Quantcast
Channel: gbg.yimby.se
Viewing all 706 articles
Browse latest View live

Hitta hem: Ett fall

$
0
0



Hitta hem består av två delar. Den första delen kallar Ola Andersson för ”Ett fall” och där beskriver han i åtta korta kapitel vad bostadsbristen beror på. Den andra delen har fått namnet ”En lösning” och där beskrivs, återigen i åtta korta kapitel, hur bostadsbristen kan lösas. Boken har alltså en mycket tydlig disposition, vilket underlättar läsningen. Det första kapitlet heter "Människor och byggande". Andersson inleder med att konstatera att bostadsbristen är något som berör alla människor i samhället. Bostaden, eller avsaknaden av den, utgör ett väldigt vanligt samtalsämne.



Andersson ser hur den globala trenden av ökad urbanisering slår igenom mycket tydligt i Sverige. Alla större tätorter ökar sin befolkning och i storstäderna och universitetsorterna är ökningen mycket snabb. Andersson kritiserar den vanliga uppfattningen att befolkningsökningen till övervägande del beror på inflyttning från resten av landet. I realiteten beror den i Stockholms fall på lika delar av födelseöverskott, invandring och inflyttning – och inget tyder på att den kommer att minska.

Trots den kraftiga befolkningsökningen så har det under lång tid byggts väldigt få nya bostäder, vilket skapat ett enormt bostadsunderskott. Bostadsbristen drabbar de fattigaste hårdast, men det är inte bara de svagaste som drabbas. Även stora delar av medelklassen börjar nu känna av problemet. Högskolor och företag får också svårare att rekrytera personal.

Även om det finns en bred politisk samsyn om att Sverige skall vara ett välfärdssamhälle, och även om vi har de resurser som krävs, finns det alltså ett område där vi misslyckas med att garantera en av välfärdssamhällets mest grundläggande rättigheter: att ha någonstans att bo.


I det andra kapitlet, ”Hur man tjänar på bostadsbristen”, ställer Andersson frågan vem som tjänar på bostadsbristen. Han beskriver sin egen ”bostadskarriär” och hur han, mycket tack vare slumpen, blivit en ”vinnare” på bostadsmarknaden. Men han ifrågasätter också hur mycket ”vinnare” man egentligen blir, även om värdet på den bostad man äger stiger. Bostadens ökande värde kan bara realiseras genom att man säljer den. Gör man det så måste man köpa en annan bostad.

Så länge vi vill eller måste bo i Stockholm har vi svårt att realisera vårt bostadskapital. Värdet av den egna bostaden är, så länge jag måste ha en bostad, i första hand ett bruksvärde. Värdet ligger i att vi kan använda den att bo i, ett behov vi har varje dag. Bytesvärdet, lägenhetens pris, är däremot fiktivt tills vi säljer, och det höga priset bygger på fortsatt bostadsbrist.




Ola Andersson diskuterar bostadsbristen på Samhällsbyggarforum 2013

Läs alla delar i studiecirkeln om Hitta hem

YimbyGBG om: , , , , ,

Bloggar om: , , , , ,


Frihamnen: Blandstad vs ibland stad

$
0
0

Så har vi kommit till sista delen i trilogin om programplanen för Frihamnen. I denna del granskar vi hur den uttalade ambitionen om blandstaden tar sig uttryck. Inte helt oväntat, men likväl tråkigt nog, används som vanligt subjektivt kulturmiljöhistoriska resonemang till att trycka ner bebyggelsehöjder och tätheten, och det till en den grad att blandstaden uteblir.

Frihamnens blandstad blir i praktiken Sannegårdshamnen 2.0?



Ibland stad

I den första delen Frihamnen: Programplanen tittade vi på de övergripande ambitionerna och konstaterade att det finns bra ambitioner med en tät grön stad. Inte minst exemplet på blandstadskvarteret såg ut som ritat på recept från Yimby.

Ett trevligt blandstadskvarter enligt programplanen (grönt bostad, gult kontor, rött handel).

 

Men den andra delen Frihamnen: Ett nytt Skeppsbrohaveri visade att stora delar av området får en låg exploateringsgrad och med det följer en så dålig ekonomi att projektet blir svårt att genomföra.

Tätheten är även för låg för att kunna stödja ett stort utbud av lokal service. Trots planens vackra tal om blandstad och vikten av billiga lokaler så ska lokaler och service koncentreras till endast stråk och knutpunkter. Det betyder att många gator och delar av området inte får några krav på lokaler. Det är precis samma typ av planerings som i Kvillebäcken och Eriksberg, och kanske framförallt Sannegårdshamnen (se första bilden ovan) om vi tar fasta på planens önskan om en låg bebyggelse över stora delar.

Planen med stråk och knutpunkter och 3-5 våningar och 6-8 våningar över stora områden.

Lokaler och service koncentrerade till stråk och knutpunkter i Kvillebäcken.

 

Subjektiv kulturmiljöhistoria

Så vad är egentligen anledningen till att man valt att tränga bort bostäder och blandstaden genom att hålla nere bebyggelsen? I programplanen står att läsa

Tätheten av människor ska vara högst runt huvudstråken och vid kollektivtrafikknutpunkten. Därför föreslås bebyggelsens skala öka mot nord-ost med de högsta byggnadshöjderna längs Hjalmar Brantingsgatan. Denna struktur ger ett bättre lokalklimat då de förhärskande vindarna styrs över bebyggelsen. Den skapar också en siluett där stadens intensitet [sic] blir läsbar på håll.

Den låga bebyggelsen motiveras alltså med vindar och en läsbar "intensitet". För det första, vid de förhärskande sydvästliga och västliga vindarna ligger Frihamnen bakom Slottsberget-Lindholmen-Lundbystrand respektive Ramberget. För det andra, går det alldeles utmärkt att ta hand om vindar oavsett höjd på bebyggelse bara det är med som ett designkrav. För det tredje är vindar inget problem vid måttligt höga byggnader. Notera att hela Norra Älvstranden, inklusive de nya byggnaderna på gång vid Färjenäsparkens fot, har byggts mitt i hamninloppets bistra vind och som regel med mer än fem våningar.

Idén med den läsbara intensiten kommer från en utredning av kulturmiljön i Frihamnen som bland annat landat i

Kritiska punkter för den samlade kulturmiljön i Frihamnen
...
2. Den låga skalan
Frihamnen ligger, tillsammans med älven, som botten i den skål som Göteborg utgör, och detta tillsammans med skalan gör att en stor del av upplevelsen av platsen utgörs av de storslagna utblickar man får därifrån.
...
4. Långa siktlinjer i stadsskala
Frihamnsområdet erbjuder långa siktlinjer längs pirer och mellan magasinsbyggnader med vida vyer och utsikter. För att dessa siktlinjer skall bibehållas krävs både ett visst utrymme kring bebyggelsen och en måttlig skala i området som helhet.

Tja, det är ju en möjlig beskrivning. En annan är att älven och Frihamnens kajer alltid har kantats av storskaliga och höga konstruktioner som dockor, kranar och fartyg. Bebyggelsen som finns längs älvstränderna är betydlig högre än programplanens 3-5 våningar, t.ex. Amerikahuset, Värmeverket vid Rosenlund, Kinesiska Muren, Sjöfartsmuseet, Stenaterminalerna, det ombyggda fryshuset vid Fiskhamnsgatan, och inte minst Lilla Bommen med Läppstiftet och Operan, och Lindholmen Science Park med kontorsbyggander och Kuggen, ja hela Norra Älvstranden. Talet om den låga skalan och långa siktlinjer är subjektivt nonsens. Det går alltså lika bra att skriva

2. Den höga skalan
Frihamnen ligger vid älven som under lång tid kantats av storskaliga objekt och byggnader i varierade höjder och ofta högre höjder...

Och de beskrivna siktlinjerna fanns inte när hamnen var full av fartyg, fordon och godshögar. De är något som skapats i utredarens medvetande under den, i historiskt perspektiv, korta tid som Frihamnen stått öde. Den som vill göra kulturmiljöhistoriska kopplingar kan lika gärna plocka upp rutnätsplanen som finns på 1910 års karta och skriva:

4. Långa siktlinjer längs stadens raka gator
Den gamla rutnätsplanen över Kvillestaden erbjöd långa siktlinjer längs raka gator. Som ett led i att anknyta till Frihamnens kulturmiljöhistoria bör dessa siktlinjer återskapas i en strikt rutnätsplan.

1910 års karta med rutnätsplanen över Kvillestaden "där man börjat bygga arbetarebostäder lite varstans" för att citera Kulturmiljöunderlaget.

Yimbys kulturmijlöhistoriskt korrekta förslag på stadplan för Frihamnen.

 

Förstå mig rätt, det är helt okey och till och med önskvärt att ta kulturmiljöhistoriska hänsyn. Problemet är när denna hänsyn grundas i en djupt subjektiv beskrivning, som dessutom motsägs av verkligheten, och framförallt när den hänsynen leder till förödande konsekvenser för stadens funktion.

 

Riktig blandstad

Vi kan jämföra med Olivedal där vi har kört riktig blandstad i över 100 år med ett välkänt positivt resultat. Genom att inventera stadsdelen har 506 gatulokaler identifierats. Då är förskolor, skolor och äldreboende inte medräknade, inte heller kontor och service som ligger inne i husen eller högre upp. De lokaler som vid inventeringen är sammanslagna räknas om en lokal. Det är bara gatulokaler som är räknade och det landade i 506 st spridda över hela området.

Blandstad på riktigt i Olivedal. Punkterna anger verksamhetslokaler i gatuplan. (Inventeringen är förtjänstfullt gjord av Johannes Hulter.)

 

Se även Johannes Hulters inventering av verksamheterna på Nordhemsgatan för exempel på den flora av aktiviteter som pågår i de lokaler som inte ligger vid det som idag skulle klassas som stråk och knutpunkter.

Olivedal är blandstad. Frihamnsplanen är inte blandstad. Olivedal fungerar och har fungerat över lång tid så vi behöver inte uppfinna hjulet igen. Nyckeln är en hög exploateringsgrad och hög boendetäthet. Men säger belackaren: Olivedal byggdes för 100 år sedan, vi kan inte bygga så idag! Nja, strukturen sattes för 100 år sedan men faktum är att det har byggts hus i området under alla tider. Linnégatan kantas av byggnader i olika åldrar. Det har byggts på 80-talet, på 90-talet, på 00-talet och senast byggde JM bostadsrätterna vid Värmlandsgatan, vilka huserar en lokal med kaffé/bar och en lokal med tre småföretagare och en konstnärsateljé man kan skåda från gatan. Gemensamt för alla dessa byggnader, med några få undantag, är att de har verksamhetslokaler i gatuplan.

 

Omvänd planering

Vi har nu sett på vilken bräcklig grund som tätheten hålls nere. Det betyder färre bostäder för alla de desperat sökande, en risk att hela projektet blir ekonomiskt ogenomförbart och det slår sönder förutsättningarna för en riktigt blandstad.

I grund och botten handlar detta om en helt felaktig prioriteringsordning och omvänd arbetsgång, som ser ut som följer

  1. Subjektiva preferenser, bland annat förklädda till kulturmiljöhistoriska resonemang, ger att bebyggelsen ska vara låg och gles.
  2. Det blir få bostäder, få människor och svårt att få verksamhetslokaler att bära sig ekonomiskt.
  3. Hoppsan, vi kan inte skapa en levande blandstad så vi får koncentrera verksamheterna längs huvudstråk.

Detta borde vändas till

  1. Vi ska förverkliga översiktplanens uttalade mål om blandstad över hela området.
  2. Utred vilken täthet som behövs för att stödja en riktigt blandsstad med ett stort utbud av verksamhetslokaler och stadsliv i varenda kvarter och längs varenda gata.
  3. Givet tätheten som behövs för att blandstaden ska fungera, arbeta med hur kulturmiljöhistoriska (och andra) hänsyn ska tas.

Det är inte svårare än så.

Vi kommer nu arbeta vidare med Yimbys yttrande över planen. Men det som händer i Frihamnen är så viktigt för Göteborgs framtid att vi alla måste ligga på för att få detta i rätt riktning. Ett sätt att göra det är att redan nu kontakta dina favoritpolitiker i Byggnadsnämnden och berätta att Frihamnen måste få fler bostäder, fler människor och rikligt med verksamhetsslokaler – dvs en riktigt blandstad.

YimbyGBG om: , , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , , ,

Hitta hem: Ett fall 2

$
0
0

Etta på 10kvm i Vasastan, Stockholm. Såldes för 1.625.000 kr för ett år sedan.

I det tredje kapitlet i Hitta hem, som fått titeln ”Vem betalar?”, diskuterar Ola Andersson hur hushållen själva betalar för den allt mer överhettade bostadsmarknaden. Men inte med egna pengar, utan genom lånat kapital. Hushållens allt högre belåningsgrad har oroat många bedömare, bland annat Riksbanken. I december 2013 snittade svenska hushålls skulder på 170 procent av deras disponibla inkomst. Problemet är framförallt knutet till storstäderna. 2007 stod Stockholms län för 30 procent av de svenska hushållens skulder. Bland yngre stockholmare ligger skuldsättningen i bolån på fyra gånger årsinkomsten. Anledningen till att det fortfarande inte kommit någon krasch på bostadsmarknaden är att det fortfarande är brist på bostäder.



I en svältande stad är det tillgången på pengar som avgör priset på bröd. I Stockholm stiger därför bostadsrättspriserna så högt som våra möjligheter att låna pengar tillåter. I början av 2010 införde bankerna hårdare krav på låntagarna och i oktober det året införde finansinspektionen ett lånetak på åttiofem procent av bostadens värde. Bostadspriserna stabiliserades genast. Men så snart räntan sjunker eller det blir lättare att låna ökar bostadspriserna i motsvarande grad.

Andersson gör tankeexperimentet att vi istället för att låna till bostadsköp hade använt kapitalet till att bygga nya hus åt oss själva. De befintliga bostäderna hade funnits kvar men dessutom hade det tillkommit nya. Hade stockholmarna använt sina pengar till att bygga nya bostäder, istället för att köpa gamla, hade det inte funnits någon bostadsbrist.

Det fjärde kapitlet, "Vilka tjänar på bostadsbristen?", handlar som titeln avslöjar om att "follow the money". Vilka är det egentligen som vinner på att det råder bostadsbrist? Andersson lyfter fram några nyckelaktörer:

1. Mäklarna. Att de tjänar på bostadsbristen är förstås uppenbart.



2. De stora bostadsproducenterna. De fyra stora byggföretag som dominerar svensk byggsektor (NCC, Peab, Skanska och JM) har inget intresse av att bygga bort bostadsbristen. Deras lobbying handlar främst om att skapa ekonomiska fördelar för sig själva. Till exempel enklare byggregler och satsningar på att sänka produktionskostnaderna. Enligt Andersson göra sådana förändringar föga för att lösa bostadsbristen, utan syftar främst till att underlätta för byggoligopolet. Ett annat exempel är kraven på att snabba upp planprocessen. Enligt Andersson är inte problemet att planprocessen är för långsam, utan att den tar för små bitar i taget, enstaka hus eller kvarter i detaljplan. Det som behövs är istället stadsplaner, som tar stora, långsiktiga grepp om planläggningen. Just behovet av övergripande stadsplaner är som bekant något som Yimby lyft fram många gånger under åren, bl.a. i Lindhagenplanen 2.0.



Lindhagenplanen 2.0

3. Bankerna. Hushållens skuldsättning är en stor vinstaffär för bankerna och de har ett påtagligt intresse av att undvika sjunkande bostadspriser (och en eventuell krasch). Sveriges ekonomi är starkt beroende av bostadsmarknaden, vilket gör finansministern till en central aktör i sammanhanget. Andersson säger till och med att de stora bankernas och finansministerns intresse för höga bostadspriser kan vara den viktigaste förklaringen till bostadskrisen.



4. Fastighetsägarna. Andersson skiljer på två typer av fastighetsägare, de som bor i sin egen fastighet och de som hyr ut till andra. Båda vinner på höga bostadspriser, men det är framförallt den senare kategorin som har mycket att tjäna på bostadsbristen. Det stora hindret för deras vinster är dock hyreslagstiftningen, som begränsar hur höga hyror som får tas ut. Därför kämpar fastighetsägarna hårt för att det ska införas marknadshyror. Marknadshyror skulle enligt Andersson riskera att skapa en social katastrof, där stora delar av befolkningen skulle förlora sina bostäder. Därför behöver man vara väldigt säker på att marknadshyror skulle leda till ett kraftigt ökat bostadsbyggande för att våga genomföra en sådan reform.

Andersson hävdar dock att det inte finns något som tyder på att friare hyressättning skulle leda till att bostadsbristen byggdes bort. Han jämför med bostadsrättsmarknaden där det råder fri prissättning men där nyproduktionen trots detta är låg. Andersson menar också att fri prissättning sannolikt påverkar bostadsrättsproduktionen mer än hyresrättsproduktionen, eftersom de olika upplåtelseformerna skiljer sig åt vad gäller underliggande ekonomiska drivkrafter. Om bostadsrättsproduktion liknar varutillverkning för försäljning så är hyresrättsproduktionen mer att likna vid kapitalförvaltning. Hyresrättsproduktion är mer långsiktig och passar färre aktörer.

Andersson konstaterar att det vore bra om bostadsmarknaden verkligen fungerade som en marknad, men att det samtidigt är uppenbart att den inte gör det och att den inte kan göra det. Både på grund av oligopolet inom byggsektorn men också på grund av att bostäder, till skillnad från de flesta andra varor, inte är flyttbara.

Byggandets viktigaste råvara är varken trä, stål eller betong. Den viktigaste råvaran är marken. Att höjda hyror inte kan lösa bostadsbristen beror inte på bristande tillgång på villiga byggherrar. Det är något annat som saknas, något som är lika viktigt för byggenskapen som villiga byggherrar. Det som saknas är mark att bygga på.

Det spelar ingen roll hur vi stimulerar byggandet: Marknadslösningar eller subventioner, morot eller piska, hot eller löften. Finns det inte mark att bygga på blir ändå ingenting byggt. Detta är den centrala frågan vi måste lösa. Inte vad som skall byggas, inte vem som skall bygga, utan var vi skall bygga.



Läs alla delar i studiecirkeln om Hitta hem

YimbyGBG om: , , , , ,

Bloggar om: , , , , ,

Flunsåsstråkets dag 6 september

$
0
0


Flunsåsstråkets dag 2013


Nu på lördag 6 september är det återigen dags för Flunsåsstråkets dag i Lundby. Huvudarrangör är Stadsplaneringsforum Centrala Hisingen (SCH). Precis som tidigare år kommer vi på Yimby Göteborg att stå i det så kallade "Framtidstältet" tillsammans med ett flertal andra aktörer. Däribland lokala politiker från de flesta partier, Stadsbyggnadskontoret, Älvstranden Utveckling med flera. Utöver stadsfrågor innehåller Flunsåsstråkets dag aktiviteter för hela familjen, läs mer på flunsåsstråket.se Varmt välkomna till Lundby!

När: 13-17
Var: Bjurslättsskolan (grusplanen öster om skolgården)

När man ändå är i krokarna kan man passa på att kika in vad som byggts i närområdet de senaste åren, bland annat vid Bjurslättsplan och i Kvillebäcken.


YimbyGBG om: , , , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , , , ,

Valenkät 2014

$
0
0

Idag publicerar Yimby Göteborg sin valenkät. Vi ställde sex avgörande frågor om stadens utveckling till alla partier som finns representerade på EU-, riksdags- eller kommunnivå i Göteborg. Vi har fått svar från C, FP, KD, M, MP, S och VV men inte från KD, SD och F!.



Sammanställningen ovan är ett försök till en översikt av svaren för att en jämförelse enklare ska kunna göras. De sex första raderna beskriver de element partierna använde för att beskriva blandstaden. Det är glädjande att beskrivningen av blandstaden, med något undantag, har blivit så mycket bättre än vid förra valet. Notera att ett streck inte betyder att partiet är emot, bara att de inte explicit talat om det i svaret. Titta på denna för att få en överblick men se också till att noggrannt läsa igenom svaren som följer för det ovan är en tolkning. Stadsutvecklingspolitiken är för viktigt för att stanna vid en tolkad översikt.

 

1. I översiktsplanen sägs att alla stadsdelar ska bli mer av "blandstad". Vad betyder begreppet "blandstad" för er?

Centerpartiet
Det är lätt att fastna i att ”blandstad” handlar om att bygga med olika upplåtelseformer. Det är dock bara en del och egentligen bara ett av flera sätt att uppnå den sociala delen av blandstaden. Social blandning är ett av tre grundläggande begrepp som för oss ingår i blandstaden. De andra är Funktionell blandning och Estetisk blandning. Alla tre är dock tätt sammanlänkade, även om jag nedan gör skillnad för läsarens skull.

Den sociala blandningen handlar om att människor med olika förutsättningar (ålder, inkomst, ursprung, kultur osv) ska finnas inom samma hus/kvarter/område. Det kan uppnås dels genom blandade boendeformer (förutsatt att prisnivåerna på boendet blir varierande), men också genom att storlek på bostäder växlas och olika boendetyper (kollektivt ex.vis) varieras.

Den estetiska blandningen handlar om att byggnaderna varierar i höjd, utseende, material, stil och på alla möjliga tänkbara sätt. Bäst blir om staden får växa fram organiskt över tid, vilket gör att olika typer av hus från olika epoker samsas när några rivs och bygger nytt samtidigt som annat får stå kvar. Där det inte är möjligt med organisk framväxt är det viktigt att det blir många olika byggherrar och arkitekter med olika förutsättningar för en varierad gestaltning.

Slutligen den funktionella blandningen handlar helt enkelt om att det ska finnas olika funktioner för de byggnader som finns i ett område, gärna olika funktioner i samma byggnader också. Här kommer det klassiska kravet på verksamhet i bottenplan in. Kontor, föreningslokaler, handel och annat blandat med bostäderna är viktigt både för att få staden levande hela dygnet. I samband med detta krävs också en vettig trafikplanering för att få tillräckligt med underlag för kunder och för att de som arbetar ska kunna ta sig till och från området.

Ett ord vi skulle vilja lägga till det hela är ju tätheten. Vi och ni (YIMBY) pratar ju ofta om den täta blandstaden. Tätheten ingår inte i blandstaden per definition, men är något av en förutsättning för att lyckas bättre, eftersom det ger mer befolkningsunderlag och bättre förutsättningar att lyckas med blandstadens mål.

Folkpartiet
Blandstad är den tätbebyggda staden där det är fungerande att få in bostäder, arbetsplatser, samhällsservice och handel i samma område. En blandning av upplåtelseformer och olika prisbilder för att få en social blandning är också viktigt.

Miljöpartiet
För Miljöpartiet betyder blandstad en tät grön stad med blandning av såväl byggnadstyper, funktioner som upplåtelseformer. Det innebär blandning av människor och utbud. För oss ingår dessutom tydliga inslag av omväxlande flora och fauna. Vi vill se betydligt större andel kvartersstad än idag i det som byggs och att bostäder blandas med verksamheter i samma fastighet/kvarter.

Eftersom begreppet är otydligt har vi tillsammans med S och V uppdragit åt SBK att definiera Blandstad för Göteborg men det uppdraget är inte färdigt.

Moderaterna
För oss handlar ”blandstaden” mycket om en blandad bebyggelse där alla olika upplåtelseformer uppmuntras. Om tomträttsinnehavare och boenden i lägenheter vill friköpa sina lägenheter/hus ska staden i grunden ha en positiv syn på det. I områden där hyresrätter dominerar ska i första hand kompletteras med bostadsrätter och småhus. Även möjlighet till viss omvandling till bostadsrätt kan behövas för att minska segregationen. I områden med mycket bostadsrätter ska upplåtelse av hyresrätter prioriteras. Men det är även viktigt med exempelvis tredimensionell fastighetsbildning för inslag av lokal handel, näringsliv och kultur och fritidsaktiviteter. Självklart ligger också hållbar stadsutveckling i de tre dimensionerna inom blandstadsbegreppet. Vi anser att det i Göteborg måste finnas alternativ för både unga och gamla och för människor med olika ekonomiska möjligheter.

Socialdemokraterna
En "blandstad" är en stadsmiljö med en mångfacetterad blandning av olika människor, verksamheter, byggnader och platser. Olika sociala grupper ska leva och röra sig i området. Det ska finnas en stor bredd i utbudet av arbetsplatser, handel och service. Arkitekturen ska ha en stor variation i färg och form. Det ska finnas allmänna platser av god kvalitet som bjuder in alla, oavsett ålder, bakgrund eller inkomst, att mötas och vara en del av det gemensamma offentliga livet. För att åstadkomma det krävs ett socialt medvetet byggande, en blandning av upplåtelseformer, en mix av gammal och ny bebyggelse, gott om lokaler i bottenvåningarna, småskalig fastighetsindelning, smarta lösningar för olika trafikslag och att förvaltning och politiker ger utrymme för lokala initiativ att blomstra. Det är en stor utmaning att lyckas med alla dessa aspekter samtidigt men målsättningen måste vara att nå så nära detta ideal som möjligt när vi utvecklar nya och gamla stadsdelar.


Blandstad innebär en bebyggelse med bostäder, verksamheter, handel och skolor lokaliserade i samma kvarter. Trafiken sker på stadsgator -eller gågator - med begränsad hastighet. Den typiska blandstaden hittar du i äldre områden, t.ex. Majorna till skillnad från 60- och 70-talens planering där olika verksamheter separerades och skiljdes av stora trafikleder, t.ex. Angered och Gårdsten.

Vänsterpartiet
För oss betyder blandstad att vi planerar och bygger staden med såväl blanda bebyggelse, upplåtelseform som innehållsmässigt. Dvs, hyresbostäder ska finnas där det idag finns en överrepresentation av bostadsrätter och äganderätter. Samma ska råda åt det motsatta hållet. Arbetsplatser, handel, grönområden, god kollektivtrafik och samhällsservice ska också planeras in då nya bostadsområden byggs

 

2. Vi behöver många fler bostäder i centrala Göteborg och vi behöver skapa en mer kontinuerlig stad. Ska Heden bebyggas? ....och om 'ja' hur? Vill ni se högre exploatering i Frihamnen än den som finns i den programplan som är ute på samråd? Hur många våningar vill ni se på bebyggelsen i de stadsdelar som kommer att planeras och byggas i framtiden?

Centerpartiet
Vi ser att det finns stora ytor på Heden som är väldigt dåligt nyttjade. Bilparkeringarna och den oftast helt öde stora grusplanen i södra delen bör göras något vettigare med. Här tror vi att en smart och tät bebyggelse skulle skapa mer liv och rörelse och ge välbehövliga bostäder åt fler.

När det gäller Frihamnen så skulle vi gärna se en högre exploateringsgrad, det är ju ett område mycket nära centrum och då måste man också våga skapa både täthet och bygga på höjden. Ledningen är på rätt väg, men har inte nått ända fram får man dock säga.

Att säga en exakt höjd på våningar i framtida bebyggelse känns dumt. Men vi ser gärna att det byggs så pass högt att man faktiskt kan genomföra den täta blandstaden i verkligheten. Då krävs det många gånger högre byggnader än de 6-8 våningar som verkar vara den magiska gränsen i Göteborg.

Folkpartiet
Vi instämmer i det första påståendet om att det behövs fler bostäder i centrala Göteborg och har lagt ett uppdrag om att se över var man kan förtäta i city på exempelvis lucktomter och gammal industrimark. Vi har dock blivit nedröstade. Vi vill se en viss bebyggelse på Heden och har drivit på för de parallella uppdrag som genomförts. Heden är en speciell plats för många människor där man länge utövat idrott. Vi vill att möjligheten till idrottsutövande ska finnas kvar och vill också komplettera en del av ytan med bostäder och lokaler för att få området mer levande och koppla samman evenemangsstråket mot Avenyn. Det kan exempelvis vara lämpligt med bebyggelse längs Engelbrektsgatan.

Antalet våningar kan variera beroende på område. Vi ser gärna att man bygger tätt och högt där det passar in i stadsbilden. Angående högre exploatering i Frihamnen är det alltid viktigt att få till en hög exploatering där det går. Frihamnen är ett nytt område där det kan vara passande med högre bebyggelse. Större marktilldelningar kan innebära lägre pris för slutkunden, därför kan det vara viktigt i delar av området där man kan få ned priserna.

Miljöpartiet
Ja, vi vill att Heden ska bebyggas och vår ingång är i första hand en fortsättning av stadsstrukturen i kvarteren runt omkring på ungefär en tredjedel till halva ytan. Resten ska vikas åt idrott och grönska. Vi vill slippa dyra garagelösningar och vill testa tillfälliga parkeringshus. Nu ser vi med spänning fram mot hur de parallella uppdragen ska förvaltas

Vi vill testa möjligheten att öka exploateringsgraden i det som planeras i Frihamnen såväl som i det som finns med i utbyggnadsplaneringen.

Vi vill inte låsa ett specifikt våningsantal för kommande bebyggelse men ser framför oss att fler människor ska bo i den centrala staden utan behov av bil, med god kollektivtrafik och närservice och då krävs att Göteborgs inte är så utglesat som idag. Vi vill hellre en något högre bebyggelse generellt än låga byggnader med enstaka uppstickande höghus.

På platser som till exempel Lindholmsallén är det önskvärt med rejält höga hus för att möta den breda gatan.

Moderaterna
Moderaterna vill att Heden ska vara en öppen och välkomnande mötesplats för alla. Vårt huvudmål med Heden är att få till en upprustning där parkeringsplatserna tas bort från markplan och flyttar ner i ett parkeringshus under jord. Vi vill ha mycket mer av grönska och sportaktiviteter för att attrahera ännu fler till Heden. Vi vill först bebygga andra hårdytor i centrala Göteborg: Frihamnen, Ringön, Gullbergsvass, Backaplan och Södra Älvstranden.
Vi är därför skeptiska till privatisering och exploatering av Heden inom överskådlig tid.

Moderaterna har yrkat för en högre exploatering i flertalet stora planer de senaste åren. Frihamnen och Skeppsbron för att nämna två. Vi anser att de rödgröna överlag har en alldeles för låg exploateringsnivå i detaljplanerna. Göteborg har en enorm bostadsbrist och då krävs det högre byggnader. Ett exakt antal våningar per byggnad är svårt att sia om, då varje detaljplan och område har olika egenskaper. Men vi behöver i allmänhet både bygga högre och mer på redan befintliga huskroppar.

Socialdemokraterna
Socialdemokraterna vill bygga ihop staden. Vi vill förtäta Göteborg, både i centrala och halvcentrala områden. Den nya innerstaden kommer snart att börja växa fram i Älvstaden och vi jobbar intensivt och målmedvetet med att det ska bli en tät, grön och blandad innerstadsbebyggelse. Men även halvcentrala delar av Göteborg behöver förtätas avsevärt, om ambitionen om en kontinuerlig stadsväv ska kunna förverkligas. Därför satsar vi också kraftigt för att bygga nya stadskvarter i våra olika stadsdelar, t.ex. i Gamlestaden där den nya stadsdelskärnan, med hög täthet, funktionsblandning och utomordentlig kollektivtrafik, nu har börjat byggas. Vår ambition är att följa den fastlagda utbyggnadsplaneringen för staden, där vi bygger staden inifrån och ut, och gör strategiska satsningar i några utvalda tyngdpunkter, som bl.a. Angereds centrum.

Vad gäller Heden så har vi inte sagt nej till ny bebyggelse där, utan istället gett ett uppdrag till förvaltningen att undersöka förutsättningarna för förtätning och utveckling av området. Det finns onekligen stor förbättringspotential. Kan man stärka stråken runt och över Heden så kommer både närområdet och innerstaden som helhet att få ett rejält lyft. Heden är också en stor kulturaktivitetsplats och en resurs för evenemangsstaden. Men vi är väldigt tydliga med att vi absolut inte vill bygga bort möjligheten till idrott och rekreation på Heden. Heden är en mycket speciell plats för göteborgarna och måste behandlas med stor omsorg och respekt. Här är det särskilt viktigt att alla göteborgare får vara med och tycka till om hur Heden ska förändras och förbättras.

Frihamnen är fortfarande under planering och de exploateringstal som förvaltningen tagit fram är inte ristade i sten utan ska ses som en referenspunkt för det fortsatta arbetet. Det viktiga för Socialdemokraterna är inte exakta våningsantal utan att vi får en tät, grön och integrerad stadsdel som lever upp till idealet om blandstad som vi beskrev ovan. Exploateringsgraden är ett instrument i det arbetet, inte ett självändamål. Naturligtvis ska vi ha en ekonomiskt hållbar exploatering i Frihamnen, men det måste också vägas mot de mål om social och ekologisk hållbarhet som vi tycker är lika viktiga. Detsamma gäller stadsutvecklingen i hela Göteborg. Vi vill följa översiktsplanen och skapa förutsättningar för riktig blandstad var vi än bygger.


Nej, Heden bör inte bebyggas- Befintlig bebyggelse, Hotell Heden, får gärna vara kvar, men den öppna ytan bör bevaras. Parkeringen bör försvinna, lämpligen grävas ner och någon stor bussterminal bör inte etableras. Delar av ytan borde vara parkområde och någon del bör kunna användas för tillfälliga arrangemang, men vi behöver nog inte 7 fotbollsplaner. Exploateringen i Frihamnen bör inte vara högre än i den nuvarande planen. Hushöjden i centrala kan ligga mellan 5-10 våningar, i ytterområden 3-4. Enstaka höga hus kan accepteras, men inget “Manhattan på Frihamnspiren!”

Vänsterpartiet
Många frågor i en fråga...men, ja, vi kan tänka oss viss bebyggelse på heden. Heden är ett stort och mycket centralt område som skulle tåla nya bostäder samtidigt som man skulle kunna ha kvar de öppna ytorna. Vi vill bygga staden tät. Men inte för tät. Det måste finna luft mellan husen och viktiga grönytor emellan. Vissa hus tål att man går upp några våningar, medan andra hus bör anpassa sig till omkringliggande bebyggelse. Därför går det inte att ge ett entydigt svar på hur många våningar stadens nybyggda hus ska ha.

 

3. Det råder en stor bostadsbrist i Göteborg. Trots detta byggs det för lite. Stadsbyggnadskontoret är en flaskhals och klarar idag inte av att leverera planer och planändringar i den takt som efterfrågas. Allmännyttan har byggt väldigt lite de senaste 10 åren. Vad vill ni förändra för att öka bostadsbyggat i Göteborg?

Centerpartiet
”Sverigebygget” från Alliansen är en del (infrastruktur från staten kombineras med löften om bostäder lokalt). I övrigt går det att lägga ut mer på byggbolagen, även om vi inte får göra oss beroende av dem enbart, eftersom de små byggbolagen i högre grad bör få vara med i upphandlingar och få möjlighet att bygga, inte minst med tanke på blandstaden.

Det handlar också om en politisk vilja att prioritera bostadsbyggandet, då krävs det antagligen mer resurser och större tryck på Stadsbyggnadskontoret. Det kräver också ett helt annat tänk i medborgardialoger där ingången ska vara: ”Här ska det byggas XXX kontor/bostäder/etc – hur vill ni att det genomförs?” istället för dagens fråga om man vill att det byggs alls. Det finns i övrigt många små detaljer som kunde justeras, men det blir för tjatigt att nämna alla.

Vi skulle också gärna se att man väljer att sälja en del av alla de kommunala bolag som finns och investerar pengarna i bland annat bostadsbyggande (för allmännyttan). Det tror vi ger bättre avkastning i längden och är till mer nytta för göteborgarna.

Folkpartiet
Staden har tre starka verktyg för att få fart på byggandet: Planmonopol, betydande markinnehav och en stark allmännytta. Vi måste använda dessa verktyg på ett mycket mer aktivt sätt än vad som sker idag. Först då är det möjligt att få upp en ökad takt i bostads- kontors- och stadsbyggandet, vilket är högprioriterat. Vi tror på ett ökat samarbete mellan de som ska bygga staden och de som planerar, inte mer av polarisering mellan dessa aktörer.

Några förslag följer nedan:

- Ta fram detaljplaner snabbare och ta fram planer som efterfrågas. Att prioritera planer med ett stort antal bostäder är viktigt för att få fart på bostadsbyggandet och få ned kostnaderna för slutkunden, samtidigt som vi även behöver planer med mindre områden. För att underlätta och snabba upp processerna vill vi att byggherren ska kunna anlita och själv betala för en egen plankonsult för att ta fram planer som sedan godkänns av stadsbyggnadskontoret.

- Vi vill se mer flexibla detaljplaner för att undvika snåriga bestämmelser. Tillåtande ska vara ledordet. Vi vill pröva att gå på bygglov utan detaljplan när detta är möjligt, att inte detaljreglera när vi gör planer och ta bort våningsantal för att istället bara reglera höjd. Kan gälla när man bygger på ett par våningar. Det måste också vara möjligt att göra detaljplaneändringar på ett snabbare sätt än idag.

- Marktillgången i Göteborg är en viktig pusselbit för att det ska byggas. Staden äger mycket mark och vi vill att det görs en inventering av det markinnehav som staden har där man letar efter platser att bygga och förtäta på. I dagsläget finns många döda ytor som förvaltas av kommunen utan att de används till något, exempelvis i centrala stan. Vi vill också att man får till en mer transparent markanvisningsprocess och en ny policy för markanvisningar. Mer mark måste komma ut till marknaden. Det är viktigt för att få upp byggtakten och för att få till en större konkurrens. Fastighetskontoret ska vara en marknadsplats där det är tydligt för kunden vilken mark som finns att tillgå och här ska finnas ett stort urval.

- Utveckla användningen av mark som inte kommer att bebyggas på ett antal år ytterligare genom tillfälliga bygglov för studentbostäder eller lokaler i central- och halvcentrala lägen.

- Fler markanvisningstävlingar- ett transparent och snabbt sätt att få tilldelat mark. Vi måste få en bättre konkurrens på byggmarknaden och få in fler aktörer på marknaden.

- De fastighetsbolag som ska finnas i stadens ägo ska vara varaktiga och fokusera på nyproduktion. Fördelarna med dessa är att de även ska kunna bygga i lågkonjunktur och bygga för de som det inte annars byggs för. En ökad produktionstakt ska prioriteras.

- Bygg fler vindslägenheter i befintliga hus.

Miljöpartiet
Miljöpartiet ökar resurserna för detaljplanering i vårt förslag till budget för 2015. Vi har satt ut målen och med större tyngd i dessa nämnder och bolag kommer Miljöpartiet fortsätta försöka skapa än tydligare mål, bättre styrning och se till att kontoren arbetar efter de uppsatta målen. Vi vill fortsätta förbättra samarbetet mellan stadens olika förvaltningar och bolag.

Den rödgröna majoriteten har infört en gemensam markanvisningspolicy för hela staden och en utbyggnadsplanering som fokuserar stadsutvecklingen så att den kan få styrfart. Vi har vågat lansera Jubileumssatsningen där staden samarbetar med företag för att gå från ord till handling.

Miljöpartiet anser att allmännyttan ska ha högre krav att bygga och lägre krav på soliditet/avkastning.

Moderaterna
Vi avskaffar plankön det första vi gör efter valet. Alla bostadsaktörer, kommunala som privata inklusive våra studentbostadsföretag, kan med våra förslag tidigarelägga sin bostadsproduktion. Vi tillåter certifierade plankonsulter att hjälpa till att få fart på bostadsbyggandet. Vi tillåter dessutom byggnation och komplettering i hela staden samtidigt enligt översiktsplanen. Detta är absolut nödvändigt för att minst kunna fördubbla bostadsbyggandet. Majoritetens bostadsmål under nuvarande mandatperiod var 10 000 bostäder. Ett redan från början lågt satt mål. Med drygt en månad kvar till valet är prognosen att ca 8500 bostäder kommer att hinna färdigställas. Samtidigt står det i dagsläget över 225 000 i kö på BoPlats, och ca 60 000 saknar fast boende. Den rödgröna bostadspolitiken är ett hån mot alla de som står i bostadsköer i Göteborg.

Moderaterna, tillsammans med byggbolag och fastighetsägare, ser en möjlig byggnadstakt på drygt 4500 bostäder inklusive 1000 småhus per år. Under den kommande 10-årsperioden vill vi möjliggöra för minst 50 000 nya bostäder. Vi ser behov av fler lägenheter, både hyres- och bostadsrätter, men även fler småhus och radhus och kontor/arbetsplatser.

Det är viktigt att staden följer vår nya markanvisningspolicy. Mark ska kunna delas in och säljas i mindre delar för att nå fler intressenter. Vi vill inte tillåta gräddfiler för de som råkar ha goda politiska kontakter. Istället måste vårt varumärke vara öppenhet, konkurrens och likabehandling. Då kan vi välkomna ännu fler bostadsbyggare till Göteborg.

Socialdemokraterna
För oss Socialdemokrater är bostaden inte en vara att spekulera i. Bostaden är platsen där vi lever våra liv. Därför är bostadspolitiken så viktig för oss och därför tar vi bostadsbristen på stort allvar.
Det är självklart viktigt att Stadsbyggnadskontoret har tillräckliga resurser. Det följer vi kontinuerligt.

Under den senaste mandatperioden har vi också genomfört stora strategiska förändringar på Stadsbyggnadskontoret, t.ex. har vi tillsatt en stadsarkitekt, just för att nå högre effektivitet och kvalitet i planeringen. Vi kommer naturligtvis att fortsätta det förbättringsarbetet under nästa mandatperiod. Vi har också haft stora strategiska projekt de senaste åren som tagit en stor del av planeringsresurserna i anspråk, bl.a. arbetet med den nya Älvstaden och Västsvenska paketet. Det har varit nödvändigt att göra ett gediget förarbete för att ha god kvalitet och effektivitet under kommande år när dessa planer förvandlas till konkret stadsbebyggelse och infrastruktur.

Att vi varit noggranna med förberedelserna gör också att vi kan satsa rejält framöver. Ett konkret vallöfte inför valet är 32 000 nya bostäder fram till jubileumsåret 2021, varav 7 000 bostäder avsatta för unga och studenter. Nya täta stadsdelar kommer att ta form nu när innerstaden växer över älven och över hela Göteborg, från Hovås till Angered, så ligger många spännande projekt i startblocken. Det gäller förstås även allmännyttan, som vi gett kraftigt höjda mål för bostadsbyggandet.

Även om kommunen har planmonopol så är det privata företag som bygger och staten som sätter spelreglerna. En förutsättning för ett hållbart stadsbyggande är därför att vi har en välfungerande byggsektor och ett statligt ansvarstagande. Det har vi inte idag. Med en socialdemokratisk regering så kan dagens apati och ändlösa utredningar ersättas av en handlingskraftig och hållbar bostadspolitik. Socialdemokraterna nationellt har lagt konkreta förslag för en bostadsproduktion på 250 000 bostäder till år 2020. Många av dem kommer att byggas i Göteborg.


Det finns en viss bostadsbrist, men också en brist på byggvilja. Det finns färdiga planer på ca 8.000 lägenheter som ingen vill bygga. Det stora problemet är inte planarbetet utan betalningsförmågan för de som står i bostadskön. Få i Göteborg har råd att betala upp till 15.000 kr/månad för en normal lägenhet. Ett annat problem är reavinstbeskattningen för bostäder som gör det olönsamt för många att flytta till ett mindre boende. Detta låser marknaden på ett olyckligt sätt. Det finns inga enkla patentsvar på hur man ökar byggandet, men med en ändrad marktilldelning kan vi få in andra byggföretag som kan bygga billigare. Det har man lyckats med i Växjö där man bygger för halva kostnaden mot den i Göteborg.

Vänsterpartiet
Jag håller med om att byggtakten är för låg. Men orsaken till detta är flera och inte bara den att stadsbyggnadskontoret skulle vara en flaskhals, som ni säger. Processer är långdragna och det finns säker mycket att göra där, men det finns fler aktörer som måste vara med i arbetet med att öka takten. Även byggare som fått ett bygglov måste komma igång med sina byggen. Byggbranschen har också ett viktigt ansvar genom att säkerställa att det finns byggare och att det ges plats för ungdomar som efter skolan kan få komma ut på praktik/lärlingsplatser. Överklaganden stoppar också upp bygg processen. Då det gäller allmännyttan så har vi nu lagt ett mycket tydligare uppdrag, via ägardirektivet till dem om att öka bostadsbyggande. Att detta gör blir en viktig politisk fråga att bevaka.

 

4. Hur ser ni på att lägga resurser på att låta stadsbyggnadskontoret i förhand ta fram flexibla planer av blandstadskaraktär över större områden med generella planbestämmelser från vilka bygglov kan ges (mer som de tidigare stadsplanerna), istället för dagens ofta små rigida detaljplaner som reglerar många deltaljer och som påbörjas först då det finns en exploatör (så kallad "frimärksplanering")?

Centerpartiet
Och här hittar vi ett klockrent exempel på hur det i högre grad borde vara! Det ger en större frihet och möjlighet för staden att också växa mer organiskt istället för konstlat. Det är dock viktigt att komplettera upp detta med god trafikplanering så att vi inte bygger upp bilberoende om områden inte bebyggs fullständigt under kort tid.

Folkpartiet
Positivt- bra att både arbeta på det sättet och att låta aktörer själva ta fram planer. Fastighetskontoret måste bli mer av en marknadsplats.

Miljöpartiet
Miljöpartiet ser gärna att detaljplaner tas fram i förhand. Vi anser dock inte att det finns en självklar koppling mellan att börja detaljplanearbetet med eller utan exploatör å ena sidan och detaljreglerade/flexibla eller för den delen stora/små planer å den andra. Vi föredrar mer flexibla planer i en mångfald av upplägg med olika storlekar, att exploatörer är med i vissa och inte andra. I större planer kan del av området markanvisas tidigt och en del sparas för att markanvisas när detaljplanen finns klar.

Vi vill också att staden ska börja bygga infrastruktur med skolor, kollektivtrafik, osv. innan eller senast samtidigt som kvartersmarken bebyggs. Vi är medvetna om att det är svårt framförallt av ekonomiska skäl men det är vår inriktning.

Moderaterna
Vi är, som tidigare förklarat, för minskad byråkrati i handläggningen av mark- och byggärenden. Vi vill uppmuntra flexibla planer och flexibelt byggande genom exempelvis tredimensionell fastighetsbildning och kvarterstruktur med lokaler i bottenplan. Ett exempel skulle kunna vara konsortiemodeller med stora och små aktörer som tillsammans samsas om en flexibel detaljplan. Då kan staden uppnå en blandad och positiv byggmiljö där flera olika aktörer hjälper varandra. Men interaktionen mellan stort och smått, tillsammans med öppenhet och transparens, är A och O om ett sådant förslag ska fungera. Ingen tilldelning i slutna rum.

Socialdemokraterna
Vi har redan idag programplaner och fördjupade översiktsplaner som täcker större områden. Det är bra och ett verktyg som vi ska jobba vidare med och utveckla ytterligare. För att göra dem juridiskt bindande och kunna ge bygglov direkt utifrån dem så skulle dock vår nuvarande Plan- och Bygglag behöva skrivas om. Det är en fråga som riksdagen i Stockholm beslutar om. Socialdemokraterna ser, precis som Yimby, ett stort värde i att stadsplaneringen tar större grepp och inte planerar enskilda hus eller områden oberoende av resten av staden. Ska vi kunna skapa en hållbar och jämlik stad som hänger ihop så måste vi se till att stärka förbindelserna mellan stadens olika delar och bygga ihop staden, så att stadsdelarna kopplar i varandra istället för att vända ryggen mot varandra.


Flexibla planer för större områden kan vara en god idé. Tyvärr är vi ofta låsta av PBL och mängder av detaljföreskrifter där regeltolkningen dessutom skärps av domstolarna. De många uttalanden som Regeringen gjort om förenklat byggande stämmer dåligt med verkligheten.

Vänsterpartiet
Vi ser positivt på det.

 

 

 

5. Vi ser att trafikutveckling regelmässigt överordnas stadsutvecklingen och att Älvstranden Utveckling AB dominerar över stadsbyggnadskontoret genom större resurser och genom att vara runt samma bord som exploatörerna. Håller ni med om beskrivningen? Hur ser ni på maktfördelningen mellan trafikkontoret och stadsbyggnadskontoret samt Älvstranden Utveckling och stadsbyggnadskontoret? Bör stadsutvecklingen i Älvstaden drivas via Älvstranden Utveckling AB?

Centerpartiet
Det finns ett problem när byggnation av områden läggs utanför den vanliga demokratiska processen och istället hamnar i ett bolag. Vi vill i högre grad gå via Stadsbyggnadskontoret, inte minst med tanke på att mindre byggherrar riskerar att uteslutas från ”bordet” om saker hamnar i egna bolag. Trafikutvecklingen och stadsbyggnadsutvecklingen hör tätt ihop och om någon ska stå över det andra är det snarare så att trafikutveckling bör vara en del av stadsutveckling.

Folkpartiet
Vi håller till stor del med om beskrivningen. Trafikfrågorna har varit lite för dominerande i stadsutvecklingen men det håller på att ändras till viss del. En förutsättning för det är att vår politik blir genomförd. Vi vill öka resurserna till i första hand Stadsbyggnadskontoret men även till Fastighetskontoret. Vi har lagt 30 miljoner extra i vår Alliansbudget gentemot S på de planerande nämnderna. Vårt förslag om att planer kan betalas av de exploatörer som vill gör också att kostymen blir större. Trafikfrågorna kommer framöver att ta stor del av våra planeringsresurser med Västlänk, ny bro och tunnel med mera, därför behövs det extra tillskott till de planerande nämnderna.

Vi har länge drivit på för att bli av med Älvstrandsbolaget i dess nuvarande form. Det har dock inte de rödgröna velat gå med på. Den nya lösningen där fastighetskontoret hanterar även älvstrandens mark och bolagets nya ägardirektiv är bättre än tidigare men helst ser vi att bolaget läggs ned. Vi vill inte ha fler sidoorganisationer.

Miljöpartiet
Vi instämmer i beskrivningen historiskt men menar att vi under den här mandatperioden förändrat inriktningen och satt stadsbyggnad före trafikflöden Dock får vi självkritiskt inse att vi inte nått ända fram. Dels beroende på politiskt motstånd från de stora partierna och dels på att vi inte lyckats få Trafikkontoret att styra mot de uppsatta målen. Se även svar på fråga 3. Miljöpartiet vill generellt ha lägra hastigheter i staden för att minska buller, miljöpåverkan, trafikfaror och utrymmeskrav.

Precis som Fastighetskontoret är Älvstranden markägare och precis som de privata fastighetsägarna har kommunen som markägare intresse av att utveckla sin mark. Vissa delar av arbetet ska stadsbyggnadskontoret inte heller göra eftersom de är planmyndighet, därför är det rimligt att Älvstranden och Fastighetskontoret medverkar i projekt på egen mark. Många gånger kan stadens intressen tas tillvara bättre i dialog med fastighetsägare än i samtal med SBK som myndighet. Nu senast anser vi t ex att Fastighetskontoret gjort ett bra arbete med att samla och driva på de privata fastighetsägarna på Backaplan på ett sätt som SBK inte kunnat göra.

 

Moderaterna
Ni har naturligtvis rätt. Vi i alliansen vill inte driva stadsutveckling i bolagsform. Tyvärr fick vi inte med oss miljöpartiet, trots att de aviserat detta. Vi blev nedröstade av de rödgröna. Efter valet kommer vi så snart det är möjligt att avveckla bolaget och se till att staden har ett stadsbyggnadskontor och en tydlig ingång för alla som vill vara med och utveckla och bygga Göteborg.

Socialdemokraterna
Vi håller inte med om att trafikutvecklingen är överordnad stadsutvecklingen i Göteborg. Överhuvudtaget är det fel att ställa dem mot varandra. God stadsplanering kräver god trafikplanering och tvärtom. Det är få kommuner som jobbar så intensivt, målmedvetet och nytänkande med den syntesen som Göteborg. Vi var bland de första i Sverige att införa gångfartsgator, den första gångfartsgatan firar 20 år i november. Vi var också först i Sverige med att införa integrerade cykelfartsgator. Gång, cykel och kollektivtrafiken är officiellt prioriterad framför biltrafiken i våra direktiv till Trafikkontoret. Samtidigt har vi stora utmaningar eftersom vi bär med oss en gammal stads- och trafikstruktur som är uppbyggd kring biltrafiken och det tar lång tid att ställa om grundläggande infrastruktur. Det Västsvenska paketet har dock gett oss en unik möjlighet att ta tag i de utmaningarna snabbare och mer genomgripande, ett exempel är omvandlingen av Övre Husargatan till en integrerad stadsgata med god framkomlighet för gång-, cykel- och kollektivtrafik.

Kommunala bolag är inga självändamål, deras existensberättigande ligger i hur användbara de är för att uppnå stadens målsättningar. Älvstranden Utveckling har varit med i den många gånger komplicerade stadsutvecklingen längs älvstränderna under 20 års tid, vilket gör att det finns mycket erfarenheter och kompetens i bolaget som man bör ta tillvara inför framtiden. Däremot har vi sett ett behov av att förtydliga ägardirektiven, vilket vi gjorde 2013. Vi har nu gjort rollfördelningen mellan bolaget och stadens övriga förvaltningar klarare och även höjt målsättningen ytterligare när det gäller vilka kvaliteter det är som vi vill se i de nya stadsmiljöer som bolaget är med och utvecklar. I ägardirektiven står svart på vitt att byggandet av blandstad med en funktionell mix av bostäder, handel, kontor, rekreation och nöjesliv ska vara ledande i arbetet, att bolaget ska verka för att stadsmiljön fungerar tillfredsställande också ur ett socialt och kulturellt perspektiv och att man ska utveckla sitt samarbete med mindre exploatörer och byggbolag på marknaden. Bolaget har också fått en ny ledning och genomgått en omorganisation. Vi tycker dessa förändringar lovar gott inför framtiden.

Vad gäller den ”maktfördelning” mellan olika aktörer som ni frågar om så är den glasklar. Makten utgår från folket. Vi som representanter för folket förvaltar den makten och kommunens förvaltningar arbetar på uppdrag av oss. På förvaltningssidan så är det primärt Stadsbyggnadskontoret som håller i processen, inte Älvstranden Utveckling.


Trafikplaneringen resulterar ofta i överdrivet stora anläggningar som skapar sterila miljöer, där kan mycket göras enklare. Älvstrandsbolaget kom till för att få en samordnad och snabb planering av de stora hamn- och varvsområdena som Göteborg fick överta efter varvskonkurserna. Det var en bra idé då, men att sedan överlåta en stor del av den vanliga stadsplaneringen till Älvstrandsbolaget var inte lika lyckat. Enigt vår uppfattning skall bolaget avvecklas och rollen övertas av de vanliga kommunala myndigheterna

Vänsterpartiet
Vi håller inte riktigt med om er beskrivning. Mycket förändringsarbetet har skett då det gäller detta.

 

 

6. En viktig del av blandstaden är att det finns ett rikt utbud av verksamhetslokaler i gatuplan. Hur tänker ni att man kan få fler verksamhetslokaler i nybyggen? Eller det kanske är tillräckligt med lokaler i det som byggs idag? Utveckla gärna.

Centerpartiet
Lokaler i bottenplan ger ofta inte en lika stor intäkt för byggherren, därför prioriteras det bort. Ett enkelt sätt att hantera det på är ju att öka byggnadens höjd för att genom försäljningen av ett extra våningsplan (eller två) skapa resurser för lokalerna i bottenplan som är viktiga ur samhällssynpunkt. Då är vi också tillbaka i att öka tätheten, som i sin tur ger bättre underlag för lokalerna, som i sin tur ger bättre ekonomisk lönsamhet för dem. Vi är med andra ord absolut inte nöjda med den grad av lokaler som finns idag.

Folkpartiet
Vi vill gärna möjliggöra lokaler i bottenplan på så mycket nybyggnation som möjligt, däremot ska det vara flexibla planer så att de kan omvandlas vid behov. Självklart ser vi gärna blandstad där det är möjligt, men vi vill inte förhindra nybyggnation genom att kräva lokaler i alla bottenvåningar. Lokalerna ska finnas kring stråk där människor rör sig för att få ett bra underlag nog.

Det är lätt att rasera en gammal stadsmiljö men svårt att bygga en ny. Att få in sociala strukturer i ett område tar ofta tid. Därför ska man vara rädd om de miljöer vi har idag när vi förtätar och bygger nytt. Att bygga ihop gamla och nya miljöer ger ofta spännande och trivsamma gaturum där människor vill vistas. Långgatorna är ett bra exempel.

Miljöpartiet
Miljöpartiet vill säkra att det byggs betydligt fler publika bottenvåningar i nya hus än idag. Vi vill att de ska ha olika utformning och storlek för ökad mångfald och anser att byggnadsnämnden oftare ska skriva in krav på verksamhetslokaler i bygglovet. Samtidigt måste det bli ekonomiskt rimligt för fastighetsföretagen så att de inte har allt att vinna på att försöka förhandla bort lokaler i bottenvåningen. Miljöpartiet har föreslagit att fastighetskontoret ska utveckla en modell för kommunens prissättning för att stimulera fastighetsföretagen att medverka. GöteborgsLokaler kan vara en viktig aktör i detta men även privata företag.

Lika viktigt är det att inte omvandla lokaler till lägenheter i de hus som redan finns. Därför anser vi att byggnadsnämnden ska säga nej till ändring där det är inskrivet lokal i bygglov/detaljplan.

Moderaterna
Vi vill som sagt uppmuntra byggnation som inkluderar verksamhetslokaler i bottenplan, där en idé för att få fram fler lokaler är flexibla detaljplaner. Vi tror på mycket mer av tredimensionell fastighetsbildning och andra lokala lösningar som inte låser utvecklingen över tid. Idéer finns, gäller för oss politiker att bejaka och tillåta.

Socialdemokraterna
Det är helt riktigt att verksamheter i bottenvåningarna är avgörande för att det ska kunna uppstå stadsliv längs gatorna och för att stadsdelen ska må bra socioekonomiskt. Lokaler behövs inte bara för handel och nöjesliv utan även för kontor, kommunal service och ideella verksamheter. Detta framhålls mycket tydligt i stadens översiktsplan och är också något som vi ständigt lyfter fram i enskilda projekt. Samtidigt är budgeten för nya projekt hårt åtskruvad och det är svårt att motivera ett överflöd av lokaler när det innebär en påtaglig nettoförlust för byggaren och det saknas ett starkt underlag för lokaler i närområdet. För att lösa den här knuten är det viktigt med nytänkande och att hitta alternativa lösningar. Högre takhöjd i botten för att möjliggöra framtida konvertering av bostäder, bokaler och tidig identifiering av potentiella stråk är några verktyg som vi redan arbetar med men här finns ett stort utrymme för innovativa lösningar.

I den nya Älvstaden som nu planeras så är också lokalytan betydligt större än i tidigare projekt. För Frihamnen planeras i dagsläget för lika många arbetsplatser som boende och mycket av det kommer att ligga i gatuplan och bidra till ett intensivt och spännande stadsliv på gatorna. Vi arbetar kontinuerligt med dessa frågor och söker ständigt nya sätt att få in mer lokaler i gatuplan. Vi märker också av en attitydförändring bland fastighetsägare och byggherrar, allt fler förstår numera att en småskalig lokalstruktur längs gatorna inte bara har ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt värde för stadsdelen som helhet utan även påverkar det finansiella värdet hos den enskilda fastigheten. Det, tillsammans med de möjligheter som tredimensionell fastighetsbildning numera erbjuder, kommer framöver att ge mycket bättre förutsättningar för en god lokalförsörjning i nya stadsområden.


I nästan alla nya hus planeras för verksamhetslokaler i bottenplan, men det finns egentligen inte behov av så mycket lokaler som byggs. Butiker och verksamheter har behov av lägen där folk rör sig, mindre gator och innegårdar har sämre förutsättningar. För många verksamheter är hyreskostnaden avgörande och då blir det udda lokaliseringar i perifera lägen.

Vänsterpartiet
Det är viktigt för oss att det byggs hus där bottenvåningarna ska kunna användas till verksamhetslokaler eller affärer. Vi jobbar idag med att i många planer ha ett förhöjt bjälklager i bottenplan så att det ska kunna inrymmas verksamhet av olika slag i fastigheten

YimbyGBG om: , , , , , , , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Yttrande över Program för Frihamnen och delar av Ringön

$
0
0

Illustration: Maria Kask

Yimby har just skickat in ett yttrande över detaljplanen Program för Frihamnen och delar av Ringön. Yttrandet är ett resultat av den artikelserie om planen i tre delar

Frihamnen: Programplanen
Frihamnen: Ett nytt Skeppsbrohaveri

Frihamnen: Blandstad vs ibland stad

som vi publicerat, tillsammans med kompletteringar gjorda på forumet. I det stora hela är det en bra plan, intentionerna och målen är klockrena, men tyvärr missas målen då boendetätheten är för låg över stora delar av området. Inte bara blir det färre bostäder till de bostadsökande, också blandstaden kommer att utebli över stora delar om inte fler bostäder byggs. Du kan stödja vårt yttrande genom att använda formuläret på Stadsbyggnadskontorets hemsida eller genom att maila sbk@sbk.goteborg.se. Synpunkter behöver vara inne senast idag tisdagen den 9:e september.



Du kan t.ex. skriva:

Ämne/Subject: Synpunkter på Program för Frihamnen och delar av Ringön (Diarienummer SBK: BN0652/12)

Hej,

Jag skriver angående Program för Frihamnen och delar av Ringön (Diarienummer SBK: BN0652/12). Jag instämmer i Yimby Göteborgs yttrande som framförallt tar upp att boendetätheten är för låg över stora delar av området. Antalet bostäder måste öka ordentligt för att få grundförutsättningar för en levand blandstade med lokaler längs alla gator i områdets alla delar.

Med vänliga hälsningar

*ditt namn*
*ev. din adress*

Det går även att anväda formuläret på hemsidan för programmet.

Planöversikt

 

Yttrandet följer i sin helhet:

 

Allmänt

Yimby Göteborg ställer sig oreserverat positiva till målet att Frihamnen ska omvandlas till tät grön innerstad. Programmet talar glädjande om tät grön innerstad, arbetsplatser och handel, socialt blandat boende, gator som stadsrum, bevarande av befintliga byggnader, mm, mm. Ur helikopterperspektiv ser bebyggelseområden och gator i stora drag bra ut och exemplet på ett blandstadskvarter är lovande. I stora drag är strukturen bra men det finns möjligheter till vissa förbättringar. 

Det stora problemet med planen är att tätheten är för låg i stora delar av området. Den är så låg att projektets ekonomi riskeras och att projektets genomförbarhet kan bli mycket problematisk. Samtidigt innebär den låga tätheten att många bostäder uteblir, vilka hade kunnat vara till glädje för alla de som desperat söker bostad. Slutligen ger den låga tätheten att stora områden inte kan bära ett rikt utbud av handel och service. Dessa områden blir inte innerstad eller blandstad utan snarare låg sovstad av den typ som planerats i Sannegårdshamnen. Det är dags att lyfta kvaliteten på stadsutvecklingen ytterligare ett steg genom att planera för blandstad över hela Frihamnen. För att lyckas med detta måste boendetätheten öka.

Synpunkter

Park, vatten och gaturum

Det är bra att alléträd längs gator och boulevarder benämns som gröna stråk. Det är en mycket bättre lösning än att klyva stadsväven i bitar med gröna kilar.

Planen föreslår att regnvattnet ska rinna i öppna diken i gatumiljön. Det är troligen ett yteffektivt sätt att skapa fördröjning och lokal infiltration istället för att anlägga stora ytor med träsk. Frågan är om den gröna remsan kommer att påverka trafikanternas ytor och stadslivet negativt. Detta verkar vara en så ny idé att inga svenska exempel bifogas. Ytterligare frågor är om det kommer att vara lika trevligt off-season och hur underhållet kommer att bli i praktiken. Det finns en uppenbar risk att vi skapar nya ytor som fylls med sly och otrygghet i takt med budgetåtstramningar. Ett bättre underlag för denna för Sverige ovanliga lösning vore på sin plats.

De föreslagna gaturumssektionerna ser ut att göra en mycket bra avvägning mellan gatans olika funktioner.

Planen talar om lekstråk som berikar stadsrummet. Med intressant gestaltning och varierande funktioner ska det skapas liv och rörelse längs gator och torg. Det är en fin tanke att leken flyttas från väl avgränsade platser till det gemensamma stadsrummet. Vi har tidigare framfört idén om att barn kan få tillgänglighet i gaturummet genom låga hastigheter på alla fordon.

Kopplingar till omgivningen

Tyvärr råder det oklarheter om de flesta kopplingar till omgivningarna. Färjetrafik från Lilla Bommen är inte fastställt och en bro är ännu längre bort. En koppling med bro från Frihamnspiren till Lundbystrand diskuteras men utan klara besked.  En koppling över Hamnbanan och Lundbyleden till Kvillestan ska utredas mer. Detta borde vara utrett och klart i programplansskedet.

Gångtrafik

Tyvärr har inte gångtrafiken, som ska ha högst prioritet, illustrerats på en karta som cykel, k-trafik och bil. Det hade varit intressant att se huvudgångstråken och hur gångtrafiken kopplas till omgivningarna. Det hade varit vackert att ge gångtrafikanterna stråk med högsta prioritet i korsningar med övriga trafikslag, inklusive spårvagn.

Cykeltrafik

Den genaste cykeldragningen från centrum till Lindholmen kommer att gå genom Jubileumsparken. Det är tveksamt om detta kommer att bli en trygg koppling efter mörkrets inbrott. 

Spårvagnstrafik

Vi anser att man bör flytta förgreningen för spårvagnstrafiken mot Lindholmen till hållplatsen Ringön. Det är betydligt snabbare att göra en förgrening där linjen ändå har låg hastighet för att den skall stanna. Eftersom kvartersstaden i övrigt är fri att anpassa bör detta vara fullt möjligt. I andra hand bör kurvan där spårvägen grenar av justeras för bättre radie och ökad hastighet. Planera hållplatser så att det är möjligt att bygga ut dessa i framtiden för längre spårvagnar eller snabbspårväg (motsvarande tysk Stadtbahn). Det borde även förberedas för att spårvagnstrafiken i framtiden ska kunna grävas ner i tunnel för att skapa en snabb kapacitetsstrak kollektivtrafik.

Biltrafiken

En lovande detalj är att biltrafiken inte får en matarled genom området utan ska silas på flera gator med max 15000 fordon per dygn.

 

Delområden

Ambitionerna med Boulevardstaden är mycket goda även om boendetätheten skulle kunna bli ytterligare något högre. Alléstaden, Hamnstaden och Ringön har för låg täthet för att en livskraftig blandstad ska kunna uppstå. Vilket blir tydligt då planen talar om att koncentrerar verksamhetslokaler till stråk och knutpunkter. I dessa områden behövs en högre boendetäthet. Det är ytterst märkligt att bebyggelsen i Lindholmsalléns förlängning ska vara 3-5 våningar hög. Lindholmsallén tål, och kräver, betydligt högre bebyggelse och fler boende för att göra huvudstråket levande och tryggt.

 

Projektets ekonomi

Tyvärr verkar det som om programmet har forcerats igenom utan tillräckliga resurser. Frågan är om inte de vanligaste förekommande fraserna är på temat "En fortsatt utredning ska visa ...", "... är under fortsatt utredning.", "... kommer att studeras vidare." och "... kommer att behöva övervägas.". Självklart ligger en stor del av besluten i detaljplanearbetet och i exploatörernas lösningar, men tyvärr saknas även ordentliga utredningar som borde ligga till grund för programplanens utformning. Exempel är oklarheter i vilka kopplingar det blir till omgivningen, lösningar för parkering och trafik inkl. spårvagnsdragningar, vilket skydd för högvattennivåer som ska användas, grundläggning och markhöjd, stabilitet, föroreningar, mm, mm. 

Det är flera av dessa frågor som kommer att ha en avgörande inverkan på exploateringskostnaderna. Trots den stora okunskapen om lösningar och kostnader så sätts höjdbegränsningar som kommer hålla nere intäkterna. Det finns en uppenbar risk att intäkterna till slut blir lägre än kostnaderna. Det kan mycket väl vara så att vi till slut står med för låg exploatering givet exploateringskostnaderna. Den ekonomiska kalkyl som finns bifogad är på marginalen på grund av den extremt dåliga marken och de långa kajerna, och därmed mycket dyra grundläggningen. Och då har inte momsen tagits med i beräkningarna. Med moms är frågan om det går att få till ett plus i kalkylen. Särskilt när, som sagt, hela projektet ska bli ett pilotförsök för lokalpolitisk reglering av hyror. 

Försöket är lovvärt för att få till den sociala blandningen, men frågan är om inte detta först borde testats i mindre skala istället för att stå och falla med Göteborgs just nu viktigaste stadsutvecklingsområde? Ett område som redan från början har en stor utmaning i de höga exploateringskostnaderna. Det behövs lite mer marginal och den får vi genom att höja boendetätheten med betydligt högre bebyggelse och genom att göra Jubileumsparken mindre.

 

Blandstaden uteblir

Tätheten är även för låg för att kunna stödja ett stort utbud av lokal service. Trots planens vackra tal om blandstad och vikten av billiga lokaler så ska lokaler och service koncentreras till endast stråk och knutpunkter. Det betyder att många gator och delar av området inte får några krav på lokaler. Det är precis samma typ av planering som i Kvillebäcken och Eriksberg, och kanske framförallt Sannegårdshamnen om vi tar fasta på planens önskan om en låg bebyggelse över stora delar.

Programplanen skriver att

Tätheten av människor ska vara högst runt huvudstråken och vid kollektivtrafikknutpunkten. Därför föreslås bebyggelsens skala öka mot nord-ost med de högsta byggnadshöjderna längs Hjalmar Brantingsgatan. Denna struktur ger ett bättre lokalklimat då de förhärskande vindarna styrs över bebyggelsen. Den skapar också en siluett där stadens intensitet blir läsbar på håll.

Den låga bebyggelsen motiveras alltså med vindar och en läsbar "intensitet". För det första, vid de förhärskande sydvästliga och västliga vindarna ligger Frihamnen bakom Slottsberget-Lindholmen-Lundbystrand respektive Ramberget. För det andra, går det alldeles utmärkt att ta hand om vindar oavsett höjd på bebyggelse bara det är med som ett designkrav. För det tredje är vindar inget problem vid måttligt höga byggnader. Notera att hela Norra Älvstranden, inklusive de nya byggnaderna på gång vid Färjenäsparkens fot, har byggts mitt i hamninloppets bistra vind och som regel med mer än fem våningar.

Idén med den läsbara intensiteten kommer från en utredning av kulturmiljön i Frihamnen som bland annat landat i

Kritiska punkter för den samlade kulturmiljön i Frihamnen
...
2. Den låga skalan
Frihamnen ligger, tillsammans med älven, som botten i den skål som Göteborg utgör, och detta tillsammans med skalan gör att en stor del av upplevelsen av platsen utgörs av de storslagna utblickar man får därifrån.
...
4. Långa siktlinjer i stadsskala
Frihamnsområdet erbjuder långa siktlinjer längs pirer och mellan magasinsbyggnader med vida vyer och utsikter. För att dessa siktlinjer skall bibehållas krävs både ett visst utrymme kring bebyggelsen och en måttlig skala i området som helhet.

Det är ju en möjlig beskrivning. En annan möjlig beskrivning är att älven och Frihamnens kajer alltid har kantats av storskaliga och höga konstruktioner som dockor, kranar och fartyg. Bebyggelsen som finns längs älvstränderna är betydlig högre än programplanens 3-5 våningar, t.ex. Amerikahuset, Värmeverket vid Rosenlund, Kinesiska Muren, Sjöfartsmuseet, Stenaterminalerna, det ombyggda fryshuset vid Fiskhamnsgatan, och inte minst Lilla Bommen med Läppstiftet och Operan, och Lindholmen Science Park med kontorsbyggnader och Kuggen, ja hela Norra Älvstranden. Talet om den låga skalan och långa siktlinjer är subjektivt nonsens. Det går alltså lika bra att skriva

2. Den höga skalan
Frihamnen ligger vid älven som under lång tid kantats av storskaliga objekt och byggnader i varierade höjder och ofta högre höjder...

Och de beskrivna siktlinjerna fanns inte när hamnen var full av fartyg, fordon och godshögar. De är något som skapats i utredarens medvetande under den, i historiskt perspektiv, korta tid som Frihamnen stått öde. Den som vill göra kulturmiljöhistoriska kopplingar kan lika gärna plocka upp rutnätsplanen som finns på 1910 års karta och skriva:

4. Långa siktlinjer längs stadens raka gator
Den gamla rutnätsplanen över Kvillestaden erbjöd långa siktlinjer längs raka gator. Som ett led i att anknyta till Frihamnens kulturmiljöhistoria bör dessa siktlinjer återskapas i en strikt rutnätsplan.

Det är helt okey och till och med önskvärt att ta kulturmiljöhistoriska hänsyn. Problemet är när denna hänsyn grundas i en djupt subjektiv beskrivning, som dessutom motsägs av verkligheten, och framförallt när den hänsynen leder till förödande konsekvenser för stadens funktion.

Bebyggelse och tätheten hålls nere med mycket bräcklig motivering. Det betyder färre bostäder för alla de desperat sökande, en risk att hela projektet blir ekonomiskt ogenomförbart och det slår sönder förutsättningarna för en riktig blandstad.

I grund och botten handlar detta om en helt felaktig prioriteringsordning och omvänd arbetsgång, som ser ut som följer

  1. Subjektiva preferenser, bland annat förklädda till kulturmiljöhistoriska resonemang, ger att bebyggelsen ska vara låg och gles.
  2. Det blir få bostäder, få människor och svårt att få verksamhetslokaler att bära sig ekonomiskt.
  3. Det går inte skapa en levande blandstad så vi får koncentrera verksamheterna längs huvudstråk.

Detta borde vändas till

  1. Vi ska förverkliga översiktplanens uttalade mål om blandstad över hela området.
  2. Utred vilken täthet som behövs för att stödja en riktigt blandstad med ett stort utbud av verksamhetslokaler och stadsliv i varenda kvarter och längs varenda gata.
  3. Givet tätheten som behövs för att blandstaden ska fungera, arbeta med hur kulturmiljöhistoriska (och andra) hänsyn ska tas.

Utbyggnadsordningen

Programplanen föreslår att utbyggnaden av Frihamnen delas in i 4-5 större etapper som var och en ska "upplevas som fristående i så stor utsträckning som möjligt". Varför de ska uppfattas som fristående är oklart. Vi ser hellre att det skapas en kontinuerlig stadsmiljö för att stärka stråk och kopplingar.

Utbyggnadsordningen är olycklig då den första bebyggelsen ska forma en isolerad enklav mitt i Frihamnen. Förklaringen är att omdaning av Hamnbanan/Lundbyleden och den nya Hisingsbron kommer senare i tid och att de lämpligen bör vara på plats innan det byggs i närområdet. Men samtidigt vet vi hur viktiga kontinuitet och kopplingar är för att få till en levande stad, stödja servicen och bryta bilberoende. Möjligheten att skapa temporär lösningar över barriärerna borde utredas. Då kan vi istället bygga från den befintliga bebyggelsen vid Kvillestan eller Lindholmen.

Tanken är att också parken etableras tidigt i området och blir en del av den isolerade ön. Det finns en risk att stadsvakuumet runt den kommer att dra ner antalet besökare rejält, trots försök med dragplåster som bad. Ingen kommer råka ha vägarna förbi för ett spontanbesök i november. Kopplingar är mycket viktiga.

 

Avslutning

Med detta sagt är stadsutveckling i Göteborg på rätt väg. Men det finns fortfarande fundamentala bitar som inte är på plats. Det mest avgörande biten som saknas är boendetätheten. Se till att skruva upp exploateringstalen till över 3.0 i alla delområden så finns en grundförutsättning för att skapa en tät grön innerstad och en fungerande blandstad över hela Frihamnen.

YimbyGBG om: , , , , ,

Bloggar om: , , , , ,

Debatt: Dags att stå upp för den täta myllrande staden

$
0
0

Idag skriver Yimby på GP-debatt tillsammans med Rikard Ljunggren (ansvarig näringspolitik, Fastighetsägarna Göteborg) och Jan Jörnmark (författare och docent i ekonomisk historia).

Antwerpen är en hamnstad som har ungefär lika stor befolkning som Göteborg, och ungefär dubbelt så hög befolkningstäthet.



Bostadsfrågan har seglat upp som en av de viktigaste i höstens val. Det är bra. För att möta befolkningsökningen i Göteborg behövs minst 4500 nya bostäder om året. Det är långt ifrån de knappt 2000 per år som byggts de senaste åren. Vi tror inte att staden insett allvaret i situationen.

Eftersläpningen har djupa rötter. Göteborg har aldrig hämtat sig från upplösningen av stadskärnan som skedde under 1970-talet. Efterkrigstidens modernism med glest utspridda enklaver av enhetliga punkt- och lamellhus, villamattor i kransen och en kraftig separering av olika funktioner och trafikslag har medfört att vi blivit Europas glesaste storstad. Det finns en stor, outnyttjad förtätningspotential i Göteborg.

"Det är inte så länge sedan vi hade vakanser i allmännyttan", är en invändning mot ökat byggande man ofta hör från stadens håll. Den överskottsrädslan är både ologisk och ogrundad. Så länge det byggs på rätt ställen, det vill säga att förtätningen sker inifrån stadskärnan och ut, kommer det inte att uppstå något överskott inom överskådlig framtid. Därtill är det ohållbart att försöka undvika ett hypotetiskt problem genom att förvärra ett faktiskt.

Om man betraktar Stockholm, Solna, Nacka, Sollentuna och Sundbyberg som en stad med flera kärnor, har de tillsammans vuxit med 42 procent sedan 1980. Göteborg har i sin tur endast vuxit med 24 procent. Även om man lägger ihop de fem Stockholmskommunerna är de ändå till ytan mindre än Göteborgs Stad. Men på den ytan bor mer än dubbelt så många som här. Samtidigt ligger byggandet i huvudstadsområdet nästan på samma nivåer som under miljonprogrammets sista år, med knappt 7 000 färdigställda bostäder om året. Göteborg har dock aldrig varit i närheten av de knappt 4 000 bostäder man byggde 1975, trots flera högkonjunkturer. Stockholms Stad bygger idag dubbelt så mycket på en yta som är knappt hälften av vår.

Göteborgs grundproblem är att staden som regioncentrum har ytterst svårt att erbjuda invånarna attraktiva bostäder i en tät stadskärna. Från Göteborg flyttar arbetande barnfamiljer som tjänar över 200 000 kronor om året, medan unga som tjänar under 200 000 kronor om året flyttar in. Följden har blivit att Göteborg har den sämsta inkomstutvecklingen i hela regionen. Det skapar i sin tur en svaghet för byggmarknaden.

Slutsatsen man kan dra av det är att Göteborg är en attraktiv studentstad. Men så fort studierna är avklarade går flyttlasset härifrån. Varje dag tappar staden i sakta ström skattekraft, köpkraft, tillväxt och attraktivitet. Utan tillräckliga skatteintäkter är det svårt att nå målet att göra Göteborg till en stad för alla. Trenden måste vändas.

Vi ser att Göteborg står inför tre huvudutmaningar:

  1. Byggtakten behöver öka. Åtminstone 4500 nya bostäder av olika upplåtelseformer och storlekar i bra lägen behöver stå färdiga varje år. Går det att bygga i sådan takt i Stockholmsregionen går det i Göteborg. Ett sätt att snabba på byggandet är att återinföra stadsplanen, som kan ge ett överflöd av byggklara tomter, samtidigt som det är möjligt att ha en kontinuerlig medborgardialog om stadens långsiktiga utveckling
  2. Stadskärnan måste förtätas och stärkas med minst 75 000 nya bostäder de kommande 15-20 åren och ungefär lika många arbetsplatser. Exempel på områden som snabbt kan förtätas är Heden, Gullbergsvass, Centralen, uppställningsytorna kring Nya Ullevi bort mot Valhalla IP samt centrala parkeringsytor som Skanstorget
  3. Intressekonflikter måste hanteras. Konflikten står mellan de som tar sitt ansvar för utvecklingen och de som högljutt säger nej till förändring. Därför måste politiken vara beredd att köra över enskilda särintressen när staden förtätas. Det kräver i sin tur ett politiskt ledarskap vi hittills inte skådat. Vår rekommendation till den som blir Kommunstyrelsens ordförande efter valet är att tydligt ta på sig rollen som högsta ansvarig för stadsutvecklingen, som står upp för den täta, levande och myllrande staden

Tätheten har enorm betydelse för möjligheten att skapa en stad som är långsiktigt ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar. Det skapar jobb och ger högre löner, inte minst inom den växande servicebranschen. Framför allt leder tätheten till nya innovativa branscher. Låt oss ta chansen och erbjuda både nuvarande och blivande göteborgare en ärlig chans att få bosätta sig här och bidra med sina idéer, drömmar och arbete till Göteborgs utveckling. Det sägs att bästa sättet att förutspå framtiden är att skapa den. Vi bidrar gärna, men beslutet ligger i stadens händer och det är bråttom.

Rikard Ljunggren, ansvarig näringspolitik, Fastighetsägarna Göteborg
Jan Jörnmark, författare och docent i ekonomisk historia
Patrik Andersson, samordnare för Yimby Göteborg

YimbyGBG om: , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , ,

Hitta hem: Ett fall 3

$
0
0


Ur Generalplan 1952

I bokens femte kapitel beskriver Ola Andersson mycket kort och översiktligt marken i Stockholm och dess ägoförhållanden fram till början av 1800-talet. Han går sedan i det sjätte kapitlet vidare till att beskriva spårtrafikens utveckling i Stockholm från mitten av 1800-talet till 1960-talet och hur den samverkade med och påverkade stadsutvecklingen.

Att bygga ut staden genom att anlägga avgränsade ”stationssamhällen” längs långa spårlinjer var en stadsplaneringsmodell som tog form under 1800-talet och som fick sin naturliga avslutning i ”tunnelbanestaden”, ett pärlband av isolerade förorter längs långa linjer. Det är en struktur som, i mindre skala, även återfinns i Göteborg men däremot inte på samma sätt i Malmö.



I bokens sjunde kapitel diskuterar Andersson biltrafiken och hur den format staden under efterkrigstiden. Det gäller inte minst trafiksepareringen. Den sista förorten som fick integrerad trafik var Gubbängen 1944. Därefter blev det planskilda och separerade korsningar för de olika trafikslagen.



Trafikseparering i Husby

Centrumanläggningarna blev bilfria öar i ett allt större hav av motorleder och separerade GC-banor. Bilismens tillväxt under efterkrigstiden var extremt kraftig. Bilägandet fyrdubblades från början av 1950-talet till mitten av 1960-talet. 1971 gick det en bil på var fjärde invånare och idag går det ungefär en bil på varannan invånare. Den nya rörligheten har spridit ut staden över enorma avstånd.

Vid mitten av 1970-talet hade tillväxten i periferin tagit överhanden. När befolkningen efter en kort tid av sjunkande siffror1974 åter började öka i Stockholms nyligen ombildade län, brottades Stockholms stad snarare med glesbygdsproblem. Det året hade Stockholms stad minskat sin befolkning femton år i sträck och tappat över femton procent av befolkningen. I Stockholms innerstad var situationen ännu mer extrem. Befolkningen hade minskat i nästan ett halvt sekel och var nu 225000, mindre än hälften av toppnoteringen från 1944. Så få hade inte bott i innerstaden sedan 1895.

När 1980-talet inleddes kunde det därför tyckas som om förorten och periferin hade tagit hem spelet om Stockholms framtid. Den som ville måla upp ett scenario där Stockholm följde andra städer i spåren med ett nybyggt affärsdistrikt omgivet av en förfallen och öde innerstad och en allmän flykt till förorten kunde stödja sig på både statistik och sina egna ögons vittnesbörd.

Många hus i innerstaden var förfallna och omoderna, några hade fortfarande kvar utedassen på gården eller vinden. Putsen flagnade, rivningskontrakt var vanliga liksom avrivna tomter och tomma fabrikslokaler. Södra station var en övergiven och vidsträckt godsbangård och Hammarbyhamnen ödsliga hamn och industrikvarter.

Men 1982 vände befolkningsutvecklingen. En ny generation hade omvärderat innerstaden. Husen började rustas upp istället för att rivas. Lägsta godtagbara standard efter sanering innebar standard som motsvarade nybyggda hus, och de billiga hyresrätterna med lägre standard försvann.

Den utveckling som Andersson beskriver är tydlig även i Göteborg och Malmö, även om Malmö skiljer ut sig genom en betydligt mer sammanhållen stadsstruktur. I båda fallen kan man dock se hur befolkningskurvan följer en djup dal under 30 år med start i början av 1970-talet och en botten under 1980-talet. Det var först i början av 2000-talet som Göteborg och Malmö hade återhämtat sig befolkningsmässigt.

Andersson avslutar bokens första del med ett kort kapitel som heter ”Täthet eller rörlighet?” och som sammanfattar de två dominerande, och motsatta, trenderna inom dagens stadsutveckling. Dessa två trender ger inte bara upphov till två mycket olika typer av stadsmiljöer, de skapar också helt olika utfall vad gäller social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet.

Idag premierar vi rörlighet på täthetens bekostnad. Stockholms framtid handlar till stor del om denna konflikt. Hur ska vi bygga staden när vi blir fler? Skall vi bo tätare eller skall vi bli rörligare och sprida ut oss? Vill vi bygga fler motorvägar eller fler stadsgator? Vill vi underlätta för dem som åker bil, eller vill vi göra det lättare för fler att leva med det vi behöver inom räckhåll till fots, med cykel och kollektivtrafik? Vill vi att fler kan bo nära ”naturen” och därigenom också ta en allt större del av den i anspråk för bebyggelse, eller se till att fler kan leva i en miljö helt skapad av människohand, och istället ta mindre av marken utanför staden i anspråk?


Läs alla delar i studiecirkeln om Hitta hem

YimbyGBG om: , , , , ,

Bloggar om: , , , , ,


Hitta hem: En lösning

$
0
0

Ola Andersson inleder bokens andra del med ett resonemang om hur många bostäder som behöver byggas i Stockholm. Han kommer fram till att det behövs sammanlagt 385.000 bostäder under de kommande tio åren för att bygga bort bostadsbristen i Stockholms län. Andersson diskuterar också hur stor plats som behövs för dessa bostäder och kommer fram till att om man bygger tät stadsbebyggelse så krävs runt 1900 hektar. Bygger man istället dessa bostäder som friliggande villor så behövs minst tio gånger så mycket mark.



Markslöseri



Med tät stadsbebyggelse så skulle det alltså finnas gott om plats inom Stockholms kommungräns, där en tredjedel av marken (6200 hektar) är obebyggd och dessutom till stora delar ägd av kommunen. Undantagen är statens mark från södra Djurgården och norrut och några stora privata markområden i Nacka.

Kommunerna i de centrala delarna av Stockholms län sitter, bortsett från dessa undantag, inte bara på den exklusiva rätten att upprätta de detaljplaner som krävs för att bygga, utan äger också marken. De har både planmonopol och markmonopol. Markfrågan ligger alltså helt i våra, kommunmedborgarnas, händer.


Andersson fortsätter med att diskutera varför det byggs så lite i just Stockholms kommun (jämfört med t.ex. Solna):

Varför byggs det då inte mer i Stockholm? Det är en intressant fråga. Kön av villiga byggherrar utanför Stockholms stads tekniska nämndhus på Fleminggatan 4 ringlar nämligen, bildligt talat, lika lång som utanför Stureplans klubbar en löningshelg. I kön står alla – representanter för byggbolag, fastighetsbolag och bostadsbolag – som vill köpa mark av staden och få en detaljplan för att kunna vara med och bygga bostäder. Jag vet, för jag har själv stått där med dem.

Där syns ibland också representanter för andra sammanslutningar, till exempel hoppfulla bostadsrättsföreningar som vill bygga hus åt sig själva. Precis som på Stureplan har vissa betydligt lättare att komma in än andra. Utanför porten står, om vi fortsätter vår liknelse, tjänstemännen som dörrvakter och pointers och väljer ut vilka som får komma in.

Den som kommer in märker dock genast att det inte är någon trängsel på dansgolvet. Det är reserverat för dem som bygger störst eller vackrast, de som har resurser att delta i byggandet av kommunala prestigeprojekt som Hammarby Sjöstad och de byggbolag som kommunen av någon anledning ser en poäng i att favorisera.

För de flesta är det så självklart att vi inte har en chans att komma in att vi aldrig ens skulle komma på tanken att ställa oss i kön.




Enligt Andersson beror situationen på att kommunen valt att begränsa marktillgången. Man markanvisar bara hälften av den efterfrågan som finns. Orsaken till det är att kommunen vill hålla uppe priset på marken, som i Stockholms fall inbringar runt 2 miljarder kronor varje år. Pengar som stärker kommunens ekonomi och gör det möjligt att hålla kommunalskatten låg.

Bostadsbristen leder också till dyrare bostäder vilket hindrar kapitalsvaga medborgare från att flytta in och därigenom belasta kommunens ekonomi. Det är dock en kortsiktig strategi eftersom bostadsbristen på längre sikt är skadlig för kommunen, rent ekonomiskt.

På senare tid har det dock börjat märkas en attitydförändring på politisk nivå. Det finns en allt starkare önskan att öka byggandet. Enligt Andersson är dock ambitionerna fortfarande på en alltför låg nivå. Det skulle enligt honom behöva tillkomma sammanlagt 166.000 nya bostäder i Stockholms stad för att bygga bort bostadsbristen.

I bokens tionde kapitel diskuterar Ola Andersson kort var i Stockholm man inte ska bygga. Det är en viktig fråga enligt honom, eftersom det samtidigt avgör var vi ska bygga.

Den mark vi redan skyddat borde räcka bra. I Stockholms län finns två nationalparker och över 270 naturreservat, från Aborrträsk i Orminge till Österby i Hemfosa, Bara i Stockholms stad finns det utöver Nationalstadsparken hela sju naturreservat och ett kulturreservat. Tillsammans upptar de en icke föraktlig del av Stockholms yta.

Det är svårt att se att det utöver detta finns särskilt mycket mark vars biologiska värde väger tyngre än landets enda storstads möjligheter att erbjuda sina medborgare tak över huvudet.

 

YimbyGBG om: , , , ,

Bloggar om: , , , ,

Valresultat 2014

$
0
0



Efter en spännande valnatt återstår en del frågetecken kring framtiden i den göteborgska politiken. Socialdemokraterna ser ut att behålla positionen som stadens största parti, men endast med ett par hundra stycken röster, en skillnad på 0,1 procent ner till Moderaterna.

De rödgröna partierna (S+Mp+V) får tillsammans 42,3 % av rösterna, mot Allianspartiernas 36,9 %. Det ser alltså inte ut att bli något borgerligt maktövertagande i staden, utan de rödgröna med Socialdemokraterna i spetsen verkar sitta kvar. Lägger man därtill Feministiskt initiativ, som gick starkt framåt och vilka man får anta ställer sig till vänster i börshuset, får de rödgrönrosa partierna tillsammans 46,2 % av rösterna. Detta räcker dock inte till egen majoritet i fullmäktige när man räknar om resultatet till mandat.



Valresultatet från valnatten till Göteborgs fullmäktige:



Så här ser mandatfördelningen ut i Göteborg efter söndagens val:

S        20
MP     9
       8
FI        3
M       20
C       -
FP      7
KD     3
SD      6
VV      5

(Totalt antal mandat i fullmäktige 81)


S+MP+V        37 mandat
S+MP+V+FI   40 mandat

M+FP+KD      30 mandat


I Yimby Göteborgs stora valenkät kan man läsa om vad de olika partierna står i olika stadsutvecklingsfrågor och vad vi ska förvänta oss av de olika partierna som kommer att styra Göteborg de närmaste fyra åren.


Klicka för större bild


Så här tycker Johannes Hulter, socialdemokratisk stadsdebattör och före detta samordnare för Yimby Göteborg om det politiska läget:

Väljarna röstade bort alliansen från regerigsmakten och från de större städerna. Såväl Sverige som Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och några till större städer får med all sannolikhet ett styre under socialdemokratisk ledning. Det är förstås glädjande och öppnar för en hållbar och jämlik stadspolitik. Samtidigt är det parlamentariska läget komplicerat både nationellt och lokalt här i Göteborg. Det nyfascistiska partiet Sverigedemokraterna har också fått ökat väljarstöd vilket naturligtvis är skrämmande. Dessutom röstade en majoritet mot trängselskatten, vilket förmodligen till stor del beror på den osakliga och förvirrade debatten runt Västlänken. Det finns alltså stora utmaningar att ta tag i. Inte minst behöver alla sansade, rationella krafter tillsammans hjälpas åt att höja diskussionsnivån när det gäller de grundläggande infrastrukturfrågorna. De är alldeles för viktiga för att överlåtas åt populister och missnöjespartier. Nu måste vi lösa finansieringen av Västsvenska paketet och samtidigt hålla farten uppe i stadsutvecklingen. Det kommer att kräva ansvarstagande från alla sidor.





Resultat från folkomröstning om trängselskatt



Även vad gäller folkomröstningen om trängselskatten är framtiden oviss. Visserligen visar resultatet på ett ganska tydligt nej, men frågan är hur resultatet ska tolkas och vilken betydelse det får i praktiken. Är det verkligen troligt att trängselskattesystemet kommer att avskaffas helt? Eller blir det någon form av justering av till exempel betalstationer, avgifter eller liknande. Vad blir konsekvenserna för det Västsvenska paketet? Icke att förglömma är att trängselskattens vara eller icke vara beslutas av Riksdagen, alltså inte primärt i Göteborgs fullmäktige.

Politikerna har varit otydliga med att förklara för göteborgarna vad man egentligen skulle ta ställning till. Man får ha i åtanke att detta var en folkomröstning som majoriteten av politikerna absolut inte ville ha. Men att blunda för faktum att den faktiskt skulle äga rum har nu visat sig vara ett misstag. Många kom till vallokalerna och visste knappt att det skulle vara en folkomröstning och än mindre bakgrunden till den. Sambandet mellan trängselskatten och hela det Västsvenska paketet framgick inte på ett tillräckligt tydligt sätt. Frågar du någon "vill du betala avgift när du kör bil genom stan?" så är risken alltså stor att du får ett nej, såklart. Här har politikerna misslyckats med att kommunicera med väljarna. Att tiga är inte alltid guld...

Besvärande är den splittring mellan befolkning och politiker som nu på pränt visar sig tydlig. Risken är att förtroendet för politikerna i Göteborg än mer försvagas ifall man inte hanterar valresultatet på ett bra sätt. Inte heller i detta val finns någon tydlig vinnare, det skulle möjligen vara kvällstidningen GT med Frida Boisen i spetsen, som genom en brutal kampanj drev fram en folkomröstning. Plus Vägvalet förstås, som bygger hela sin politik på att vara emot trängselskatten. Frågan är hur man ska lösa finansieringsfrågan för det Västsvenska paketet utan den redan införda och inkörda trängselskatten...


Delad stad

Till sist kan man återigen konstatera att Göteborg är en ytterst splittrad stad. Sällan blir olikheterna så uppenbara som när man analyserar resultatet efter ett val. I någon del av stan kan Moderaterna vara totalt dominerande bland väljarna och i en annan del kan Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet dominera på samma sätt. Det är tecken på åsiktskillnader vilka man får anta grundar sig i totalt skilda livssituationer för människor. Hur planerar och bygger vi våra stadsdelar för att undvika uppdelande och segregation av göteborgare? Detta är en fråga som politikerna bör ta tag i, hur man kan ena staden och dess befolkning.



Här i södra Hovås är det en förkrossande blå majoritet bland väljarna...



...för att på andra sidan stan i östra Bergsjön tvärtom vara en förkrossande röd och framförallt Socialdemokratisk majoritet bland rösterna.




Här är en intressant bild på hur väljarna i det nybyggda östra Kvillebäcken röstar i jämförelse med det äldre kvarteren i södra Kvillebäcken.



Siffrorna kommer från Valmyndigheten.Förändringar kan förekomma efter slutgiltig kontrollräkning hos Länsstyrelsen.

YimbyGBG om: , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , ,

Intervju om Masthuggsbarackerna

$
0
0

I Yimbys facebookgrupp uppmärksammades tidigare i höstas en konceptskiss som visade ett förslag för studentmodulerna (a.k.a. studentbarackerna) vid Masthugget. Den visade modulerna ordnade i två parallella lameller, vilket är något annat än de två slutna kvarter som det har talats om tidigare. För att få mer information ringde jag upp Mikael Oleheden som är ansvarig projektledare hos Bostadsbolaget.

Konceptskissen med de två lamellerna.



Vi har tidigare skrivit om studentmodulerna och landat i att den enda räddningen för den här modulidén är att utförandet blir bra och stadsmässigt. Den stora frågan är om detta projekt kommer att bidra till stadslivet utmed Första Långgatan. Som vi skrev då:

Frågan är om det inte är stadslivet som är den största farhågan. Komplexet kommer att stå utmed Första Långgatan och längs ett av de få stråken som kopplar Masthugget och Majorna. Det är nära till kapacitetsstark kollektivtrafik. Att inte bygga med verksamhetslokaler här vore förödande för det lokala stadslivet men också för kopplingen. Redan idag ligger Kostern längs Första Långgatans södra sida och vänder sig bort från gatan med ett stängt bottenplan. Att möta upp detta på norra sidan med ännu fler byggnader som inte bjuder något till trottoar och gata kommer radera ut en mycket stor potential till stadsliv. Till det kan vi lägga behovet av föreningslokaler, pubar, butiker, träningslokaler, mm som studenterna kommer ha.

Fastighetsnämnden beslutade för snart ett år sedan att upplåta marken med ett tidsbegränsat bygglov till Bostadsbolaget. Då var ambitionen att modulerna skulle vara inflyttningsklara i till terminsstarten nu i september 2014. I vintras talade fastighetskontoret hoppingivande om två slutna kvarter enligt planen från 1920-talet och gärna verksamhetslokaler i bottenplan.
 


Fastighetskontorets förhoppning om två slutna kvarter.

 

Intervju med Bostadsbolaget

Mikael Oleheden som är ansvarig projektledare på Bostadsbolaget berättar att de fortfarande undersöker om det är möjligt att dra igång projektet. Det är ännu inte bestämt om och hur det kommer att landa. Utformning och antal bostäder är inte klart men det finns en idé som de arbetar utifrån och det är just den som presenteras i konceptskissen. "Två rader med moduler i åtta våningar" berättar Oleheden. Han motiverar lamellerna med att de är enklare att bygga och att de skymmer sikten mindre för de bakomvarande husen än slutna kvarter. På frågan om det blir några verksamhetslokaler är svaret snabbt och direkt "Nej." Han menar att verksamhetslokaler är komplicerade när man använder moduler då verksamhetslokaler kräver andra höjder än bostäder. Oleheden menar att det i princip är möjligt att använda containers för verksamlokaler, men påpekar samtidigt att det kommer att bli svårt att få in verksamheter i lokalerna och att det till slut är en kostnadsfråga. Då jag drar upp andra möjliga lösningar och utföranden närmar vi oss kärnan i problematiken med byggande på tillfälliga lov. Oleheden gör tydligt att de som byggs måste vara "billigt". Lösningar med verksamhetslokaler ryms inte i det tänkta konceptet.

Fastighetskontorets önskningar om inflyttning i dagarna och om två slutna kvarter med förhoppning om verksamhetslokaler är helt borta. De tvärställda lamellerna ger en dålig stadsmiljö utmed Första Långgatan. Det finns en jättechans att få till något så mycket bättre om husen ställs utmed gatan. Gärna med verksamhetslokaler. Oleheden höll med om detta men framhåller ytterligare en gång att detta trots allt bara är på tillfälligt lov så de ska ju inte stå där så länge. Han avslutar med att upprepa att mycket är osäkert än och att inom några månader ska de ta beslut om de överhuvudtaget går vidare och hur det då kommer att se ut.

 

Destroy, erase, improve

Det här var ju egentligen inte oväntat. Det här är ju precis samma procedur som i princip genomsyrar snart vartenda projekt i Göteborg. Först går entusiastiska politiker och talar om att vi ska bygga en stad "för alla.", sedan kommer engagerade tjänstemän från förvaltningarna och talar om blandstad och kvartersstad, och till sist kommer bostadsbolagens projektledare och berättar att allt blir bostadsmonoliter i punkt- eller lamellform för det är billigt. De stora drömmarna mals under processens gång ner till torftiga stadsmiljöer. Tyvärr är det risk att även tilliten till politiker och tjänstemän mals ner på samma gång.

Här blir det dessutom mycket tydligt att utsikten från några fåtals fönster värderas högre än tryggheten och stadslivet för alla de som rör sig i det offentliga gaturummet. Det är inte en rimlig prioritering för samhället att göra. Byggnaderna beräknas trots allt stå där och påverka stadslivet i minst ett decennium. För 10 år sedan var det år 2004 och då var Göran Persson statsminister, det var tillåtet att röka på restauranger, kaféer och krogen och Grekland var bäst i Europa på fotboll.

Göran Persson var vår statsminister för 10 år sedan. Minns du det som igår?

 

Jag förutsätter att fastighets- och byggnadsnämnderna inte kan godkänna den nuvarande inriktningen då avgörande delar av ursprungliga intentionerna försvunnit helt. Det är dags för ett omtag med den här processen. Utgångspunkten måste vara att skapa en bra boendemiljö och en bra stadsmiljö. Det räcker inte att värna utsikter från några fönster utan vi måste även bygga ett levande stadsrum för de många fler som passerar. De skulle kunna ta del av föreningsliv, service och handel om det fanns möjlighet och de skulle kunna slå sig ner för att spana på ett stadsliv med människor.

Det bör stå i kravspecifikationen att huskropparna ska vända långsidan mot Första Långgatan och tomten ska kompletteras med verksamhetslokaler.

Här är en snabbt gimpad illustration som visar på potentialen. Det behöver inte alls bli så dåligt förutsatt det görs bra.

 

Det finns fortfarande alla möjligheter att göra något bra av detta då inga beslut är tagna. Politiker och tjänstemän, kom igen nu och visa oss ett koncept med studentmoduler som är värt att använda här och på många fler platser!

YimbyGBG om: , , , , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , , , , ,

Debatt: Allmännyttan bygger för lite och för dåligt

$
0
0

Yimby har tidigare granskat allmännyttan under rubrikerna Tillbaka till framtiden (år 2011) och Tillbaka till framtiden 2 (år 2012). Nu har vi tittat i årsredovisningen för år 2013 och det resulterade i en debattartikel i Göteborgs Fria tidning. Om du läst det vi skrivit tidigare i frågan så känner du säkert igen läget, tankegångarna och vissa av formuleringarna. Läget har inte förändrats ett dugg – det har om möjligt blivit sämre. Allmännyttands produktion är ofattbart låg och skapar som regel inte stadskvaliteter. Dessutom fick allmännyttan ingen marktilldelning alls under 2013 så det kommer inte bli mycket bättre på ett tag framöver. Debattartikeln följer i sin helhet.

Kvibergs terrasser. Allmännyttan 2014.



Göteborg har en dominerande allmännytta med Bostadsbolaget, Familjebostäder, Gårdstensbostäder och Poseidon stuvade som dotterbolag under den kommunala bolagskoncernen Förvaltnings AB Framtiden. Den stora allmännyttan borde i teorin ge ett kraftfullt och direkt redskap för politiker som vill ta ansvar för bostadsförsörjningen.

Mycket riktigt har Framtiden under en längre tid haft ett politiskt mål om 600 hyresrätter per år vilket nu har höjts till 1000 hyresrätter per. I teorin. I praktiken har allmännyttan oavsett mål inte producerat mer än drygt 200 hyresrätter i genomsnitt per år under de senaste 10 åren. Det finns inga tendenser till ökning och det senast avslutade året byggdes bara 203 hyresrätter. Måluppfyllelsen är obefintlig.

Så här har det rullat på år efter år utan att allmännyttan lyft sig eller att politiker agerat tillräckligt kraftfullt – trots att bostadsbristen är ett erkänt faktum och socialt problem.

Riksdalersgatan 2012

 

Även Länsstyrelsen framhåller i sina rapporter att allmännyttan i Göteborg utmärker sig genom sin låga nyproduktion. Allmännyttan står för endast 25 procent av de nya hyresrätterna trots att den sitter på halva beståndet. De privata bostadsbolagen som sitter på andra halvan av beståndet levererar 75 procent av de nya hyresrätterna. Det är bara att konstatera att allmännyttan levererar betydligt sämre än de privata bostadsbolagen.

Framtiden pekar på att tilldelningen av mark från Fastighetskontoret är för liten och att antalet planer som Stadsbyggnadskontoret färdigställer är för få. Fastighetskontoret pekar tillbaka och säger att det saknats byggvilja bland fastighetsägarna och Stadsbyggnadskontoret pekar på politikerna och säger att de behöver mer resurser. 

Inte nog med att allmännyttan bygger få bostäder, huvuddelen av det som byggs är fortfarande torftiga punkthus och lameller med enbart bostäder. Samtidigt har Göteborg en politiskt beslutad översiktplan som väl motiverat föreskriver att idag ska inriktningen vara att bygga en attraktiv blandstad, inte bara i de centrala förnyelseområdena utan även vid komplettering i övriga områden. Översiktplanen är också tydlig med att blandstad inte bara innefattar social blandning utan en blandning av bostäder, arbetsplatser och service, så att både de med och de utan bil kan nå det nödvändiga genom en kort promenad i närmiljön.

Nordåsgatan 2013

 

Inte kan vi skylla på några "giriga fastighetsbolag" försöker hålla uppe priser genom att inte bygga. Det är vår kommun som äger marken, det är vår kommun som äger planmonopolet, det är vår kommun som äger och styr allmännyttan. En allmännytta som har ett driftsöverskott på nära 3 miljarder. 

Om vi nu ska ha en allmännytta är det lite märkligt att vi inte använder den tillsammans med Fastighetskontoret och Stadsbyggnadskontoret till att mata ut hyresrätter i fastigheter med de stadskvaliteter som översiktsplanen beskriver. Det finns ju ingen poäng att ha kommunala bostadsbolag om de inte används till att förverkliga aktiv bostadspolitik. Annars kan vi lika gärna sälja till de privata aktörer som bevisligen ger oss fler bostäder.

Av alla strategier som vi kan välja med vår allmännytta så finns det en vi inte har råd att välja, och det är att fortsätta göra som idag.

YimbyGBG om: , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , ,

Hitta hem: En lösning 2

$
0
0

Ola Andersson inleder det elfte kapitlet, som heter ”Var ska vi bygga?”, med att diskutera uppdelningen mellan täthet och rörlighet från föregående kapitel. Den grundläggande frågan är om vi ska fortsätta bygga en stad som prioriterar rörlighet eller istället börja bygga en stad som prioriterar täthet. Det valet har helt avgörande konsekvenser för var man ska bygga. För Andersson är valet självklart.



Ny tät innerstad växer fram i Hornsberg. Foto: Lennart Johansson, Stockholms stadsbyggnadskontor



Vill vi ta ännu mer av det orörda landskapet utanför tätorterna i anspråk för en gles bebyggelse, svår eller omöjlig att betjäna med en bärkraftig kollektivtrafik? Där de boende blir beroende av att åka bil för att arbeta, skjutsa barnen till skolan, handla och få tillgång till kultur och nöjen? Vore det inte bättre att börja tillgodose efterfrågan på boende i täta miljöer där de flesta av de dagliga förflyttningarna kan ske bekvämt med kollektivtrafik, till fots eller med cykel? /.../

Om vi ska gynna täthet istället för rörlighet, kollektivtrafik istället för privatbilism, utnyttja befintlig infrastruktur istället för att bygga helt ny, och skapa attraktiva tomter som lockar kapital till byggandet skall vi låta stadskärnorna växa.

Planer på att utvidga innerstaden inifrån och ut finns redan i Stockholms översiktsplan, vilket även gäller Göteborg och Malmö. Problemet är att förstås att detta kommer att stöta på starka Nimby-reaktioner i de närförorter som ska förtätas. Därför är det viktigt att det görs på ett genomtänkt sätt. Enligt Andersson är inte det viktiga hur många bostäder som trycks in i områdena utan att de kopplas samman med resten av staden. Det är alltså framförallt mellanrummen mellan stadsdelarna som behöver byggas igen.

Andersson vill inte se nya isolerade förorter längre ut på tunnelbanelinjerna utan förspråkar istället att man först förtätar de som redan finns, i direkt anslutning till stationerna. Andersson förspråkar också en ringlinje som avlastar T-centralen. Yimby Stockholm har presenterat liknande idéer i planen för Lindhagenplanen 2.0. Motsvarigheten i Göteborg skulle vara Kringen och i Malmö Malmöringen.



Tunnelbanenät i Lindhagenplanen 2.0

Bokens tolfte kapitel heter ”Vem skall bygga?” och svaret är enkelt: ”Alla som vill och har resurser”. Ola Andersson föreslår, i likhet med Yimby och många andra stadsbyggnadsaktörer, att kommunerna slutar förhandlingsplanera och istället förhandsplanerar. Vad som behövs är enkelt uttryckt en sorts stadsplaner:

Kommunerna i hela länet måste ta fram så stora planer att det finns färdiga tomter med antagna detaljplaner som reglerar byggrätten till var och en som vill bygga bostäder. Detta skulle innebära en radikalt förkortad tid mellan beslutet att bygga och färdigt bostadshus. Kommunen skulle inte behöva släpa byggherren genom en lång och för denne irrelevant avvägning mellan olika allmänna intressen som byggherren dessutom får betala. Istället kan intresserade direkt erbjudas en lämplig tomt där denne kan bygga efter förmåga. Köpet bör dock villkoras så det går tillbaka om köparen inte inom, exempelvis, ett århar sökt bygglov och inom, säg, fem år påbörjar bygget.

Det skulle vända på hela frågan om långdragna planprocesser. Istället för att pröva byggherrens resurser och tålamod i en detaljplaneprocess där såväl tidplan som utgång är oklar, skulle kommunen tvärtom kunna ställa krav på att byggherren uppför överenskommet antal bostäder inom en viss tidsrymd.



Orsaken till dagens bakvända planeringsprocess är enligt Andersson baksmällan efter miljonprogrammet. Bostadsbyggande har under de senaste decennierna setts som ett särintresse för en exploatör, inte som ett allmänintresse som behöver tillgodoses. Den ekonomiska risken (och mycket av makten) har därför helt flyttats över till exploatören. När dagens planeringspraktik tog form såg man staden som i allt väsentligt färdigbyggd.

Att bygga bostäder var något man gjorde för att snygga till platser som övergivits av industrier, järnväg och sjöfart, inte för att tillgodose medborgarnas rätt till grundläggande välfärd i växande storstäder. Det kan låta märkligt för dagens öron, men det är inte länge sedan. Vi är många som minns hur det var.

I det trettonde kapitlet ”Var skall pengarna komma ifrån?” diskuterar Andersson hur mycket kapital som potentiellt skulle kunna användas till bostadsbyggande. Privatpersoner skulle kunna investera kapital i nya bostäder, istället för att lägga enorma summor på att köpa och renovera upp gamla bostäder. Antingen själva eller genom byggemenskaper (vilket enligt Andersson i allt väsentligt är bostadsrättsföreningar så som de var tänkta att fungera). Även många kapitalförvaltare skulle kunna placera kapital i nya hyreshus, om den omständliga och riskfyllda planprocessen förändras som beskrivits ovan. Det finns också allmännyttiga bostadsbolag som är oerhört kapitalstarka och som skulle kunna bygga mycket mer.

Sedan 1998 har kommunerna i Stockholmsregionen sålt ut stora delar av sina attraktiva bostadsbestånd, vilket har omvandlats till bostadsrätter. Istället för att använda detta kapital till att bygga och garantera bostadsförsörjningen används det för att betala kommunens löpande utgifter. I juni 2013 överförde Stockholms stad tre miljarder trehundrafemtio miljoner kronor från de allmännyttiga bostadsbolagen till kommunens kassa.

Vad är det om inte en subvention? Men det är de boende som subventionerar kommunen, inte tvärtom. Att det vore klokare att återinvestera kommunens intäkter från utförsäljningen av fastigheter i bostadsbyggandet är odiskutabelt. Det var så Stockholms stad, med män som Knut Agathon Wallenberg i spetsen, genomförde Lindhagenplanen under slutet av artonhundratalet. Staden köpte den mark som behövdes för att kunna erbjuda alla som kunde bygga möjlighet att delta när innerstaden byggdes ut på malmarna. Problemet idag är att staden varken vill sälja tillräckligt av den mark den då köpte, eller satsa kommunala resurser på att göra planer så att de som vill bygga kan erbjudas tomter med färdiga byggrätter.

YimbyGBG om: , , , , ,

Bloggar om: , , , , ,

Slutreplik: Göteborgs politiker behöver lära av Stockholm

$
0
0

Idag skriver Yimby en slutreplik på GP-debatt tillsammans med Rikard Ljunggren (ansvarig näringspolitik, Fastighetsägarna Göteborg) och Jan Jörnmark (författare och docent i ekonomisk historia). I den ursprungliga debattartiken med titlen "Dags att stå upp för den täta myllrande staden" beskriv vi läget och konstaterade att byggtakten behöver öka, stadskärnan måste förtätas och intressekonflikter måste hanteras. Vi fick replik från tre partier och detta är vår slutreplik:



I replik till vår debattartikel om Göteborgs stadsutveckling höll Mats Arnsmar (S) med om att staden ska växa inifrån och ut. Ulf Kamne (MP) menade att hans parti redan är på tårna för att öka byggandet. Rickard Nordin (C) ansåg att staden ska sluta visionera och börja agera. Vi hade gärna sett fler partiers kommentarer, men utgår från att det finns en samstämmighet kring vår problemformulering; Göteborg har en för svag kärna där vi behöver vända kräftgången och flyttströmmarna från staden. Det är bra!

Göteborg är i akut behov av strukturella reformer för att vända den negativa spiralen. I det parlamentariska läge som uppstått i Göteborg och många kranskommuner efter valet finns två vägar för politikerna: antingen sitta på händerna och fortsätta skåda stadsavvecklingen, eller gå samman för stadens och regionens bästa. Med den politiska samsyn på de utmaningar vi beskriver finns alla möjligheter till blocköverskridande, långsiktiga lösningar.

Göteborgs politiker och tjänstemän borde blicka mot hur Stockholmskommunerna bygger och utvecklar sin flerkärniga region. Där finns framgångsexempel såväl i S-ledda som i M-ledda kommuner. S-ledda Sundbyberg, till ytan landets minsta kommun, är också den snabbast växande. Där gick till och med den styrande majoriteten fram i höstens val.

Om den samlade politiska viljan finns, så som den uttrycks, finns goda förutsättningar att dra lärdomar från dessa snabbväxande kommuner och tillämpa dem i Göteborgs stadsutveckling. Det kommer att vara ett omställningsarbete för staden, men alternativet borde inte finnas på kartan. Särskilt inte om partier på båda sidor av blocken vill vända sitt vikande väljarstöd. Som sagt, beslutet ligger i politikernas händer. Vi hoppas och tror på Göteborgs utveckling till en tät och attraktiv stad.

Rikard Ljunggren, ansvarig näringspolitik, Fastighetsägarna Göteborg
Jan Jörnmark, författare och docent i ekonomisk historia
Patrik Andersson, samordnare för Yimby Göteborg

YimbyGBG om: , , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , , ,

Stadsvandring med Björn Siesjö i Centralenområdet

$
0
0

Den 23/9 samlades ett 40-tal intresserade och intressenter i Älvrummet för att gå en promenad med Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö i området omkring Centralstationen. De som deltog var representanter för bygg- och fastighetsbolag samt andra specialinbjudna, bland annat Yimby.

Illustration från SBKs Stadsutvecklingsprogram för området.



Centralen är ett område där SBK har stora planer och där det finns plats för att bygga väldigt mycket stad. Redan i nuläget rör det sig ca 140.000 människor i området varje dag. Förra sommaren skrev Yimby om tre arkitektteams idéarbete om Centralenområdet.

Det skall direkt konstateras att för Yimby-öron tänker SBK med Siesjö i ledning väldigt rätt.  Från svepande formuleringar som "Vi skall skapa Världens Bästa Stad" och "Göteborg har tills nu varit svältfödd på kvalitativ stadsbyggnad"; till mera konkreta som "Vi skall bygga tät, attraktiv blandstad från Linneplatsen till Hjalmar Brantingsplatsen", "Ett område där alla trafikslag skall mötas”, ”En stad där det är naturligt att röra sig till fots" och "Vi måste skapa gröna attraktiva gator med offentliga lokaler i bottenvåningarna" (Ett litet svagt "i alla fall i huvudstråken" smög sig tyvärr in i en bisats och påminde om att gatuträden inte växer till himmelen...)

Alla dessa Siesjö-citat är något att värma sig vid när det blåser kallt från Eriksberg. Man kan hoppas att värmen håller i sig och att de även i realiteten blir sanna när alla detaljer skall beslutas och den ekonomiska verkligheten kommer ikapp. (Tänk på erfarenheterna från bl.a. Masthugget.)

 


Vandringen började där nya Hisingsbron skall möta land. Bilden är tagen längs med nya bron. Både p-huset till höger och kontorshuset till vänster kommer att rivas och i stället skall det uppföras hus i upp till 12 våningar med offentliga lokaler på höjd med brorampen. Detta för att skapa en stadsmässighet hela vägen till älven. På samma sätt tänker SBK att hus skall möta bron på andra sidan så att hålet i stadsväven skall bli så smalt som möjligt. Detaljplanen ligger just nu för antagande i kommunfullmäktige och kan granskas här.

 

Byggnaderna bredvid bron blir lika höga som det vita bandet på Läppstiftet.

 

Stadsvandringen bjöd inte på någon diskussion om Götaledens framtid. Beslutet går ju på nedsänkning och förhoppningsvis även överdäckning. Det finns dock ett par skisser i Stadsutvecklingsprogrammet som visar hur man tänker sig att det skall ske.

 


Vi står mitt över Västlänken och ser hur den skall gå åt båda håll. Ovanpå länken föreställer sig SBK en stadsdelspark.  I Gullbergsvass räknar man med att det kan bli upp emot 30.000 bostäder, så en park kommer att behövas.  Jag är dock lite osäker på den långsmala utformningen som kan riskera att resultera i en grön barriär istället för ett attraktivt parkrum. Bergslagsbanans stationshus skall bli den norra inramningen för Bergslagsplatsen - Centralområdets norra urbana entrépark.

 

Platsen för den blivande Västlänkstationen. (Än så länge räknar alla med att Västsvenska Paketet genomförs). Siesjö tror inte att Nils Ericssonterminalen kan bevaras. ”Den byggdes på en tid då man tyckte sig ha all plats i världen” och får inte plats i en tät stad. Den nedsänkta Västlänkstationen skall bli ett monument och det planeras en arkitekttävling om utformandet.

 

Siesjö vid utställningen på centralstationen. En nyhet var att SBK räknar med att det i framtiden kommer att behövas ytterligare minst en bro till Hisingen för spårvagnstrafik, förmodligen från Stigberget.

 

Polhemsplatsen. Västgötabanans stationshus kommer förmodligen tyvärr att rivas för att ge plats för Bangårdsviadukten. (Här kan man förvänta sig protester…!) Viadukten kommer att gå som en ramp upp över det som nu är en trafikplats, men kommer att byggas in med hus på båda sidor för att göra även den till en stadsgata. Stampgatan 10 (Huset med väggmålningen från FriidrottsVM) skall däremot bevaras för att kunna ingå som en del av kvartersstaden. Stampgatan är för övrigt ett annat ställe som SBK funderar på att bygga om för att skapa det cykelstråk som saknas öst-väst i staden förbi Drottningtorget och Brunnsparken.

 

Odinsgatan – ett lyckat exempel på stadsomvandling.

 

Och sedan slutar vi på det ställe Björn Siesjö poetiskt beskriver som det som skall bli "Göteborgs Bultande Hjärta"; Nils Ericssonsgatan som i nuläget är ett totalt trafikförstört ställe med alldeles för många glömda och oplanerade ytor. När den nya bron och Bangårdsviadukten har uppförts har detta ställe potential till att enligt stadsutvecklingsprogrammet bli "ett av stadens främsta stadsrum och mötesplatser" – en knutpunkt för kollektiv-, gång- och cykeltrafik. Nordstans butiker kan naturligt rikta sig utåt och platsen kommer att inramas i norr av tät, hög centrumbebyggelse.

YimbyGBG om: , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , ,


Hitta hem: En lösning 3

$
0
0

I kapitlet ”Vad ska vi bygga?” diskuterar Ola Andersson kort vikten av att bygga rätt sak på rätt plats. Att bygga nya stationssamhällen ännu längre ut på tunnelbanelinjerna är inte rätt väg. Han kritiserar också den regionala utvecklingsplanen RUFS för att vilja sprida ut förtätningen på regionala kärnor, eller ”storskaliga förorter” som han kallar dem. Istället bör huvudprincipen vara att förtäta staden inifrån och ut med flerbostadshus och komplettera existerande perifera förorter med enbostadshus.



Nästa kapitel heter ”Hur bygger vi rättvist?” och där argumenterar Andersson emot det ofta upprepade kravet på att ”bygga billigare”. Enligt Andersson har Sverige inget behov av ”social housing”-bostäder. Vi har egentligen redan alla verktyg vi behöver, i form av kommunalt planmonopol, kommunala byggbolag mm. Men vi använder dem inte.

Problemet är inte att systemet i sig inte längre skulle kunna fungera. Problemet är att kommunerna inte längre tar ansvar för bostadsförsörjningen. Istället har uppgiften lämnats åt något som varken har intresse eller verktyg för detta, och som inte heller kan ställas till svars. Marknaden kan mycket, men den har aldrig kunnat garantera medborgarna rätten till bostad.

Marknaden bygger på risktagande. Den garanterar varken att alla får tak över huvudet eller att det finns boende till alla bostäder. Efter den ekonomiska krisen 2007-2008 finns Europa 3,4 miljoner tomma bostäder, samtidigt som det fanns 4,1 miljoner hemlösa.


Istället för att subventionera fram billiga bostäder borde subventionerna riktas direkt till dem som inte har råd att hyra, som bostadsbidrag. Men idag subventionerar man istället de som redan äger bostäder genom ROT-avdraget. 2009 kostade ROT-avdraget staten 13 miljarder kronor.

Andersson förespråkar också att man ska stoppa ”lyxrenoveringar”, dvs. omotiverat standardhöjande renoveringar i hyreshus. Särskilt inom allmännyttan är det viktigt att hålla tillbaka de standardhöjande renoveringarna. Där borde det också vara lätt gjort, eftersom de är politiskt styrda. Istället för att försöka ”lyfta” utsatta områden genom kraftiga renoveringar så bör man enligt Andersson bygga enbostadshus i dem, för att höja attraktiviteten.

I bokens sista kapitel, ”Vem skall göra vad?” diskuterar Andersson vad vi alla, var och en, kan göra för att komma till rätta med bostadsbristen. Byggbranschens främsta ansvar är att bygga bra: ”Lösningen på bostadskrisen är inte industriell produktion till låg kostnad någonstans där ingen vill bo och marken därför är billig. Skall vi i byggsektorn bidra till en lösning på bostadskrisen måste vi bygga nya hus som är lika bra som de gamla”.

Politiker i riksdag och regering ska ta kommunpolitikerna i örat och se till att de följer grundlagen men också ta bort de många hinder som dagens bygglagstiftning ställer upp vad gäller t.ex. buller. Man ska också hålla ordning på Trafikverket så att de bidrar till ett hållbart stadsbyggande, istället för att göra stora satsningar på stadsutglesande infrastruktur.

Politiker i landsting och region ska se till att det finns en fungerande regional planering och styra kollektivtrafiksatsningar så att en mer sammanhängande stadsstruktur befrämjas.

Kommunala politiker ska sluta vänta på initiativ från privata exploatörer utan istället se till att kommunen själv tar fram planer för stadens tillväxt.

Kommunala tjänstemän ska inse att deras främsta uppgift är att se till att bostadsbyggandet håller jämna steg med befolkningsökningen. De ska också idka en rejäl dos ödmjukhet:

Uppfattningen att det inom plan- och byggområdet är de kommunala tjänstemännens privilegium att styre efter eget tycke, smak och personliga preferenser är utbredd på många håll. Likadant är det, på vissa håll, med uppfattningen att politiska beslut kan ignoreras om de inte stämmer överens med den expertis tjänstemännen uppfattar att de har. I längden är det förödande. Det leder till att politikerna tappar förtroendet för sina tjänstemän, och till illa grundade beslut. Detta ökar inte bara förtroendeklyftan mellan politiker och tjänstemän, utan också mellan de kommunala myndigheterna och medborgarna.


Och vad kan vi medborgare göra? Först och främst kan vi kräva vår rätt att få flytta vart i landet vi vill och att få en bostad. Vi kan rösta på politiker och partier som vi tycker tar ansvar för bostadsfrågan. Vi kan starta nätverk, namninsamlingar och protestmöten och försöka påverka politiken den vägen. Andersson betonar också att medborgarna har ett ansvar att inte överklaga eller försvåra byggande på rent egoistiska grunder. Det är bara när det finns ett uppenbart allmänintresse att försvara som det är legitimt att sätta käppar i planeringshjulen.

När staden växer måste vi utnyttja tillfället att bygga en större, bättre, och skönare stad där alla medborgares rätt till ett eget hem är tryggad. Att det finns en lösning på bostadskrisen är uppenbart. Här har jag beskrivit ett sätt, det finns naturligtvis andra. Men det löser sig inte av sig själv, inte heller kommer marknaden att lösa den åt oss. Bara vi och vårt eget engagemang kan lösa bostadskrisen.


Så avslutar Ola Andersson Hitta hem och med det avslutas också Yimbys studiecirkel. Tack och hej!

YimbyGBG om: , , , , ,

Bloggar om: , , , , ,

Yimby i P4: Bygg tätare och snabbare i Frihamnen

$
0
0

Idag har Sveriges Radio P4 Göteborg ett inslag på nyheterna där Yimby framför att Frihamnen måste bygga tätare för att blandstaden ska fungera. Vi kritiserar den låga boendetäthet som planeras över stora områden i Frihamnen. Senare under dagen förväntas svar från politikerna.

Programplanen för Frihamnen med 3-5 våningar och 6-8 våningar över stora delar av området.



Vi är på intet sätt ensamma i vår kritik. Flera tunga remissinstanser som förvaltningar har uttryckt att det byggs för lite för att få ihop ekonomin. Flera politiker i nämnder har lagt tilläggsyrkande om att det behöver byggas fler bostäder i Frihamnen. Vi kommer att återkomma till detta framöver.

Som sägs i inslaget finns risk att resultatet blir som i Sannegårdshamnen om bebyggelsens hålls vid 3-5 våningar resp. 6-8 våningar.

 

Läs det vi har skrivit tidgare för att få en fördjupad bakgrund.

Frihamnen: Programplanen

Frihamnen: Ett nytt Skeppsbrohaveri

Frihamnen: Blandstad vs ibland stad.

Yttrande över Program för Frihamnen och delar av Ringön.

YimbyGBG om: , , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , , ,

Debatt: Nya Heden

$
0
0


Bygg stadskvarter norr om Vasagatans förlängning, och utveckla Heden till ett tydligt inramat stadsrum med plats för sport, rekreation och evenemang (förstora genom att klicka på bilden)

I slutet av förra året lanserade vi ett förslag här på Yimby för hur Heden skulle kunna bebyggas med bibehållen aktivitets- och evenemangsyta (här finns en kort videopresentation). Sedan dess har vi arbetat vidare med förslaget på lediga stunder tillsammans med arkitekten Tomas Lundberg. Ni kommer att få se betydligt mer av detta inom en snar framtid!

Som ett led i vårt Hedenprojekt har vi nyligen även skrivit en debattartikel. Intresset hos stadens tidningar har dock varit minst sagt ljummet. Hellre än att kompromissa med innehåll och fokus, väljer vi därför att publicera den i egen regi. Nedan följer texten i sin helhet:
 



Utveckla Heden genom att bygga tät blandstad, och skapa på så vis ett tydligt stadsrum med en grön sport- och evenemangspark. Byggemenskaper kan bli en viktig del av en stadsbyggnadsutställning till Göteborgs jubileum 2021.

Heden är idag en plats där markparkeringar samsas med tillfälliga byggmoduler och ytor för idrottsändamål. Platsen ger ett splittrat intryck och är ödslig större delar av året, vilket bidrar till att den av många upplevs som ett otryggt område kvällstid.

Heden är en stor och odefinierad volym med brist på koppling till omgivande stadsstruktur. Det leder till att platsen även upplevs som ett markant avbrott i stadsväven, och är på många sätt en barriär mellan Avenyn och Evenemangsstråket längs Skånegatan.

Hur bebygger vi då Heden – och tillför värden – utan att samtidigt förstöra befintliga kvaliteter?

Genom att bygga stadskvarter längs Vasagatans förlängning över Heden, och koppla samman den med Bohusgatan, växer stenstaden samman. Ytan söder om Vasagatan lämnas för evenemang, sport och rekreation. Staden fortsätter på så vis kontinuerligt till Skånegatan. Heden blir ett tydligt rum i staden, som ramas in av stadsgator, bebyggelse och trädalléer på alla sidor. En förlängning av Vasagatan medger även en spårvagnsdragning över Heden till Skånegatan.

En viktig poäng är att sport- och evenemangsfältet kommer att vara lika stort som på nuvarande Heden. Här kan fyra internationella fotbollsplaner rymmas, men också andra ytor för evenemang och aktiviteter. Bebyggelsen norr om Vasagatan utgörs av en varierad kvartersstad med inslag av höghus, ett sätt att bygga på som kommit att bli vanligt i Vancouver. Fastigheterna är indelade i tomter av varierad storlek, vilket medger att även mindre aktörer kan vara med och bygga.

På så sätt kan vi skapa en attraktiv och tät stadsmiljö där bostäderna består av en blandning av olika upplåtelseformer, och där gatuplanet är urbant utformat med publika lokaler. Bilden visar ett Heden med ca 1300 bostäder och 25 000 kvm lokalyta, ett välkommet tillskott i bostadsbristens Göteborg. På kvarterens tak kan kolonilotter, växthus och mindre bostadshus anläggas. Detta gör att även den byggda miljön upplevs grönskande.

Heden har potential att bli ett område för att utveckla ett modernt stadsbyggande i Göteborg, och kan visas upp som en utställning i samband med stadens jubileum 2021. Innovativa bostadsidéer i form av byggemenskaper kan samsas med lägenhetshus byggda av allmännyttan och privata byggbolag. Detta innebär ett hållbart stadsbyggande med en mångfald aktörer, vilket även ger en mer spännande och variationsrik arkitektur.

Byggemenskaper är en ny rörelse, som de senaste 15 åren växt sig stor i Tyskland. Det innebär att en grupp människor går samman, planerar och agerar byggherre åt ett flerfamiljshus. Det är egentligen vad en bostadsrättsförening var ursprungligen, en kooperativ förening vars medlemmar byggde hus åt sig själva. Idag byggs bostadsrätter av byggbolag, som de sedan säljer till bostadsrättsföreningar. De boende betalar därmed även bolagens stora vinster.

HSB växte fram under 1910–20-talet i en liknande situation som dagens med stor bostadsbrist och höga priser, och blev då ett alternativ för många att lösa sitt boende. Idéerna kan nu återuppväckas genom byggemenskaper och bli en ny folkrörelse. Delar av Heden kan vigas åt detta ändamål, och den nya stadsdelen blir ett skyltfönster mot omvärlden, där Göteborg visar hur ett modernt stadsbyggande kan se ut.
 

Olof Antonson samordnare Yimby Göteborg

Jesper Hallén samordnare Yimby Göteborg

Tomas Lundberg arkitekt Folkstaden

YimbyGBG om: , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , ,

Inbjudan: Kulturnatta och stadsvandring på Nya Heden

$
0
0



Tillsammans med Folkstaden bryter vi ny mark, och ger oss nu in i konst- och kultursvängen! Med anledning av vårt förslag för Heden, kommer vi att medverka med en 30 kvadratmeter stor installation under Kulturnatta på fredag. Då avtäcker vi det nya Heden, och ni är varmt välkomna på vernissage!

På lördag kommer vi även att anordna en stadsvandring runt Heden med vårt förslag som utgångspunkt. Då finns det möjlighet att se konceptbilder, och få en mer ingående redogörelse för de tankar som ligger till grund för projektet.



Nya Heden sedd från en luftballong.



Vad? KULTURNATTA vernissage
När? Fredag 10 oktober kl 18-20
Var? Gång-/cykelvägen på Heden


Vad? STADSVANDRING på Heden
När? Lördag 11 oktober kl 14.00
Var? Samling Bältespännarparken



Gå gärna in och gilla Nya Heden på Facebook för att hålla dig uppdaterad om projektet.

YimbyGBG om: , , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , , ,

Bilder från vernissagen på Kulturnatta

$
0
0

Göteborgs-Posten valde igår (2014-10-12) att publicera en något omarbetad version av vår ursprungliga debattartikel om Nya Heden, som tidigare refuserats.




I fredags hade vi vernissage på Kulturnatta för vårt projekt Nya Heden tillsammans med Folkstaden. Det var en mycket lyckad tillställning med många givande möten och diskussioner. Tanken var att utgå från en byggskylt, en välbekant form som vanligen presenterar fakta, och använda oss av den i ett sorts konstprojekt för vårt förslag. Det lyckades över förväntan! Förslaget väckte reaktioner, både ris och ros.


Högljudd konversation mellan ett förbipasserande medelålders par:

DESSA planer kände inte jag till! Skall kommunen bygga här nu?!!
Ja, det är fördjävligt!


Fotbollskids från förorten:
WOW! De skall göra Heden ännu större!





Ett återkommande fenomen var att många trodde att det var kommunen som låg bakom, särskilt bland dem som uttryckligen var mest negativa. Mycket intressant! Många var oerhört positiva. Flera berättade om sin oro över förlorad utsikt, och ett antal tyckte att platsen var bra som den var i dagsläget. Somliga menade att det behövdes fler grönområden och öppna ytor i staden, medan andra snarare tyckte att exploateringsgraden var alldeles för låg ...



Framtidsbild av det nya Heden




En person uttryckte sin rädsla över att kommunen (sic!) inte planerat in några räcken på taken, och att människor därför riskerade att ramla ner och slå sig fördärvade.



Storhetsvansinne?







Tomas intervjuas av Pennypodden



Likaså Olof



Intresseanmälan för byggemenskap





Exercishuset spelar en viktig roll på Nya Heden



Jesper är Gunnar Gren



Många stannade till på fredagskvällen



En del dröjde kvar långt efter att vernissagen var över



Belysningen från fotbollsplanerna var en stor tillgång när det mörknade





Tack till alla som kom!


https://www.facebook.com/nyaheden
nyaheden.se
Anmälan till byggemenskap: hem@folkstaden.se

YimbyGBG om: , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , ,

Viewing all 706 articles
Browse latest View live