Quantcast
Channel: gbg.yimby.se
Viewing all articles
Browse latest Browse all 706

"Superspårvagnen"

$
0
0

Följande betraktelse över den nya förlängda spårvagnstypen, M34:an, skrevs ursprungligen som ett inlägg på Instagram den 21/1 av yimbyveteranen, och tillika urgöteborgaren, Göran Åhman. Vi har fått tillåtelse att återpublicera innehållet, och lagt till förklarande bildtexter, relevanta länkar samt ett par textstycken mot slutet från en konversation med Göran. Det finns även en bilaga om Angeredsbanan.

 

Jaha så var det då dags för den nya vagnen, M34an att sättas i reguljär trafik. Eller ja, det var i förrgår den 19 januari kl. 05:31 som föraren i vagn 603 gav utsignal och rullade igång från Frihamnen mot Bergsjön, som linje elva.

Nåväl, och idag var det så dags även för en annan att äntra en M34, 602 i mitt fall dock, och det var ju en trevlig färd med 11an från Brunnsparken till Stigbergstorget. Men...

Sällan har en ny spårvagnsmodell haussats som denna. Superlativen har haglat och ofta, och under lång tid, har man kunnat läsa om "superspårvagnen" eller "monstervagnen" och gud vet allt.

 



Ombord monstervagnen (M34:an). Foto: Göran Åhman

 

Själv kan jag inte annat än förundras över hysterin. Ty vad är det som hänt? Jo man har lagt till två mellandelar på sammanlagt 15 meter till en redan existerande vagnstyp, M33, och därmed kommit upp i samma längd som tidigare var den normala längden för spårvagnståg i den här stan. 45 meter. Låt vara uppdelade på två (M21) respektive tre (M25, M28 eller M29) vagnar.

Sen att man i slutet av 90-talet, av olika anledningar, tyckte det räckte med 30-meterståg, tycks vara helt borta från det allmänna medvetandet.

M21-vagnarna byggdes då om till 30 meter och blev M31. Därmed blev ett normalekipage två, och så sparade man lite pengar istället för att köpa fler vagnar.

 

 

...att man i slutet av 90-talet, av olika anledningar, tyckte det räckte med 30-meterståg, tycks vara helt borta från det allmänna medvetandet.



Att kapaciteten på varje tur minskade med 50% sa dumsnåla politiker då "äh" till. När man sen förkortade alla hållplatser i samband med att de tillgänglighetsanpassades och köpte nya italienska vagnar, M32 (gud hjälpe oss) i samma längd som M31, ja då var sista spiken för avskaffandet av normallånga spårvagnsekipage islagen.

Nu har man så kommit till vägs ände i detta. Vagnarna är fulla, Brunnsparken har varit för trångt länge. Längre, normala spårvagnar måste med nödvändighet in igen. Dock med en jäkla kostnad för alla hållplatser som nu är för korta. Jaja, kortsiktiga politiker och gnälliga gubbar (undertecknad) är väl inget nytt...🤓

P.S. Som bevis bifogas några bilder på forna normallånga spårvagnståg av två- respektive trevagnståg. D.S. 🤔

 

Ett ekipage om två M21-vagnar målade i det färgschema som användes åren 1978-2000. Samtliga vagnar av denna modell kom att byggas om till M31 med en adderad låggolvsdel mellan 1998-2003.

 

Tre M28:or glider fram längs Avenyn 1999. Några decennier senare, 2022, gick man ut med att M28:orna skulle skrotas, totalt 52 stycken. Två vagnar sparades dock för Göteborgs Spårvägsmuseum. Foto: Peter Van den Bossche (klicka för att förstora)



P.S.2. I ett otal antal städer kör man normalt med spårvagnsset på 60m. T.ex. i Stockholm där tvärbanan normalt trafikeras med två 30-metersvagnar i varje tåg. D.S.2.

 

 

Epilog

Syftet var säkert gott en gång i tiden, om än dumsnålt. Man sålde in en tillgänglighetsreform men minskade samtidigt kapaciteten och "slapp" investera i fler vagnar. Man bytte till och med koppel så de nya M31 inte gick att dubbelköra, och beställde nya vagnar M32 med samma längd. Att man sen begränsade längden till trettio meter genom att bygga om hållplatserna cementerade den nya ordningen. Tur ändå att vi behöll så många av de gamla M28 och M29. De kan förresten forfarande köra i långa tåg, om man vill.

Att de gamla vagnarna endast var 15 m var ju flexibelt, om än personalkrävande i vissa fall. 7an var oftast trevagnståg, men vid Wavrinkys plats delades tåget: två vagnar gick till Sahlgrenska och den sista till Guldheden. Själva delningen ägde rum vid Chalmers, så Guldhedsvagnen slapp backa. Samtidigt kunde man på Angeredsbanan, som då endast hade en linje, köra med fyra vagnar (60m-tåg).

 

Trevagnssätt med tre ihopkopplade pedalvagnar hade premiär i Göteborg den 21 februari 1966 på linje 2. Dessa var 45 meter långa. Trevagnssätt förekom senare även på linje 6 och 7, detta då tidtabellen glesades ut under olika perioder. Idag tillåter inte hållplatsernas längd så långa spårvagnar. På Angeredsbanan kördes det i högtrafik fyravagnssätt med M25:or.

– Göteborgs spårväg, Wikipedia

Inlägget diskuteras även i facebookgruppen Yimby Göteborg: Länk.

 

 

Bilaga: Angeredsbanan

 

Storås, ändhållplats för Angeredsbanan 1978. Göran minns hur han som barn fick byta mellan buss och spårvagn vid Storås. Göteborgs Spårvägar hade sparat ett antal vänstertrafikvagnar, så att man kunde köra åt båda håll utan vändslinga (innan Angered Centrum var byggt). På bilden syns tre vänstervagnar vända mot stan och en högervagn mot Angered. Foto: Per Niklasson; bildkälla: Järnvägsmusei Vänner (klicka för att förstora)

 

Göteborgs Centralstation 1978: Angeredsbanans ändhållplats i Göteborg vid Västgötabanans gamla platform. Notera att GP-huset ännu inte byggts ut över innergården. Foto: Per Niklasson; bildkälla: Järnvägsmusei Vänner (klicka för att förstora)

 

Inlägget diskuteras även i facebookgruppen Yimby Göteborg: Länk.

Yimby Göteborg om: , , , , ,

Bloggar om: , , , , ,


Viewing all articles
Browse latest Browse all 706