I helgen skrev jag en sommarkrönika i GP. Där lyfte jag planen för Götaverksgatan, som vi diskuterat många gånger tidigare här på Yimby. Planen är öppen för synpunkter fram till och med den 8 augusti, så gör en insats för vårt kära Göteborg och mejla era synpunkter till sbk@sbk.goteborg.se . Det är också bra om ni hör av er till Byggnadsnämndens ledamöter och berättar att det finns många som vill se riktiga stadskvarter, istället för ännu mer Älvstranden Utveckling-funkis.
Hur vill vi ha den nya Älvstaden?
Jag flyttade till Göteborg sommaren 1996. Det var då en okänd stad för mig. Jag minns fortfarande känslan av att vika runt ett hörn och inte veta vad som väntade på andra sidan. Det är en fantastisk erfarenhet. Att lära känna en stad. Att långsamt, kvarter för kvarter, upptäcka gatunätet och hur det hänger ihop. Idag, snart tjugo år senare, så känner jag mig väldigt hemma i Göteborg, men det finns fortfarande många vita fläckar på min stadskarta. Jag blir fortfarande överraskad, även om det inte händer lika ofta. En storstad, även en liten sådan som Göteborg, har ju den egenheten att den är oöverblickbar. Ett liv är inte tillräckligt långt för att lära känna varje gathörn.
En storstad befinner sig också ständigt i rörelse. Gamla byggnader försvinner efterhand och nya tillkommer. Välkända vyer förändras. En gata lever upp, en annan somnar in. Staden andas, växer och ömsar skinn. Men det sker oregelbundet och stötvis. Runt förra sekelskiftet fullkomligt exploderade stadens befolkning. Invånarantalet tredubblades. Stora delar av dagens innerstad sköt upp ur marken, på bara några decennier. Efter andra världskriget exploderade staden igen, ytmässigt. Under några intensiva decennier mer än femdubblades arealen, då den enorma förortsringen av utspridda och isolerade grannskapsenheter anlades. Samtidigt revs flera innerstadsdelar och omvandlades till tysta bostadsenklaver.
Sedan sänkte sig lugnet över Göteborg. Tillväxten flyttade till kranskommunernas åkrar och för första gången på många generationer fick göteborgarna uppleva en stillastående och stagnerande stad. Efter ett tag hade man vant sig vid att centrala stadsområden stod öde eller användes som billig markparkering. Göteborg sov sin törnrosasömn och drömde småstadsdrömmar. Men nu är det hög tid att vakna. De närmaste decennierna kommer nämligen staden att explodera igen. En ny stadskärna kommer att skjuta upp ur marken i den så kallade Älvstaden. Vill vi att det ska bli en tät, levande innerstad och inte en centralt belägen sovstad som norra älvstranden, så krävs politisk vakenhet, vilja och handlingskraft.
Den nya bebyggelsen vid Götaverksgatan på Lindholmen blir ett lackmustest. Det är ett av de första projekten i den nya Älvstaden och enligt den antagna visionen, som det tog två år och tjugo miljoner att visionera fram, ska detta bli en del av vår framtida innerstad. Trots det försöker det kommunala bolaget Älvstranden Utveckling tvinga igenom ett introvert och uppsplittrat förslag, utformat mer för att glädja fastighetsmäklare än stadens invånare. Att både stadsdelsnämnd och byggnadsnämnd krävt en mer urban utformning, med slutna kvarter och levande bottenvåningar, bryr man sig inte om. Så håll koll på Götaverksgatan och hör av er, planen är öppen för synpunkter fram till den 8 augusti. Det är inte fler introverta bostadsområden vi behöver, utan nya täta och levande stadskvarter. Som gamla och nya göteborgare kan upptäcka och utforska.
YimbyGBG om: göteborg, stadsplanering, arkitektur, älvstaden, älvstranden utveckling, götaverksgatan, lindholmen
Bloggar om: göteborg, stadsplanering, arkitektur, älvstaden, älvstranden utveckling, götaverksgatan, lindholmen