I Runeberg-arkivet finns en text från 1919 som beskriver delar av dagens Linné som byggts ut 40 till 20 år tidigare. Texten är intressant för den beskriver Linnéstadens snabba utbyggnad och inte minst för att den beskriver det som hände i negativa ordalag. Arkitekturen sågas med lätt poetiska rader: "Vid anblicken av de höga husen, av vilka det ena i arkitektoniskt hänseende slår ihjäl det andra, kommer man att tänka på en iakttagares utgjutelse, när han såg en annan stads nybyggnader, vilka han kallade geometriska mardrömmar och tomma abstraktioner." Trevlig läsning.
"På ritningarna offrade man endast en spottstyver och därför blev hela denna stadsdel så smaklös i arkitektoniskt avseende som den är." Källa Carlotta.
Den första ansatsen till traktens läggande under stadskulturen — om jag- får bruka ett sådant uttryck — togs redan 1879, då den stora kulverten, som skulle leda Djupedalsbäcken ned till älven, började byggas. Sedan gick det snabbt med regleringen.
Tack vare de utmärkta husbyggnadskonjunkturerna på 1880- och 90-talen blev det en massproduktion av hyreskaserner. Den ena fem- å sex-våningskolossen efter den andra stampades ur jorden med rent av amerikansk fart.
Varenda byggmästare slog sig på stenhusbyggen. Det gällde bara att bygga och hyra ut. På ritningarna offrade man endast en spottstyver och därför blev hela denna stadsdel så smaklös i arkitektoniskt avseende som den är. Ett litet torn här, några krumelurer där, allt i cement eller plåt, voro gudi nog.
"Ett litet torn här, några krumelurer där, allt i cement eller plåt, voro gudi nog." Källa Carlotta.
Så kom stadsdelen till. På ett tjugotal år vid pass voro Djupedals-området, Olivedal och Kommendantsängen bebyggda. Och nu står den där, för sekler kanske, som ett kolossalt monument i sten över den arkitektoniska smakriktningen i Göteborg vid senaste sekelskiftet.
Vid anblicken av de höga husen, av vilka det ena i arkitektoniskt hänseende slår ihjäl det andra, kommer man att tänka på en iakttagares utgjutelse, när han såg en annan stads nybyggnader, vilka han kallade geometriska mardrömmar och tomma abstraktioner. Han sa’: — Det måste vara ett svårt lidande för en verklig arkitekt att passera en sådan gata — ungefär som om en musikalisk person skulle höra tio orkestrar spela olika stycken samtidigt. En finsk mässa i bruk och sten, i linjer och färger.
Texten om Djupedalen kommer från Carl Rudolf A:son Fredberg skrift "Det gamla Göteborg - Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag" från 1919, vilken går att hitta i Runeberg arkivet. Om man klickar sig vidare till de följande sidorna går det att läsa en beskrivning om området innan det byggdes ut och vilka människor som bebodde det (beskrivet i tidstypiskt förenklade och fördomsfulla ordalag). Det går att nå hela boken, och dess tre delar, finna texter om fler områden i Göteborg genom att klicka på rubriken högst upp.
Yimby Göteborg om: göteborg, historia, linné, linnégatan, djupedal, djupedalsgatan
Bloggar om: göteborg, historia, linné, linnégatan, djupedal, djupedalsgatan