Yimby har just skickat in ett yttrande över Fördjupad översiktsplan för Mölndalsåns dalgång. Yttrandet är ett resultat av diskussionerna på forumet. Planen är ett samarbete mellan Göteborg och Mölndal och den försöker ta ett helhetsgrepp om Mölndalsåns dalgång. Det finns goda intentioner men också många saker som skulle kunna göras betydligt bättre. Du kan stödja vårt yttrande genom att använda formuläret på Stadsbyggnadskontorets hemsida eller genom att maila sbk@sbk.goteborg.se. Senast i morgon torsdag den 27 februari!

Du kan t.ex. skriva

Yttrandet som måste bifogas som pdf finns att ladda ner här.

För den som vill bekanta sig mer med den norra delen av planområdet så finns här rapporten från vår stadsvandring kring Mölndalsvägen. Yttrandet följer i sin helhet. Översiktskartorna i den avslutande bilagan är bifogade är en del av det inskickade yttrandet. Övriga bilder är endast bifogade till detta inlägg:

Yttrande

Allmänt

Yimby Göteborg ser mycket positivt på en förtätning i Mölndalsåns dalgång och att området nu får en uppdaterad fördjupad översiktplan. Samarbetet mellan Göteborgs och Mölndals kommuner är nödvändigt för att längs dalgången kunna knyta ihop dels de båda städerna och dels dalgångens båda sidor på ett bättre sätt. Planförslaget innehåller många bra intentioner och många av de övergripande inriktningarna är rimliga. Vi konstaterar också att planen innehåller många vackra ord som bara är att hålla med om, men samtidigt är det inte mycket som är konkret eller bindande och planen skiljer sig inte särskilt mycket från tidigare planer i området. En ökad tydlighet vore önskvärd. Det finns också sådant i planen som skulle kunna förbättras vilket vi redovisar i det följande.  

Blandsstad vs bostadsområden och centrum

Det är glädjande att planen för Göteborgsdelen omfamnat blandstadtänket, men samtidigt verkar Mölndal stå kvar i gamla fotspår. Mölndal skiljer fortfarande mellan verksamhetsområden och bostadsområden och det är bara i den så kallade "innerstaden" och i Forsåkersområdet som Mölndal förordar blandad bebyggelse. Också centrumtänket lever kvar och levande stråk är ännu inte Mölndals linje. Det är av vikt att Mölndals del blir mer samstämmig med Göteborgsdelen i blandstadstänket om kopplingen mellan kommunerna ska kunna stärkas på ett hållbart sätt.

Mölndal bygger ett 150 m brett bostadskomplex med endast en liten förskrämd verksamhetslokal i ett hörn.

Planen anger att "Utmed huvudgator ska bottenvåningarna rymma handel, service, kultur eller andra verksamheter som ska vända sig mot gatan. Byggnader längs huvudgator ska stå i fastighetsgräns mot gatan. Alternativt ska kvartersmark mellan fastighetsgräns och byggnad vara tillgänglig för allmänheten." Detta borde inte bara gälla huvudgator utan vara utgångspunkten för alla gator i området. Även verksamhetslokaler i B-, C- och till och med D-lägen är viktiga för blandstaden. Inte minst för att skapa liv och trygghet.

Gatunätet borde utgå från gångtrafikanternas behov

Det skrivs mycket om stadsmässighet och att främja gående och cyklister. Ändå nöjer sig planen med att behandla de större gatorna och börjar med att prioritera järnvägen, motorvägen och gator för biltrafik. Att planeringen fortfarande har ett storskaligt bilorienterat perspektiv framgår till exempel på sidan 10: Föreslagen markanvändning Mölndal: "Infrastrukturen utvecklas framför allt genom utbyggnad av järnvägen, med förbättrade trafikplatser på motorvägen och genom en utökad kollektivtrafik." Gång- och cykelinfrastrukturen nämns först i sidans sista stycke. 

Vi hade gärna sett att ordningen vänts genom att börja med att planera en finmaskig gatustruktur för gångtrafikanter (framtagen genom en systematisk analys t.ex. med spacesyntax-analyser). Först skulle ett idealt gatunät kunna tas fram för att sedan närma sig hur ett praktiskt gatunät baserat utifrån befintlig struktur kan se ut även för cykeltrafik, kollektivtrafik och biltrafik. 

I området har de nord-sydliga stråken störst potential för stadsliv. I planen nämns bara Mölndalsvägen/Göteborgsvägen och huvudstråket på östra sidan av dalen. Det finns fler nord-sydliga gator och ännu fler behövs. De största förutsättningarna för intimare urbana stråk med byggnader och verksamheter på båda sidorna finns på mindre gator som behövs för att hålla gatunätet finmaskigt. På sidan 6 står att "Lokalgators trottoarer och cykelbanor breddas och förbättras." Det är tveksamt att lokalgator i staden skall behöva ha separat cykelbana.

Frågan är om inte lokalgatorna har minst lika stor potential för att bli uppskattade urbana stråk....

...som Mönlndalsvägen.

Planerna för nya förbindelser över transportkorridoren är bra. Risken med att långa gång- och cykelbroar blir otrygga och enformiga kan minska om de utförs för blandtrafik där det fungerar. De skulle också kunna breddas och fungera som ekodukter på lämpliga ställen. Området där motorvägen korsar järnvägen vid Lackarebäcksmotet är strategiskt för passager över transportkorridoren eftersom den här är som smalast. 

Söder om Mölndals bro finns det ingen förbindelse över E6 för biltrafik förrän vid Pepparedsmotet strax norr om Kållered. Rävekärr är därför idag en isolerad enklav. En bro mot Åbro skulle minska isoleringen. GC-bron mellan Krokslätt och Flöjelbergsgatan gör en knix, antagligen för att rampen läggs längs motorvägen. Det vore bättre att leda den rakt österut då det blir genare och det lämnas plats för lokalgata längs motorvägen. 

Planerna för nya förbindelser över transportkorridoren är bra (t.ex. från ICA Maxi till Kallebäck).

Göteborgsvägen / Mölndalsvägens nya utformning

E6 gick länge längs Göteborgsvägen / Mölndalsvägen och det har styrt dess utformning. Nu är målet att göra gatan till ett stadsmässigt stråk. Planen rekommenderar att Göteborgsvägen / Mölndalsvägen förbättras som stadsgata med planteringar och cykelbanor. Städerna har enats om en gemensam gatusektion. Det finns egentligen ingen stor poäng med samma gatusektion hela vägen mellan Korsvägen och Åbro. Det viktiga är istället att stråket är kontinuerligt och lätt att följa. Gående och cyklister skall inte ledas i krokar runt lastzoner, rondeller och utskjutande hus, samtidigt som bilvägen är spikrak. Den ganska nyligen genomförda trafikseparerade ombyggnaden av Mölndals bro är problematisk i det avseendet.

Den sektion som städerna arbetar efter har två bilkörfält i var riktning. Trafikmängden på göteborgssidan är 10000-14000 fordon per dygn, vilket motsvarar trafikmängden på Linnégatan med sina enkla bilkörfält i var riktning. Behovet av totalt fyra körfält kan därmed ifrågasättas. Då gatan inte längre har funktionen av trafikled utan skall bli stadsgata, saknas behov av gatans norrgående körfält på ställen där de ligger mellan spårvägsspår och å, då det inte finns några målpunkter där. Trafiken där skulle kunna flyttas över till Ågatan-Grafiska vägen på åns östra sida och bidra till stadslivet längs dessa gator. Området som frigörs kan bli utvidgad parkmark och parkstråk utmed ån. Hastigheten bör sänkas och redan nu borde utformningen anpassas för att uppmana till låga hastigheter (30-50 km/h).

Planens föreslagna sektion utmed Mölndalsvägen/Göteborgsvägen med separat gångväg utmed Mölndalsån. (Klicka för större.)

Ett annat arv från trafikledstiden är att många av tvärgatorna är avbrutna och inte ansluter till stråket. Även om det kanske inte är önskvärt att alla bildar korsningar över spårvagnsspåren, så bör tvärgatorna anslutas för högersvängande trafik. Detta nämns inte i planen vilket är märkligt eftersom planen samtidigt beklagar den mycket mer marginella gatuavstängning som skett på grund av trängselskattezonen: "Gatunätet kan ha en integrerande verkan då återvändsgator, som kan medföra vi-och-domkänsla är sällsynta. Vissa gator har dock stängts av för genomfartstrafik för att tvinga fram passage genom trängselskattens betalstationer. Detta är negativt för den småskaliga integrationen och för gatulivet."

Trängselskattens avstängningar ses som ett problem...

...men inte att Krokslättsgatan möter Mölndalsvägen i ett plank?

I dess nuvarande utförande utgör även Mölndalsvägen/Göteborgsvägen en barriär. Det saknas i princip passager över spårvagnspåren mellan hållplatser. Hög hastighet på spårvägen i markplan och de gåendes säkerhet står i konflikt med önskan om en stadsmässig gata. Denna konflikt nämns inte i planen. Det finns troligen i nuläget liten anledning att prioritera ned spårvägen, men när gatan blir mer levande och befolkad finns skäl att ompröva detta till förmån för gång- och cykeltrafikanters behov av att korsa gatan och spåren.

Samrådshandlingen för FÖPen är motsägelsefull angående planer för spårvagnshållplats vid Baazgatan: Kartan på sidan 23 visar en hållplats där, men den saknas på kartan på sidan 57.

Hushöjder och täthet

Höga hus föreslås mot E6, men ej mot Mölndalsvägen/Göteborgsvägen. Planen skriver att "Utefter E6 kan höghus vara ett intressant stadsbyggnadselement samtidigt som ett gott annonsläge erbjuds." Höga hus ses i planen enbart som reklampelare och skulpturer längs E6 och inte för dess bidrag till täthet, bostäder och stadslivet. Planen skriver också att "Utefter Mölndalsvägen/Göteborgsvägen föreslås en relativt jämn bebyggelse på 5-8 våningar." Det finns ingen motivering till den föreslagna höjden. Generellt bör bebyggelsehöjd släppas friare eftersom högre höjd ger fler bostäder och ökat kundunderlag för den lokala servicen och handeln. Utmed den breda Mölndalsvägen/Göteborgsvägen borde högre byggnader vara oproblematiskt och till och med önskvärt i kollektivtrafiknära lägen vid hållplatserna.

Högre bebyggelse ses bara som intressant stadsbyggnadselement och annonsläge sett från motorvägen.

Det är av yttersta vikt att planen på ett mer omfattande sätt behandlar täthet och de effekter det har på kundunderlag för verksamheter. Speciellt som Göteborgs trafikstrategi talar om tillgång genom närhet. Ett rimligt förfaringssätt vore därför att utgå från att alla gator och kvarter ska ha lokaler för service, handel och föreningsliv och sedan utifrån detta uppskatta vilken befolkningstät som behövs för att stödja denna service, verksamheter och föreningsliv. 

Cykel och snabbcykelbana

Den fördjupade översiktsplanen innehåller en snabbcykelbana på Mölndalsvägens östra sida. Frågan är hur stort behovet är av denna cykelled. Det går redan idag relativt snabbt att cykla längs Mölndalsvägen men det är monotont och störande med korsningarna. Då korsningarna blir kvar så är det svårt att se poängen. Det kan diskuteras om snabbcykelbanor är en bra prioritering då ett finmaskigt och gent gatunät är viktigare för cyklister än ett fåtal stora stråk enligt motorvägstänkande. Dessutom riskerar snabbcykelbanan att bli en barriär för gående och motverka ambitionen att göra gatan stadsmässig. En placering av snabbcykelbanan längs järnvägen skulle i det avseendet kunna vara lämpligare.

Boråsbanans banvall nämns inte i planen. När ny järnväg byggs österut blir den tillgänglig. Det kan bitvis finnas anledning att riva banvallen för att binda ihop områden som skurits av och ge möjlighet till bebyggelse. Annars vore det logiskt att använda banvallen som cykelbana. Det skulle bli en bra väg med låg lutning mot Göteborg från Mölnlycke och östra Mölndal.

Transportkorridoren ska inte bara dikteras av Trafikverket

Mycket av planeringen dikteras av att Trafikverket planerar för fyra alternativt sex järnvägsspår och kräver utrymme för sex spår och en breddning av motorvägen för busskörfält. Planen bygger samtidigt på att biltrafiken inte skall öka i enlighet med de regionala målen vilket är rimligt. Men oaktat syn på trafikmängderna i framtiden och hur hållbara de är, utgör passagen av E6 genom Gårda ett nålsöga som är svårt och dyrt att bredda. Det är därför oansvarigt att öka kapaciteten på motorvägen inom planområdet utan att beakta situationen i Gårda. Marieholmstunneln kommer öka kapaciteten över älven, så alltmer av trängseln kan förväntas i Gårda. Generellt är det nyktert att planen utgår från järnväg och motorväg i marknivå och inte framlägger spekulativa idéer om dyra nedsänkningar eller tunnlar. Möjligheten till överdäckning genom Mölndals centrum som nämns som snabbast är den överdäckning som är mest realistisk.

Vid Mölndals C är transportkorridoren hela 142 m och det finns planer på att riva hus så den blir 161 m bred.

En skillnad i synen på silning mellan städerna å ena sidan och Trafikverket å andra är tydlig. Planen skriver på Sidan 49: "Utrymme för utveckling av befintliga trafikplatser och eventuella nya av­ och påfartsramper bör reserveras för att utöka tillgängligheten för biltrafik med mål i området. Detta samverkar även med städernas ambitioner att avlasta Mölndalsvägen/Göteborgsvägen så att stadsmiljön kan utvecklas och kollektivtrafiken prioriteras." Jämför med Trafikverkets underlagsrapport, sidan 20: "Bygg ut gatunätet så att gång- och cykelförflyttningar underlättas - tillgänglighet med kollektiva färdmedel förbättras – och utnyttjande av E6 för lokala bilförflyttningar undviks." och sidan 21: "När bilen används skall förflyttningen kunna utföras på de lokala huvudgatorna utan att utnyttja väg E6 som är till för mer långväga resenärer." Städerna och Trafikverket behöver omgående reda ut vilken strategi som ska gälla.

I planen överlåts utformningen av transportkorridoren helt till Trafikverket. Men dess gestaltning är viktig inte bara för bilister och tågpassagerare på genomresa utan även för dem som korsar dalen på något sätt, så kommunerna borde vara med mer och ha synpunkter. Det kan handla om planteringar, buskar och träd, skulpturer, utseende på broar, eller att framhäva detaljer i landskapet som bergssidorna, andra naturkvaliteter och framträdande byggnader. En fråga är om transportkorridoren skall ses som ett slags kvarter och inramas av gator på ömse sidor, eller om den skall inramas av byggnader som kan skydda mot till exempel buller, samtidigt som de blir en fysisk och visuell barriär mellan stadssidan och transportområdet, på gott och ont. Byggnader som bullerskydd nämns i planen, men ingen utförligare diskussion förs i frågan.

Götalandsbanans avstickare på bro över några av spåren och E6 leder till att den går på en lång och hög ramp (ca 10m) förbi Kallebäck. Det blir en rejäl barriär i det område där en ny gång- och cykelförbindelse mot ICA Maxi planeras. Ett alternativ med mindre barriäreffekt vore att ha Götalandsbanans spår längst österut så att de enbart behöver passera E6. E6 kan gå över spåret likt i Lackarebäck, med betydligt brantare och därmed kortare ramper än vad tåg klarar. Sammantaget blir barriäreffekten påtagligt mindre i höjd.

Mölndalsån som promenadväg och naturmiljön

Ganska mycket utrymme ges i planen åt idéer om att göra området längs Mölndalsån – som tidigare var en farled för pråmar till industrierna – till ett grönt stråk med promenadvägar. Många av miljöerna är väldigt nedgångna, otillgängliga och ogästvänliga. Det kommer kräva omfattande upprustning längs med Mölndalsån om några flanörer ska lockas till promenad där, men det är bra en tanke.

Det är en utmaning att göra trafikplatsdominerade miljöer som denna till en attraktiv promenadväg.

Även andra användningssätt för ån borde lyftas fram. Broar bör byggas så höga att det går att paddla under och köra båtar av Paddan-typ. De bör vara så breda att djurs rörelser längs strandlinjen inte hindras. Kanske finns det platser där husbåtar kan vara lämpliga? Bad i ån är idag förbjudet. Det borde finnas en ambition i planen att kunna tillåta bad i framtiden. Vid Krokslätt går ån genom en kulvert. Det saknas särskilda skäl för dess existens och på sikt borde den tas bort.

Naturmiljön omnämns som hastigast med fokus på fisk i avsnittet Vatten på sidan 70. Miljön vid ån borde kunna berikas med mer äldre död ved. Vissa områden längs ån som tidigare varit sankmarker kunde återfå denna funktion. Planområdet sägs sakna naturvärden utöver Mölndalsån. Det borde dock finnas ambitioner om stadsmässiga spridningskorridorer för djur och växter genom gatuträd, gröna innergårdar och mikroparker. Även en ekodukt över transportkorridoren mellan dalens två sidor skulle stödja naturmiljön. 

Liseberg behöver öppnas upp

Liseberg är en stor barriär som planerar för ytterligare expansion. Det hade varit värdefullt att öppna området för genomgång och genompaddling. Kanske kan det byggas blandstad som kombinerar åkattraktioner med kontor och bostäder i höjdled. Bilparkeringen söder om Liseberg skapar ett stadsmässigt hål längs Mölndalsvägens östra sida. Lämpligen avstyckas tomter för att bygga hus utmed Mölndalsvägen medan bilparkering och Lisebergs expansion sker bakom dessa speciellt nu som Liseberg förvärvat f.d. Saabs växellådsfabrik på östra sidan av Mölndalsån.

Otydligt om östra stråket

Ett genomgående stråk kommer att skapas även öster om E6 då den saknade länken mellan Kallebäck och Lackarebäck avses kompletteras. Det är mycket bra. Några mer utvecklade tankar kring utformningen av detta stråk från St Sigfridsgatan till Rävekärr saknas dock. Det vore högst önskvärt med idéer om detta stråks karaktär, ambitioner för gestaltning med mera. Hur utformas den nya delen mellan Kallebäck och Lackarebäck så att den känns trygg när det antagligen saknas utrymme för hus och där intrycket från motorväg och järnväg är dominerande? 

Miljö

Några detaljkommentarer på påståenden relaterat till miljön: 
s. 81 "Tågtrafiken och banvallen är i ett större perspektiv bra för miljön." Nej, tågtrafiken är bara mindre dålig för miljön än biltrafik. Tillgång genom närhet där resan görs med gångtrafik eller cykeltrafik eller resan som inte behöver göras är vad som i ett större perspektiv är bra för miljön.
s. 83 Det står att miljökvalitetsmålet "Ingen övergödning" har "Ingen relevans" för denna plan. Det är fel då NOx från fordonstrafiken bidrar till övergödning.
s. 85 "Trafik, klimatgaser och hälsa" I detta stycke bör trafik ersättas med biltrafik. Styckets sista mening har mer bäring på trängsel än på styckets rubrik. 

Bilparkeringen ska betalas av användarna

På sidan 6 står: "Kantstensparkering tillåts för besökare till bostäder och verksamheter, men all övrig parkering ska ske på kvartersmark. Markparkering ska undvikas till förmån för bebyggelse och grönytor." Det betyder att bilparkering främst ska lokaliseras till parkeringshus eller garage under mark. Det borde framgå tydligt att dessa bilparkeringsplatser skall finansieras av brukarna och inte belasta byggprojekten och lägenhetsinnehavarna. Sidan 86: "Dock kommer infiltrationsmöjligheterna inte öka nämnvärt eftersom de flesta kvarter kommer att ha parkering under mark." Detta är andra ord än tidigare i programmet, där vikten av att biltrafiken inte ökar betonas och att detta skall ske genom att antalet parkeringsplatser begränsas. Och, även om mycket parkering byggs, är kanske parkeringshus bättre än garage under mark med tanke på översvämningsrisken i området.

Bilagor: Översiktskartor

Vi bifogar fem översiktskartor som visar hur vi gärna ser att strukturen utvecklas. Som underlag till kartorna har använts den primärkarta som finns på samrådshandlingens omslag.

Befintlig struktur:
Gult – befintlig gata (prickad är ny gata enligt förslag i den Fördjupade Översiktplanen)
Orange – befintlig bilfri men cykelbar gata
Brun – befintlig bilfri ej cykelbar gata
Svart – motorväg enligt planer/förslag

Vårt förslag till utvecklad struktur:
Turkos – ny gata
Röd – ny bilfri gata/gång- och cykelväg
Grön – stig/promenadväg på naturmark
Lila – nya hus
Grönskuggad yta – del av gata som blir park/naturmark

YimbyGBG om: yttrande, föp, stadsplanering, Göteborg, Mölndal, Möndalsån, Mölndalsvägen, Göteborgsvägen, Kallebäck, Krokslätt

Bloggar om: yttrande, föp, stadsplanering, Göteborg, Mölndal, Möndalsån, Mölndalsvägen, Göteborgsvägen, Kallebäck, Krokslätt

Göteborgs Stad har stora allmännyttiga bostadsbolag, som inte bygger nya bostäder, för att de skall bygga nya hyreslägenheter, så kommer det att krävas att Göteborg Stad startar allmännyttiga nybyggnadsbolag.

Det verkar som Göteborgs Stad verkat beslutat sig för att de tre stora allmännyttiga bostadsbolagen Poseidon, Familjebostäder och Bostadsbolaget inom Framtidenkoncernen skall sluta bygga nya bostäder. Ett förmodligen vettigt beslut, då de under de senaste åren, ändå inte sett till att det byggts nya hyreslägenheter i någon större omfattning. Dessutom har dessa bolag stora underhållsbehov under kommande decennier och det är kanske bäst att låta dem prioritera detta.

Men nu råder det ju en minst sagt skriande brist på just hyreslägenheter i Göteborgsregionen och vem skall bygga dessa? De befintliga privata hyresvärdarna är tämligen ointresserade att bygga nytt.

De stora byggjättarna bygger hellre bostadsrätter. De två kommunala förvaltningarna Stadsbyggnadskontoret och Fastighetskontoret är trögarbetade kolosser, som om de nu får fram något som kan leda till nya hyreslägenheter, så är dessa planer urvattnade och bara leder till att bra byggbar mark, ändå bara blir bebyggd av glesa hyreshus med hyror som bara välbärgade personer har råd med. Ändå strävar Göteborgs Stads mot att det skall byggas mycket och framför allt i närheten av befintlig infrastruktur.

Göteborgs Stad behöver nya instrument för att se till att byggandet av hyreslägenheter ökar. Jag tror att det krävs att kommunen ser till att det också görs. Jag tror inte att någon av de befintliga kommunala organisationerna kan se till att det görs billigt, snabbt eller lyckat. Jag anser att det måste till något nytt för att bäst kunna förvalta de gemensamma medlen på bästa sätt.

Jag föreslår att Göteborgs Stad inrättar inte bara ett nybyggnadsinriktat allmännyttigt bostadsbolag utan tre stycken. Var ett och ett av dessa har sin egen inriktning. Att det är mer än ett är att jag misstänker att ett stort kommunalt projekt bara riskerar att stupa på sin egen byråkrati redan i uppstarten. Det är bättre med flera mindre organisationer som sen kan växa organiskt om de är lyckade. Att ha tre stycken gör att det sämsta kan läggas ner om det fallerar utan att det blir ett totalt fiasko.

De tre förslagen är som följer:

AB Kvartershem

Det nya kommunala bolaget som faktiskt är inriktad på nyproduktion. Bygger hus som folk vill bo i. Bygger nytt i gamla områden, för att bygga blandstad. Ett bolag som är stort nog att ha produktion i egen regi. Egen produktion för att kunna utmana byggbranscholigopolen. Huvudsaklig inriktning är slutna kvarter. Håller mest till i mellanstaden och ytterområdena. Kan byta byggda hus mot outnyttjad mark som den övriga allmännyttan sitter på. Är inte främmande för att ibland sälja sina hus till bostadsrättsföreningar, för att sprida upplåtelseformerna i förorten.

Smuttbostäder i Göteborg AB

Det kommunala bolaget som planerar, ritar och ser till att det byggs bostäder på alla de små bitar mark som blivit över, även kallade smuttar. Bolaget som bygger på mark som är nära trafik och som är störd av den. Bolaget bebygger även mark som är bergig, öde parkeringsplatser, gräsytor som bara glädjer de lokala gnagarna och andra impediment. Bolaget som köper in markplättar av olika ägare för att få ihop mark till ett litet flerbostadshus. Ett bolag som kan klämma in och maximalt utnyttja markytor som inte är kvadratiska. Triangulära hus eller en krökt långsmal byggnad mellan ett spårvagnsspår och en genomfartsgata är ett exempel på projekt för Smuttbostäder. Ett bolag som mestadels ägnar sig åt små projekt, där även mindre byggfirmor kan konkurrera med anbud. Mycket av det som byggs är små lägenheter för de som inte har ekonomiska möjligheter och de som inte har lust att bli bilägare. Smuttbostäder bygger för kategorier som har det svårt på bostadsmarknaden, exempelvis studenter och ungdomar. Smuttbostäder bygger ettor och tvåor som passar den som inte har råd med mer. Smuttbostäder förvaltar bara långsiktigt de fastigheter som passar in. De som bättre passar att förvaltas av andra, överförs dit.

Stiftelsen Nära, Integrerat & Modernt Byggande (förkortat NIM-bygg)

Jag har här valt stiftelseformen för att kunna vara lite mindre styrd av politiker. Kommunala bolags styrelser består ju mest av politiker, som ofta tar väljarhänsyn. En stiftelse kan, om den planeras rätt från början bli mer självständig och kan ta modiga beslut.

NIM-bygg är den uthålliga och modiga kommunala bostadsstiftelsen, som inte räds utdragna processer för att bygga på mark tätt intill befintlig bebyggelse. Stiftelsen är inte främmande för att bygga hyreshus i villaområden. Det är en bostadsstiftelse som förtätar och förskönar och därmed blandar och ger till alla. NIM-bygg kan och vågar, bygga högt för att få ihop ekonomin. NIM-bygg är inte heller främmande för att sälja det till sist byggklara projektet till högstbjudande, dock med färdigställandegaranti. Har ingen egen byggverksamhet, men det som byggs av stiftelsen, läggs ut på i förväg upphandlade byggföretag. Förvaltar inte långsiktigt utan tanken är att egna fastigheter skall överföras till övrig allmännytta eller sälja

YimbyGBG om: nybyggnadsbolag, Kvartershem, NIM-bygg, Smuttbostäder, smutt, allmännytta, Göteborg, Framtiden

Bloggar om: nybyggnadsbolag, Kvartershem, NIM-bygg, Smuttbostäder, smutt, allmännytta, Göteborg, Framtiden

Göteborgs Stad har stora allmännyttiga bostadsbolag, som inte bygger nya bostäder, för att de skall bygga nya hyreslägenheter, så kommer det att krävas att Göteborg Stad startar allmännyttiga nybyggnadsbolag.

Det verkar som Göteborgs Stad verkat beslutat sig för att de tre stora allmännyttiga bostadsbolagen Poseidon, Familjebostäder och Bostadsbolaget inom Framtidenkoncernen skall sluta bygga nya bostäder. Ett förmodligen vettigt beslut, då de under de senaste åren, ändå inte sett till att det byggts nya hyreslägenheter i någon större omfattning. Dessutom har dessa bolag stora underhållsbehov under kommande decennier och det är kanske bäst att låta dem prioritera detta.

Men nu råder det ju en minst sagt skriande brist på just hyreslägenheter i Göteborgsregionen och vem skall bygga dessa? De befintliga privata hyresvärdarna är tämligen ointresserade att bygga nytt.

De stora byggjättarna bygger hellre bostadsrätter. De två kommunala förvaltningarna Stadsbyggnadskontoret och Fastighetskontoret är trögarbetade kolosser, som om de nu får fram något som kan leda till nya hyreslägenheter, så är dessa planer urvattnade och bara leder till att bra byggbar mark, ändå bara blir bebyggd av glesa hyreshus med hyror som bara välbärgade personer har råd med. Ändå strävar Göteborgs Stads mot att det skall byggas mycket och framför allt i närheten av befintlig infrastruktur.

Göteborgs Stad behöver nya instrument för att se till att byggandet av hyreslägenheter ökar. Jag tror att det krävs att kommunen ser till att det också görs. Jag tror inte att någon av de befintliga kommunala organisationerna kan se till att det görs billigt, snabbt eller lyckat. Jag anser att det måste till något nytt för att bäst kunna förvalta de gemensamma medlen på bästa sätt.

Jag föreslår att Göteborgs Stad inrättar inte bara ett nybyggnadsinriktat allmännyttigt bostadsbolag utan tre stycken. Var ett och ett av dessa har sin egen inriktning. Att det är mer än ett är att jag misstänker att ett stort kommunalt projekt bara riskerar att stupa på sin egen byråkrati redan i uppstarten. Det är bättre med flera mindre organisationer som sen kan växa organiskt om de är lyckade. Att ha tre stycken gör att det sämsta kan läggas ner om det fallerar utan att det blir ett totalt fiasko.

De tre förslagen är som följer:

AB Kvartershem

Det nya kommunala bolaget som faktiskt är inriktad på nyproduktion. Bygger hus som folk vill bo i. Bygger nytt i gamla områden, för att bygga blandstad. Ett bolag som är stort nog att ha produktion i egen regi. Egen produktion för att kunna utmana byggbranscholigopolen. Huvudsaklig inriktning är slutna kvarter. Håller mest till i mellanstaden och ytterområdena. Kan byta byggda hus mot outnyttjad mark som den övriga allmännyttan sitter på. Är inte främmande för att ibland sälja sina hus till bostadsrättsföreningar, för att sprida upplåtelseformerna i förorten.

Smuttbostäder i Göteborg AB

Det kommunala bolaget som planerar, ritar och ser till att det byggs bostäder på alla de små bitar mark som blivit över, även kallade smuttar. Bolaget som bygger på mark som är nära trafik och som är störd av den. Bolaget bebygger även mark som är bergig, öde parkeringsplatser, gräsytor som bara glädjer de lokala gnagarna och andra impediment. Bolaget som köper in markplättar av olika ägare för att få ihop mark till ett litet flerbostadshus. Ett bolag som kan klämma in och maximalt utnyttja markytor som inte är kvadratiska. Triangulära hus eller en krökt långsmal byggnad mellan ett spårvagnsspår och en genomfartsgata är ett exempel på projekt för Smuttbostäder. Ett bolag som mestadels ägnar sig åt små projekt, där även mindre byggfirmor kan konkurrera med anbud. Mycket av det som byggs är små lägenheter för de som inte har ekonomiska möjligheter och de som inte har lust att bli bilägare. Smuttbostäder bygger för kategorier som har det svårt på bostadsmarknaden, exempelvis studenter och ungdomar. Smuttbostäder bygger ettor och tvåor som passar den som inte har råd med mer. Smuttbostäder förvaltar bara långsiktigt de fastigheter som passar in. De som bättre passar att förvaltas av andra, överförs dit.

Stiftelsen Nära, Integrerat & Modernt Byggande (förkortat NIM-bygg)

Jag har här valt stiftelseformen för att kunna vara lite mindre styrd av politiker. Kommunala bolags styrelser består ju mest av politiker, som ofta tar väljarhänsyn. En stiftelse kan, om den planeras rätt från början bli mer självständig och kan ta modiga beslut.

NIM-bygg är den uthålliga och modiga kommunala bostadsstiftelsen, som inte räds utdragna processer för att bygga på mark tätt intill befintlig bebyggelse. Stiftelsen är inte främmande för att bygga hyreshus i villaområden. Det är en bostadsstiftelse som förtätar och förskönar och därmed blandar och ger till alla. NIM-bygg kan och vågar, bygga högt för att få ihop ekonomin. NIM-bygg är inte heller främmande för att sälja det till sist byggklara projektet till högstbjudande, dock med färdigställandegaranti. Har ingen egen byggverksamhet, men det som byggs av stiftelsen, läggs ut på i förväg upphandlade byggföretag. Förvaltar inte långsiktigt utan tanken är att egna fastigheter skall överföras till övrig allmännytta eller säljas.

YimbyGBG om: nybyggnadsbolag, Kvartershem, NIM-bygg, Smuttbostäder, smutt, allmännytta, Göteborg, Framtiden

Bloggar om: nybyggnadsbolag, Kvartershem, NIM-bygg, Smuttbostäder, smutt, allmännytta, Göteborg, Framtiden

Vi fick möjligheten att för ett år sedan, i mars 2013, via Yimby Göteborg presentera vår idé för att bebygga parkeringsplatsen Skanstorget. P-platsen har i över 50 år varit ett tomrum mellan Haga och Linné. Vår vision var att bygga ett levande blandstadskvarter och skapa en ny målpunkt i staden: "Kvarteret Skansbron".

Under året som gått har vi haft möjlighet att prata om projektet med politiker, tjänstemän, boende, näringsidkare och yimbyiter via nätet och en stadsvandring. Responsen och engagemanget har varit väldigt stort. Vi har fått in många bra synpunkter på hur förslaget kan vässas och vi har haft tolv månader ytterligare på oss att ta konceptet vidare. Med anledning av att vi nu blivit nominerade till Yimby:s stadsbyggnadspris 2014 (tack!) vill vi ta tillfället i akt att uppdatera kring projektets nuvarande utformning och status. Här följer en serie bilder och på slutet en film som visar vårt förslag och hur vi kom fram till det.

Grundtemat i förslaget är detsamma som tidigare, en "bro" för att fylla det nuvarande gapet mellan den gamla, lägre trästaden Haga och det nyare högre Linné samt vägen upp till Skansen Kronan. Lösningen syftar till att skapa fler centrala bostäder, publika bottenvåningar, en offentlig mötesplats och en ny målpunkt i staden.

Den raka dragningen av kvarterets östra sida återskapar det gamla stråket mellan Husargatan och Övre Husargatan. Kvarteret har ett underjordiskt parkeringsgarage för att bibehålla dagens funktion som p-plats och har tillräckligt hög exploatering för att kunna delfinansiera garaget under jord. 

Det finns många ändringar sedan förslaget publicerades i mars 2013 på Yimby:

•    Den fysiska bron har tagits bort och kvarteret har slutits. Förändringarna har gjorts för att få ner bullernivån och hålla innergården privat. Brons funktion - att leda människor till Skansen Kronan och skapa en ny målpunkt för Göteborgarna - finns kvar, men bron har nu blivit till en trappa i trä. Inspirationen kommer från High line steps i New York och Spanska trappan i Rom.

•    Tanken om att få till en mer distinkt torgbildning har funnits och här har vi tittat på ett flertal lösningar. Utgångspunkten har varit att det ska vara intimt och användbart.

-    Ett renodlat torg var aldrig aktuellt för oss på grund av de nackdelar det medför. Det skulle bli alltför stort, som Gustav Adolfs torg, vilket gör det ödsligt.
-    En jättepiazza med en enstaka byggnad mot Övre Husargatan klarar troligen inte bullerkraven för bostäder.
-    Ett stort torg mot en ensam byggnad eller en öppen fyrkant ger inte möjlighet till att ha verksamhetslokaler runt om för att aktivera gator och stärka stråket Haga-Linné.
-    För få bostäder och lokaler sänker ekonomin i projektet givet att nuvarande parkeringsfunktion ska upprätthållas. Det medför en risk att inget byggs.
-    Vi anser också att centralt underutnyttjad mark behövs för att täcka bostadsglappet.

•    Vår lösning blev att hålla fast vid kvartersstukturen men att skapa en vinkel i kvarteret. Här har vi hämtat inspiration från bland annat Esperantoplatsen, men med fördelen att det här blir ett torg riktat åt väster och med första parkett mot Skansen Kronan.

•    Trappan och det vinklade torget bildar ett nytt vardagsrum i staden. Det tror vi blir ett givet nytt tillhåll för Göteborgare och besökare. Den rundande formen på trappan och vinkeln i kvarteret förstärks med en rundning i gatubeläggningen som en blinkning till den ursprungliga saluhallen. Gatan är en gågata likt inne i Haga.

Process:

•    Vi har fått en del frågor under året kring varför vi valt att presentera vårt projekt öppet via Yimby, i möten och på stadsvandringar. Att presentationen av ett koncept kan medföra att någon kan stjäla idéer eller att det kan uppfattas som kritik mot politiker och tjänstemän och därmed ha mindre chans att genomföras.
•    Göteborg ska vara en av norra Europas mest attraktiva städer. Stadsutvecklingskoncept med design, innehåll, ekonomi och tidplan för specifika platser måste då fram för diskussion. En attraktiv stadskärna skapas garanterat inte genom framtagandet av standardlösningar bakom stängda dörrar. Vi tror på att diskutera hur vi konkret implementerar förtätnings- och blandstadambitionen. Det är precis de här diskussionerna som måste föras; hur vi går från ambition till byggnation. Kreativa koncept måste fram som kan slipas och sedan tas till beslut och genomförande. Det kommer ta Göteborg framåt.

Kvarteter Skansbron kommer innebära:

•    Över 100 bostads- och hyresrätter.

-     Stödjer stadens ambition om att bygga där service och kollektivtrafik redan finns för att nå 5000 nya bostäder per år.
-    Fler boende och verksamheter inom 500 m gångavstånd till kommande station Haga.

•    Komplettering av Övre Husargatan för att stärka den omdaning som redan genomförts.
•    Verksamheter i markplan runt om kvarteret för att stärka Haga och Linné och ge variation.
•    En ny trygg och attraktiv mötesplats i form av Skanstrappan och tillhörande torg.

Kvarteret Skansbron har nu efter en ettårig diskussions- och förbättringsrunda slipats och vi ser nu fram emot att driva projektet vidare mot beslut för att kunna sätta spaden i jorden.

Vad händer nu i projektet?

•    Studie med hjälp av sex studenter på Chalmers där Kvarteret Skansbron undersöks ur ett bullerperspektiv.
•    Detaljering av tidplan, innehåll och utförande för att med medvind i projektet kunna ha Kvarteret Skansbron på plats 2019-2020, i tid till Göteborgs 400-årsjubileum 2021.

Bifogat finns en film som visar utformning och bärande koncept i Kvarteret Skansbron:

Likt tidigare tar vi gärna emot era synpunker på projektet via diskussionsforum på Yimby, mejl eller i ett möte.

Om Paul Göransson:
Paul arbetar med affärsutveckling, han bor i Linné.

Om Cortina & Käll
Den svensk-mexikanska arkitektduon Cortina & Käll består av Francisco Cortina och Robert Käll. I kontoret på Stora Torp i Göteborg arbetar de för att leverera långsiktiga och hållbara lösningar från produktdesign och inredning till bostäder och stadsutveckling.

YimbyGBG om: skanstorget, göteborg, stadsplanering, arkitektur, blandstad

Bloggar om: skanstorget, göteborg, stadsplanering, arkitektur, blandstad

Yimby har just skickat in ett yttrande över Detaljplan för bostäder vid Tunnbindaregatan inom stadsdelen Brämaregården. Yttrandet är ett resultat av diskussionerna på forumet. Planen är i det stora hela riktigt bra med centrumfunktion i bottenplan, slutet kvarter, kontor blandat med bostäder i kvarteret och till och med ska hörnen markeras med uppstickande delar. Vi har förstås skickat med några förbättringsförslag som skulle ta planen från bra till fulländning. Du kan stödja vårt yttrande genom att använda formuläret på Stadsbyggnadskontorets hemsida eller genom att maila sbk@sbk.goteborg.se. Senast idag tisdagen den 4 mars!

Du kan t.ex. skriva

Yttrandet som måste bifogas som pdf finns att ladda ner här.

Yttrandet följer i sin helhet. Fotot av en tornspira är en del av det inskickade yttrandet medan övriga bilder är endast bifogade till detta inlägg:

Yttrande

Allmänt

Yimby Göteborg är mycket positiva till förtätning i centrala områden med goda kommunikationer, såsom Brämaregården. Att Stadsbyggnadskontoret föreslår slutet kvarter framför de allt för vanligt förekommande planerna med halvöppna lösningar ser vi som ett steg i rätt riktning mot riktig hållbar urban förtätning i Göteborg. Planen är mycket lovande men några detaljer skulle göra den fulländad.

Planområdet består idag av en före detta post- och telestation som är ombyggda till kontor som står tomma samt en illa skött grönyta.

Arkitektonisk variation

En småskaligare/tydligare fastighetsindelning skulle bidra till ökad variation och blandning och i sin tur leda till en mer urban bebyggelse. Detta borde vara önskvärt ur ett blandstadsperspektiv. Åtminstone är en småskalig variation i fasaden önskvärd. Det är en god arkitektoniskt idé att låta hörnen utmed Herkulesgatan som ska markeras med uppstickande delar. Den till planen bifogade illustrationen visar dock en hörnavlutning med ett intetsägande platt tak. Vi skickar därför med följande torn med tornspira som inspiration:

Exploatering och byggnadernas höjd

Vi förespråkar att möjlighet ges till en högre exploatering. Yimby förespråkar att höjdbegränsningar i förlängningen ska tas bort och att inom ramen för nuvarande plan- och bygglag ska mycket generösa möjligheter till högre byggnader ges. Det viktiga är istället att kvarteren sluts och bottenplan ansluter till gatan med verksamhetslokaler. Åtminstone borde ett eller flera högre delar integrerade i kvarter kunna tillåtas för att öka antalet bostäder i planen och öka variationen i stadsrummet. Detta är viktigt inte minst med tanke på den stora bristen på bostäder och för att fler boende kommer att ge större kundunderlag för verksamheterna i bottenvåningarna.

Verksamhetslokaler

Det är mycket bra att planen kräver centrumlokaler i bottenvåningarna. Det borde även regleras att det ska finnas ett visst antal lokaler och entréer till dessa lokaler som vetter mot respektive gata. Detta säkerställer stadsmässiga kvaliteter och liv i kvarteret. Det är önskvärt att förstärka framförallt Herkulesgatan och Hisingsgatan som urbana stråk med A-lägen. Madängsgatan kan bli en lugnare gata med verksamheter i B/C-lägen.

Madängsgatan ser inte ut att få mer än en entré till verksamheter.

Koppling till gatan

Yimby föreslår att förträdgårdarna längs med Madängsgatan tas bort och att bebyggelsen tillåts ansluta till gatan. Detta för att skapa tydligare urbanitet, minska risken för dåligt skötta förträdgårdar och för att öka den viktiga innergårdens storlek.

En större innergård istället för markremsan längs Madängsgatan är en bättre prioritering.

Herkulesparken och Hisingsgatans koppling till Frihamnen

Yimby Göteborg anser att grönytor och parkområden kring Ramberget är av bättre kvalitet än Herkulesparken, som är även kraftigt utsatt för buller från den närliggande trafikleden vilket gör den olämplig som en plats för rekreation och återhämtning. Därför borde det på sikt planeras för bebyggelse där nuvarande Herkulesparken ligger. Hisingsgatan har en stor potential att bli ett av fler huvudstråk från Frihamnen genom Brämaregården norrut mot Kvillebäcken som kan binda samman stadsdelarna (detta är helt i linje med Vision Älvstadens strategier Hela Staden/Bygg samman staden). Detta borde diskuteras och det borde lämnas utrymme för denna framtida koppling i detaljplanen.

Planområdet ligger på båda sidor om ett naturligt stråk mellan ett framtida Frihamnen och Kvillebäcken genom Brämaregården.

Bilparkering

Detaljplanen anger att Göteborgs Stads parkeringstal kräver 82 parkeringsplatser. Kravet innebär ca en parkeringsplats per bostad vilket ska jämföras med att andelen familjer med bilinnehav är 36 % i SDN Lundby. Möjligen kommer delar av det höga kravet från centrumlokalerna och kontoren. Det framgår inga detaljer om hur beräkningen har gjorts. Vi förespråkar att parkeringstalet sätts till noll och att de är frivilligt för exploatören att anordna parkeringsplatser om denna finner detta lämpligt. Framförallt är det viktigt att delar av kostnaderna för bilparkeringen inte subventioneras genom bostädernas hyror. Bilparkeringen bör istället erbjudas på en öppen marknad enligt kommersiella principer.

Med detta sagt, så är planen bra och med beaktande av våra förslag skulle den kunna bli lysande. Forsätt med det goda arbetet på den inslagna vägen!

YimbyGBG om: yttrande, detaljplan, stadsplanering, Göteborg, Lundby, Brämaregården, Herkulesgatan, Hisingsgatan

Bloggar om: yttrande, detaljplan, stadsplanering, Göteborg, Lundby, Brämaregården, Herkulesgatan, Hisingsgatan

Det har ordnats en hel del tillställningar med stadsbyggnadstema i Göteborg den senaste tiden. Yimby har blivit inbjudna att medverka vid ett flertal av dessa, och det kan därför vara läge att göra en liten sammanställning:

I en ansträngning att bättre dokumentera vårt deltagande vid olika arrangemang i form av seminarier, föredrag, debatter etc. har vi nu försökt att bli flitigare på att använda vårt Instagramkonto. De kvadratiska bilderna i det här inlägget kommer därifrån. Har du en "smart" telefon finns det ingen bortförklaring i världen att inte följa @Yimbygbg!


Stadsvandring med SCH i regnet


Samma kväll som Pecha Kucha ordnade Stadsplaneringeringsforum Centrala Hisingen (SCH) en vandring i Östra Kvillebäcken, och Jesper Hallén följde med från Yimbys sida. En rapport är färdigskriven och kommer att publiceras här på bloggen inom en snar framtid. SCH står även som arrangör för Flunsåsstråkets dag, där Yimby deltagit ett par gånger, och vi har länge talat om att utöka samarbetet. Framåt vårkanten planerar vi därför att styra upp en gemensam stadsvandring på Centrala Hisingen.



Dagen efter hölls en politikerdebatt om Heden på stadsmuseet. Särskilt intressant blev det när Ulf Kamne (MP) och Martin Wannholt (M) från Fastighetsnämnden lade fram sina lite olika perspektiv. De båda herrarna bjöd bitvis på fantastisk underhållning. Yimby deltog förvisso inte i arrangemanget, men däremot blev vårt senaste Hedenförslag omnämnt i Peter Hjörnes ledarkrönika i Göteborgs-Posten senare samma vecka!


Onsdag 26/2 fick vi komma på en förhandsvisning av planerna för Fixfabriken i Majorna (en plats vi även tittade på i vår näst senaste stadsvandring). Utställningen har nu blivit flyttad från biblioteket på Chapmans torg till HSB:s entré på Första Långgatan 28. Vi kommer med all säkerhet att återkomma till detta spännande projekt framöver!



Patrik berättade kortfattat om Yimby Göteborg på Nöjesguidens och Hyresgästföreningens bostadsseminarium på Korsettfabriken den 27/2. (Foto: Fanny Andersson)

Efter sitt anförande blev Patrik intervjuad i Avsnitt 21 av Pennypodden. En direktlänk till ljudfilen hittar du HÄR (intervjun med Patrik börjar vid 32:15).



Missa inte utställningen Göteborg från ovan på stadsmuseet. Lars Bygdemarks flygfoton är på många sätt fantastiska tidsdokument, och det finns mycket att upptäcka i bilderna och diskutera kring.



Det pågår även en bokrea i stadsmuseets butik, och det finns många intressanta böcker att hitta för en tia och uppåt. För böckerna på bilden fick jag ge sammanlagt 70 kronor. Det är först till kvarn som gäller (Klicka för att göra bilden större)!



Vem tar hem det i år? Svaret får ni i nästa vecka!

YimbyGBG om: statusuppdatering, yimby, instagram, pechakucha, stadsvandring, sch, heden, fixfabriken, yimbypriset

Bloggar om: statusuppdatering, yimby, instagram, pechakucha, stadsvandring, sch, heden, fixfabriken, yimbypriset

I förra veckan skrev jag på Archileaks om en besynnerlig teoretisk kritik som många gånger riktas mot oss som vill bygga mer tät blandstad. Under senare år har insikten om den täta blandstadens fördelar vuxit sig allt starkare bland byggare, forskare, planerare och politiker - inte minst tack vare Yimbys enträgna arbete. Stegvis har denna insikt också fått ett ökat genomslag i praktisk stadsplanering, även om det mesta som byggs fortfarande är antiurbana enklaver av modernistisk typ. Det konservativa motståndet mot en bättre och mer hållbar stadsplanering bryts stegvis och metodiskt ner, inte minst genom den oundvikliga demografiska transitionen i de bestående strukturerna (företag, förvaltning, politik etc).

Motståndet har sitt huvudsakliga stöd i det som idéhistorikern Sven-Eric Liedman kallat "frusen ideologi", dvs. eftersläpande normer, lagar, värderingar, rutiner etc i det byggindustriella komplexet. Men det har också under senare år kompletterats med en märklig teoretisk ansats som med hjälp av diskurskritik (kritisk analys av hur det talas om något) försöker förhindra att det byggs mer tät blandstad.

Denna "diskursurbanism" och dess företrädare som Karin Bradley, Per Wirtén mfl, nöjer sig inte med att kritisera stadsplaneringens diskursiva strukturer, utan tar diskurskritiken som utgångspunkt för långtgående empiriska ställningstaganden i konkreta stadsplaneringsfrågor. Det kan därför vara angeläget att närmare studera och problematisera denna strömning.

Bortom diskursurbanismen

Det har under flera decennier talats om en renässans för den täta, blandade kvartersstaden. Äldre förmodernistiska stadskvarter har blivit alltmer eftertraktade. Kvaliteterna i denna typ av stadsbebyggelse lyfts också allt oftare fram av forskare, politiker och planerare som både nödvändiga och önskvärda för att skapa en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar stad.



Ett nygammalt ideal...

Det kan alltså framstå som om dagens stadsideal förordar täthet och närhet framför utglesning och bilberoende. Samtidigt har funktionalismens grepp om svensk stadsplanering varit oerhört starkt. Även om det diskursiva brottet med funktionalismen under 1970-talet gick mycket snabbt, så har det tagit många decennier att fasa ut funktionalismens principer ur stadsplaneringens praktik.

Den övervägande delen av projekt som genomförs är än idag av typen introverta monofunktionella enklaver med utifrånmatning av trafik. De förtätningar som görs i funktionalistiskt planerade områden förstärker vanligtvis existerande planmönster. Många projekt marknadsförs förvisso numera som ”urbana”, och får suffixet ”-staden”. Men det märks inte mycket i den fysiska utformningen. Det är ytterst få projekt som ens är i närheten av den befintliga kvartersstadens strukturella kvaliteter.



Kvibergs-"staden" i Göteborg...

Trots detta så har det under senare år bildats en särpräglad teoretisk strömning som energiskt motsätter sig att fler områden skulle få de kvaliteter som utmärker den gamla kvartersstaden. Det bildas nätverk och skrivs manifest, allt i syfte att förhindra en utvidgning av en traditionella innerstadens bebyggelsestruktur. Bland de många namnkunniga företrädarna för denna strömning finns debattörer som Lars Mikael Raattamaa, Karin Bradley, Per Wirtén och Moa Tunström men argumentationslinjerna plockas upp av många andra som av olika anledningar vill hålla kvar vid funktionalismens ideal om en gles, funktionsseparerad stad.



"Sprawl är hoppet" enligt Raattamaa...

Det utmärkande för denna ”diskursurbanism”, som man skulle kunna kalla den, är att den nästan uteslutande använder sig av diskurskritik. Fokus ligger på analyser av hur det talas och resoneras om olika stadsmiljöer istället för på empiriska studier av den materiella verkligheten. Bradleys och Tunströms avhandlingar är t.ex. renodlat diskursanalytiska men används trots detta ofta i debatten som stöd för empiriska ställningstaganden. Raattamaa och Wirtén argumenterar främst med fria associationer och abstrakta filosofiska och idéhistoriska tankesprång, som ofta är fantasifulla och tankeväckande, men vanligtvis helt befriade från empiri.

Det diskurskritiska perspektivet på stadsplaneringen har naturligtvis sitt berättigande och har också producerat många intressanta, om än ofta uppenbart tendentiösa, analyser. Problemen uppstår när den deskriptiva, hermeneutiska analysen används som utgångspunkt för en preskriptiv, empirisk praktik. Alltså när diskurskritiken blir diskursurbanism. Det problematiska med den kvartersstadskritiska diskursurbanismen är inte att den ifrågasätter ”hegemoniska diskurser”. Det är naturligtvis alltid nyttigt. Och dagens empiriskt grundade vetenskapliga konsensus kring den täta, blandade kvartersstadens fördelar kan med viss rätt beskrivas som en ”hegemonisk diskurs”. Detta räcker dock inte i sig som motargument mot det sakliga innehållet i detta vetenskapliga konsensus.

Det problematiska med diskursurbanismen är att den tenderar att kapa förtöjningarna med den fysiska verkligheten. Materiella strukturer reduceras till språkliga epifenomen. Det är synd. För diskussionen om vår byggda verklighet skulle vinna mycket på att vi klarade av att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Ja, ”förorten” som begrepp har laddats med mycket stigmatiserande fördomar, förakt och rasistiska stereotyper. Svartmålningen och nidbilderna av vissa områden är ett reellt problem. Och ja, självklart finns det väldigt många som trivs i den glesa, utspridda och bilberoende staden.

Men samtidigt finns det grundläggande strukturella problem med den modernistiska stadsstrukturen. Problem som leder till en socialt, ekonomiskt och ekologiskt ohållbar stad. Dessa fysiska problem försvinner inte hur djupsinningt man än dekonstruerar diverse diskurser. Och nej, kvartersstad som typologi är ingen universallösning. Men det finns empiriska argument för att kvartersstad ger bättre förutsättningar, rent fysiskt, för att skapa täta, blandade och hållbara stadsstrukturer. Om det nu är det vi vill ha. De argumenten förtjänar att bemötas sakligt och empiriskt och inte bara avfärdas med diskurskritiska misstänkliggöranden.

YimbyGBG om: archileaks, stadsplanering, arkitektur, diskurs, diskurskritik, diskursurbanism, raattamaa, bradley, wirtén, tunström, kvartersstad, modernism

Bloggar om: archileaks, stadsplanering, arkitektur, diskurs, diskurskritik, diskursurbanism, raattamaa, bradley, wirtén, tunström, kvartersstad, modernism

Yimby har just skickat in ett yttrande över detaljplanen 800 nya bostäder vid Selma Lagerlöfs Torg. Yttrandet är som vanligt ett resultat av diskussionerna på forumet. Det finns goda intentioner men också mycket som skulle kunna göras betydligt bättre. Du kan stödja vårt yttrande genom att använda formuläret på Stadsbyggnadskontorets hemsida eller genom att maila sbk@sbk.goteborg.se. Senast i idag tisdagen den 11 mars!

Du kan t.ex. skriva

Om du vill kan du även bifoga yttrand som pdf finns att ladda ner här.

Yttrandet följer i sin helhet:

Yttrande

Allmänt

Yimby Göteborg är positivt till förtätning som ger mer urbana kvaliteter. Den föreslagna planen är ett steg i denna riktning även om det finns några ytterst viktiga förändringar som måste göras.

Synpunkter

Planen konkretiserar programmets intentioner om Litteraturgatan som centralt stråk i området för bil, cykel och kollektivtrafik. Av planen framgår att den idag bilcentrerade motorleden ska omvandlas till en stadsgata. Det tycker vi i grunden är mycket positivt. Motsägelsefullt nog föreslås dock i samma plan ett betydande inslag av radhus istället för stadsbebyggelse längs nämnd gata. Det är helt förödande för möjligheterna för gatan att nå stadsmässiga kvaliteter och skapar inte ett tillräckligt attraktivt stadsrum för cyklister och kollektivtrafik. Vi tycker att Litteraturgatan istället bör flankeras med riktig stadsbebyggelse, det vill säga flerfamiljshus med lokaler som öppnar upp fastigheten mot gatan. Gärna inordnade i slutna stadskvarter. 

Även om Litteraturgatan är ett naturligt genomfartsstråk tycker vi att det är olyckligt att man gjort den snäva tolkningen att Litteraturgatan i praktiken ska utgöra det enda stråket genom området. För biltrafik presenteras inga alternativa vägar alls. Istället verkar större delen av området föreslås att bli något slags bilfritt centrumtorg hämtat från den över 70 år gamla och fullkomligt obsoleta ABC-staden, eller möjligen någon slags bilfri ö från det lika obsoleta bilplaneringsparadigmet SCAFT. Vi tycker att alla trafikslag ska få rymmas på gatorna även inne i området.

Vidare tycks gatunätet inom den bilfria centrum-ön snarare syfta till att utforska nya kreativa rumsligheter än att erbjuda effektiva och trygga vägar för gående. Bebyggelsen inordnas i själva verket i en struktur som tycks söka avråda varje tanke hos förbipasserande att söka sig in i området. Till exempel kan man notera hur det diagonala stråket förbi D skärs av från sin naturliga förlängning in mellan A och B, ett av många exempel. Detta bygger in en enorm inflexibilitet, det blir omöjligt att skapa alternativa genomfartsstråk i framtiden, och det cementerar också områdets utpräglade förortskaraktär. Vi tycker att gatunätet bör rätas ut så att de naturliga stråken kopplar till varandra och erbjuder användarna effektiva vägar till målpunkterna.

Planen tycks ha ambitioner att skapa stadsmässighet, vilket inte minst märks på att beteckningen "kvarter" används för att beskriva bebyggelsen. Därför är det med förvåning vi konstaterar att huvuddelen av plankartan inte visar slutna stadskvarter utan uppbrutna kvarter med byggnader som råkar vara ihopträngda och grupperade. Vi tycker att en plan med dessa högt ställda ambitioner att skapa en urban stad bör utformas för att möjliggöra samt uttryckligen kräva att bebyggelsen inordnas i slutna kvarter.

I planen föreskrivs att det ska skapas drygt 750 parkeringsplatser. Det ger ca 0,95 parkeringsplatser per vanlig lägenhet. Detta kommer bygga in en enorm överkapacitet och kostnaderna kommer vältras över på bilfria i området. Vi tycker att parkering inte bör regleras i detaljplanen utan överlåtas på marknaden. Anvisningen för parkeringshuset Q kan behållas och tilldelas den kommersiella aktör som är intresserad av att bygga ett parkeringshus på marknadsmässiga villkor.

Yimby Göteborgs stora pris till Albert Lilienbergs minne går i år till ...
 

Gustav Appell & Joakim Häggström m fl
(Gustav Appell arkitektkontor)
och
Roland Sundell & Emma Hedenryd m fl
(Älvstranden Utveckling AB)

Här är några av de motiveringar vi fått in från våra medlemmar:

“

En byggnad och plats som imponerar och som även kommer i modern tappning står sig mot dåtidens vackra saluhallar. En symbol för den transformering som sker kring Kville.

”

“

Äntligen vågar Älvstranden göra något som få andra skulle kunna göra!

”

“

Trevligt 'Göteborgstegel' som inte används allt för ofta. Enkel men spännande arkitektur. Bra tillskott för stadslivet i området.

”

“

Det är något som verkligen realiserats: hedervärt, snyggt, helt i linje med Yimbys intentioner och i anslutning till en ny stadsdel...

”

Se YimbyTV:s inslag om saluhallen från september ifjol, där bland annat arkitekt Gustav Appell berättar om arbetet med projektet.

Hedersomnämnanden

Årets val av vinnare var mycket jämnt och med flera värdiga kandidater. Vi vill även lyfta fram de förslag som inte nådde hela vägen fram, men som vi ändå tycker är viktiga för Göteborg och stadsutvecklingen.


Linda Leman m fl (Trafikkontoret)
för Övre Husargatans omdaning (länk)

-

YimbyGBG om: yimbypriset, yimbypriset 2014, yimby, appell, älvstranden, lilienberg, arkitektur, stadsbyggnad

Bloggar om: yimbypriset, yimbypriset 2014, yimby, appell, älvstranden, lilienberg, arkitektur, stadsbyggnad

Johannes Hulter som är före detta samordnare för Yimby Göteborg har blivit intervjuad av Pennypodden. Intervjun handlar mycket om Yimby och de stadsbyggnadsfrågor vi driver.

Pennygångens framtid har sedan förra sommaren engagerat kört sin podcast Pennypodden om Pennygången, renoveringar och bostadspolitik. Hittills har Mattias Axelsson och Daniel Carlenfors intervjuat ett 20-tal personer i ett format där de intervjuade får god tid att utveckla sina tankar samtidigt som även kritiska frågor ställs. Bland de intervjuade hittar vi stadsarkitekten Björn Siesjö, fastighetsnämndes ordförande Ulf Kamne (MP) och bostadsministern Stefan Attefall (KD).

Nu har turen kommit till Johannes Hulter som är före detta samordnare för Yimby Göteborg. Intervjun handlar väldigt mycket om just Yimby Göteborg. Vad står Yimby för? Vad är nimby? Lite om Yimby Göteborgs historia och framförallt mycket om vad som är bra stadsutveckling. Dessutom också lite kritiska frågor kring hur Yimby behandlar den sociala dimensionen av blandningen. Trevligt lyssnande!

YimbyGBG om: pennygången, pennypodden, podcast, yimby, stadsplanering, stadsutveckling

Bloggar om: pennygången, pennypodden, podcast, yimby, stadsplanering, stadsutveckling

Stadsplaneringsforum Centrala Hisingen SCH är en oberoende förrening av boende inom centrala Hisingen som deltar i opinionsbildning och beslutsprocesser i frågor som rör stadsplanering, grönstruktur och sociala frågor. Tisdagen den 18/2 anordnade SCH en liten och spontan kvartersvandring genom nya Kvillebäcken etapp 1, för att bevittna stadsbyggnad i praktiken.

Den nya stadsdelen som håller på att byggas är unik eftersom ambitionen är att den ska bli Göteborgs nya innerstad och med tydligt hållbarhetsfokus. Från att tidigare ha varit ett småskaligt industrilandskap med inslag av fyndmarkaner, loppisar och småverkstäder ska nu Kvillebäcken hjälpa till att knyta ihop centrala Göteborg med centrala Hisingen.

Reklamen förmedlar en bild av en blandstad där en mångfald av verksamheter blandas med bostader, där boende och besökare, kända som okända umgås tillsammans längs mysiga gårdsgator och breda avenyer. Och på kvällarna så kan man höra det lågmälda sorlet från människor på restauranger och krogar. Inspirationen är hämtad från London, Köpenhamn och från Göteborgs långgator. 

Här bygger man en innerstad och bara 6 minuter från centrum.

Hjalmar Brantingsgatan och Vågmästareplatsen

Vår vandring börjar i Kvillebäckens lanshövdingakvarter. Längs med Hjalmar Brantingsgatan finns ett rikligt utbud av caféer, restauranger och affärer med verksamhet riktat ut mot trottoaren. Jag hade innan vandringen räknat hur många lokaler som vetter mot gatan och kom fram till 26 stycken lokaler. Hjalmar Brantingsgatan är det stråk som är väl det närmaste man idag kan komma stadsgata på centrala Hisingen. Det är det stråk som förbinder knytpunkterna Wieselgrensplatsen med Vågmästareplatsen och Hjalmar Brantingsplatsen.

Vid Vågmästareplatsen ligger Kvillebäckens Saluhall och glasbyggnaden Glasiären som håller på att byggas. Till saluhallen vill man att det ska komma folk från hela Göteborg för att handla förstklassiga matvaror, ta en kopp kaffe eller för att äta en bit mat.

Glasiären kommer när den är klar, rymma bibliotek, affärer, kontor och gym. Det verkar som att huvudentréerna kommer att vara riktade mot nya Kvillebäcken och inte åt GC-banan vid Hjalmar Brantingsleden. Det här ger känslan av att byggnaden väder sig från stråket somstadsborna använder för att ta sig mellan Hjalmar Brantingsplatsen och Vågmästarplatsen och saluhallen. För att ta sig till huvudentréerna måste man gå runt byggnaden, se skissen lite längre ner. 

Mellan Glasiären och Hjalmar Brantingsplatsen ligger vårdcentralen Backa Läkarhus som erbjuder en tom fasad för förbipasserande. Ut mot GC-banan finns bara en liten entrédörr, en nedfart till ett garage, en sopsug och ett soprum med sopkärl att beskåda bakom stora skyltfönster. Förutom vårdcentral så finns i Backa Läkarhus ett apotek och ytterligare någon affär.  Fasaden saknar också skyltar som berättar för fotgängare om dessa verksamheter. Även här tvingas stadsbor till fots ta en omväg för att besöka verksamheterna som riktar sig in mot bostäderna i nya Kvillebäcken.

Kommer inte sträckan förbi Glasiären och Backa Läkarhus att upplevas som ganska tråkig, då husen saknar målpunkter eller riktiga skyltfönster att titta in i för de människor som rör sig i stråket mellan Hjalmar Brantingsplatsen och Vågmästareplatsen?

Fjärdingsgatan

Innan vi når Gustaf Dahlénsgatan tar vi en sväng längs med Fjärdingsgatan. Det är den gata som utgör gräns väster ut mellan gamla och nya Kvillebäcken. Här finns inga lokaler eller verksamheter förutom en förskola. Trots att detaljplanen anger att området ska vara utformat utan skymda fickor och baksidor så är detta nya Kvillebäckens baksida. Avsaknaden av en krog eller en restaurang gör området ödsligt på kvällen och känslan av otrygghet för boende och passerande är påtaglig.

Fjärdingsgatan har dock stor potential att bli en omtyckt gata om man lyckas få in en restaurang då läget medger kvällssol om somrarna och ligger precis vid ingången till Flunsåsstråket. Samtidigt borde man stärka kopplingen till Flunsåsstråket genom att anlägga en fin och markerad entré mot Flunsåsstråket i Färgfabriksgatans förlängning.

Gustaf Dahlénsgatan

Nästa hållpunkt är vid korsningen Färgfabriksgatan och Gustaf Dahlénsgatan.

Intrycket är att Gustaf Dalensgatan ska fungera som den stora gata vid vilken stadslivet ska utspelas. Här är trottoarerna breda och det ska finnas gott om verksamheter längs med gatan. Hastigheten på gatan ska sänkas från 50 km/h till 30 km/h. Den minskade hastigheten gör gatan mer barn- och promenadvänlig samt dämpar trafikbullret. Det finns också planer att på sikt leda om genomfartstrafik för att minska trafikvolymen.

Längs gatan har man planerat in totalt sexton hörnlokaler där verksamheter kan etableras. Lokalerna är placerade på var sin sida av den än så länge hårt trafikerade Gustaf Dahlensgatan, det blir alltså åtta lokaler per sida. Utöver dessa sexton lokaler finns en förskola med två avdelningar.

Körfälten kommer enligt detaljplanen att vara separerade med refug och en liten mur i mitten. Muren kommer att utgöra ett hinder för fotgängare som önskar gena över gatan. Eftersom gatan ska bli en 30 sträcka så känns muren väldigt onödig och eftersom folk ändå kommer att välja den kortaste sträckan mellan två punkter kommer muren att öka trafikfaran istället för att minska den.  

Gustaf Dahlénsgatan har verklig potential att kunna bli den boulevard som tillsammans med Hisingsgatans förlängning kopplar ihop Kvillebäcken med Frihamnen. Den kanske kan, med ett generöst utbud av affärer och restauranger, locka en och annan hungrig och shoppingsugen turist från kryssningsfartygen som lägger till i Frihamnen. Men det är frågan om sexton lokaler kan utgöra ett underlag för att locka turister till denna sida av Göteborg?

Färgfabriksgatan

Kopplingen mellan Gustaf Dahlen och köpcentret Backaplan, Färgfabriksgatan, har inte betraktats som en stadsgata utan mer som en transportsträcka för biltrafik till just köpcentret Backaplan. Det märks tydligt eftersom avsaknaden av nya lokaler längs med Färgfabriksgatan är total. Som exempel har man i gatans bästa lägen istället valt att bygga ett soprum och ett cykelförråd.

Det är endast den sida av gatan med befintlig bebyggelse som är välsignad med en rad olika verksamheter och som troligtvis kommer att bli den sida av gata som fotgängare väljer att gå längs med. Gränsen mellan gammalt och nytt är knivskarp längs gatan.

Jöns Rundbäcksplats

Sedan passade vi på att besöka torget Jöns Rundbäcksplats, som ligger bakom husen vid Färgfabriksgatan. Torget är det första av tre torg kring vilka man valt att koncentrera områdets verksamheter.

Vid Jöns Rundbäcksplats har bland annat ett fik, en sushirestaurang, en skönhetssalong och ett växlingskontor flyttat in. Tyvärr så hade fiket stängt tidigare denna tisdagskväll.

Torget upplevs ligga helt avsides och det är bara en skylt vid Färgfabriksgatan som avslöjar att det finns ett torg med verksamheter bakom husen. Det finns inga andra verksamheter som kan tänkas locka in besökare till Gamla Tuvevägen som skulle kunna fungera som en framtida stadsgata som förbinder de tre lokala torgen som ligger inklämda mellan byggnaderna. Dessutom har man valt att placera en elverkets nätstation utanför cykelförrådet som ytterligare ett hinder för att locka besökare till området, man kan hoppas det är en tillfällig lösning med tanke på påkörningsrisk.

Gamla Tuvevägen

Efter en kortare sväng genom bostadsområdet Porslinsfabriken avslutade vi vandringen med lite eftersnack och en öl på Adas Bar. Men innan alla skiljdes åt vid Vågmästareplatsen stannade vi till vid Gamla Tuvevägen. 

Gamla Tuvevägen har en potential att bli en levande gata. Dock saknas det ett band av målpunkter längs med gatan som lockar in besökare i området.

Gamla Tuvevägen är Kvillebäckens södra ingång som man kan likna vid Andra Långgatans början vid Järntorget. Men det är en gata som är helt avskuren från Brämaregården av Hjalmar Brantingsleden. Gatan saknar dessutom verksamheter utmed sin sträckning, vilka skulle kunna locka in besökare till området. Glasiären och Backa Läkarhus hörn är garagenedfarter vilket troligtvis inte lockar fotgängare att ta sig in för att utforska Göteborgs nya innerstad.

Kvillebäckens södra entré består av två garagenedfarter. 

Göteborgs nya innerstad?

Kan stadsdelen bli den levande blandstad som reklamen talar om?

Trots att området upplevs mycket tätt med höga hus intill varandra så är exploateringstalen inte så höga mycket beroende på uppbrutna kvarter och punkthus. Anledningen till att man inte valt helt slutna kvarter med högre exploateringstal förklaras med att man vill ha in ”luft” och ljus till bostäderna. Vilket är lite märkligt fall avsikten varit levande blandstad som bland annat kräver en hög boendetäthet. 

Här kommer den andra märkligheten. Det saknas verksamhetslokaler längsmed Färgfabriksgatan men även Gamla Tuvevägen. Gatorna skulle kunna haft potential till att kunna bli levande stadsgator och stråk fall man valt att förse bottenvåningarna med utrymme för handel, service, caféer eller mindre restauranger. Istället har man valt att koncentrera verksamheterna till tre torg placerade på olika platser inom området för nya Kvillebäcken.

Anledningen till varför man inte valt att bygga lokaler mot gatustråken inom Kvillebäcken förklarar Kristina Gradin (NCC) med att det knappast är ansvarsfullt mot bostadsrättsförreningen som tar över fastigheten att förse kvarter med verksamheter som inte har tillräckligt stora utsikter att överleva på sikt.

Då tänker hon inte på att en blandstad med hög täthet och ett stort utbud av verksamheter placerade mot gatan lockar in människor, som kommer utgöra ett brett kundunderlag. Istället så måste man på förhand känna till området för ett besök. 

Nya Kvillebäcken ska likt en pusselbit smälta in i kringliggande strukturer och stråk, men så är inte fallet. Kopplingarna till Wieselgrensplatsen, Backaplan och Brämaregården är svaga.

Främst borde man koppla Färgfabriksgatan till grönstråket Flunsåsstråket som nästan obrutet sträcker sig från Färgfabriksgatan via Bjurslättsskolan ända till folkparken Flunsåsparken. Stärk sedan kopplingen till Backaplan med fler broar i gårdsgatornas förlängning över Kvillebäcken.

Men det är kanske för tidigt att uttala sig om Kvillebäcken kommer eller inte kommer att kunna generera den mångfald av verksamheter och stadsliv som det talas om, innan hela området är etablerat och klart. Helt klart är att området har potential för att bli Göteborgs nya och levande innerstad och ett jämbördigt alternativ till Kungsgatan, Linnéstaden och långgatorna. Förhoppningarna att detta ska lyckas är stora, inte minst hos de boende i Kvillebäcken och Brämaregården som länge sett fram emot att något sker med området.

Fredrik Loodin
SCH

YimbyGBG om: stadsplanering, Göteborg, Kvillebäcken, SCH

Bloggar om: stadsplanering, Göteborg, Kvillebäcken, SCH

Bilderna i inlägget är från Jakriborg, ett område med tydliga historiska influenser. En pastisch.

En pastisch är, enligt wikipedia, något som i stil eller utförande är följsamt eller tydligt inspirerat av en äldre stil eller av ett specifikt äldre verk. (En konstnär kan måla "som Rembrandt" under eget namn.) En pastisch kan också låna detaljer från olika konstverk och ställa samman dem på ett nytt sätt. Pastischer förekommer också inom andra konstyttringar såsom musik, litteratur, film, teater och arkitektur. Så långt Wikipedias definition.

Inom alla kreativa konstformer är det närmast en självklarhet att man i sitt skapande inspireras av tidigare gjorda verk. Allra mest tydligt är det kanske inom mode och musik. Men också inom grafisk form, konst, teater och litteratur. Frågan är om det ens är möjligt att undvika att göra det. Inom den svenska arkitektkåren används ordet pastisch däremot närmast som ett skällsord. Åtminstone när man talar om nya hus som lånar drag av någonting som ritats innan den s k modernismen och den avskalade s k funkisstilen slog igenom i slutet på 1920-talet.

Arkitekter som bryter mot denna "grundlag", och som dristar sig att låta sina verk inspireras av de arkitektoniska verk som uppfördes t ex av de gamla grekerna, romarna eller kanske av någon av de strålande arkitekterna på 1500-, 1600-, 1700- eller 1800-talet, får bereda sig på att bli närmast hånade och utfrysta av kårkollegorna. Detta är ett allmänt känt faktum. Och arkitekter som vågar bryta mot detta kårtabu är därför tyvärr få. Åtminstone i Sverige.

Ett lysande undantag är det omtalade projektet Jakriborg i Staffanstorps Kommun. Istället för att bygga ännu ett modernt bostadsområde har de två bröderna, Jan och Krister Berggren i Jakri AB, här försökt skapa en gammaldags stad med mjukt svängda kullerstensgator och torg, slingrande gränder och hus vars höga gavelspetsar pekar mot himlen. Projektet, som bär tydliga drag av den gamla hansastaden och alltså är just en pastisch, har fått en nästan unison arkitektkår att sätta kaffet i vrångstrupen i sin iver att förlöjliga och häckla det. Medan människorna som flyttat dit älskar det. Visst är det märkligt?

Än märkligare blir arkitekternas attityd att förstå när man tittar på merparten av den till förvillelse likartade arkitektur som idag till synes utan hänsyn till omgivning och plats smälls upp i våra städer. Från norr till söder. I småstad som storstad. Stora fyrkantiga, avskalade lådor i svart och grått, glas och betong. Höghus. Punkthus med indragen kungsvåning. Arkitektur som sägs ”spegla vår tid” , som skall ”sticka ut” eller sätta just vår ort ”på kartan”. Som om den inte redan fanns där.

Nyfunkis är idag ett stilbegrepp som kommit att bli något av nutida arkitekters kärleksbarn. Men vad är då nyfunkis om inte just själva defintionen på pastisch? Hur går det egentligen ihop? Varför verkar det alltså vara helt ok att nästan slaviskt kopiera arkitektur från efter 1925, medan det närmast är belagt med spöstraff att ens tänka sig tanken att inspireras av den före 1925?

Än mer svårt att förstå blir detta när man konstaterar att det finns ytterligare en yrkeskategori som hyser ett nära nog lika stort förakt mot pastischen, dvs mot ny arkitektur med tydligt historiserande drag. Nämligen byggnadsantikvarierna. Även inom denna kår används uttrycket pastisch som något nedvärderande. Arkitektur ska spegla sin tid. Aldrig försöka se ut som förr i tiden. Tillägg ska göras som tydligt urskiljbara årsringar. Allt annat blir förvirrande. Det är oärligt och falskt, hävdar man.

Hmmm. Möjligtvis för antikvarierna själva då. Knappast för människor i gemen. Hus med utsmyckning, detaljer och drag hämtade från den klassiska arkitekturen, dvs från före 1925, gillas nämligen ofta av den breda publiken. Oavsett om de faktiskt är gamla eller om de är nybyggda. I synnerhet om de dessutom är smakfullt anpassade till den befintliga bebyggelsen. Detta visade arkitekten Catharina Sternudd i en avhandling ”Bilder av småstaden” för något år sedan. En avhandling som knappast lär ha gett henne en VIP-biljett till arkitekternas finrum. Och här om sistens visade en undersökning gjord av Skandiamäklarna att lägenheter i sekelskiftesstil var klart mest attraktiva på bostadsmarknaden.

Varifrån kommer då detta, i två hela yrkeskårer, om inte totala så ändå så uppenbart brett förankrade förakt för pastischen? Är det något som lärs ut på skolorna? Den slutsatsen känns tyvärr naturlig att dra. Och vad kan det i så fall komma sig? Personligen skulle jag vilja se arkitektkåren, eller i alla fall alla unga arkitekter, slita av sig sin modernistiska tvångströja och låta sig inspireras av den enorma arkitekturskatt som de fram till idag förvägrats att använda sig av. Arkitektur skulle ånyo bli en konstform bland andra. Ute i övriga världen ser vi tydliga tecken på att en sådan förändring står för dörren. Den kommer i Sverige också. Snarare än vi anar det. Och definitivt snarare än arkitektkåren anar det.

Länge leve pastichen. Leve den.

Foto: Sonia Kamrani

En nystartad förening som heter Aquatoriets vänner kommer att öppna upp Gamla vattentornet i Slottsskogen för allmänheten. De arbetar även med Sjömanstornet och båda tornen renoveras just nu av Higab. Vattentornet beräknas vara klart den 20 juni och Sjömanstornet 31 augusti.

Man kan läsa mer om Aquatoriets verksamhet på www.aquatoriet.se men på deras förstasida beskriver de verksamheten såhär:

YimbyGBG om: Gamla vattentornet, Slottsskogen, kultur, aquatoriet, göteborg

Bloggar om: Gamla vattentornet, Slottsskogen, kultur, aquatoriet, göteborg

För ett tag sedan skrev jag en text om "diskursurbanism" på arkitektursajten Archileaks och här på Yimby. Jag fick svar från kulturgeografen Moa Tunström, etnologen Joakim Forsemalm och debattören Pär Eliason. Här är min slutreplik:

På vilken fråga är diskursurbanismen svaret?

Jag skrev nyligen en text här på Archileaks som kritiserade ”diskursurbanismen”, dvs. tendensen att använda diskursanalys (studier av hur människor talar och tänker om något) som argument för eller emot konkreta stadsstrukturer. Min poäng var att den kunskap vi behöver för att ta ställning till konkreta stadsstrukturer inte kan vara begränsad till undersökningar av människors berättelser och föreställningar om dem. Konkreta planer för framtida bebyggelse kräver istället främst kunskap om vilka socioekonomiska och ekologiska effekter som stadsstrukturerna kan antas generera i den fysiska verkligheten, bortom de olika diskursiva föreställningar som människor har om dem. Detta förutsätter naturligtvis att det finns en diskursoberoende fysisk verklighet som man kan ha mer eller mindre underbyggda uppfattningar om.

Såväl Moa Tunström som Joakim Forsemalm väljer i sina repliker att uppehålla sig vid definitionen av begreppet ”empiri”. De menar att även diskursanalytiska undersökningar kan vara empiriska och handla om ”verkligheten”. I motsats till vad de tror så håller jag med dem om detta. För att undvika fortsatta missförstånd så ska jag därför försöka vara mycket tydlig: Det problematiska med diskursurbanismen är inte bristen på empiri i själva diskursanalysen. Det problematiska är bristen på empiri i de slutsatser man drar om konkreta stadsstrukturer.

För att exemplifiera: Diskursanalytiska studier av hur planerare tänker och talar om stadsbyggande, som Tunströms avhandling, kan ge relevant underlag för slutsatser om hur planerare tänker och talar om stadsbyggande. Vilket i sig kan vara mycket värdefullt. Men det räcker inte som underlag för att dra slutsatser om socioekonomiska och ekologiska effekter av olika bebyggelsestrukturer. Diskurskritiska stadsvandringar, som Per Wirténs, kan ge upphov till intressanta uppslag och spännande hypoteser. Vilket även det kan vara mycket värdefullt. Men inte heller det räcker som underlag för att dra slutsatser om socioekonomiska och ekologiska effekter av olika bebyggelsestrukturer.

Av detta följer naturligtvis inte att diskurskritiska studier och introspektiva stadsvandringar är meningslösa. Tvärtom kan de vara mycket värdefulla för att fördjupa vår förståelse av hur vi föreställer oss vår byggda verklighet. Men vi måste inse deras begränsningar som underlag för konkret stadsbyggande. Sedan är det synd att Tunström i så hög grad väljer att argumentera genom medvetna misstolkningar och rena felaktigheter, som t.ex. påståendet att jag skulle tycka att kvartersstaden ”är svaret på alla frågor och lösningen på alla problem”. Ingen vinner på att samtalet läggs på den nivån.

Pär Eliason å sin sida tar debatten som utgångspunkt för ett mer filosofiskt resonemang kring modernismen. Han menar att modernismens stadsbyggande blev ”fantastiskt bra” men att det byggde på generella lösningar, vilket vore fel att använda sig av idag. Modernismens stora grepp måste ersättas av lokala och platsspecifika lösningar. Han har både rätt och fel. Att bara upprepa modernismens metoder är varken önskvärt eller möjligt men lösningen är inte heller en enkel antites. Eliasons ”postmodernistiska” uppgörelse med modernismen är överspelad sedan länge.

Utmaningarna för framtidens stadsbyggande återfinns på alla nivåer, lokalt, regionalt, nationellt och globalt, och kräver en syntes av såväl små som stora grepp, både platsspecifika och generella lösningar. Det visar inte minst klimatfrågan. Framtidens stadsplanering måste så att säga vara intersektionell och förmå hantera det dialektiska samspelet mellan olika nivåer. Det närmaste seklets stadsbyggande kommer med nödvändighet att bestå i gradvisa förtätningar av de glesa, utspridda städer som 1900-talet lämnade efter sig. Det kommer därför oundvikligen att generera en strukturmässig blandning. Med rätt kunskap kan vi se till att det blir en blandning som blir mer jämlik, integrerad, funktionsblandad, transportsnål och hållbar för varje nytt stadskvarter vi bygger.



Bilder från ett förtätningskoncept för modernistiska stadsmiljöer. Från projektet Kunskapsstråket Guldhedsstaden. Ett samarbete mellan undertecknad och arkitketbyrån inobi.

YimbyGBG om: göteborg, stadsplanering, arkitektur, diskurs, diskurskritik, diskursurbanism, raattamaa, bradley, wirtén, tunström, kvartersstad, modernism

Bloggar om: göteborg, stadsplanering, arkitektur, diskurs, diskurskritik, diskursurbanism, raattamaa, bradley, wirtén, tunström, kvartersstad, modernism

I dag lanserar Göteborg & Co tillsammans med flera av fackförvaltningarna och Älvstranden Utveckling AB ett nytt förslag till Göteborgs 400 årsjubileum. Förslaget går ut på att återställa många av de klassiska gröna miljöerna i Göteborg till så som de såg ut runt 1921, 1821, 1721 eller kanske till och med 1621. Förslaget har fått namnet Jubileumsröjningen 2021.

I korta drag går förslaget ut på att rensa rent från sly och ta ner träd i de historiska miljöer som under största delen av Göteborgs historia har varit rena från just träd och sly.

Första steget kommer vara att återställa Skansen Kronans berg – troligen till 1921 års utseende. Vid den tiden hade bristen på ved som bränsle gjort att Skansen endast hade ett fåtal vårdträd. I övrigt var berget rensat på brännbart.

Igår en väl synlig skans,

idag en skans gömd i ett förvuxet skansberg

och imorgon en återställd skans.

Älvstranden Utveckling AB är också med på tåget enligt kommunikatör Inge Skogbergh:

Fastighetskontorets Jack Lamber menar att detta bara är början. Göteborgs stad har många fler platser och områden där staden äger marken och där detta förfarande vore genomförbart. Förvaltningarna och bolagen har redan diskuterat Renströmsparkens träd som skulle kunna delfinansiera Campus Näckrosens utveckling. Vasagatans allé är en annan självklar röjning som kan stödja utvecklingen på Heden och längs Avenyn. Nya Allén och Kungsparken lika så. Guldhedens förtätning kommer inte vara några problem då det finns rikligt med avverkningsbar skog inom stadsdelen.

SBK titta vidare på om det går att utnyttja jubileumsröjningen för att siktlinjeskompensera ny bebyggelse. Tanken är att då hus byggs så försvinner siktlinjer men nya skulle kunna skapas på andra ställen genom att tas ner träd som en kompensationsåtgärd. Park och naturs Moa Fältskog lyfter också fram att genom jubileumsröjningen kommer vi kunna skapa många nya unika volymer av luft i Göteborg, t.ex. som kompensation för att Hedens kommer att tas i anspråk av bebygglese.

Vad säger vi om detta? I det stora hela låter detta som ett helt lysande förslag! Vi får mer resurser för stadsutveckling samtidigt som troligen mer byggbar mark kommer att frigöras. Men som vanligt så är detta är inte något som kommer att genomföras i en hast.

För att vara säkra på att det blir historiskt riktigt så har det tillsatts tre parallella team med historiker som ska utreda vilken historisk tid det är mest lämpligt att återställa till. Ledare för team Gammelsmurfen är Gunnar Vedmod, professor i dåtidshistoria, och han säger att:

Göteborg & Co:s Frida Långstam avslutar med att förklara att denna utredning kommer att ligga till grund för framtida utredningar om det historiskt korrekta Göteborg, och är inte processen klar till 400-årsjubileumet så kan jubileumsröjningen alltid förverkligas till 500-årsjubileumet – det kommer vara här snabbare än vi tror!

Vi säger grattis Göteborg!

YimbyGBG om: jubileumsröjningen, göteborg, stadsplanering, förtätning, skansen kronan, skansberget, 1 april

Bloggar om: jubileumsröjningen, göteborg, stadsplanering, förtätning, skansen kronan, skansberget, 1 april

YimbyGBG om: videoföreläsning, video, yimby, better block

Bloggar om: videoföreläsning, video, yimby, better block

Västsvenska Handelskammardagen 2014 hölls den 2:a april på Svenska mässan med tema Tron på Göteborg, "Utvecklar vi inte staden avvecklar vi staden". Jag var en av deltagarna på ett välbesökt arrangemang. Här följer en kort rapport.

Det var en givande dag men det kunde ha varit lite mer fokus på själva byggandet av bostäder. Yimby hade varit en frisk fläkt på scenen och gett ett litet annat perspektiv på saker och ting. Märk att jag återgiver dagen ur min egen synvinkel och försöker återberätta dagen så som jag uppfattade den ur bästa förmåga.

"Gothenburg Cetral Area 2035. Scale 1:20.000. Red: New constructions finished in 2035. Yellow: West Link - Public Subway. Green: New green areas." 

Bilden ovan visar områdena som skall bebyggas enligt Göteborgs Stad. De säger att det inte kommer se ut som på bilden men att något liknande skall byggas. Jag påpekade att det var trevligt att de gestaltat kvartersstad i nästan alla områden och att jag hoppas att det faktiskt blir så i verkligheten – eftersom det oftast inte blir så. Svaret var att kvartersstad är ambitionen!

Planen ur en annan vinkel

Tre förslag för centralstationen

Göteborgs heliga kor

Ann McAfee om Vancouver

Ann McAfee pratade om sina erfarenheter från Vancouver. Hon är doktor i stadsplanering och arbetade med stadsutveckling i Vancouver i över 30 år. Som jag uppfattade det så lyckades de som stad engagera medborgarna från att bli Nimbys till att bli Yimbys. Metoden var att medborgarna att förstå vilka motiv beslutsfattarna har samt förstå att vill man ha en sak måste antingen skatten höjas eller staden skära ner på något annat.

Det viktigaste var att man lyckades engagera medborgarna och på så sätt få dem att förhandla fram sina egna intressen gentemot byggarnas intressen. Som exempel, de boende hade inga problem med att byggarna fick lägga till ett antal våningar på ett hus då de samtidigt byggde t.ex. en idrottshall som området hade nytta av. Detta gjorde att invånarna själva kom till staden och önskade få områden bebyggda i sin direkta närhet då det visste att det var möjligt att förhandla fram andra funktioner.

Hon sade även att då de skulle bebygga "downtown" krävde de att alla skolor, förskolor, parker etc. skulle byggas redan innan bostäderna byggdes. Detta ledde till att folk började ta sig till området och nyttja dess funktioner redan innan bostadstäderna byggts. Det ledde i sin tur till att folk upptäckte att de ville bo i området och betalade i förskott för sina framtida boenden. Detta hade den positiva effekten för byggbolagen att de behövde låna mindre pengar.

Det finns nästan inte några hus utan verksamheter i bottenplanet i staden vilket hon lyfte fram som positivt. Beslutade förslag kan inte heller överklagas och i de fall då man i efterhand kan se att man gjorde fel så ändrar man det istället i framtiden.

 

Deltagarna fick rösta fram vilka risker det fanns med att låta staden växa. (Foto med bättre upplösning finns här.)

Anneli Hultén framförde att målet att bli en miljonstad inte var lika viktigt som att se till hela regionen där Partille, Mölndal, Lerum, Jönköping, Varberg, Halmstad etc. ingår. Hon menade att det är mer positivt att det går att åka från Trollhättan med tåg på 37 minuter än att förtäta själva stadskärnan. Personligen så tycker jag det är tråkigt med en kommunpolitiker som inte anser att den egna kommunen skall växa utan förlitar sig på någon form av föråldrad sprawl-planering.

Det var helt enkelt många som ansåg att målet att bli fler i själva staden inte var så himla viktigt utan att det var viktigare att se till att öka antalet arbetsplatser och att låta folk pendla. Samtidigt beklagade sig företag över att det var svårt att hitta kompetens, vilket jag finner lustigt eftersom man inte möjliggör för studenter att bo kvar i Göteborg efter sin examen p.g.a. bostadsbristen. Dagen i sin helhet var mycket positiv, men jag hade ändå önskat lite mer visioner och handlingskraft.

Men de röda områdena i stadsmodellen representerar i sig lika mycket människor och bebyggelse som ett helt Halmstads! Så lite visioner och ambitioner finns trots allt. För att avsluta reflektionerna vill jag citera det som sades i slutet av dagen:

"Att växa gör ont, men att inte växa gör ondare."

YimbyGBG om: göteborg, vancouver, stadsutveckling, handelskammardagen, handelskammaren

Bloggar om: göteborg, vancouver, stadsutveckling, handelskammardagen, handelskammaren

Är Heden en förutsättning för Gothia Cup? Är infarts-parkering självskriven på Heden? Är tio fotbollsplaner inom en radie av 400 meter i centrala Göteborg en rimlig och hållbar markanvändning? Behövs ytterligare en stor park i nära anslutning till Trädgårdsföreningen? Är Göteborgs framtid som evenemangstad beroende av Heden? Finns andra ytor runt om i Göteborg, väl så bra som Heden, för fotboll och evenemang? Vad innehåller Göteborg redan i dag av fria rymder parker, och vackra miljöer?

Två enkla frågor

Om vi frigör oss ett ögonblick från kravet på att allt som händer på Heden i dag också skall kunna hända på Heden i framtiden, om vi distanserar oss från alla luftiga värdeord, visioner och tidsbundna trender som figurerar i stadsbyggandet i dag. Om göteborgaren, vars själ och flyktiga vilja vi famlar efter i tillfälliga arbetsgrupper och workshops, får vila ett tag och vi ställer oss två enkla frågor:

Finns det tillräckligt med centralt belägna bostäder i Göteborg?

Hur ser Göteborgs inneboende stadsplanestruktur ut?

Att svaret på den första frågan är nej håller nog de flesta med om. De kanske 2 000 bostäder man ganska enkelt, jämfört med Frihamnen eller centralstationsområdet, kan bygga på Heden skulle naturligtvis vara ett välkommet tillskott och glädja de uppåt 5 000 människorna som skulle kunna bo där. Och Göteborg skulle ta ytterligare steg mot en mer samlad och hållbar struktur.

Enkelt svar

Svaret på den andra frågan är inte heller komplicerat. Vasagatan är en vacker boulevard som löper i öst-västlig riktning tvärs över Avenyn. Den slutar i dag lite snopet vid Heden. Att fullfölja denna boulevard över Heden och låta den mynna i Skånegatan med nya Ullevi som fond ligger som en slumrande självklarhet. Med den utgångspunkten är steget inte långt till att spegla över Vasastans stadsplanemönster på Heden.

Är det någon gång kvartersstaden är motiverad så är det just här. Tio kvarter kompletterade med en mindre park för bättre ljusförhållanden för bostäderna och soliga gröna vistelseytor för alla. Offentliga lokaler i gatuplanen och bostäder däröver, begränsat med parkering, men med en flexibilitet i planen att möta förändrade behov och önskemål.

Skissen som redovisar denna tanke är lite slarvigt ritad kan tyckas, men vi är många som under åtskilliga år resonerat kring denna möjlighet. I olika sammanhang och på olika håll. Idén är inte min. Den är självklar och enkel. Den ligger inneboende i Göteborgs stadsplanestruktur.

Fördelen med en strikt rutnätsplan är och har alltid varit att kunna fylla rutorna med vad utvecklingen bjuder. Innehåll och stadsplaneform måste inte följas åt utan man kan ändra funktion, innehåll och form i den ruta man önskar utan att strukturen skadas.

Rutnätsplanen är en flexibel ram att möta en föränderlig framtid med. Restauranger, kaféer, butiker, skolor och kultur kommer att etableras som en naturlig följd av det centrala läget och närheten till Avenyn.

Kan vi frigöra oss från hur Heden används i dag, öppnas möjligheten att kreativt fundera över var och hur dessa aktiviteter som finns på Heden skall finna sina framtida platser.

Många möjligheter

Göteborg står inför stora stadsbyggnadsuppgifter. Den centrala älvstaden ligger på ritborden och med den en jubileumspark. Tillsammans med Bananpiren skulle ett nytt och utvecklat centrum för evenemang och idrott kunna skapas mitt i älvrummet. Se där en möjlighet, men det finns många fler.

Kanske detta förhållningssätt lättare kan leda till att Heden kan utvecklas och Göteborgs stadsplan kan läka samman. Lyft blicken från Heden och se hela Göteborgs potential och låt oss utveckla vår stad för den framtida göteborgaren som kanske ännu inte är född eller inflyttad.

Bo Karlberg
arkitekt SAR/MSA, verksam på Tengbom i Göteborg

En stad byggs inte av oberoende objekt... utan av delar som bidrar till helheten.

Göteborgs nya utbyggnadsplanering, trafikstrategi och grönstrategi innebär en dramatisk kursändring; från de senaste 80 årens ohållbara utglesning av staden till en blandstadsanpassad förtätning vid de viktigaste stråken och knutpunkterna. För att uppnå en mångfald av utbud, service och grannar inom gång- & cykelavstånd krävs nämligen en tillräckligt hög täthet av både dag- & nattbefolkning vid rätt plats. Det är med andra ord dags att sluta bygga sönder avlägsna naturområden och istället börja bygga riktig stad vid gator och torg. Men det kräver nog en stegvis förändring av både lagar/normer och hela byggsektorn som tycks ha fastnat i 1960-talet, då bebyggelsen och gatorna planerades avskilt från varandra.

En gles byggnation med svåranvända restytor (för rekreation/handel) är slöseri med mark...

1990-talshusen i Haga gav både högre täthet och bättre förutsättningar för blandstad.

Det är kanske lätt att tro att vi måste bygga enbart höga hus för att få plats med många människor/verksamheter på liten yta men under de senaste 80 åren har de flesta höga hus placerats så glest att tätheten ibland inte blivit mycket högre än ett villaområde (se t ex. Bergsjön). Att ensidigt fokusera på stora hus och områden har dessutom bidragit till att öka byggindustrins oligopolsituation då bara en handfull aktörer har tillräckligt stor organisation för kunna bygga dem... och när bara ett fåtal aktörer har sådan dominans så sätts konkurrensen och marknadsekonomin ur spel, vilket har lett till orimligt höga bostadspriser. Lösningen för framtiden ligger nog istället nära omslagsbilden (från Stuttgart 1927) där både stora och små hus kunde blandas huller om buller bredvid varandra i en väldigt yteffektiv stadsstruktur. Det är ju själva stadsplanen som gör de största skillnaderna för täthet men höga hus så som ”Kungstornen” i Sthlm kan ju verkligen bidra till en fantastisk stadsmiljö.

Riktig täthet innebär dessutom mer än bara byggnader för många bostäder... renodlade bostadsområden borde egentligen räkna in alla avstånd till rekreation, skola, arbetsplatser & handel för att ens kunna jämföras med den gångvänliga blandstaden. Om man börjar titta på vilka ytor som den äldre generationen har lämnat över till oss att bygga på så inser man snart att enskilda byggnader/trafikanläggningar inte längre kan lösa behoven självt utan behöver börja samverka för att skapa en tillräckligt attraktiv och tät helhet. Ny byggnation måste även lösa bra affärslägen & service, skydd mot buller/partiklar, hög känsla av trygghet samt social samhörighet...

Lika hög täthet i alla tre... (Spacescape 2012)

Synvilla: alt. 1 & 2 är ju lika glesa!... 3; varför inte bygga tätare? (Johannes Hulter 2012)

Bygg på skitytorna - spara det attraktiva... och höj värdet även för grannfastigheterna.

Dag Hammarskjöldsgatan IMORGON?

Dag Hammarskjöldsleden IDAG...

Framtidens byggbara ytor ligger nog oftast på centrala skitytor som t ex. överdimensionerade trafikimpediment vilka bara används för att underlätta för höga hastigheter. Här finns ju redan frekvensen av potentiella kunder & arbetskraft till blandstaden. Om hastigheten hade reglerats så hade stråk kunnat omvandlas (genom silning, finmaskigt gatunät...) från blandstadens dränering till livsnerv. (se in-fill 3 & 4)

Innerstadsgränsen hade kanske kunnat flyttas från Linnéplatsen ända ner till Marklandsgatan med en 35 meter smal Dag Hammarskjöldsgata som då frigör yta till fullstora kvarter utan att bygga bort gräsytorna i Slottsskogen. Just detta exempel hör väl till stans dyrare markomvandling men öppnar samtidigt upp stans högsta markvärden... så om man tar itu med markomvandlingen i ett långsiktigt helhetsgrepp så kanske det blir ekonomiskt fullt möjligt.

Den gamla bebyggelsen kan ju hamna i ett bättre sammanhang med torg & bullerskydd... (klicka för större)

Det är väldigt märkligt att exploatörer fortfarande vill riva bort kvaliteter som grönområden & äldre hus när vi alla hade tjänat ännu mer på att spara dem och stadsomvandla de otrygga och störande platserna till riktiga torg och gator istället? Börjar man se bortom det enskilda byggnadsobjektet eller sin egen verksamhets kvartalsbehov så blir det tydligt att ingen tjänar på en ineffektiv stadsplan.

Sahlgrenska som länge har bebyggts introvert av fristående byggnadsobjekt har idag vuxit till en hel stadsdel, stor som Norra Masthugget... hur skulle det se ut om området började öppna sig mot huvudgatan och anpassade ny byggnation efter stadsstrukturen istället för tvärt om? Kanske hade det blivit lättare för patienter att hitta, bättre underlag för fler restauranger och affärer i närområdet som hade underlättat för de anställda. Kanske hade mer & mer logiskt byggbar mark hittats så att de kulturskatter som ligger där idag hade kunnat bevaras... trots att biomedicins & sjukvårdens (kortsiktiga) lokalbehov sägs vara mer avancerade än för rymdstationer?

Öppna porten för långsamt östergående biltrafik från Per Dubbsgatan = undvik rivningar...

Biltrafik igenom porten till ”The Mall” London

Förtäta längs huvudgatorna - spara naturen!

Glöm biltunnlar - de dränerar blandstadens förutsättningar för verksamheter/handel/stadsliv & trygghet snarare än skapar förutsättningar för den. Om man hade öppnat upp några få offentliga gångpassager i markplan igenom Sahlgrenskas största byggnader så hade hela området kunnat integreras likt en flexibel innerstad... som ju klarar alla framtida lokalbehov utan att behöva riva allt och börja om från början, så som dagens specialanpassade byggnadsobjekt.

Slottsskogsvallen återuppbyggd... (klicka för större)

Den äldre bebyggelsen är inget hinder utan en utgångspunkt...

Slutna kvarter är inget utseende...  utan en lösning på verkliga vardagsbehov.

Medicinareberget är väldigt kuperat och lite klurigt att omforma till tät kvartersstad... MEN för 100 år sen löste man minst lika kuperad terräng med hjälp av tvärställd kullersten på gatorna som gav hästarna grepp i de branta lutningarna. Dagens standardiserade riktvärden är ju inte anpassade för Göteborgs existerande berg. Alla gator behöver väl inte utformas exakt lika flackt? Fler gator borde nog tillåtas vara branta eller rent av trappor; om det finns någon anslutande väg som klarar 1:12.

Hvitfeldtsgatans lutning = 1:10... för häst & vagn! (idag ha vi ju bil, elcykel, permobil, segway...)

Vid Aschebergsgatan (& fler äldre stadsgator) lät man även bergets nivåskillnad tas om hand inom kvarteret vilket utökade den byggbara ytan samt möjliggjorde för verksamheter mot gatan. Stadskvarter är riktigt effektiva i branta områden...

Aschebergsgatan - Erik Dahlbergsgatan...

Nivåskillnaden tas upp inom kvarteret

Det är förvånande hur många aspekter som ett slutet kvarter klarar av att lösa i den täta innerstaden:
- Dyr tomtmark = Genom att bygga ända till grannarnas fastighetsgräns och gatan så utökas den byggbara ytan i relation till den dyra tomtytan. Detta är extra viktigt för mindre byggbolag som inte klarar de höga ekonomiska trösklarna annars.
- Buller = Vi bodde i kvarteret Neptun i Gårda ett stenkast från E6:an men hörde inte ett ljud i rummet mot innergården. Om man lägger sovrum in mot den tysta gårdssidan så går det att bygga centralt utan dyra tekniska nödlösningar.
- Partiklar = Avgaser och partiklar väger tyngre än luft vilket gör att mycket stängs ute från innergården om det finns tätslutande portar... och har man dessutom lägenheternas luftintag in mot gården så kan man undvika onödiga hälsorisker.
- Verksamhetslokaler = Sammanhängande bebyggelse i gatuliv (där potentiella kunder vistas) underlättar mer för verksamhetsetableringar än ”lokaler i park”.
- Trygghet = Den slutna innergården är väldigt tydlig med vad som är privat och vad som är offentligt. De ytor som är oklart halvoffentliga brukar användas mindre och upplevas mindre trygga. Det verkar dock finnas en psykologisk gräns (hos bl. a. nomadstammar och militära kompanier) vid ca 150 personer per enhet/innergård innan gruppen delas upp i två... även detta kan påverka känslan av trygghet. Lösningen är nog mindre kvarter eller lagom stora sektioner inom den gemensamt förvaltade innergården.
- Barnvänlighet = Slutna innergårdar kan skapa en lika trygg lekyta med uppsikt över sandlådan som en villaträdgård men den täta staden är dessutom mer idealiskt för barnens fria rörlighet/utveckling i skolåldern, om skolan nås inom gångavstånd i kvartersstrukturen så som t ex Hagaskolan. Även dagis bör placeras inom kvarteren i markplanslokaler och på innergårdar för att undvika ett onödigt bilberoende. Administrativt bör man dock fördela dagislokalerna på flera närliggande kvarter då innergårdar sällan rymmer mer än 2 avdelningar.

Kvarteret Neptun i Gårda

sittplatser/sol/cykelställ/odling/lekplats där alla går förbi = använd mötesplats...

Standardisera fastighetsindelningen... och lägg pengarna på vackrare fasader!

Linnéstan bebyggdes med en infilltomt i taget (snarare än hela kvarter i ett svep som idag...)

En småskalig fastighetsindelning som fördelas vid olika tidpunkter är nog nyckeln till ökad konkurrens inom byggherre-, entreprenad- och materialtillverkningssektorn. Dagens oligopol skapades ju av politiska beslut och måste nog lösas med politiska beslut - marknaden kan inte lösa det självt. Mitt förslag är att markanvisa allt enligt 3 standardiserade tomtstorlekar igen, ihop med 1 justerbar på typ:
- 8 m längs gatuliv (funkar för radhus?)
- 16 m (var vanligt för landshövdingshus)
- 24 m (var vanligt för stenstadshus)
Och för att klara av hörnlägen som ofta får dyrare oregelbundna tomter så bör dessa vara flexibla i upp till 32 m samt kompenseras med fler antal tillåtna våningar. Det är ungefär som att låta det nya köket få ett billigare standardiserat innanmäte för att kunna lägga allt krut på vackra köksluckor (eller fasader). Dagens ”flytande” marktilldelningen i tidiga skeden gör ju att byggbolagen tvingas ”uppfinna hjulet” varje gång... inte undra på att de krampaktigt försöker standardisera allt, även fasader (som i punkthusen). Men den här förutsägbara fastighetsindelningen öppnar chansen även för mindre byggbolag, byggmästare, arkitektkontor som bygger i egen regi, byggemenskaper och till och med privata aktörer till vårt gemensamma stadsbyggande. Vilket då fördelar utgifterna och de ekonomiska riskerna på fler aktörer (se Holland efter 2009), minskar byggkostnaden per m2 (K Psilander KTH), öppnar möjligheten att bebygga mindre restytor som annars är för små samt medför bättre solinsläpp på innergårdar med några radhus per kvarter. Förhoppningsvis lockar det även fler barnfamiljer (& deras skatteintäkter) att stanna kvar inne i stan.

32, 24 (ej i bild), 16 & 8 meters (dubbel, 1½, standard & ½) infilltomt inom samma kvarter

Infillbyggnation kräver dock att parkering görs om till en separat marknadsprodukt (vilket minskar byggkostnaden med ytterligare 30 %) och att den verkningslösa överklaganderätten på detaljplaner inom kvartersmark (som ju bara företräder egoistiska intressen på det allmännas bekostnad) ersätts med; dels större folkinflytande i verkligt påverkbara skeden på stadsplanernas allmänna frågor (gator, parker, ca hushöjder...) samt många infilltävlingar där alla invånare kan rösta via nätet vilket byggnadsförslag de tycker ska få markanvisningen (förutsatt att det uppfyller rimlig genomförandeekonomi). Alla förslag i tidiga skeden som påverkar stadsplanenivån borde lyftas fram i offentlighetens ljus och diskuteras livligt innan de slår rot - det är ju innan de skarpladdade lägena som diskussionen kan bli konstruktiv...

Byggnadsobjekt helt oberoende av sin omgivning... som om en 14-filig motorväg bredvid inte stör så länge husen är snygga på foto? (General motors framtidsvision på Futurama NY 1964)

Jo jag vet... det är så frestande att gå loss och rita jättebyggnader som täcker hela kvarter med fyra fasader trots att det bara är till för privata bostäder eller något introvert kontorskomplex men vi måste nog alla ta oss en funderare på om det verkligen är den sortens stad vi själva vill bo i...
- Stadsstrukturen och helheten går före det enskilda objektet!

YimbyGBG om: göteborg, stadsplanering, arkitektur, memborn, infill

Bloggar om: göteborg, stadsplanering, arkitektur, memborn, infill

Karin Boye åter på sin plats i solen framför stadens mest besökta kulturinstitution.


- Visst blir det bra? Frågar en glad bibliotikarie samtidigt som hon packar upp nya datorskärmar som placeras ut längs med studiebänkar i den gamla delen av byggnaden. Det är tydligt hur personalen är glada att äntligen komma i ordning i det nygamla bibliotekshuset. För det är inte ett helt nytt bibliotek som slår upp portarna på onsdag. När man rör sig runt bland hyllplanen känner man igen sig, det är som att vandra runt i samma stadsbibliotek man alltid har gjort, men ändå i något helt nytt. Jag gillar det!

YimbyTV med färskt inslag om nya stadsbiblioteket:

Det är både ett glashus och ett tegelhus på samma gång. Allt beror på vinkeln.


Stadsbiblioteket vid Götaplatsen, som är stadens mest besökta kulturinstitution, har genomgått en rejäl uppfräschning och omdaning samtidigt som den äldre byggnadens goda egenskaper till stora delar tagits tillvara. Den enligt mitt tycke fantastiska ljusgården mitt i byggnaden har kommit mer till sin rätt nu. Här i byggnadens hjärta, som förut var foajé med utlämningsdiskar och information blir nu tidskriftsavdelning med rikligt med fåtöljer att sitta ned och läsa i. Tittar man upp i taket öppnar sig himlen genom de runda små takkupolerna som är en av alla arkitektoniska guldklimpar från originalbyggnaden.







Arkitekten till den ursprungliga byggnaden, Rune Lund, vill jag minnas var minst sagt orolig för att urspungsidén skulle gå förlorad. Till exempel att flytta entrén från sin ursprungliga plats mitt på fasaden bort till hörnet. Tanken var att man kliver in i biblioteket och möts av den stora ljusgården, en känsla som i och med ombyggnaden går förlorad. Här kan jag förstå Runes oro och protester, för det är inte riktigt samma känsla. Här går två arkitektoniska idéer isär en aning.

Å andra sidan blir ljusgården med sin nya tidskriftsavdelning en lugnare och mer av en rofylld plats då det inte längre fungerar som entrétorg. Även ljudmässigt är det en positiv förändring då det enligt bibliotekschef Christina Persson strömmade upp ljud upp på de övriga våningarna. På så sätt blir det ett lugnare bibliotek i framtiden och en bättre miljö både för besökare och personal.







Originalentrédörrarna står kvar, men hur de ska användas är oklart.


Ny tidskriftsavdelning och läsplats i den stora ljusgården, före detta entrétorg.


Byggnaden är både en tegelbyggnad och ett glashus i ett. Det beror bokstavligen talat på hur man ser på den. Tittar man på den rakt på är det tydligt hur glasfasaden dominerar, men står man från sidan tar det sandgula teglet över och helheten blir att huset smälter bra in med de övriga kända karaktäristiska byggnaderna vid Götaplatsen. Personligen tycker jag mer om det nya teglet än det gamla, som skar sig markant mot övriga Götaplatsen. Här har man istället valt ett annat tegel, återgått till rötterna med det sandgula göteborgsteglet på samma sätt som man gjort med Kville saluhall (2013). Tittar man nära på tegelstenarna så är de heller inte lika identiska som på den gamla biblioteksfasaden utan lite skiftande gentemot varandra vilket medför ett mer levande intryck
på håll.




Tegelpelarna är inte bärande utan står på de betongfundament som hänger utmed glasfasaden.




Med det nya teglet smälter byggnaden bättre in i det övriga Götaplatsen, menar både arkitekten och skribenten.


Den stora trappan till vänster när man stiger in påminner om den på Världskulturmuseet.







Kaféet har flyttat från källarvåningen och upp ett par våningar, vilket medför att man får ett ljusare kafé med utsikt över Avenyn. Det hela känns mycket modernt och 2010-tal. Frågan är om kontrasten mot det gamla blir för stor, om det rentav blir för modernt och hippt? Något jag inte såg till var ett schackrum, vilket säkert kan saknas av många. Men, det är en vecka kvar till invigning så än finns tid att spela fram fler pjäser i vårt nya vackra stadsbibliotek.



Det nya kaféet med utsikt över Avenyn.










 

YimbyGBG om: stadsbiblioteket, göteborg, yimby, arkitektur, erséus, higab, götaplatsen, glas, tegel

Bloggar om: stadsbiblioteket, göteborg, yimby, arkitektur, erséus, higab, götaplatsen, glas, tegel