? Nja, medelvärdet här ligger på under 1 år och 8 månader och tar vi bort de två extremerna så är det snarare under 1 år och 3 månader. Således, inte heller här finns i normalfallet några planer som drar ut några 5,5 år innan byggprojektet påbörjas.

Tiden i månader sedan lagakraft för ej ännu påbörjade byggprojekt. (Klicka för större).

Det går att hitta information för några av planerna om varför de drar ut en aning på tiden. Anledningar kan vara avtalsförandlningar (t.ex. mark- och genomförandeavtal med kommunen), att det är villkorat att förvaltningarna först ska bygga ut trafikinfrastruktur, bullerskrämar, VA-nätet, mm, att tid går åt till försäljning av fastigheten eller del av den (bl.a. de kommunala Egnahemsbolaget har sålt fastigheter efter antagen plan). Planen vid nya Hisingsbrons sydfäste väntar på den nya bron. Wallenstam har över en längre tid kontinuerligt byggt (om) byggnad efter byggnad vid Avenyn och därför har det nu tagit fyra år utan att bostäderna i den sista fastigheten har påbörjats (även om en viss ombyggnad för verksamheter har genomförts enligt planen). En enskild fastighetsägare – även om det är en hyresvärd med fastigheter i attraktivt läge – kan förstås inte låna till hur mycket byggande som helst på samma gång.

Extremfallet på 8 år handlar om en ett mindre byggbolag, Källfelts byggnads AB, och fastighetskontorets tjänsteman sa följande till Direktpress:

Det projekt som har väntat näst längst handlar om en befintlig fastighetsägare som fått möjlighet att bygga på och ut i Bergsjön. Här kan man mycket väl tänka sig att det ännu inte finns ett tillräckligt högt prisläge för att motivera en start av byggprojektet. Det är förstås svårare att få banklån till nyproduktion i områden med lägre efterfrågan. Har vi här hittat det slugt avvakande fastighetsbolag som var spiken i DNs soppa?

Byggtiden

Sista fasen är byggtiden och följande figur visar på den tid som grovt uppskattas mellan påbörjat och färdigställt projekt i de fall den informationen har funnits tillgänglig.

Uppskattade byggtid i månader. (Klicka för större).

Över 60 % av byggprojekten färdigställs inom två år och bara 15 % av dem pågår längre än 5 år. Dessa planer med lång byggtid är:

• Västra Eriksberg (12 år) som beskrevs inledningsvis är Älvstrandens projekt med 2200 bostäder.
• Lilla Arödsgatan (10 år) där det kommunala Egnahemsbolaget i snigelfart pytsar ut 76 småhus i etapper.
• Krydhyllan i Gårdsten (9 år) där Egnahemsbolaget, HSB och Riksbyggen bygger 100 småhus i många etapper.
• Bostäder norr om Frölunda kulturhus (8 år) där F O Pettersson / White och Riksbyggen bygger 200 lägenheter i flerbostadshus och småhus.
• Sannegårdshamnen (6 år) och Skeppsbron (6 år) som återigen är Älvstrandens projekt.
• Fastighet vid Avenyn (6 år) som är delar av Wallenstams byggande och renoveringar vid Avenyn som de tar ett hus i taget inom flera lagakraftvunna detaljplaner. 

Det finns ingen tydlig korrelation mellan byggtid och antal lägenheter i projekten. Projekt med 800 lägenheter färdigställs på två år samtidigt som ett projekt på 120 lägenheter i småhus kan tal 10 år. Västra Eriksberg som tagit längs tid har också flest bostäder. Men om andra kan bygga 800 bostäder på två år så borde Västra Eriksberg ha byggts på 6 och inte 12 år.

Antal lägenheter i projektet som funktion av byggtiden i månader.

Generellt är byggtiden kort men om den är mycket lång så är det högst sannolikt att de kommunala Älvstranden Utvecklig eller Egnahemsbolaget är inblandade. Intressant att notera är att småhusprojekten tar inte bara mycket planresurser för litet antal bostäder, de tar dessutom generellt lång tid att bygga.

Älvstraden Utsträckning AB

Sammanfattningsvis finns det få planer som tar riktigt lång tid mellan laga kraft och påbörjad byggnation i Göteborg. Noterbart är att i normalfallet är tiden för ett överklagande i samma storleksordnings som tiden mellan lagakraft och byggstart. För en plan som överklagats fördubblas generellt tiden innan byggstart.

Man måste också förstå att byggföretagen behöver en stock av pågående och antagen detaljplanering för att kunna hålla arbetsstyrkan kontinuerligt sysselsatt. Därför är det troligt att de siktar på att få fram lite fler planer än man klarar av och räknar med att några faller bort, drar ut på tiden eller får kraftigt sänkt exploatering.

Däremot är byggtiden i de större projekten som organiseras av älvstrandsbolaget ofta mycket lång. Här kan det förstås gömma sig att enskilda aktörer inom dessa projekt väntar med bygglovet. Etapputbyggnaden kan vara kopplat till tid för utbyggnad av infrastruktur, logistisk optimering byggtransporter, minering av störningar för de som flyttar in tidigt, plats för byggbyschor, mm, mm. Det är också försåtligt att för bostadsrätterna kan det ta tid då byggprojektet inte kan startas förrän tillräckligt många har kunder (70% av lägenheterna sålda?) har fått sina banklån klara. Tar man för stora etapper på en gång blir det stora lån, svårare och längre tid att få ihop tillräckligt med kunder och en större risk.

Men i dessa projekt försöker älvstrandenkonsortiet också hålla uppe en gemensam prisnivå genom att inte bygga för mycket på samma gång. Det är själva definitionen av Älvstransmodellen och det är de är inget de hymlar om.

Älvstrandsmodellen enligt Älvstranden för några år sedan.

Älvstrandsmodellen förtydligad.

Hela Älvstandsmodellen måste vara högst tveksam ur ett konkurrensperspektiv.

Det är svårt att leda i bevis att byggföretagen på ett systematiskt sätt skulle skjuta byggprojekten på framtiden så länge inte det handlar om de stora etappindelade projekten i kommunal regi. Det betyder att en ökad planoutput högst troligt kommer leda till ett motsvarande ökat byggande. Mindre än ett år och åtta månader efter att planen är antagen startar byggprojektet - i snitt.

Om vi vill ha snabba byggprojekt så ska vi undivka att stoppa in den kommunala marken i stora etappindelade projekt riggade av Älvstranden. Det är bätre att sälja marken i mindre fastigheter till en uppsjö av små, mellanstora och stora byggföretag, enskilda personer, byggemenskaper och inte minst en och annan arkitekt som får hålla i taktpinnen.

Allt tyder på att ett ökat planoutput och inte minst fler aktörer ger en ökad byggproduktion, en ökad konkurrens och inte minst ett mer diversierat byggande.

Yimby Göteborg om: göteborg, stadsplanering, planprocess, byggföretag, byggtid,

Bloggar om: göteborg, stadsplanering, planprocess, byggföretag, byggtid,

Kortedala torg.

Vad är det som avgör om en plats upplevs som trygg av alla? Hur ska lekplatser utformas för att både flickor och pojkar ska leka där, och gärna barn i olika åldrar och med funktionsvariationer? Kan man bygga bort kvinnors oro och otrygghet i en stadsdel som Kortedala? Sådana frågor stod på dagordningen när Sara Björnsson i S-föreningen i Kortedala ordnade politisk promenad. Här har jag bott i 51 år och i åtta olika lägenheter. Här finns både trygga och otrygga miljöer och vi ska ta en titt på en del av dem.

På femtiotalet planerades torg helt självklart för husmödrar och barn. Oavsett om kvinnor jobbade rätt mycket, så förväntades de ta huvudansvar för inköpsplanering och oftast ha barnen med. Kvinnorna var självklara på torgen. Men sedan har köpbeteenden ändrats och torgen avfolkats. Nu har återigen nya beteenden etablerats och det är folk på torget igen. På många stadsdelstorg i olika städer förstärks nu istället en manlig kultur. En machokultur, säger föreningen Homan här i Göteborg, och det kan bli ett problem. För att kvinnor ska slippa kontrollerande beteenden måste torgen också ge plats för dem och för barnen. Det görs bäst med en lekplats centralt på torget. På Kortedala torg finns det en lekplats och där är alltid barn, även en söndag eftermiddag. Lekplatsen är inte särskilt stor, men den finns där och runtom finns bänkar och planteringar. Sammantaget ökar det tryggheten och tydliggör att torget är till för alla. En intressant skrift om trygghetsarbete på stadsdelstorg finns i Svenska Bostäders folder om trygghetsarbete i Järva som du kan läsa här.

När man går ner till Tideräkningsgatan möter man kolosskonstruktionen med ingången till Polishuset, P-huset och stadsdelshuset. Det är både rörigt och otryggt. Här finns en trappa som delvis är instängd, en öppning in till P-huset utan insyn in i huset. Ingenstans finns en möjlighet att uppfatta vad man möter vare sig man går in i huset eller uppför trappan. Inte bra.

Tideräkningsgatan.

Nu fortsätter vi Förstamajgatan ner. Det har alltid varit en gata jag undvikit. Den är lång och hela vägen instängd av ett stängsel och en hög bergvägg på ena sidan och spårvägen på andra. Helt avskuret och inga möjligheter att gå någon annan stans om en möter otrygga personer. Här kör bilarna väldigt fort och det saknas cykelvägar. Den enda möjliga smitvägen om man känner sej otrygg är genom gångtunneln under spårvägen. Men det är snarare ur askan i elden. Detta parti mellan två torg får helt klart underkänt.

Förstamajgatan.

Längst ner i botten på Förstamajgatan finns en gångtunnel under spårvagnsspåren. Den är inte så lång men ändå otrevlig. Den är mörk och på kvällen upplyst inuti av en lampa på varje sida. Ljuskonstruktionen är gjord så att man får ljuset i ögonen och bländas när man är på väg in i tunneln. Dessutom faller ljuset så att en person man möter inne i tunneln på väg emot en kommer att belysas bakifrån vilket förstärker skuggan och gör gestalten mörkare. Inte bra.

Gångtunnel vid Förstamajgatan.

Det går att göra en sån här tunnel mycket tryggare. Det gör staden på många ställen genom ett samarbete mellan "Trygg, vacker stad" och xKulturnämnden där konstnärer anlitats för att ge otrygga gångtunnlar en konstnärlig utsmyckning och bra belysning. Här är ett färskt exempel från Biskopsgården.

Vi går vidare till Citytorget på sidan som vetter mot spårvagnshållplatsen och kyrkan. Här är det bilarna som är i fokus. Trots att alla som ska till vagnen går den här vägen så är hela denna sidan av torget helt och hållet planerat för bilar. Det skapar osäkerhet och känns framför allt trist. Uppe på spårvagnshållplatsen finns en hundrastgård som är illa belyst när det mörknar. Det är nog inte bara kvinnor som känner sig lite oroliga när de går in där. Efter beslutet om koppeltvång på allmän plats i Göteborg kan det vara bra att ta just trygghetsfrågorna på allvar också för hundägare som vill göra rätt och släppa hunden fri inom ett inhägnat område.

Sedan kommer vi till mina barndomsmarker - Adventsvägen. När jag var barn fanns inte de små trädgårdarna längs husen. Istället fanns det små gröna plättar och lekutrymmen. Det var lätt att som barn gå utanför huset och hoppa hopprep eller bara sitta i gräset och prata. Sånt minns jag att jag gjorde, tills det var dags att äta eller så. Nu har hela det utrymmet privatiserats och gatan är till för bilar och gående. Inte alls för barn. Det är trist. Men tvärs över gatan finns en fin skogskulle som var min lekpark hela barndomstiden. Den fina Adventsparken gick jag inte till förrän jag blev rätt stor, den ligger på baksidan av detta stora hus och det var för långt bort för oss mindre barn. Som lite större var det gungorna som lockade. Och plaskdammen förstås, men den är igenlagd idag, av ekonomiska skäl då det idag krävs hiskeligt dyr vattenrening.

Adventsvägen.

Istället för lekplats på "framsidan" av husen, använde vi den lilla skogskullen ovanför elhuset. Den var lekplats, idrottsplats och gömställe, den var "hemma" för mamma-pappa-barn-lekar. Bakom den går en gångväg genom skogen. Den är ett exempel på att gångvägar i skogen inte nödvändigtvis blir otrygga. Här syns tydligt var gångvägen slutar och det syns att det är hus i slutet. Det är väl röjt och god sikt längs vägen.

Gångväg genom skogen.

Det är bara en sak som fattas - bänkar längs vägen. Som på den tredje bilden, gångvägen längs med spårvägen, skulle det varit. Ett av skälen är att äldre personer behöver komma ut och promenera men de behöver kunna vila med jämna mellanrum. Med allt fler äldre behöver stadsplaneringen ta hänsyn till deras ökande behov av en fysisk miljö som gör det lätt för dem att leva ett hälsosamt liv. Det kräver trygga gångvägar runtomkring husen eftersom många inte orkar gå särskilt långt till parker eller friluftsområden. Och det är kvinnor som lever längst och därför har de störst behov av bänkar. I Adventsparken skulle det passat utmärkt med ett utegym också, avpassat för flera generationer.

Bänk vid gångvägen längs spårvägen.

Vi kommer upp till skogsknallen innanför Allhelgonagatan och Brittsommargatan. Här är en skogsknalle omgärdad av trevåningslimpor av rött tegel. Här har jag bott i ett höghus på nionde våningen. Skogsparken, som vi kallade den, var otrygg redan då. Nu är den bättre men inte riktigt bra. Här finns en gungställning på ett mjukt material som är bra för de mindre barnen. Den ligger precis i närheten av hyresgästernas egen lilla trädgård med grillplats, väldigt mysigt. Bortanför den ligger en basketplan som visserligen är väldigt knögglig. som vi skulle sagt, men som används mycket idag. Så långt allt bra. Men i mitten finns ett odefinierat område som inte är avsett till något särskilt. Här fanns förr en sandlåda med ett litet hus och rutschkana, nu är här bara två slitna bänkar och en oftast överfull och omkullvält papperskorg. Klientelet här är ungt, skränigt och skrämmer bort barnfamiljer och gör skogsparken otrygg.

Skogsparken.

En bra sak med skogsparken är att den är en kombinerad lekplats och naturmiljö. När lekplatser inte bara innehåller lekredskap utan också rumsskapande och "ofärdiga" naturelement blir leken jämställd (Märit Jansson mfl, SLU och Sofia Cele, Uppsala universitet). I sociologin talas om det offentliga rummets "onstage, offstage och backstage", begrepp  som introducerades av Erwin Goffman. Det är relevant också när det gäller lekplatsers utformning. På "färdiga" lekredskap leker pojkar i alla åldrar mest. Skateparker, spontanidrottsplatser och "kickeplaner" används mest av pojkar. På lekmiljöer som bara erbjuder "onstage" förhåller sig flickorna försiktiga och reduceras till betraktare. Om det också finns utrymmen som uppfattas som "offstage" och helst "backstage" med skyddande naturmiljöer, blir det en miljö där också flickor och unga tjejer känner sej bekväma. De blir aktiva istället för att nöja sig med att betrakta pojkarnas lek. I takt med att dessa insikter är på väg att bli ordentligt etablerade måste staden förhålla sig till det och inte fortsätta bygga så att flickors livsmöjligheter begränsas i förhållande till pojkars. Att slentrianmässigt bygga som vanligt när bättre kunskap finns, blir de facto diskriminering.

On stage, off stage, back stage.

Nu är vi på Årstidsgatan precis vid Allhelgonakyrkan. Här finns en skulptur jag tycker är värd att nämna. En kvinna, som står på en piedestal. Dem är vi vana vid att se i staden. Johanna i Brunnsparken, Sjömanshustrun, Trädgårdsföreningens väna naturväsen som står mitt i grönskan och bara är - nakna. Men den här kvinnan åker rullskridskor. Och hon ser ut att vara väldigt bra på det. Jag gillar attityden och att hon gör något. Den lilla trädgården skapar en välkomnande port mot spårvagnshållplatsen där många går varje dag. Bakom den har en liten garnaffär öppnat och det gör platsen ännu tryggare. Gerillastickningen på räcket gör att platsen känns på något vis befolkad även om det inte är nån där.

Statyn vid Allhelgonakyrkan.

Gerillastickning.

Nu är vi tillbaka bakom gångtunneln i botten av Förstamajgatan.  Här skulle kunna vara en riktig liten oas, men det finns inget som gör det här till en plats en vill vara på. Det är bara två gångvägar som möts och alla skyndar bort. Den enda plats som finns att vila och vara på här, är bänken vid klippan med den, ska vi säga dekorerade, papperskorgen. Här är bedrövligt. Det hade varit bra med en liten lekplats eller en grupp av bänkar i mitten - det hade gjort det inbjudande att stanna till en stund. Som det är nu går folk snabbt igenom detta som annars skulle kunnat vara en oas.

Två gångvägar som möts.

Sist kommer vi till en ny och fin gångtunnel som visar hur det ska se ut. Det är en nybyggd gångtunnel under Almanacksvägen från Månadsgatan. Den är bred, har både cykel- och gångväg, den är hyfsat snyggt utformad och den har vettig om än inte helt bländfri belysning. Såhär ska det se ut!

Nybyggd gångtunnel under Almanacksvägen från Månadsgatan.

Jag är ordförande för park- och naturnämnden och jag gör inte anspråk på att vara utbildad på ämnet feministisk stadsplanering, eller över huvud taget utbildad på området stadsplanering. Min uppgift är att lära mej och tillämpa de strategier som staden har beslutat för att bygga en tät och grön stad på det bästa möjliga sätt som tar vara på kunskap om hur staden byggs så jämlik och jämställd som möjligt.. Det gör jag tillsammans med förtroendevalda i min nämnd, och i andra planerande nämnder: Byggnads-, trafik- och fastighetsnämnden. När det gäller hur bostadsmiljöer utformas har bostadsbolagen också ansvar för de områden som husen ligger i. Nu bygger Göteborg mycket och det är viktigt att alla inblandade lär sej av misstag och erfarenheter och tar med den nya kunskapen för att vidareutveckla det som är bra.

Park- och naturnämnden har antagit "Riktlinjer för jämställdhetsarbetet" i parker och naturområden. Det finns så mycket bra som görs, men det finns alltid mera att göra. Just nu prioriterar nämnden att göra insatser för trygghet i stadsdelar som upplevs otrygga. Jag önskar förstås att jag kunde skriva att allt gick att göra genast. Men så är det inte. Det går att utveckla genom skötsel, men det går inte att bygga om allt på en gång. Dock är gångtunnlar och otrygga miljöer framför allt i närheten av kollektivtrafik prioriterade områden för nämnden.

Är du med i en förening som vill prata om feministisk stadsplanering? Jag kommer gärna så kan vi prata tillsammans. Skriv en kommentar här eller kontakta mej på Twitter eller Facebook där jag finns som dalmaneek. Tack för ditt intresse!

Yimby Göteborg om: göteborg, stadsplanering, kortedala, trygghet, feministisk stadsplanering, gångtunnel, torg, gångväg, bänkar, lekplats

Bloggar om: göteborg, stadsplanering, kortedala, trygghet, feministisk stadsplanering, gångtunnel, torg, gångväg, bänkar, lekplats

Norra Masthugget, RegionCity och Skanstorget är tre projekt i den nödvändiga centrala förtätning som ska ställa om Göteborg för att möta nutida behov och framtida utmaningar. Samtidigt vet vi att Länsstyrelsen effektivt stoppat projekt som närmar sig Inom Vallgraven, eller åtminstone tillämpat sitt huvudsakliga verktyg: sågen som kapar höjder och exploatering. Nu växlar Göteborg dessutom upp ambitionerna i en helt annan skala så frågan är om Länsstyrelsen är med på noterna.

Vi går igenom Länsstyrelsen yttranden över Norra Masthugget (aka Masthuggskajen), RegionCity och Skanstorget och vi kan förstås ana vad de innehåller. Trots detta blir man ordentligt förvånad över skrivelserna och avslutning måste tyvärr handla om vad som är en rimlig krishantering.

Norra Masthugget

I Norra Masthugget säger sig Länsstyrelsens uppskatta stadens ambition att satsa stort, utveckla och blåsa liv i ett centralt beläget område, men... ett stort men...

Sedan kommer invändning efter invändning och sättet de uttrycks på vore anledning nog att citera dem alla, men för att detta inte ska bli en roman följer en sammanfattningen av det viktigaste. Det blir ändå en kortare novell för det är viktigt att en känsla för omfattningen och detaljrikedomen förmedlas.

Kort sammanfattat kan man säga att Länsstyrelsen kräver fler och mer omfattande utredningar om allt och som kronan på verket lyfts befarad negativ påverkan på riksintressena Oscarsleden, sjöfarten och kulturmiljövården.

Planen för Norra Masthugget.

Länsstyrelsen vill se att planen tydligare visar att E45 Oscarsledens funktion inte påverkas negativt med hänvisning till Trafikverkets yttrande. Trafikverket är skeptisk till stadens tanke om att sila in trafiken från leden och de vill inte se fler små anslutningar till Oscarsleden eftersom de befaras ge köbildningar på själva leden. De vill att trafiken och köerna tas om hand inom planområdet, vilket i praktiken betyder att mer yta måste reserveras för bredare gator och motorvägsavfarter istället för lokala gator och kvarter.

Trafikverket är inte heller med på att staden använder sin viljebaserade trafikstrategi som har minskning av biltrafiken som mål. Istället ska trafikverkets prognoser om ökad biltrafik användas. Länsstyrelsen kräver att stadens viljestyrda planering ska samordnas med Trafikverkets prognoser, och när det väl gäller, som i trafikbullerberäkningarna, är det trafikverkets prognoser som ska användas och inget annat. Länsstyrelsen menar att om Göteborgs trafikpolicy ska användas så måste staden först konkret visa hur minskningen ska åstadkommas.

Trafikarbetets utveckling i Sverige och Trafikverkets prognoser som Länsstyrelsen tycker ska användas.

För bebyggelsen vid och på Götatunneln efterfrågar Länsstyrelsen särskilda riskanalyser vid olyckor och oljeleveranserna till Rosenlundsverket bedöms vara direkt olämpliga och en överenskommelse med Trafikverket respektive Sjöfartsverket efterfrågas.

Området är ett av de i Göteborg med sämst luftkvalitet på grund av tunnelmynningen och Länsstyrelsen skriver att det kommer att bli ännu sämre med den nya bebyggelsen. (Att högre bebyggelse skulle skapa kraftigare vindar och ventilation i gatumiljön gäller uppenbarligen inte när väl luftkvaliteten ska behandlas.) De ger en mycket detaljerad beskrivning av vilken typ av beräkningar som ska göras: den ska vara avancerad, tredimensionell, ha god rumsligt upplösning, innefatta turbulens kring byggnader, mm mm. Det är bara namnet på programvaran och konsulten som saknas. Dessutom vill de att simuleringarna även görs i intilliggande områden utanför planområdet.

Ungefär det samma gäller bullerutredningen. Den ska vara mer omfattande innefatta mer och hantera ett större område. Med bifogad bullerutredning är Länsstyrelsen tveksamma till bostäder i två planerade kvarter och till den planerade skolverksamheten i två andra kvarter. I två planerade högdelar vill Länsstyrelsen inte se bostäder. Men några enkla meningar försvinner möjligheter.

Länsstyrelse pekar ut kvarter och högdelar i planen som de tycker är olämpliga på grund av trafikbuller.

När det gäller kulturmiljön så är de oroliga för hur de höga husen kommer att "möta" befintliga bevarade byggnader. Detta "måste" studeras vidare med utgångspunkten "att åstadkomma en harmonisk sammanhängande stadsdel". Vidare

Det är ganska tragiskt att Länsstyrelsens värn av kulturmiljön har reducerats till ett fokus på höga hus. Är de bara låga får de se ut, ursäkta uttrycket, hur fan som helst, t.ex. som Kommersen. Mig veterligen är Länsstyrelsen i och med sitt fokus på den sociala aspekten av Kommersen och kommentaren om privatisering av mark långt utanför sin vanliga comfort zone.

...och så fortsätter det.

Det blir tydligt att Länsstyrelsen skyddar det som redan ligger. Någon som helst tanke på att t.ex. Oscarsleden, sjöfarten eller Rosenlundsverket skulle vara med att kompromissa finns inte. Istället handlar det om att ge transportvägar fri lejd och att säkerställa intressenas möjlighet att bära farliga material och spy ut samma emissioner som idag. Något ge och ta är det inte frågan om utan det är klart att "sjöfartens framkomlighet inte ska inskränkas".

Det vill se fler och mer omfattande utredningar som går långt utanför den aktuella detaljplanen. De vill "att Staden i en utredning tar ett helhetsgrepp gällande all planerad bebyggelseutveckling längs hela leden mellan Jaegerdorffsmotet och Falutorget inklusive centrala delar". De vill se en samlad utredning om "kumulativa effekter" på Götaälvs vattenområde, dvs de vill se en konkret plan för hela centrala Göteborg innan de kan säga ja till denna plan.

Är man positivt lagd kan man hoppas deras hållning tvingar fram de övergripande strategier och konkreta stadsplaner som aldrig kommit efter Vision Älvstadens workshoppande. Är man mer realist ser man att detta kommer att leda till kraftiga fördröjningar av planarbetet. Det kan inte vara rimligt att Göteborg ska tvingas planera längs hela älven för att få igenom en plan vid Norra Masthugget.

Länsstyrelsen tjänstemän står tryggt bakom sina skrivpulpeter och behöver inte koppla sin meningsbyggnad till några sociala eller ekonomiska konsekvenser. Det är lätt att avkräva fler och mer omfattande utredningar när det är någon annan som drabbas och någon annan står för kostnaderna. Det blir också tydlig att det inte är länsstyrelsen som har ansvaret för bostadsförsörjningen. Det långa yttrandet avslutas med

Ska man säga något positivt om myndigheternas yttranden över Norra Masthugget så är det att försvarsmakten "har inget att erinra i rubricerat ärende". Gotta love that kanslisvenska.

RegionCity

För RegionCity kräver Länsstyrelsen precis som för Norra Masthugget fler och mer omfattande utredning och analyser, samt förstås utredningar av "kumulativa effekter". Men när det gäller påverkan på kulturmiljön har de även en tydlig åsikt om att exploateringsnivån ska sänkas:

Kulturmiljöbilagan gör bedömningen att planförslaget medför en påtaglig negativ påverkan på riksintresset och Länsstyrelsen stämmer in i detta. Bilagan är författad av en av Stadsbyggnadskontorets tjänstemän och en extern konsult. Efter en inledning och historisk bakgrund så bedöms RegionCity från tre platser: Drottningtorget, Vallgraven och Stora Hamnkanalen.

Titta igen, titta noga. RegionCity syns på montaget ovan. 

Drottningtorget med pressbyråkiosken beskrivs på följande sätt:

Så Länsstyrelsens bedömning baseras på en MKB-bilaga författat av två personer som snarare är intresserade av mytisk poesi på ranelidska än att förmedla ett relevant underlag om kulturmiljön. Att Länsstyrelsen baserar sin dom på detta subjektiva underlag måste ligga på berhörigt avstånd ifrån ett rättssäkert myndighetsutövande.

Uppenbart ser varken MKB-poeterna eller Länsstyrelsen nya byggnader som kvalitet och ett sätt att fortsätta historien. Det finns inget skrivet om att nya höga hus bidrar till ytterligare ett lager i stadens arkitektoniska bild som hjälper oss tolka hur järnvägsstationens funktion bidragit till stadens utveckling in i nutiden och bidrar till utvecklingen i framtiden. Status quo bias.

Att minskad koncentration av kontors- och bostadsytor dessutom leder till negativa konsekvenser för transporter, tillväxt, sysselsättning och därmed även skatteinkomster och stadens budget är inte heller något som Länsstyrelsen behöver bry sig om.

Skanstorget

Lamellförslag i programmet för Skanstorget.

Slutligen, ett program för byggande på Skanstorget har tagits fram, vilket föreslog 30 lägenheter i en lamell utmed Övre Husargatan. Skanstorget är en del av riksintresset för kulturmiljövård men trots detta landade Länsstyrelsen i att

Slutstrid

Så sammanfattat, i Norra Masthugget dränks projektet i krav på fler och mer omfattande utredningar, det samma gäller RegionCity och där måste dessutom byggnadsvolym tas bort och på Skanstorget är det inga problem så länge det är en liten lamell på 30 lägenheter. Hur Länsstyrelsens respons blir på det nya förslag på stadskvarter som är uppe i Fastighetsnämnden kan man bara ana...

Det nu föreslagna kvarteret på Skanstorget.

Det blir uppenbart hur Länsstyrelsens med hjälp av lagstiftning och otydligt formulerade riksintressen blir en effektiv bromskloss i Göteborgs planarbete. Komplexiteten i de centrala utvecklingsprojekten gör att Länsstyrelsen med tolkningsföreträdet alltid kan hitta något att anmärka på.

Spänningen mellan det kommunala självstyret med bl.a. bostadsförsörjningsansvar och statens ingripande i planerna som ska hantera detta ökar exponentiellt med kortare avstånd till Inom Vallgraven. Göteborgs Stad försöker få hjulen att rulla medan Länsstyrelsen sitter och slänger in käppar i dem. Det blir särskilt svårt att utveckla staden om befintlig nationell infrastruktur får diktera villkoren tillsammans med litterärt ambitiösa byggantikvarier.

Eftersom Länsstyrelsen har makten att stoppa planer arbetas deras invändningar in i planerna genom kapade höjder, sänkt exploateringsgrad och utebliven bebyggelse. Men det finns andra vägar. Linköping har tagit Länsstyrelsen agerande till ett överklagande hos Regeringen och fått rätt om att länsstyrelsen inte kan stoppa bebygglese utanför riksintresset. Hartman visade även i rapporten Riksintresset - i vems intresse? att några skyddszoner utanför riksintresset inte ska finnas.

Det är hög tid att Göteborgs och andra större kommuner går samman och pressar på för att få Länsstyrelsens agerande och lagstiftningen förändrad i grunden.

Landet byggdes utan "Riksintresssen" före 1987 utan att det inträffade katastrofer. Det är rimligen det tillstånd vi behöver gå tillbaka till. Det vi fått nu är ett länsstyrelse-styre, som uppenbart tillämpas slumpmässigt och utan ens basala kunskaper.

Yimby Göteborg om: göteborg, norra masthugget, masthuggskajen, skansktorget, regioncity, länsstyrelsen, riksintresse, kulturmiljövård

Bloggar om: göteborg, norra masthugget, masthuggskajen, skansktorget, regioncity, länsstyrelsen, riksintresse, kulturmiljövård

Torsdagskvällen den 8/9 var vi 12 personer som slöt upp vid Svingeln för årets första (!) stadsvandring. Med utgångspunkt i blogginlägget Det självklara stråket till Stampen, var tanken att vi skulle ta oss bort mot Avenyn. Det är kännbart vilket uppsving den här delen av staden fått de senaste åren, med nybyggen både längs Friggagatan och på den norra delen av Gårda. Det var många människor i rörelse, och Ölstugan Tullens uteservering är oftast fullbelagd en fin kväll som denna.

Samtidigt är Svingeln en otydlig plats som rumsligt ebbar ut i en vidsträckt trafikapparat; staden både börjar och tar slut på samma gång. Avståndet till Olskroken på andra sidan E6an känns påtagligt. Bortsett från uteserveringen finns det få anledningar att dröja kvar; det är en intensiv kollektivtrafiknod där de flesta är på väg någon annanstans. Varför tillvaratas inte dessa flöden bättre? Det som skulle kunna vara en triangulär liten piazza, med sittplatser för människor att uppehålla sig på, är istället en asfalterad parkeringsplats för knappt ett tiotal bilar.


Svingeln skulle kunna bli en betydligt trevligare plats att uppehålla sig på för dem som väntar på att ta sig därifrån ...



Skansen Lejonet: Så nära, men ändå så långt borta.



Friggagatan med de omdebatterade husen till höger.



Gasklockan inför den sista vilan.



"Jag får en känsla av Berlin här", utbrast en av vandringsdeltagarna när vi gick längs Friggagatan.



Variation av verksamheter.



Popplar kantar numera gatorna.



Ett pågående byggprojekt.





Funkishusen längs Friggagatan innan omdaningen.



Före- och efterbild. Källa: http://www.urb-i.com/en (klicka för större bild)



Odinsplatsen har blivit ett trivsamt stadsrum – och en riktig plats!


Vi slogs av hur bra Odinsplatsen blivit efter ombyggnaden. Det har skett ett oerhört lyft, vilket tydligt framgår om man jämför bilderna från vandringen med hur det såg ut tidigare. Här har Göteborg verkligen lyckats med att skapa en välbesökt oas, som välförtjänt nominerades till Yimbypriset 2016.

Posthusets tillbyggnad i fonden.





Hatten av för Odinsplatsen ...







En framtida koppling över till Gullbergsvass?





Från bensinstation ... (klicka för större bild)

... via gatukök till trivsam plats med uteservering. (klicka för större bild)



Ett flertal av de äldre husen har dock blivit ersatta genom åren. (klicka för större bild)




Sammantaget en positiv utveckling på senare år. (klicka för större bild)



Vandringen gick vidare längs Folkkungagatan.





Vi träffade av en händelse på Mikael, som varit med på många av våra tidigare stadsvandringar.







Fattighusån.



Hur kan kopplingen bli bättre till Skånegatan? Hur gör vi egentligen med Ullevi och den frikostiga trafikplaneringen?












En mindre trevlig del av staden.





Fasader i cortenstål.









Spara eller exploatera?



På andra sidan gatan håller byggnaden på att öppnas upp, vilket medför ett betydligt trevligare bottenplan än tidigare.



Ett märkligt hörne.



Det doftar troligtvis inte rosor här ...



Gediget







Detaljer



Det ser lovande ut, trots nivåskillnader.







Det fördes många livliga diskussioner om fult och snyggt, igenmurade bottenvåningar och fasadmaterial.







Den här underutnyttjade tomten är en viktig pusselbit ...



... i att stärka kopplingen till Vasagatan.









Hans Hedlund ritade även ett flertal kommunaltekniska anläggningar i staden, bland annat Göteborgs Elektricitetsverk – Elyseum – från 1907.



Jugenddetaljer.



Ett modernare tillskott.









Dags för en ny debatt om Heden?





Taklamakanöknen i miniatyr. Foto: Pär Johansson



En av Hedens alla parkeringar. Foto: Pär Johansson







"Evenemangsområdet". Foto: Pär Johansson



Det fördes många diskussioner om hur platsen skulle kunna förtätas.



Heden, en evig projektionsyta för göteborgarnas drömmar. I samband med de olika arkitektförslaget för några år sedan tog vi fram ett eget, Nya Heden. I förslaget lyfter vi fram rummet, och den norra delen bebyggs för att på så vis rama in platsen och förlänga stråket från Vasagatan. Heden blir en plats i staden snarare än en plats där staden tar slut.



Några av oss gick vidare till en av Avenyns uteserveringar.


Tack för en trevlig vandring!
 

Yimby Göteborg om: Yimby, Yimby Göteborg, Nya Heden, Heden, Stampen, Svingeln, Friggagatan, Odinsplatsen, Skånegatan

Bloggar om: Yimby, Yimby Göteborg, Nya Heden, Heden, Stampen, Svingeln, Friggagatan, Odinsplatsen, Skånegatan

Adrian Pihl Spahiu och Peter Nilsson som studerar vid Chalmers Arkitektur har gjort ett intressant arbete med en urban förtätning som kopplar ihop Kortedala och Bergsjön. Förslaget innefattar dessutom både en flytt av Ullevi(!) och Linbana. Vi har fått möjlighet att återpublicera förslaget och Adrian och Peter vill gärna ha konstruktiv återkoppling.

Projektplatsen – Mellan Bergsjön och Kortedala

Foto: Göteborgs stadsmuseum, 1965, Hpl Galileis gata. Bergsjöns kuperade terräng gjorde det svårt och dyrt att dra spårvägen som därför dröjde.

Kortedala och Bergsjön är två stadsdelar i nordöstra Göteborg som byggdes på 40-50 talet, respektive 60-70 talet. Projektplatsen ligger vid Gärdsås Torg, ett torg i Bergsjön som gränsar mot Kortedala.

Bergsjön är ett av 15 områden i Sverige som polisen bedömer som extra utsatta med utbredd organiserad kriminalitet. De insatser som sker i området bör ha det i åtanke och arbeta med en förbättring av situationen som målsättning.

Klicka för större.

Idag trafikeras området av 3 spårvagnslinjer som sprängts in i den kuperade och vildvuxna terrängen. I projektplatsens dalgång består markens översta lager av torv. I torven finns en liten damm som hanterar områdets dagvatten.

I söder ligger Gärdsåskulle med fridlysta fåglar och höga naturvärden.

Utbildning

Det finns idag sex skolor i Bergsjön och det bor 2024 barn i åldern 7-15 i området. Det bor fler barn i Östra Bergsjön än i Västra Bergsjön, och Östra Bergsjön har även fyra av de sex skolorna i Bergsjön. Kapaciteten bedöms idag som ansträngd. Det finns inga gymnasieskolor i området, och inte heller några vuxenskolor. Trots att det är ett av områdena i Göteborg med flest utlandsfödda så är närmsta SFI utbildning i en helt annan stadsdel (Angered). Till Gärdsåstorg flyttade 2007 Agnesbergsfolkhögskola som är särskilt inriktad på romska elever.

Bostäder

Endast ca 6 % av bostäderna i området är småhus, resterande bestånd är lägenheter. 82 % av bostäderna i området är hyresrätter. Andelen är högre (91%) i Östra Bergsjön än i Västra Bergsjön (74%). I Västra Bergsjön har det sedan 1970-talet byggts 12 nya bostäder, alla småhus. 72 % av bostäderna byggdes under 60-talet, 23 % under 70 talet. I Östra Bergsjön är 88 % av bostäderna byggda under 60-talet Bergsjön består totalt sett nästan uteslutande av miljonprogramsbebyggelse. Familjebostäder har en mycket stor andel av beståndet i Gärdsås och majoriteten är 2-3 rum och kök. Ungefär 8% är ettor och 10% fyror. Större lägenheter existerar inte trots att många familjer i området är stora.

Service och handel

I Bergsjön finns 3 torg, men sparsamma handelsmöjligheter. Rymdtorget har det största utbudet med en ICA Supermarket, ett apotek, och lite småbutiker. Närmsta Systembolag återfinns i Gamlestan. Inom projektplatsen ligger Gärdsåstorg som huserar en spårvagnshållplats, ett Lidl och några småbutiker. För handel utöver basvaror finns lite mer valmöjligheter i Kortedala, Gamlestan och Olskroken. Annars är det centrala Göteborg, Allum i Partille, Bäckebol eller Angered som gäller. Området har flera vårdcentraler och BVC bland annat en helt ny ritad av Gert Wingårdh på Rymdtorget. Närmsta närsjukhus ligger i Angered. Det finns flera ytor för utomhuslek och motion, en hall för bland annat brottning och en scoutstuga. Simhall saknas. Det går en extra busslinje i Bergsjön för att koppla ihop med spårvagnshållplatserna för de som inte orkar med terrängen.

Sektion A-A innan ombyggnation rakt genom tänkt plats för Ullevi 3.0 sett från norr med Kortedala i väster till Bergsjön i öster (klicka för större).

Koncept – En ny motor som driver stadsdelen

Arbete och nöje
För att förbättra de sociala och ekonomiska förutsättningarna i området byggs arbetsplatser som utnyttjar stadens nöjesliv.

Utbildning
Den nya bebyggelsen ska förbättra den existerande skolan såväl som bygga områdets första gymnasieskola.

Kommunikation
Ny kommunikation är en nödvändighet för de funktioner som byggs i området såväl som för de boendes möjligheter att röra på sig fritt.

Bra bostäder
Bra bostäder till rimliga priser. Fokus på kvalitéerna som gör att man lever bättre och inte på de som gynnar andra.

Bygga ihop staden
Gärdsåstorg med spårvagnshållplatsen blir startpunkt för bygget mot en bättre stadsdel med nya samarbeten och kommunikationer. Den nya bebyggelsen växer ut och länkar ihop Bergsjön med Kortedala.

Göra naturen tillgänglig
Starkare naturområden som är tillgängliga för alla. Grönskan kring nuvarande Galaxen växer ut i en anlagd park och vidare mot Gärdsåskullen. Den vildvuxna naturen jämnas ut och förfinas, planseparerade gång- och cykelbanor tas bort och ersätts med möten i samma nivå. Motionsspår och vandringsleder anläggs bland annat runt den nya Ullevisjön samt till toppen på kullen

Illustrationsritning. Klicka för större.

Ullevistaden - Göteborg nya destination

Arbete och nöje

Precis intill Gärdsåstorg ligger Ullevi 3.0. En stor arbetsgivare med många olika besökare med potential att öka det sociala utbytet mellan människor.

Flytt av Ullevi
En ny multiarena för 50 000 åskådare med tillhörande hotell blir den nya drivmotorn. En flytt av Ullevi från centrala Göteborg frigör även attraktiv mark som kan säljas för att finansiera bygget. Under ett evenemang sysselsätts 2 500 personer i direkt anslutning till arenan, ej medräknat restauranger, hotell, transport och liknande. Liknande satsningar på arenor i problemområden har gjorts med framgång i bl a Amsterdam och Paris.

Ekonomisk hållbarhet
De evenemang som hålls på Ullevi 3.0 skapar sysselsättning runt arenan som kommer kunna hålla öppet även när de inte är evenemang. Restauranger som annars inte hade kunna gå runt i området klarar sig tack vare de stora anstormningarna vid evenemang och kan berika området till vardags också.

Arrangemang året om
Diagrammet visar på säsongskänsligheten i dagens Ullevi utan tak jämfört med Friends Arena i Solna som har tak.

Utbildning

Gärdsås ges egen gymnasiumskola och snabba kommunikationer till skolor i Partille och Angered. Lokaler skapas för konferenser, föreningar och kvällskurser.

Grundskola
Mittemot arenan i direkt anslutning till Gärdsåstorg, Galaxen och den nya Ullevisjön med sin park skapas anpassade lokaler för skola årskurs 1-9. Skolan ersätter den befintliga skolan och byggnaden delas med verksamhetslokaler med fasad mot gågatan och Ullevi 3.0. Skolan kan eventuellt samarbeta med restauranger för luncher.

Gymnasieskola
Möjligheten finns för utbildningar med inriktning på event, idrott, ljud och bild. Dessa utbildningar kan integreras i arenan och dela lokaler då verksamheterna utförs under olika tider. En tydlig koppling skapas också till de evenemang som sker på arenan där elever till och med kan få praktisk utbildning. Det finns även potential för ett fotbollsgymnasium som skulle knyta an till Änglagårdsskolan som har klass 1-9 i Kviberg, strax söder om projektområdet.

Möteslokaler
De lokaler och verksamheter som skapas i området kan användas för att stärka stadsdelen under tider då inga evenemang sker. Föreningsmöten, syföreningar, kvällskurser och liknande.

Kommunikation

Gärdsåstorg förstärks som en knutpunkt i kollektivtrafiken med linbana som ansluter direkt till spårvägen. Ledorden är snabbhet och tillgänglighet.

Linbana
Ett kostnadseffektivt sätt att överbrygga terräng och vatten är att bygga ut kollektivtrafiken med en linbana. Marschhöjden på 50 till 70 meter.

Kapacitet
Varje gondol rymmer 25 personer och vid högtrafik kan en kapacitet på 22 000 resenärer i timmen uppnås. Hela resan är 12 km och tar 12 minuter.

Utbildning, service och handel
Linbanan ansluter till närsjukhus, gymnasium, simhall, köpcentrum, Ikea och vidare kommunikationer.

Parkering
Linbanans slutstationer erbjuder stora parkeringar med 5 000 platser som kan användas vid evenemang på Ullevi 3.0.

Elbuss
Ullevi 3.0s tak kan inklädda i solceller generera 25 TWh energi. Energin kan bland annat driva arenan, ge el till en ny busslinje längs med huvudstråken mot Gärdsåstorg där byte kan ske med spårvagn eller linbana för vidare resa.

Nya Gärdsåstorg
Linbanan, spårvagnen och huvudgatan möts vid Nya Gärdsårstorg. En rejäl plats för marknader, umgänge och flanering.

Sektion A-A efter ombyggnation rakt genom tänkt plats för Ullevi 3.0 sett från norr med Kortedala i väster till Bergsjön i öster.

Ullevistaden – Där vi vill bo!

Bra bostäder

Den gamla matargatan in i området som går mellan Kortedala och Bergsjön läggs om, och får en helt annan karaktär när den blir huvudgata i Ullevistaden.

Stadslik exploatering
Inom själva projektområdet som omfattar fas ett och två skapar vi centrumkärnan. Fas tre kompletterar medan fjärde fasen markerar entréportarna till området och skapar yttre samlingsplatser. Kvarteret i utsnitt A har ett nettoexploateringstal på 1,93. Hela det nya området med alla faser har 1,07.

Gator och stadskvarter
Bebyggelsen är samlad kring huvudgatan med slutna fasader och en rejäl förgård. Gatans bredd medgör framtida flexibilitet. På andra sidan öppnar fasaden upp sig mot en upphöjd innergård runt den nya sjön.

Kvalitetsprogram
För att säkerställa kvalitet, funktionalitet och trivsel har det satts en del grundkrav för byggnation i Ullevistaden.

Flexibel förgård
Skapar ett avstånd i form av en trädgård, uteservering, inbyggd verksamhet eller bostad. Bostad i bottenplan har färdigt golv minst 75cm över marknivå. Fungerar idag och i framtiden när centrum växer ut till området.

Ljusa och tysta innergårdar
Barn skall kunna springa fritt och möjlighet för avkoppling och fest. Cyklar, barnvagnar, rollatorer och soprum skall kunna nås i markplan.

Dubbelsidiga lägenheter
Alla har möjlighet till tystnad och är det blir varmt kan tvärdrag skapas.

Indraget övre våningsplan
Mer solljus ner på gård och gata, huset upplevs lägre och det skapas utrymme för sköna terrasser.

Bygga ihop staden

Området ansluter till befintlig bebyggelse där man bygger igen stora tomma ytor. Nya stråk gör områdena mer tillgängliga.

Huvudstråk
I fas ett och två byggs huvudgatan genom Ullevistaden upp. I fas tre och fyra stärks kopplingarna i öst-väst led och i fas fyra binds Ullevistaden, Kortedala och Bergsjön ihop.

Separat parkering
Egen bil är inget krav för att bo här och kostnaden för parkeringsplats kommer ska inte göra bostäderna dyrare, vilket annars ofta är fallet. Parkeringen kommer tillhandahållas av kommunen eller privata initiativ som gatu-, mark- och p-husparkering. Med en total exploatering (BOA) 357 360 kvadratmeter, parkeringsnorm 0,5 och lägenhetsstorlek på i snitt 70 kvadratmeter behövs totalt 2 552 parkeringsplatser.

Tillgänglig natur

Naturen tämjs, snyggas till och blir attraktiv för människor att trivas i. Idag otillgängliga platser görs tillgängliga.

Ullevisjön
Dagens sjö med dagvattenhantering blir central i den nya parken med möjligheter till avkoppling, motion och flanering. Även bad-, dusch- och tvättvatten leds separat till en slamavskiljare och värmen återvinns. Genom rening i vassbäddar leds vattnet från Ullevi 3.0 till sjön. Detta återanvänder mycket av värmeenergin som annars hade spolats ut, och bidrar samtidigt till en attraktivare miljö.

Gärdsåskullen
För att inte bara de entusiastiska bergsklättrarna och fågelskådarna skall få kullen för sig själva anläggs en intressant led med platser för fågelskådning. På toppen byggs en utsiktsplats med toppstuga med grill och övernattningsmöjligheter.

Galaxen
Djur i staden är ett uppskattat naturligt inslag. Som en del i slutfasen invigs en ny huvudbyggnad för Galaxen, en inomhuslokal med en publik del för att mötas under kalla och blöta tider. Den privata delen kommer ha inslag likt dagens Universeum med inriktning på annan exotisk natur än regnskog.

Terräng
Byggnaderna är placerade för att ta upp och jämna ut den kuperade terrängen med minimal markpåverkan. Tunnlar tas bort och passager sker i samma plan, vilket medger en jämnare marknivå.

Sektion B-B efter ombyggnation sett från norr rakt genom den tilltänka Ullevisjön från Kortedala i Väst till Bergsjön i Öst.

Yimby Göteborg om: göteborg, kortedala, bergsjön, förtätning, boulevardisering, chalmers, arkitektur

Bloggar om: göteborg, kortedala, bergsjön, förtätning, boulevardisering, chalmers, arkitektur