Krönika: Integrationssuccén som ingen vill låtsas om

Hyresgästföreningen släppte en rapport som visade att storstädernas innerstäder är väldigt bra på integration. Du kan aldrig gissa vad som hände sedan..

Hyresgästföreningen släppte i somras rapporten ”Mångfald och segregation i Sverige” av Love Börjeson. Rapporten fick ett relativt stort genomslag och refereras regelbundet på tidningarnas ledarsidor, nu senast av Aftonbladet. Rapporten är i grund och botten en ganska enkel sammanställning av den geografiska fördelningen av utlandsfödda, i olika kommuner, stadsdelar och bostadsområden. I samband med detta lanserade Hyresgästföreningen också en pedagogiskt kartfunktion där man se fördelningen i olika kartlager.

Det är ett väldigt bra initiativ som har alla möjligheter att höja kunskapsnivån i diskussionen om segregation och mångfald. Det finns tyvärr många myter och missuppfattningar i denna viktiga fråga. Jag har tidigare skrivit ett inlägg här på Yimby om den vanliga vanföreställningen att de rika bor i innerstaden och de fattiga i ytterstaden. Även vad gäller etnisk segregation så finns många myter. Tyvärr är inte heller Hyresgästföreningens rapport helt befriad från sådant.

Den ”krok” som man marknadsförde undersökningen med var att mångfalden i våra större städer är som lägst i innerstadsdelarna och som störst i kranskommuner och förorter. Ur presentationen av rapporten på hemsidan:

Det är också den här kroken som har fastnat bland ledarskribenter och tyckare. För många med en latent antagonism mot innerstaden och den täta kvartersstaden som typologi så togs detta förstås emot med öppna armar. Här fick man svart på vitt att innerstaden/kvartersstaden är en segregerad enklav för hipsters och brats. Det är därför intressant att titta lite närmare på undersökningen. Vad visar den egentligen? Har verkligen innerstaden ”klart lägst mångfald”? Jag har i det här inlägget valt att fokusera på Göteborg.

I rapporten finns en intressant och detaljerad diskussion om svårigheterna att mäta  ”mångfald” och segregation som är läsvärd i sig. Författaren landar i att definiera mångfald som andel utlandsfödda i ett område och segregation som den rumsliga fördelningen av dessa inom området. Båda skalorna går från 0 (minimal mångfald/segregation) till 1 (maximal mångfald/segregation). Det gör att man får två axlar utifrån vilken man kan jämföra olika områden:

Så hur ser det då ut med mångfalden och segregationen i Sverige? Jo, mångfalden ökar och segregationen minskar. Mångfalden är störst i storstäderna, Sverige följer där samma mönster som många andra länder. Intressant nog är segregationen faktiskt mindre i storstäderna än i andra större städer i landet.

Tittar man närmare på storstäderna och deras stadsdelar så framträder ett intressant mönster. Innerstadsdelar har precis som tidigare påtalats låg grad av mångfald. Men det är också de som har lägst grad av segregation. Majorna-Linné är det tydligaste exemplet.

Tittar man då speciellt på Göteborg med hjälp av kartverktyget så framträder följande mångfaldskarta.
 

Gör man en lista över stadsdelarnas mångfaldsvärden så får Majorna-Linné lägst värde, precis under Västra Göteborg och Örgryte-Härlanda:

När det gäller segregation så hamnar dock Majorna-Linné lägst även här. Majorna-Linné har faktiskt en anmärkningsvärt låg segregation, särskilt när man jämför med stadsdelar som Västra Hisingen och Västra Göteborg:

Skillnaderna mellan mångfaldsvärden och segregationsvärden kan vid första anblicken verka lite underliga. Det är dock här kartverktyget verkligen kommer till hjälp. När man ska mäta den här typen av värden så är de geografiska avgränsningarna oerhört viktiga. Lägger man gränsen så att man ringar in två väldigt olika områden så kan genomsnittet bli något som varken liknar det ena eller det andra och skillnaderna inom området osynliggörs. Bor man i Göteborg så vet man att detta i hög grad gäller för till exempel SDN Västra Hisingen och SDN Västra Göteborg. En del stadsdelar i Göteborg är väldigt stora till ytan, vilket gör det vanskligt att ta fram en siffra för ”mångfalden” inom hela området.

Som tur är så har kartverktyget även inkluderat en mindre områdestyp, kallat ”bostadsområde” (DeSO). Det kartlagret ger en mer finkornig bild av ”mångfalden” och då framträder ett nytt mönster.

De här siffrorna finns inte med i själva rapporten utan bara i kartverktyget. Men statistik för primärområdena i Göteborg när det gäller andelen utlandsfödda (det som kallas ”mångfald” i rapporten) finns naturligtvis tillgänglig på stadens hemsida för den som är nyfiken.

Tittar man på andelen utlandsfödda i de 95 olika primärområdena i Göteborg så visar det sig föga överraskande att bottenplaceringarna främst består av primärområden i Västra Göteborg (8st) och Örgryte-Härlanda (5st).

Majorna-Linné dyker upp först på plats 28 med primärområde Annedal. Majorna-Linnés övriga primärområden ligger sedan väldigt samlade strax under listans mittstreck på plats 29 till 40. Utifrån den här statistiken så framstår det som lätt vilseledande att påstå att Majorna-Linné har ”klart lägst mångfald” i Göteborg. Det är, som vi sett, en sanning med modifikation.

Det intressanta och uppseendeväckande som Hyresgästföreningens undersökning visar är snarare att ett innerstadsområde som Majorna-Linné har väldigt låg segregation och dessutom relativt hög mångfald (andel utlandsfödda) sett till hur attraktivt området är, hur höga bostadspriserna är och hur högt söktrycket till hyresrätterna är. Varför ingen verkar vara intresserad av att lyfta fram den vinkeln kan man förstås fråga sig.