Yimby Göteborg har skrivit på GPs ledarsida under temat #Sverige2050 och rubriken "Stadsplanering för framtiden". Texten följer även här i sin helhet:
Tre exempel ur de växande Facebookgrupperna som samlar desperat bostadssökande. Många "tar vad som helst", någon sätter en gräns vid nio kvadratmeter och mikrovågsugn. I en globaliserad värld blir idéer, materia, kapital och människor allt mer rörliga, vilket understryks av urbaniseringsvågen och flyktingströmmar. För att trygga välstånd och välfärd behöver vi kunna anpassa oss i takt med, och gärna ett steg före, de lokala, regionala och globala omställningarna och förändringarna.
Under de senaste åren har allt fler blivit varse städers effektivitet för att dela resurser, skapa tillväxt och hantera miljöutmaningarna. Samtidigt verkar mycket av planeringen och resurstilldelningen genom det gamla paradigmet om regionförstoringen som drivande av tillväxten. I dag lägger vi oproportionerligt stora belopp på tunnlar, ringleder och förbifarter för att öka pendlingsmöjligheterna och möjliggöra en mer perifer exploatering. Lika stora belopp lägger vi i regionkärnan på att hantera de stora trafikströmmar till och från som naturligt följer. Här kan skönjas ett troligt och nödvändigt paradigmskifte där regionförstoringsidén förkastas som dyr, ineffektiv och ohållbar. De stora statliga satsningarna behöver allt mer fokuseras till de effektivare lösningarna i regionkärnorna.
Samtidigt verkar planprocessen, lagar och regler, medialogiken och politiken för att bevara status quo. Den som står utan bostadserbjudande har en svag röst i de enskilda projekten när väl protesterande närboende, luddiga riksintressen, avgudade solvinklar, opålästa bevarandeivrare, enkelspåriga låghöjdsfantaster och kortsiktiga politiker börjar verka. Planprojekten startas inte, avbryts eller så kapas bostäder och verksamhetsyta bort.
Vi kommer att behöva ta parti för de allt fler outsiders som står utanför dörren. I allmänhetens och medias ögon bör det bli allt mer förkastligt att förhindra och förhala byggande. Bostadsförsörjningen och förändringsbenägenheten måste få en extra tung vikt i så väl regelsystem, planprocesser som i de politiska besluten. Målet är att det ska löpa så kort tid som möjligt från behov till byggande, och därför kan inte stadsbyggnadskontoren fortsätta att detaljstyra allt.
Lösningen är en tydligare uppdelning. Det offentliga står för övergripande men konkret förhandsplanering av gator, platser, parker, samhällsfunktioner och bevaransvärda byggnader över hela stadsdelar tillsammans med generella och generösa ramar för bebyggelsen inom tomtmark. Detta blir en kommunal process som medborgarna har en reell chans att påverka. Samtidigt lämnas en helt annan frihet till ägaren att driva utvecklingen inom fastighetsgränsen. Resultatet är både en tydligare offentlig styrning och en ökad frihet för den enskilda fastighetsägaren.
De närboende och fastighetsägare förstår vad som är möjligt att bygga på förhand och inte efter en tioårig process med okänt utfall. Om bygglov kan ges på kort tid blir det dessutom ekonomiskt genomförbart för ett myller av mindre aktörer att skapa en mångfald av funktioner och uttryck.
År 2050 kommer ledorden i stadsutvecklingen vara resurseffektivt, tillåtande, utvecklande, kreativt, innovativt, dynamiskt och geschwint. I storstäderna kommer vi alla få fler intressanta grannar och en mer varierad, föränderlig och levande stadsmiljö. Ju förr vi inser detta, desto enklare blir det att möta framtiden.
YimbyGBG om: gp, stadsplanering, sverige2050, stadsplan, bostadsbrist, regionförstoring, mångfald
Bloggar om: gp, stadsplanering, sverige2050, stadsplan, bostadsbrist, regionförstoring, mångfald