Attraktiv stad är ingen slump - utan ett val

Vad är det som gör att vissa stadsdelar sprudlar av liv och rörelse medan andra tycks ha sjunkit ner i en djup törnrosa-dvala? Den frågan är på många sätt Yimby's kärna. Jag kommer ihåg när jag var på min första stadsvandring, nummer 23 som nätverket arrangerade. I fokus stod ett förslag från arkitektkontoret Inobi för Guldhedsgatan. Med oss hade vi Fredrik Rosenhall, en av kontorets arkitekter. Något av det första Rosenhall sa när vi stod vid Kapellplatsen var "Här slutar innerstaden". Gränsen är knivskarp. Nedanför finns stadsliv och rörelse under dygnets alla timmar. Ovanför är det nästan helt öde. Det handlar inte bara om tätheten. Jag fick lära mig att man kan se skillnader på hur lätt eller svårt det är att få lönsamhet i serviceverksamhet även om man korrigerar för kundunderlaget. Själva strukturen har en enorm inverkan.

Strukturer uppstår inte av en slump utan är naturligtvis planerade. Om målet är att uppnå en attraktiv stadsmiljö, vilket till exempel är en viktig målsättning i Göteborgs Översiktsplan, finns bra och dåliga strukturer. För att illustrera detta tänker jag studera en av Göteborgs mest stadsmässiga och attraktiva stadsdelar: Olivedal. 

Låt oss ta avstamp i Göteborgs Översiktsplan. I den står det att det ska byggas och utvecklas centralt. Bebyggelse ska koncentreras och blandas. Det ska finnas förutsättningar för liv och rörelse dygnets alla timmar. Förtätning återkommer ständigt som ett viktigt verktyg. Med andra ord: vi ska bygga stadsmässigt.

Föreställ dig nu att Olivedal inte finns. Vi står med denna enormt strategiska mark och ska få planera den framtida utvecklingen i området. Vi har nästan ett blankt papper, det är nästan bara befintlig natur att ta hänsyn till. Ungefär som på bilden nedan. Hur hade vi ritat stadsmiljö där idag?

För att bringa klarhet i den frågan är det kanske rimligt att snegla på de planer som görs för likannde centrala områden som utvecklas idag. Ett exempel ur högen är Götaverksgatan på Lindholmen. Eller min personliga favorit, Synvillan i Stora Torp. Båda två är typiska exempel på mycket centrala utvecklingsområden som mycket väl skulle kunna jämföras med Olivedal då det begav sig. Så rent konkret, utifrån det vi ser planeras idag, skulle man kanske kunna tänka sig att Olivedal hade blivit något i den här stilen:

I detaljplanen skulle man kanske kunna läsa något i stil med:

Nu kanske någon börjar fundera på om jag inte överdriver en smula. Så kanske bör man göra en "reality check"? Så här ser planen för Synvillan ut:

Nu valde inte dåtidens stadsplanerare att rita den här typen av struktur, som vilken vanlig människa som helst skulle kalla "förort". De valde att rita en annan struktur, och bevisligen blev den strukturen väldig attraktiv. Bevisligen skapade den strukturen det där stadslivet som Göteborgs översiktsplan säger sig vilja skapa.

Så nu har vi gått ena vägen. Vi har tittat på ett stadsmässigt område och försökt tänka oss hur detta hade planerats om det planerats idag. Det går naturligtvis att gå åt andra hållet och titta på ett område som inte planerats att vara stadsmässigt och försöka förstå hur det området hade kunnat göras stadsmässigt. Låt oss titta på Synvillan i Stora Torp. Hur hade man kunnat göra istället?

Dagens plan som finns på bild en bit upp är ett område som sluter sig och vänder sig bort från omvärlden. Den obligatoriska gräsremsan mot vägen, och så ett bullerplank för att ytterligare förstärka enklavkänslan. "Enskilt område - överträdelse beivras". Det är upplevelsen. Visst är i alla fall gatorna allmän mark, i teorin.

En stad karaktäriseras istället, som vi kan lära oss av Olivedal, utav områden som öppnar upp och sträcker ut armarna för att forma kopplingar till andra delar av staden. Det finns ett finmaskigt gatunät som binder samman. Fastigheterna möter upp gatorna och bildar slutna kvarter. Det finns målpunkter så att även människor som inte bor där själva får anledning att besöka. Det finns rum som är offentliga inte bara i teorin utan som också i praktiken nyttjas av många som inte hör hemma i stadsdelen. Det sker ett ständigt utbyte mellan stadsdelarna. Det är inte bara de boende som åker till jobbet och kommer hem igen på kvällen.

Med utgångspunkt i detta skissade jag upp ett stadsmässigt förslag för Synvillan. Man kan säga att jag hade Olivedal för ögonen och försökte skapa något liknande i Stora Torp;

Ett första steg ungefär inom det planområde som detaljplanen för Synvillan rör. En förberedelse för att växa över Delsjövägen och in i Bö. I ett andra steg kan detta få fullbordas och stadsdelarna kopplas samman:

Och genast börjar det ju faktiskt likna Olivedal. Jag beräknade att den här planen skulle ge cirka 15 000 bostäder på 70 kvadrat. Men varför stanna där? "The sky is the limit" tänkte jag och ritade vidare ett steg 3 - där staden får växa vidare och koppla ihop sig med Munkebäck. Då skapas ett sammanhållet urbant stråk från Sankt Sigfridsplan hela vägen till Munkebäcksmotet. 

Jag slås alltid av potentialen i Göteborg. Tänk vilken stad vi skulle kunna bygga! SBK och Älvstranden Utveckling AB, det är självklart tillåtet att sno dessa planer rakt av och lansera dem som era egna. Steal with pride!

Hur som helst är det hela i själva verket mycket enkelt. Om man vill skapa stad måste man planera stad. Det går självklart inte att planera förort och få levande urban stad. Attraktiv stad tillkommer inte av en slump, att skapa det är ett val. Just nu görs varje dag val efter val av tjänstemän och politiker som direkt strider mot ambitionerna i översiktsplanen att skapa en attraktiv, levande och stadsmässig stad. Det går naturligtvis att göra annorlunda. Det går att planera stad.

YimbyGBG om: stadsplanering, blandstad, stadsmässighet, olivedal, delsjövägen, stora torp, Göteborg

Bloggar om: stadsplanering, blandstad, stadsmässighet, olivedal, delsjövägen, stora torp, Göteborg