Lucka 7: Kapellplatsen

Av Annette Vejen Tellevi

Idag tar vi oss an en av de stora luckorna i Göteborgs innerstad, nämligen Kapellplatsen - ett område som på många sätt känns som den täta innerstadens södra gräns.

Platsen ligger mitt i ett av de mest integrerade områden som finns i hela Göteborg. Här möter patricierhusen miljonprogrammet och man kan köpa allt från franska ostar till varmkorv. Här ser man både tanten i päls och tiggaren i trasor.

Närområdet är extremt utbildningstätt med ett stort antal skolor som följer hela vägen från förskola till högskola, och det rör sig därmed dagligen väldigt många människor i området, vilket skapar en egen dynamik. När man därtill lägger att kollektivtrafiken på platsen är omfattande är det konstigt att själva torget aldrig riktigt lyfter. Den västra halvan vid Landala torg renoverades förra året, vilket har hjälpt mycket, men den östra halvan ligger fortfarande ganska ovårdad.

Kapellplatsen har sitt namn efter Landala Kapell, som byggdes 1885 på hörnet av Kapellgatan och Erik Dahlbergsgatan. Kapellet flyttades 1919 till sin nuvarande placering för att lämna plats för byggnationen av det vackra gula tegelhuset som sträcker sig längs platsens norra sida och bland annat innehåller en av Göteborgs få kvarvarande bokhandlare, Lohrs Pocket mm.

På torget har man ända sedan starten bedrivit torghandel, något som fortfarande pågår, även om de kvarvarande bodarna med grönsaker, blommor och fisk ger ett ganska trött intryck, spridda som de är runt en oregelbunden asfaltyta och med ryggen mot de omgivande gatorna. Därtill är bodarna omgivna av en lika ovårdad gräsmatta, en transformatorbyggnad, en gjuten betongvägg och ett rostigt järnstaket, element som inte just bidrar till trivseln. Bara en rad beskurna träd och en stenmur längs med Kapellgatan stramar upp platsen en aning.

På andra sidan Aschebergsgatan fortsätter upplösningen med ett lågt parkeringshus på hörnet vid Vasa Vuxengymnasium och hela den stora trafikplatsen blir inte bättre av att man för något decennium sedan rev den bensinmack som låg på den andra sidan Amund Grefwegatan och därmed lämnade plats för ännu en parkeringsyta framför en ganska ointressant miljonprogramsbyggnad.

Det är dessa tre ytor jag skulle vilja bebygga.

På själva Kapellplatsen föreslår jag att det uppförs en hög länga mot trafiken, vilket kan skapa ett vackert torg med en helt ny och mycket intimare inramning för försäljningsbodarna. Längan kan ha dubbelsidiga lokaler i bottenplan och bostäder i fem våningar däröver. På liknande sätt kan man bebygga vinkeln Kapellgatan-Aschebergsgatan med en byggnad av samma höjd, vilket motsvarar befintlig bebyggelse på Kapellgatan.

De två tomterna skulle därmed rymma sammanlagd ca 1600 m2 lokalyta och omkring 80-100 bostäder.

Triangeltomten är på ca 550 m2, och där skulle man t.ex. kunna uppföra en offentlig byggnad eller ett  kontor. Det är bara att komma igång.

Lucka 6: Kvarteret Bocken

Av Patrik Sjöberg

Dagens lucka tar oss österut

Olskroken har likt många andra stadsdelar sitt ursprung i landerisystemet, och sedan början på 1850-talet har området delats mitt itu av järnvägen, och nu även på senare tid av motorvägar. Området har sedan lång tid dominerats av landsvägen till Alingsås, som idag heter Redbergs- och Härlandavägen, och av den vägkorsning som uppstod vid dagens Redbergsplatsen där den gamla postvägen mellan Norge och Danmark drog fram i nord-sydlig riktning.

Plankarta för 1880 års stadsplan för Olskroken.

Närheten till industrierna i Gårda och Gamlestaden gjorde att staden såg ett behov av att upprätta en stadsplan för området, och 1880 antogs en plan som kom att gälla i nästan hundra år (och som faktiskt fortfarande gäller för några få kvadratmeter). Olskroken bebyggdes snabbt, och i början av 1890-talet var området fullbebyggt. Förutom de stenhus som uppfördes vid korsningen Prästgatan-Olskroksgatan (för järnvägstjänstemän respektive direktionen på Pellerins margarinfabrik) så kom stadsdelen att domineras av landshövdingehuskvarter med gårdshus. Området blev snabbt väldigt tätbefolkat, och då standarden inte var hög, de flesta husen hade toalett på gården, kom Olskroken snabbt att bli känt som något av en arbetarslum. Bostadsbristen i Sverige under de första decennierna av 1900-talet hade lett till en omfattande fastighetsspekulation, och i Göteborg var ett av de tydligaste exemplen på detta just Olskroken, där underhållet helt försummades och fastigheter ofta bytte ägare. Situationen nådde sin kulmen under hösten 1936 då en massvräkningskampanj sattes igång, och först i maj 1937 nåddes en lösning på konflikten trots omfattande medling. Som en del i uppgörelsen så höjdes standarden i husen något, men området höll fortfarande låg standard i förhållande till de områden runt omkring som började bebyggas i början av 30-talet.

1923 års karta visar kvartersindelningen och de tätbebyggda gårdarna.

När planerna på att sanera stadsdelarna med lägst standard tog fart blev Olskroken en av de områden som helt skulle raderas från kartan och ersättas med ny bebyggelse, och antagligen spelade massvräkningarna en stor roll i beslutsfattarnas syn. Man gav Göta Lejon i uppdrag att köpa in alla fastigheter i stadsdelen, och 1975 började rivningarna för att avslutas 1981. I planeringen av området var man nu också tvungen att ta hänsyn till hur omgivningen hade förändrats. Riddaregatan hade ersatts av en motorväg (dagens E20), och i stadsplanen från 1978 tar man upp de problem med buller som förväntas uppstå. Lösningen på det problemet var att bygga parkerings- och kontorshus längs motorvägen för att skapa en bullerskärm, och dessutom begränsade man bostadsbebyggelsen till lameller längs Olskroksgatans norra sida. Bullerskärmsbebyggelsen blev dock aldrig genomförd, och istället för trevåningshus längs motorvägen blev det bara ett mindre parkeringshus och en garagelänga.

1978 års plan för Olskroken innehåller mycket som aldrig blev byggt.

Kvarteret Bocken, som den här luckan handlar om gick ett ännu mer udda öde till mötes. Enligt planen från 1978 så skulle den norra delen bebyggas med ett trevåningskontorshus, och den södra delen skulle bli fotbollsplan. Kontorshuset byggdes aldrig, och även om man faktiskt byggde en fotbollsplan så kom den snabbt att istället användas som parkeringsplats för det närliggande hotellet. Efter att man delat av planen så att två tredjedelar blev vigt åt parkering så används nu resten av den gamla fotbollsplanen som hundrastningsplats.

Dagens Kvarteret Bocken, en sorglig rest av en stadsdel som försvann.

Olskroken är idag en av de stadsdelar som har högst standard på samhällsservicen utanför centrum, man har goda kommunikationer med mycket kollektivtrafik, men ändå är befolkningsunderlaget inte tillräckligt för att stötta det lokala näringslivet som blir allt mer koncentrerat till Olskrokstorget. Bebygger man den södra delen av kvarteret (mot Olskroksgatan) i samma stil som resten av området skulle i storleksordningen 100-150 personer kunna få en bostad här. Då fastigheten ligger i norrläge kommer inte ljusmängden att påverkas något, snarare är det så att en ljus fasad skulle kunna hjälpa till med att göra gatan ljusare än idag. Genom att täppa till gluggen mellan husen skulle man dessutom kunna reducera trafikbullrets påverkan på Olskroksgatan.

Länk till luckans diskussionstråd på Facebook: www.facebook.com/groups/18858735822/permalink/10154069744050823/

Lucka 5: Kvillebäcken

Av Pär Johansson.

Idag förflyttar vi oss till expansiva Lundby på Hisingen.

Precis norr om området Östra Kvillebäcken finns en lucka som kan fyllas med mer levande innehåll än dagens bilparkering.

I området finns flera "anlagda parkeringsytor".

I detaljplanen för Östra Kvillebäcken beskrivs det som "ett område som domineras av storskalig handel. Byggnaderna är överlag välskötta och omges av anlagda parkeringsytor." Här har frimärksplaneringen gjort sig påmind genom att denna lucka lämnats orörd. Platsen passar utmärkt som ett naturligt torg eller handelshus i området, mitt i en vältrafikerad korsning. Istället skapades ett torg inne i östra Kvillebäcken, ett kvarter söder om luckan. Självklart med dålig anslutning till omgivning och utan naturliga stråk.

Från detaljplanen för Östra Kvillebäcken med torget i nedre delen.

Vi har tidigare skrivit om det gömda torget. Redan har verksamheterna vid det nyanlagda torget bytt ägare ett flertal gånger sedan det invigdes 2013/2014. Vi önskar oss en stadsplanering med bättre samordning och anslutning mellan nya och gamla delar av staden.

Lucka 4: Bellevuerondellen

av Alvar Palm.

Dagens lucka innan (t.v.) och efter (t.h.) att den "fylldes".

Dagens lucka finns vid Bellevuerondellen. Denna lucka har den intressanta egenskapen den nyligen blivit fylld med ett innehåll som från stadsplanerarnas synvinkel uppenbarligen bedöms vara adekvat (en ny park). Vi har tidigare skrivit om omdaningen här. Ur ett Yimby-perspektiv är dock platsen alltjämt en ekande tom lucka i stadsväven. I detta kollektivtrafiknära läge ska det naturligtvis finnas bostäder och verksamheter. Läget precis invid rondellen lämpar sig däremot inte alls för en park, och grönytor finns det dessutom redan mycket gott om i området. Yimby önskar sig i julklapp några ordentliga hus på denna plats! 

Till tomten från Yimby. (Vi har varit snälla hela året, vi lovar.)

Lucka 3: Vid Wavrinskys Plats

av Patrik Höstmad.

Idag tar vi oss tillbaka till fastlandet och upp på en av höjderna – Guldheden.

Uppe vid Egnahemsvägen finns ett antal kringbyggda kvarter som byggdes 1929-1935. De bruna villorna och radhusen söder om i Landala Egnahem hade då redan uppförts 1913-1922 med uppehåll under kriget. Vägen mellan Landala och Egnahemsområdet och det som skulle bli Guldheden var då just Egnahemsvägen. Aschebergsgatans koppling till Guldhedsgatan genom bergskärningen kom senare.

Kul kuriosa är att i kartverket från 1923 tycks planen ha varit att låta Guldhedsgatan dra sig något längre norr ut än idag för att i en avslutande båge mot söder nå Sahlgrenska.

Kartverket från 1923 med en intressant sträckning av "Guldhedsgatan".

Mellan Chalmershållplatsen och Wavrinskys Plats tycks det dessutom vara tänkt att låta gatan gå i en tunnel under kvarteren.

Kartverket från 1923 med vad som ser ut som en tunnel under egnahemskvarteren.

Få centrala stadsdelar har så många obebyggda små och stora ytor som Guldheden. En av dessa ytor finns vid Wavrinskys plats mellan Dr Allards Gata och nämnda kvarter vid Egnahemsvägen.

Obebyggd yta.

Trots att Wavrinskys Plats är lite av en knutpunkt för kollektivtrafiken så repellerar bebyggelsen från hållplatsen. Vanligtvis brukar man tala om vikten av att avståndet mellan bostad och hållplats ska vara max några hundra meter för att underlätta resande med kollektivtrafik framför bil. Här verkar strategin ha varit den omvända med en säkerhetszon på 100 meter.

Säkerhetszon mellan hållplatsen och kvarteren.

Mellan Dr Allards Gata och Egnahemsvägen finns plats för ett antal kvarter som kan bygga vidare från den redan befintliga kvartersstrukturen. Det finns även möjlighet att både tighta till Dr Allards Gata och lägga den närmare spårvagnsspåren.

Här finns möjlighet att på ett bättre sätt hushålla med markyta.

När Yimby och arkitektbyrån inobi presenterade Kunskapsstråket Guldhedsstaden så fanns det förtätningsförslag på dessa ytor. Det är betydlig lättare att förtäta med riktiga slutna kvarter här än t.ex. norr om Guldhedsgatan där befintliga lameller gör att det är svårt med något annat än fler lameller.

Kunskapsstråket Guldhedsstaden.

Gräsmattan är enligt uppgifter barnens enda fungerande pulkabacke i området. En lösning på detta kan vara att att låta den gröna "gatan" mellan Egnahemsvägen och Fyrverkaregatan fortsätta hela vägen ner till Dr Allards Gata som en pulkabacke istället för gata mellan de nya kvarten.

Förslaget innebär delvis att bygga på grönyta, men det är något Guldheden har i överflöd. Det Guldheden saknar är boende som kan ge ett kundunderlag till mer än ett fåtal trötta små livsmedelsbutiker och restauranger. Det skulle inte heller skada med nattögon från byggnader ner på hållplatsen. Och framför allt finns Göteborgs finaste mikropark vid dammen där Egnahemsvägen möter Fyrverkaregatan så här kommer det inte att gå nöd på någon.

En fantastiskt liten park som alldeles för ofta är tom.

Lucka 2: Allah ska med! när vi bygger staden

av Jesper Hallén.

Vår julkalender drar vidare över älven och hittar inte mindre än fyra luckor i Hisingens stadsväv omkring stadens moské på Myntgatan som idag ligger som en solitär. Låt oss knyta ihop stan!

Längs med Myntgatan uppenbarar sig flera luckor i Kvillestans lilla stadsväv. Gamla rivningstomter, parkeringsytor och oanvända gräsmattor som skulle kunna förädlas och läka ihop stadsdelen. 

Den första luckan är den märkliga parkeringsytan/överbevuxna parken/gården norr om de två ljusturkosa studenthuslamellerna. Varför inte bygga ut det norra husen till ett helt kvarter?




På västra sidan Myntgatan norr om moskén ligger tomma tomter som idag är parkeringsytor och här finns en förträfflig chans att bebygga längs gatan.




Längst söderut mot Lundbyleden, på platsen kallad Ättestupan, finns en stor grönyta där de sista landshövdingehusen revs på 1990-talet. När jag var liten kallade vi det för "den sista slummen" då deras skick får Gårdas slitna fasader att framstå som närmast nymålade. Ännu står de två ståtliga björkarna kvar på gräsmattan, de som tidigare stod inne på gården.



Här nedan ser vi kvarteret bebyggt.



Notera de två björkarna.




Låt oss återuppbygga dessa ståtliga kvarter! Här en bild från 1980-talet.







För några år sedan fick jag nedanstående förslag skickat till mig från Arkitekturkompaniet. Kul att man vill förtäta här, men kanske inte riktigt så här i sann Porslinsfabriksanda. Notera dock att deras skiss är från 2007, stilen därefter.




Sist men inte minst den kanske mest uppenbara, kvarteret Pallasgatan/Neptunusgatans lucka som stått tom i över 30 år.




 

Lucka 1: Den brända tomten

av Annette Vejen Tellevi.

Vi börjar årets julkalender med en riktig lucka: Den brända tomten i Brunnsparken.


 

För mer än ett decennium sedan härjade en våldsam brand Södra Hamngatan 47. Huset var byggt 1887 av den legendariska familjen Fürstenberg och rymde vid tiden för branden bland annat en skoaffär samt en efterföljare till den välkända krogen Johanna, öppnad på 1970-talet av krögarna Mannerström och Svantesson.

Det var ställets sista krögare som i september 2005 satte eld på sin lokal för att få ut försäkringspengar. Huset brann ned, krögaren och en kumpan dömdes för mordbrand och i Brunnsparken stod bara fasaden kvar som en skärm mot gatan. Den revs ett år senare och ersattes med ett plank.

Det stod genast klart att en så central tomt kunde man inte lämna obebyggd, och i oktober 2009 var planen kvar: Efter ritningar av Gert Wingårdh skulle det byggas ett modernt glashus med fem våningar butiker och kontor samt en sjätte indragen penthousevåning på toppen.

Och sedan hände det som så ofta händer i Göteborg: Ingenting.

Tomten finns kvar. Ibland har det arrangerats mindre evenemang där eller så har man placerat ut en foodtruck. Men mest har den bara legat där och väntat. I många år fanns det en skylt på planket om att Sigillet fastigheter skulle bygga där - klart 2010 (sedan rättat till 2011 och även till 2012(!)) - men Sigillet har numera sålt till fastighetsbolaget Hufvudstaden som enligt uppgift väntar på en ny detaljplan för att få utveckla hela kvarteret. 

 Och under tiden väntar brända tomten på sitt glashus...

Yimby Göteborg om: Julkalender, Brunnsparken, Myntgatan, Wavrinskys Plats, Bellevue, Kvillebäcken

Bloggar om: Julkalender, Brunnsparken, Myntgatan, Wavrinskys Plats, Bellevue, Kvillebäcken