Quantcast
Channel: gbg.yimby.se
Viewing all 706 articles
Browse latest View live

Skanstorget: Fastighetskontoret vill se fler bostäder

$
0
0

Skiss på stadsbyggnadskontorets förslag.

I mitten på december lämnade vi in vårt yttrande över Programplanen för Skanstorget. Vi lyfte då fram att för bland annat bostadsbristen och stadslivet behövdes fler bostäder och lokaler snarare än den stora vindpinade ödeyta som planerats. Vi höjde också ett varningens finger för den dåliga ekonomin i projektet med ett gigantiskt underjordiskt parkeringsgarage i två våningar med endast 40 bostäder ovanpå. Nu kommer ett fint tjänsteutlåtande från fastighetskontoret som i princip ger oss stöd på varenda punkt.



Stadsbyggnadskontoret planerar för parkeringsgarage i två våningar under en stor torgyta med en liten byggnad på.


Tjänsteutlåtandet ger inte bara vatten på vår kvarn, det innehåller även en del intressant detaljinformation om uppskattade kostnader för bilgaraget och den ökning av antal bostäder som behövs för att göra projektet genomförbart utan ett stort tillskott av skattemedel. Utdrag ur Fastighetskontorets tjänsteutlåtande dnr 1235/08 följer:

Genomförandefrågor
En förutsättning för genomförandet av programförslaget är att befintlig mark- parkering ersätts med annan parkeringslösning. Idag finns ca 180 parkerings- platser på torgytan och angränsande gator och utnyttjandegraden av dessa är hög. I programmet föreslås ett parkeringsgarage under torget i två plan. Att bedöma kostnader för att anlägga ett parkeringsgarage är svårt men ett antagande är att det handlar om i storleksordningen 400 000 kr per plats om man bygger i två plan, att bygga i fler plan än så har Parkeringsbolaget bedömt innebära orimliga kostnader för anläggande. Befintlig torgyta rymmer ca 120 parkeringsplatser per plan, garage i två plan ger ca 240 platser totalt. Det skulle täcka parkeringsbehovet för ny bebyggelse, ersätta befintlig markparkering och ge ett tillskott på kanske 30-50 platser i området beroende på vilket p-tal tillkommande bebyggelse får. Det skulle kosta i storleksordningen 80-90 miljoner kronor att anlägga ett sådant garage. Ett garage skulle dock, beroende på utformning, kunna fungera som grundläggning för ny bebyggelse och därmed inte ses som en ren kostnad.

Garagets utformning måste utredas noga även avseende de geotekniska förutsättningarna. Det är sannolikt nödvändigt med såväl sprängning av berg som pålning för att anlägga ett garage. Grundvattenförhållandena är sådana att ett garage måste byggas vattentätt och det är känt att det finns problem med sättningar i omgivningen. För att inte påverka omliggande bebyggelse kan det därför krävas särskilda åtgärder för inte påverka grundvattenförhållandena.

Det är sannolikt att det krävs såväl sanering av förorenad mark som flytt av ledningar för att genomföra programmet. Omfattning och lämpliga åtgärder är dock inte kända och med tanke på att det kan innebära kostsamma åtgärder är det frågor som måste studeras noggrant i ett planarbete.

 

Överväganden
Skanstorget kommer i framtiden att få en central placering i stråket mellan den nya västlänkstationen i Hagaområdet och Linnéstaden. Det finns anledning att förvänta sig att här kan bli en attraktiv mötesplats med restauranger och butiker. Torget behöver tas om hand och utvecklas också för att bli en allmän plats som stärker stadsdelen Haga och bygger ihop den med kvarteren söder om Skansberget. Idag är platsen ett hål i stadsväven.

Förslaget har styrts av det gemensamma yrkande som lämnades av FP. M, S; MP, V och Vägvalet i byggnadsnämnden 2012 och som detaljstyrde mot en mycket modest byggnation. I det fortsatta planarbetet bör man studera möjligheterna att rymma fler lägenheter och/eller förskola och lokaler för butiker och restauranger. I detta arbete ska hänsyn naturligtvis tas till kulturvärden som siktlinjer och den befintliga bebyggelsens alla kvaliteter men också till att torget är utsatt för buller.

Förslaget att lägga en byggnad längs Övre Husargatan är bra. Då skärmas torget från trafikens rörelser och ljud och gatan blir sitt eget rum. Torget begränsas på ett positivt sätt. Den föreslagna bebyggelsen lämnar kvar ett mycket stort torgrum utan egentlig funktion. Det handlar om ca 2 000 kvm hårdgjord yta och nästan lika mycket öppen yta i form av parkmark avskild med en gata. Om denna gata får karaktären av gårdsgata eller torgyta får vidare arbete utvisa. Upplevelsen kan bli ödslighet och otrygghet, speciellt under vinterhalvåret. Närmast den föreslagna byggnaden kommer säkert att finnas restauranger som sommartid har uteserveringar med fullt folkliv. Någon del av ytan upplåts för korttidsparkering som ger rörelser liksom lekplats och parkbänkar i randområdet till Skansberget. Ändå bör man överväga att rama in torget med låg, välgestaltad bebyggelse i norr och/eller söder. Den föreslagna lilla torgbildningen mot Övre Husargatan i nordöstra hörnet av programområdet behöver studeras noga i planarbetet. Kanske den bör integreras i bebyggelsen om den inte behövs t ex som angöring till ett parkeringsgarage. Sammantaget kan sägas att förslagets placering av byggnad är mycket bra men att mer bebyggelse ryms och kan innebära fördelar med avseende på trivsel och trygghet.

Ska torget upplevas som trivsamt behöver antalet parkeringsplatser begränsas radikalt. Även placeringarna av infarterna till ett eventuellt parkeringsgarage behöver studeras vidare eftersom de leder in relativt stora trafikmängder i direkt anslutning till torget. Hur man hanterar ett parkeringsgarage är förmodligen den största utmaningen i planarbetet.

Med den exploateringsgrad som anges i programmet har en preliminär bedömning gjorts att den föreslagna exploateringen av torgytan bedöms kunna bära kostnaderna för att iordningsställa torgytan, anpassa lokalgator, anlägga parkområde/lekplats vid foten av Skansberget samt kostnader för ledningsflytt, geoteknik och förorenad mark. De sistnämnda kostnaderna är dock svåra att uppskatta och måste utredas noggrant i fortsatt planarbete.

Det är dock utan tvekan så att föreslagen exploatering inte kan ge ett tillräckligt överskott för att ersätta befintlig markparkering med underjordiskt parkeringsgarage. Det skulle kräva en exploatering om i storleksordningen 10 000 kvm BTA bostäder eller ca 100 lägenheter (äganderätt/bostadsrätt), dvs ungefär tre gånger så mycket bostäder som i aktuellt programförslag. Om ambitionen är att upplåta nya bostäder med hyresrätt blir det nödvändigt att ytterligare öka exploateringsgraden då bostadsrätt/äganderätt bedöms ge åtminstone tre gånger så hög intäkt som hyresrätt.

En slutsats bör därmed bli att det är orimligt att förvänta sig att en exploatering av Skanstorget som tar hänsyn till platsens kulturhistoriska värde och samtidigt kan finansiera anläggandet av ett underjordiskt parkeringsgarage som ersätter befintlig markparkering. Ett sådant parkeringsgarage måste finansieras åtminstone i huvudsak på annat sätt. Om man skall tillföra ytterligare parkeringsplatser för boende i området i ett parkeringsgarage är det nödvändigt att diskutera hur och i vilken omfattning intäkter från boendeparkering skall finansiera parkeringsgaraget.

Även driften av ett underjordiskt parkeringsgarage måste utredas ordentligt i planarbetet. En månadskostnad för att parkera i garage bedöms vara tre-fyra gånger så hög som kostnaden för boendeparkering i området. Det innebär en risk att ett garage får en låg nyttjandegrad. Om ambitionen är att avlasta omkringliggande gator från boendeparkering genom ett parkeringsgarage blir det därför förmodligen nödvändigt att se över både systemet och kostnaderna för boendeparkering och andra parkeringstaxor.

Med hänsyn till att finansiering av såväl anläggande som drift av ett parkeringsgarage är osäker bör man i fortsatt planarbete undersöka möjligheterna att bygga ut befintliga parkeringsanläggningar, t.ex. parkeringshus, i närheten för att minska behovet av underjordisk parkering vid Skanstorget. Man bör även undersöka möjligheten till en högre exploatering av torgytan.

Om jag förstår fastighetskontoret rätt är målbilden inte så långt från förslaget Kvarteret Skansbron.

Kvarteret Skansbron.

 

Det är utmärkt att fastighetskontoret med god omdömesförmåga har förstått läget och med klarspråk förklarar förutsättningarna. Nu är det bara att hoppas att de lyckas få med sig stadsbyggnadskontoret och politikerna. Lägg till fler bostäder, fler lokaler, fler människor! ...och behåll dessutom en torgyta med bättre anpassad storlek och en grönyta. Varför inte även sluta kvarteret och lägga till förskolorna så är vi helt hemma? Det finns bara vinnare i ett sådant förslag.

YimbyGBG om: , , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , , ,


Krönika: Inför markskatt

$
0
0

Under rubriken Krönika publicerar vi opinionsmaterial som uttrycker författarens personliga ståndpunkter, vilka inte nödvändigtvis är Yimbys officiella hållning i frågan.

Ekonomer oavsett politisk färgning tenderar att gilla fastighetsskatter. Dessas skadliga effekter på ekonomin är i regel små, och skattebasen kan av uppenbara skäl ej lätt döljas eller flyttas till skatteparadis. Dessutom kan fastighetsskatter anses vara rimliga ur ett rättvise- och fördelningpesprektiv då de i hög grad baseras på värden som inte skapats av fastighetsägarna själva utan snarare fallit över dem som manna från himlen då de sett sina förmögenheter växa med marknadens uppgångar. En annan rättviseaspekt är att offentliga investeringar i infrastruktur, t.ex. kollektivtrafik, ofta ökar värdet hos omkringliggande fastigheter. Genom en fastighetsskatt kan delar av dessa värdeökningar återföras till det offentliga istället för att att landa enbart i privata fickor.



Det huvudargument som anfördes av den tidigare svenska fastighetsskattens belackare, att skatten skulle driva folk från hus och hem, var till stor del struntprat eftersom envar vars bostad ökat så kraftigt i värde att fastighetsskatten börjat bli ett problem lätt kunde lösa detta genom att belåna bostaden för att betala skatten. Den som inte tyckte att det var värt kostnaden kunde istället välja att flytta till en mindre bostad, eller i de fall planer och regelverk så tillät helt enkelt stycka av en del av bostaden för avyttring eller uthyrning – vilket vore ett mer önskvärt beteende ur ett resursanvändningsperpektiv. Dessutom hade skatten lätt kunnat reformeras så att betalningen gick att skjuta upp tills dess att bostaden sålts.

Fastighetsskattens avskaffande ledde inte bara till att de som blivit förmögna genom att äga bostäder fick sin privatekonomi ytterligare stärkt genom denna plötsliga skattelättnad – avskaffandet ledde dessutom till att bostäderna ökade ännu mer i värde eftersom bostadsköpare som klev in på marknaden efter skattens avskaffande kunde klämma in än högre lån i sina balansräkningar då de inte längre behövde kalkylera med skatten. På så sätt innebar skattens avskaffande en gigantisk överföring från dem som därefter tagit steget att köpa sin första bostad till de redan besuttna.

Mot bakgrund av detta var avskaffandet av den svenska fastighetsskatten djupt beklaglig. En återinförd fastighetsskatt bör dock utformas som en ren markskatt, och alltså baseras enbart på själva markens värde utan hänsyn till värdet av eventuella byggnader eller andra förbättringar. Skatten bör betalas årligen av markägaren som en viss andel av markens värde. Om man inte vill öka det totala skattetrycket kan man ju alltid kompensera genom sänka någon skatt som är mer skadlig (t.ex. skatt på arbete).

Som alla ekonomer vet har alla skatter en viss styrande effekt. Vissa skatter styr beteenden mer än andra, och olika skatter styr beteenden i olika riktningar och för olika grupper. I vissa fall är den styrande effekten önskvärd eller rentav den huvudsakliga avsikten (t.ex. för koldioxidskatt och tobaksskatt), men i de flesta fall anses skatters styrande effekter vara ”snedvridande” och en orsak till ineffektiviteter i ekonomin. Även om fastighetsskatter i allmänhet anses ha ganska små negativa effekter kan även dessa, beroende på hur de utformas, skapa vissa ineffektiviteter. En skatt som inkluderar värdet av eventuella byggnader och andra förbättringar minskar t.ex. incitamenten att – just det – bygga och förbättra, eftersom detta straffar sig genom ett ökat taxeringsvärde.

En ren markskatt, däremot, där hänsyn enbart tas till själva markens värde saknar denna negativa effekt. Tvärtom ökar skatten incitamenten att utnyttja marken väl, eftersom den ökar kostnaden för att sitta på dyrbar mark utan att använda den. Markskatt tenderar därför bl.a. att leda till tätare bebyggelse och motverka sprawl (detta är väl belagt, såväl teoretiskt som empiriskt), vilket ju är högt önskvärda effekter. Fördelarna med markskatter har varit kända sedan den moderna ekonomins begynnelse, så det kan tyckas underligt att dessa inte förespråkas oftare. På senare tid har dock organisationer som OECD och UN-Habitat tagit ställning för markskatter.

Markskattens avsaknad av skadliga effekter hänger samman med att utbudet av mark är oelastiskt, dvs priset på mark påverkar inte utbudet annat än i mycket liten omfattning. Detta är den ganska självklara konsekvensen av att den mark som finns är oss given av naturen i strikt begränsad mängd – södermalmstomter går som bekant inte att producera i fabrik. Prisbildningen för mark följer därför inte det vanliga mönstret för varor, där försäljningspris och marginalkostnad (för produktion och tillhandahållande) tenderar att konvergera mot varandra – några produktionskostnader finns ju inte för mark, och priset anpassar sig istället efter det givna utbudet. En skatt på en vara resulterar normalt i att priset på varan måste höjas, vilket ger minskad efterfrågan och följdaktligen ett minskat utbud. För mark kommer en skatt istället att leda till att försäljningspriset minskar, eftersom skatten gör att markens avkastning blir lägre (detta kan ses som positivt ur ett stabilitetsperspektiv, bl.a. för att risken för bubblor minskar). Kostnaderna för skatten kommer heller inte att kunna överlämpas på eventuella hyresgäster, eftersom markhyrans nivå redan satts utan hänsyn till kostnaderna för markens tillhandahållande.

Att en markskatt vore genial att ha på plats innebär tyvärr inte att den skulle vara lätt att införa. Eftersom skatten kan förväntas driva ner markens försäljningspris har starka (inflytelserika) grupper mycket att förlora på dess införande.

 

YimbyGBG om: , ,

Bloggar om: , ,

Urbanisering i ett globalt perspektiv

$
0
0

Tidsskriften "The Economist" publicerade den 6 december 2014 en intressant artikel med rubriken "A Planet of Suburbs" om urbanisering i ett globalt perspektiv. Nedan återges en översatt sammanfattning av artikeln. I slutet ges också en kortare reflektion av innehållet samt några slutsatser som förhoppningsvis kan leda till fortsatt diskussion.

Dallas skyline och förort. (Foto: Andreas Praefcke.)



Fram till för cirka två decennier sedan minskade folkmängden centralt i många städer i västvärlden. Folk flyttade till städernas ytterområden vilket gjorde att de ökade i yta. Faktorer som bilismens intåg snabbade på denna utveckling, men var inte det primära skälet. Främsta orsaken var istället att när människor fick en högre levnadsstandard prioriterade de mer privatliv och mer plats, något som få hade råd med centralt i staden. De av stadens invånare som inte hade råd att skaffa mer plats centralt, flyttade ut till förorterna.

Los Angeles (Foto Remi Jouan.)

 

Denna minskning av folkmängd i stadskärnor har idag avtagit i västvärlden. Bilden som förmedlas är istället ett ökat intresse för den centrala staden samtidigt som förorten blir mindre och mindre attraktiv. Många städer gör reklam för sina stadskärnor, inte lika många för sina förorter. Men i ett globalt perspektiv bor fler och fler av städernas befolkning i förorter och i utvecklingsländerna växer nästan varje stor stad snabbt ytmässigt. Många av de förorter som utgör denna ökade yta byggs på höjden men optimeras primärt för bilen.

Många av förorterna byggs idag på höjden men optimeras primärt för bilen.

 

Samma process som tidigare minskade folkmängden centralt i många städer i väst sker nu i utvecklingsländer men går mycket snabbare. Befolkningsdensiteten i stor-Beijing har sedan 1970 sjunkit från 425 personer per hektar till 65. Indiska och Brasilianska städer följer samma trend och det finns potential för den sjunkande trenden att fortsätta; Beijing är nu lika tättbefolkat som stor-Chicago var på 1920-talet men sedan dess har Chicagos befolkningstäthet fallit med ytterligare 75 procent. Få storstäder blir mer tättbefolkade och om de blir de är orsaken ofta att de var exceptionellt utspridda till att börja med, som exempelvis Los Angeles och Johannesburg. Ett fåtal exempel på motsatsen finns. Ett av dem är Tokyo där befolkningen växer snabbare inom en radie av 10 km från stadens centrum än utanför. Orsaken till detta anses bland annat vara en minskning av den japanska familjen och en åldrande befolkning i förorterna och mönstret känns inte igen i andra japanska storstäder.

Beijing/Peking.

 

Sett till den extremt höga befolkningstäthet som finns i städer som Kinshasa och Bombay är en minskad befolkningstäthet en välkommen trend. Många av städerna vars befolkningstäthet nu minskar är alltför tättbefolkade för att invånarna ska kunna leva ett drägligt liv och städerna behöver därför större yta. Många förorter i västvärlden är också mer välmående än vad kritikerna vill påskina så det faktum att de ökar i antal behöver inte vara negativt. Exempelvis är amerikanska förorter ungefär hälften så drabbade av kriminalitet och hälften så fattiga som centrala delar av många städer. Även om många stadskärnor går en ny vår tillmötes, flyttar fler amerikaner från stadskärnor till förorter än tvärtom.

Befolkningstäthet i världens tio största städer. (Från newgeograhpy).

 

Västvärlden har dock gjort ett antal misstag när dess förorter skapades som det inte finns någon anledning för resten av världen att upprepa. Ett av dessa är att så kallad "suburban sprawl" för med sig en hel del kostnader om byggnationen av förorterna inte planeras på rätt sätt. Personer i förorten kör mer bil och släpper mer koldioxid än de som bor mer centralt. Många städer i utvecklingsländer har också följt mindre lyckade Amerikanska principer som att tillhandahålla ett visst antal parkeringsplatser per byggt hus – något som ytterligare minskar incitamenten till ett hållbart resande.

Klasisk bilberoende urban sprawl i Los Angeles.

 

Ett annat är att det är mycket kostsamt att stoppa spridningen av förorter, exempelvis genom så kallade "gröna kilar" – stora grönområden i utkanten av städerna som anläggs för att stoppa den ytmässigt växande staden. Denna strategi driver upp priserna på bostäder och uppmuntrar pendling eftersom grönområdena blockerar nya bostadsområden som istället får byggas längre bort från centrum. Detta är något som London har drabbats av vars redan astronomiska bostadspriser gick upp med 19 % det senaste året. Detta kan inte enbart förklaras med en stark ekonomi utan också av att det är i princip omöjligt att bygga nära den befintliga stadsgränsen. Städer som försöker förhindra tillväxt genom att skapa gröna kilar försvagar ofta sig själva, som exempelvis Seoul.

Londons gröna bälte. (Ill. Hellerick)

 

En smartare lösning på dessa problem är istället att skapa en plan för en större expansion och reservera land för vägar, järnvägar och parker innan stadens expansion når fram. Ett exempel på en sådan planering är Central Park på Manhattan i New York som var planerad långt innan staden nådde dit och nu spelar en viktig roll även om staden utvecklats på ett sätt som var svår att förutse när parken planerades. Vidare kan koldioxidskatt, vägtullar och parkeringsavgifter ge incitament till mer användning av kollektivtrafik. På så sätt ges ramverket för att en stad ska kunna hantera en ökad urbanisering utan att för den skull drabbas av onödigt mycket "sprawl" eller oacceptabelt höga bostadspriser.

 

Reflektion och slutsatser

Texten ovan belyser ett antal intressanta frågeställningar. Exempelvis om skapandet av förorter genom urbanisering och den minskade befolkningstäthet i stadskärnan som vi ser i många av världens största städer idag nödvändigtvis är negativ. Den kanske är nödvändig för att ge människor i dessa städer en dräglig livsmiljö? Den viktiga frågan kanske istället är hur man behöver gå tillväga för att balansera behovet av levnadsyta som verkar komma med höjd levnadsstandard med att samtidigt få en resurseffektiv, levande stad. På detta sätt kan också centrala delar av städer bli attraktiva för olika typer av människor, även de som idag flyttar till förorten. Att välmående människor bosätter sig i förorter betyder ju inte nödvändigtvis att fler förorter är önskvärda, något som dock inte lyfts fram i artikeln.

Exempel på riktlinjer som kan bidra till att lösa detta varav några även återges i artikeln är:

  • Behov av en övergripande strategi för stadsutveckling som på ett tidigt stadium tar höjd för kvarter, infrastruktur och parker i kommande stadsutveckling.
  • Se till att det inte finns för många stora centrala grönytor för att möjliggöra en successiv utbyggnadstakt utan att tvinga fram långpendling.
  • Riktlinjer för befolkningstäthet för att få en stad som hushåller bättre med sina resurser och som kan vara mer levande. En viss befolkningstäthet ger underlag till butiker och annan verksamhet i närområdet.
  • Incitament (typ skatter och avgifter) för att skapa förutsättningar för kollektivtrafik och mindre bilberoende.

Som ett nästa steg skulle det vara intressant att hitta exempel på städer som lyckas kombinera dessa riktlinjer och därmed hanterat minskad befolkningstäthet och urbanisering till förorter men ändå lyckats skapa en levande stad.

Lite mer om Yimby Göteborg

$
0
0

I menyn ovan under rubriken "Om oss" finns en kortfattad beskrivning av Yimby Göteborg och de frågor vi driver. Men var finns mer information? Vad är det egentligen för stad som Yimby Göteborg vill se? Hur tänker vi? Vad har vi för fakta och resonemang som får oss att ana att vi har en mycket bra idé om hur staden bör byggas?



Yimby Göteborg har varit aktivt sedan 2008 och många idéer, fakta, resonemang och förslag har presenterats här på hemsidan. För att svara på dessa frågor och för att ge en fördjupning kommer här en sammanställning på tio texter som kan vara lämpliga att läsa för den som vill veta mer. Sammanställningen är till för nyfikna och nytillkomna som vill fördjupa sig, men också för oss som varit med ett tag och som behöver friska upp minnet. Efter sammanställningen presenterar vi lite om Yimby Göteborgs organisation och aktiviteter. Trevlig läsning!

 

Sammanställning

Här följer förslag på blogginlägg som kan vara lämpliga som en introduktion till Yimby Göteborg och den hållbara stad vi vill skapa. 

1. Vad är blandstad? Vi vill se mer av tät blandstad.

2. Hög tät stad. För att blandstaden ska fungera behöver vi bygga en tät stad. 

3. Täthet, urbant utbud och service. Ju tätare vi bor desto närmare får vi till mer utbud av service och verksamheter.

4. Staden och kontoren. Blandningen av funktioner gör att vi kan nyttja gång, cykel och kollektivtrafik på ett effektivt sätt.

5. Erosion av städer eller utgallring av bilar. När biltrafiken minskar försvinner barriärer i staden och gaturummen blir trevligare med t.ex. bredare trottoarer, uteserveringar, bänkar och alléträd.

6. Parkens funktioner. I vår stad vill vi också ha parker, gröna innergårdar och alléträd. Men inte omfattande gröna stråk som delar upp staden och som man tvingas att passera igenom även när det är mörkt.

7. Begreppet blandstad. Viktigt är att vi får en stor variation i fastigheternas utseende.

8. Behovet av äldre byggnader. Det är främst i den äldre bebyggelsen som nya verksamheter har råd att etablera sig.

9. Barnperspektivet. Denna stad är inte bara attraktiv och hälsosam för vuxna, utan i lika hög grad, om inte högre, för barn.

10. Studiecirkel om Jane Jacobs. Vill man verkligen läsa in sig på ämnet så rekommenderar vi boken "Den amerikanska storstadens liv och förfall" av Jane Jacobs.

Blandstad.

 

Ännu mer information

Följ någon av följande tagar för att hitta fler inlägg:

arkitektur, barn, bil, bostadsbrist, cykel, ekonomi, gentrifiering, göteborg, kollektivtrafik, lokal, hållbarhet, siesjö, sittplatser, stadsliv, stadsplanering, torg, trafik, trottoar, urbanism, älvstranden, älvstranden utveckling,

bloggkartan kan du hitta inlägg som relaterar till olika områden och platser i staden.

 

Organisation

Yimby Göteborg är ett ideellt och partipolitiskt obundet nätverk öppet för alla som vill att vi bygger mer tätt, varierat och integrerat i Göteborg. Vi har sex samordnare som håller igång nätverket. Yimby Göteborg är därför inte en klassisk förening med årsstämma, styrelse, ordförande eller ekonomi och vi har inte heller ett reglerätt medlemsregister – som våra medlemmar räknar vi alla som registerat sig i våra Facebookgrupper och på vår hemsida. Vi brukar dock skriva en form av årsredovisningar för att summera vad vi gjort under året.

Vi finns i följande kanaler:

Facebookgruppen Yimby Göteborg
Twitter @yimbygbg
Instagram yimbygbg
Facebooksidan Yimby Göteborg

Några specifika projekt:
Facebookgruppen Hisingsskylten
Facebookgruppen Nya Heden
Facebookgruppen Gångtrafik i Göteborg

 

Aktiviteter

Här följer en kort sammanställning av några av de aktiviteter som Yimby bedriver. Missa inte Yimby Göteborgs facebookgrupp, där pågår ännu mer diskussion än här på hemsidan. Yimby Göteborg anordnar stadsvandringar där vi besöker delar av staden och studerar, funderar och diskuterar. Våra stadsvandringar är kostnadsfria, öppna för alla och vi annonserar när, var och hur på hemsidan när det är dags. Här finns en sammanställning av Yimby Göteborgs 25 första stadsvandringar.

Stadsvandring.

 

Yimby Göteborg bedriver opinion i media, deltar i debatter och för diskussioner med intresserade medborgare, företag, tjänstemän och politiker. Vi skriver yttranden med förbättringsförslag på många av de planer som stadsbyggnadskontoret tar fram.Enskilda medlemmar eller Yimby Göteborg som grupp lägger fram egna förslag på ny bebyggelse i Göteborg, t.ex. Frihamnen, Guldheden, Skanstorget och  Heden.

Nya Heden.

En sammafattning av åren 2008-2013.

 

Engagemang

Om du vill engagera dig är det bara att ansluta de diskussioner som pågår i våra olika kanaler eller dyka upp på våra stadsvandningarna. Vill du engagera dig ännu mer är ett bra sätt att börja skriva texter till inlägg på vår hemsida. Om du har registrerat dig på hemsidan kan du skriva inlägg direkt på hemsidan.

YimbyGBG om: , , ,

Bloggar om: , , ,

Paper City - en urban berättelse

$
0
0
UN-HABITAT (FN:s boende- och bebyggelseprogram)* har tagit fram en snygg video som på ett bra och pedagogiskt sätt visar på hur man bör planerara städer. Här tar man upp problemen med så kallad urban sprawl och bilberoende samt även fördelarna med att bygga blandstad med god kollektivtrafik. Allt gjort i papper.

*UN-HABITAT:s uppgift är att verka för socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbara urbana miljöer och tätorter liksom allas tillgång till drägliga bostäder. (källa: Regeringskansliet)

YimbyGBG om: , , , , ,

Bloggar om: , , , , ,

Stadsbyggnadsdebatt: Rulla ut rutnätet!

$
0
0

En stor stadsbyggnadsdebatt har pågått sedan jul för att troligen ha haft sin kulmen de senare dagarna. Startskottet var att Peter Hjörne skrev en ledare som avslutades med "Akta Heden!" - och så var debatten igång. Fastighetsägarnas Rikard Ljunggren, nimby- och bevarandegrupperna i Grön Samverkan Göteborg och det gamla gardet Bellman, Caldenby och Larsson började skriva debattinlägg och repliker. När de sistnämnda skrev ett inlägg och oroade sig över det mesta som planeras att byggas i Göteborg var Yimby Göteborg inte sena att ge en egen replik. Även stadsarkitekten Björn Siesjö och Rickard Ljunggren har replikerat. Peter Hjörne hoppade in i debatten igen med en ledare i GP och även Jan Jörnmark skrev en krönika av i GT kopplar till debatten. Länkar till alla artiklarna och hela vår replik följer.



Ledare: Det kan bli mycket bättre!
Peter Hjörne, GP, ägare och ledarskribent

Debattinlägg: Våga börja förtäta staden
Rikard Ljunggren, Fastighetsägarna

Replik: Vi säger ja tack till en grön stad
Anne-Charlotte Pettersson och Roland Jonsson, Grön Samverkan Göteborg

Slutreplik: Förtätning det mest hållbara sättet att växa
Rikard Ljunggren, Fastighetsägarna

Debattinlägg: Stadsplanering kräver kunniga politiker
Bellman, Caldenby, Larsson

Replik: En klar majoritet vill ha tätare och högre blandstad
Patrik Höstmad och Patrik Sjöberg, Yimby Göteborg

Replik: Var med och skapa framtidens Göteborg
Björn Siesjö, stadsarkitekt

Replik: Sluta hämma stans utveckling
Rikard Ljunggren, Fastighetsägarna

Ledare: Det är bra – men kan bli bättre!
Peter Hjörne, GP, ägare och ledarskribent

Krönika i GT: Riv Heden – bota gnälligheten
Jan Jörnmark

 

Yimby Göteborgs replik följer:

En klar majoritet vill ha tätare och högre blandstad

Bellman, Caldenby och Larsson oroar sig på GP Debatt över att mycket är på gång i Göteborg inför det stundande 400-årsjubileet. Debattörerna ängslas främst över några byggnaders höjd och att det skulle finnas projekt som går runt ekonomiskt. Det är en mycket begränsad syn på stadsbyggnad. Det vi lärt oss i dag är att befolkningstäthet, arbetsplatstäthet och gators utformning har en avgörande inverkan på hur levande och hållbar en stad är och blir.

Precis som författarna vill vi gärna se en mångfald i staden, men i vår mångfald finns även utrymme för höga byggnader, speciellt i fall som Karlavagnstornet och RegionCity som bidrar till täthet och där tanken är att skapa välkomnande och levande miljöer i gatuplan.

Sänk blicken. Det är inte den högsta våningen som är det viktiga för hur människor upplever stadslivet – utan den i gatunivå.

Debattörerna lyfter fram behovet av att människor kan delta i ett öppet samtal om vår stads framtid, men har uppenbarligen missat att stadsbyggnadsdebatten har lämnat de välkontrollerade sammanslutningar där det gamla gardet arkitekter satte agendan.

I dag pågår en mycket livlig debatt i Göteborg, inte minst i sociala medier som på Yimby Göteborgs hemsida och facebookgrupp, vilka samlar politiker, tjänstemän, arkitekter och flera tusen göteborgare. Författarna är mer än välkomna att delta i den debatt som pågår här.

Bland allmänheten finns det i dag en helt annan förståelse för hur stadens planering påverkar möjligheterna till en attraktiv, levande och hållbar stad, vilket vi inte minst såg i de senast i yttrandena över planen i Frihamnen. En klar majoritet efterfrågade en tätare och högre blandstad. Det finns ingen anledning att bygga isolerade modernistiska enklaver. Rulla ut rutnätet!

Patrik Höstmad
Patrik Sjöberg

samordnare för Yimby Göteborg

YimbyGBG om: , , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , , ,

Bellevuerondellen

$
0
0

Bellevuerondellen innan omdaningen.

 

Bellevuerondellen har nyligen genomgått en omdaning. Bland annat har trafikplatsen minskats i storlek, vilket har frigjort en del yta. Yimby har tidigare skrivit om planerna, och då uttryckt förhoppnigen att de frigjorda ytorna skulle utnyttjas för att skapa ett förtätat och mer levande stadsrum. Så vad blev det av det hela?



Och efter. En något mindre trafikapparat, men den vunna ytan utnyttjas dåligt.

 

De frigjorda ytorna har huvudsakligen använts till att skapa park. Man kan verkligen fråga sig varför man inte valt att bygga hus på en sådan kollektivtrafiknära plats i ett förhållandevis populärt område. Grönyta finns redan så det räcker i närheten. Man kan också fråga sig varför man prioriterat att lägga resurser på att sätta upp bänkar och plantera träd just på denna bullriga grönyta istället för att rusta upp någon av de många gräsytor som redan finns i området, vilket hade kunnat ge långt attraktivare parkmiljöer. Om man istället hade valt att bygga hus runt trafikplatsen, med fasader som möter gatan och lokaler i bottenplan, så hade Bellevue trafikplats kunnat bli en trevligare och tryggare plats. Och så har vi ju det här med bostadsbristen.

 

Såhär hade man väl kunnat göra istället? (Tack till Tobias Axelsson.)

 

Att en cykelbana har skapats, vilken knyter ihop sedan tidigare existerande cykelbanor, är naturligtvis positivt. För promenadvänligheten får dock projektet anses vara en smärre katastrof; planerarna tycks inte ha föreställt sig någon gångtrafik mellan områdets bostäder, vilka i huvudsak finns väster och norr om rondellen, och det livfulla Bellevue industriområde, där en mängd företag och andra verksamheter florerar, bl.a. den välbesökta Bellevue marknad och en större moské. Följaktligen har man inte lagt övergångsställen på den sydvästra sidan av rondellen. För att demonstrera mitt missnöje med detta idkar jag civil olydnad genom att promenera över impedimenten istället för att ta omvägen via övergångsställena varje gång jag besöker min grönsakshandlare. Förhoppningsvis uppstår snart en tydlig stig som ett manifest över den undermåliga planeringen.

Skrev jag att planerarna inte föreställt sig någon gångtrafik till Bellevue industriområde? Det hade de visst det, och de har gjort allt för att hindra den. Sällan är väl ordet ”barriär” så berättigat vad gäller stadsplanering.

 

 

Station Korsvägen och krokvägar för konserverat tillstånd

$
0
0

De ca 185 m tunnel från Artisten till Götaplatsen som föreslås erbjudas till Västlänkenresenärerna.

GP debatt (5/2-15) framför Bo Aronsson från Kommittén för stadskulturparken Näckrosdammen att Västlänkens östra uppgång vid Korsvägen inte kan få mynna intill Artistens huvudentré som planerat, eftersom det är alldeles för nära Näckrosdammen. Istället ska resenärerna via en gångtunnel vänligt men bestämt ledas bort från området till en utgång vid Götaplatsen med hopp om att platsen också vaknar till liv. Idén att låta människor som hastar på väg till arbetet och studier glatt gå omvägar för att uppnå lugn på ett utvalt ställe och liv på ett annat är så sagolikt fascinerande att den behöver en djupare analys.



I den liggande järnvägsplanen är Västlänkens dragning Centralen-Haga-Korsvägen och det innebär att perrongerna vid Station Korsvägen borrar sig in under Landeriet och Gamla Hovrätten för att nå fram till under gatan vid Artistens huvudentré jämte Näckrosdammsparken. En av uppgångarna är därför planerad att mynna just vid Artisten. I tidigare diskussioner var även Centralen-Korsvägen ett alternativ och då kunde man leka med tanken att stationen sträckte sig bort mot Götaplatsen. Därför har inte helt oväntat en hållplats vid Götaplatsen tidigt varit med i drömmarna.

Västlänkens dragning och Station Korsvägen.

 

Planerade stationen. Uppgångarna är markerade i ljusgrönt med uppgång Artisten mitt i bild och uppgång Korsvägen till höger.

 

Det Aronsson föreslår är att uppgången vid Artisten aldrig byggs så att resenärerna kan hållas kvar under jord tills de når Götaplatsen där de äntligen, och kanske lite extra lyckliga, får skåda dagsljuset. Eftersom det är en ansenlig sträcka mellan perrongen och Götaplatsen så kommer det behövas lite dynamit för att skapa en ca 185 m lång gångtunnel. Motiveringarna som ges i debattartikeln är att en uppgång vid Artisten innebär ett betydande ingrepp i en av stadens finaste parker och intill en av de få välfungerande lekplatserna i centrala staden, att stråket Korsvägen – Götaplatsen inte låter sig styras om från Södra Vägen genom en stationsuppgång i parken, att uppgången gör Götaplatsen och Avenyn tillgänglig från hela regionen och att bevara gamla Hovrätten. Den senare är dock inte alls hotad av den planerade uppgången.

Cykelparkeringen vid Artisten där ett så kallat "betydande ingrepp" kan komma att ske i direkt anslutning till perrongen. Aronsson föreslår istället att uppgången mynnar ut borta vid Götaplatsen, vilket är ungefär längst bort i bild där passagen Fågelsången möter Stadsteatern.

 

Lekplatsen till vänster om gatan och tänkt uppgång vid Artisten till höger bakom häcken.

 

Tyvärr redogör inte Aronsson för vad gångtunneln får för konsekvenser på restider, eller mer precist på gångtider från perrong till målpunkt i omgivningen, vilket rimligtvis kan vara av visst intresse. Bilden behöver naturligtvis kompletteras med detta. För att förstå effekten för resenärerna så jämförs i kartorna nedan hur långt en resenär kommer som går 600 meter (ca 6–7 min) från perrongen för uppgång rakt upp vid Artisten resp. för hänvisad till gångtunnel och uppgång borta vid Götaplatsen enligt Aronssons förslag.


Exempel på hur långt man kommer genom att gå ca 600 m från perrongen (6-7 min). Till vänster för uppgång vid Artisten direkt över perrongen och till höger för en 185 m gångtunnel och sedan uppgång borta vid Götaplatsen. (Klicka för större).

 

Avståndet som används i jämförelsen kan förstås diskuteras, men oavsett val ser vi hur tillgängligheten för gångtrafikanter kraftigt försämras till bland annat Chalmers (Vasa), Nedre Johanneberg, norra delen av Övre Johanneberg och Eklandagatan/Calanderska. Det blir ca 370 meter längre sträcka att knata. I och för sig är ca 185 av dem under tak – alltid något att glädjas över! ...tills du inser att man måste gå samma sträcka tillbaka i väder. Notera att i Aronssons förslag är även uppgången nere vid Korsvägen en omväg för de som kliver av på perrongen under Artisten – vare sig de ska till just Artisten, Universitetsbiblioteket, Humanisten eller upp längs Eklandagatan. De längre avstånden är säkert jättebra för folkhälsan, men samtidigt vet vi hur känsliga gångtrafikanter är för avstånd. Vi kanske snarare hittar våra resenärer i en bil under bågarna bidragandes till extrakostnaden för gångtunneln, så det kanske går plus minus noll rent ekonomiskt...

Västlänken är en +20 miljardersinvestering där varje resesekund har varit viktigt i underlag och planering och att sedan slänga bort minuter genom att inte erbjuda kortast möjliga gångavstånd i alla riktningar för alla hållplatser är, minst sagt, en prioritering som kräver sin analys.

Det är inget tvivel att Aronsson har mycket god kunskap om vad det är han prioriterar bort. Han är en av de som har haft betydande makt över Göteborg och regionens utvecklingsstrategier och utveckling. Han har som tjänsteman skrivit de regionala utvecklingsstrategierna, varit ansvarig för de kommunala inspelen till den nationella infrastrukturplanen, har suttit i ledningsgruppen för K2020 som vice ordförande, har medverkat i förarbetet till Västsvenska paketet, har skapat vision Älvstaden och även varit pådrivande för en gigantisk park i Frihamnen.

Med tanke på Aronssons stora inflytande på regionala och lokala visioner och strategier så är det kanske dags att begrunda vad de egentligen innebär. För det är inte enkelt att förstå prioriteringen. Aronsson har med stor övertygelse förklarat att inga grönytor ska tas i anspråk i Göteborg och drivit på för att anlägga ännu mycket mer grönyta. Detta sammantaget liknar ju egentligen strategier för att öka de där 70 % grönytorna i Göteborgs tätort på bekostnad av bostäder. Många av regionens invånare ska hellre pendla allt längre avstånd mellan bostad och arbete? Aronssons analys får inte bara den effekten att många av regionens invånare ska placeras längre bort från arbetsplatserna utan de som tålmodigt ska pendla tillbaka in till Göteborg ska nu dessutom gå omvägar, med syftet att förverkliga drömmar om att få Götaplatsen att "myllra" – trots att inga fler ska få bo i området, samtidigt som Näckrosdammsparken med omgivning ensamt bevaras i konserverat tillstånd.

Men som sagt, i GP-artikeln skriver emellertid Aronsson som representant för Kommittén för stadskulturparken Näckrosdammen. Den är sammanslutning av närboende som med stor frenesi försöker påverka Göteborgs Universitets planer på en utveckling av Campus Näckrosen. Inte sällan har tonläget varit högt och inte sällan har det getts sken av att själva Näckrosdammen är hotad och att parken ska skövlas; "inom en inte alltför avlägsen framtid (kommer parken) i bästa fall reduceras till själva dammen med en liten gångväg runt om och kanske en liten 'utvecklad och förädlad' sandlåda" och representanter för kommittén har till och med föreslagit att campusutvecklingen istället placeras i Angered. Detta ger kanske en något rimligare förklaringsmodell till Aronssons ställningstagande för omvägen till Götaplatsen. Han klargjorde i den efterföljande diskussionen att det inte bara handlade om att omgivningen inte ska påverkas rent fysiskt, det finns även en önskan om exklusivitet där parken ska skyddas mot resenärer som kan skada möjligheten till "återhämtning och kontemplation". Det är jättebra att Aronsson har ett stort engagemang i utvecklingen av sin närmiljö, men ett tänkande som går något mer i linje med allmänintresset vore kanske att istället tillgängliggöra parken för många fler av stadens och regionens invånare. Vad vore då smartare än en stationsuppgång i direkt anslutning?

 

Tvärtom vad man kan få för sig när man läser insändarna så har Näckrosdammen eller parken i sig aldrig varit hotade. Det inringade området är inte aktuellt för ny bebyggelse utan fredad parkmark.

 

Så vad är en rimlig avvägning?

För de första är det en gammal hederlig planeringssynd att försöka styra människor till platser, stråk och särskilda beteenden. Lockelsen att försöka få liv i en dysfunktionell plats genom tvångsförflyttning är stor, men det är likväl svårt att förstå hur det kan få ske på bekostnad av en påtaglig försämring av tillgängligheten för en betydande andel resenärer. Som arkitekten och stadsplaneraren Andrés Duany förtvivlat uttryckte det under en föreläsning "Folk gör mig helt galen, för de gör aldrig som jag planerat att de ska göra." (fritt översatt) Det är betydligt mer sympatiskt att ge människor frihet att välja sin egen väg i livet istället för att tvinga dem till Götaplatsen. Jobba hellre med platsen i sig, för bara den blir tillräckligt intresseväckande på egna meriter så kommer den garanterat dra folk – och kanske en och annan Västlänkenpendlare frivilligt tar vägen där om.

För det andra är det svårt att inte se behovet av en uppgång som ger kortast möjliga resvägar. För uppgången vid Artisten som är rakt upp från perrongen får ingen en omväg. Vid placering på Götaplatsen får en betydande andel resenärer en längre gångväg. Lika lite som vi kan planera staden endast för söndagsflanören, kan vi inte heller låta resan genom en +20 miljardersinvestering sluta i en gångtunnel som enbart är optimerad för konsertbesöket på lördagskvällen. Det finns en lockelse i de speciella platserna men fokuset måste alltid först och främst vara att planera för folks gråa vardag till och från hemmet och arbetet – varje dag. Det är kanske inte så rock'n'roll som att planera monumentala parker och platser, men det är i vardagen 99% av våra liv utspelas.

Så det behövs åtminstone en uppgång vid Artisten. Eftersom att stationsuppgången framförallt blir på en cykelparkering och möjligen påverkar en bit av en bergsbrant med några träd är det tveksamt om "ingreppet" ens kan benämnas "betydande". Speciellt inte när det ställs i relation till det som fås ut av den kortare gångvägen. Sedan kan alltid vi diskutera om det behövs en uppgång även vid Götaplatsen. Men frågan är om inte pengarna då hellre ska läggas på att arbeta med sträckan ovan jord som många fler passerar. Transportsträckor, vare sig de är i tunnel eller längs döda fasader på Skånegatan, är inte främjande för de besökare som kan tänkas vilja ta en (kulturell?) promenad i området. Tanken på att människor inte vill gå utomhus är lika bisarr här som när det används som motiv för att riva av Valhallabadet.

Idag är Fågelsången mellan Artisten och Götaplatsen en enformig passage utan några målpunkter. Går det att öppna upp Artisten? Gå det att få in några vettiga funktioner i de där trekantiga ödeytorna som Artisten lämnar mot gångstråket? Går det att bygga i branten på andra sidan gångvägen? Går det att skapa ett gaturum med ett pärlband av intressanta målpunkter?

Sedan ska man kanske inte heller vara så rädd för att rama in Näckrosdammsparken igen. Vid Göteborgsutställningen 1923 kantades parken av betydligt fler byggnader. En inramning kan ge ytterligare en kvalitet till parker vilket inte minst Central Park i New York visar.

Göteborgs utställningen 1923 med med en betydligt mer inramad park.

 

Inramning i Central Park, New York City.

 

En översättning till göteborgsförhållanden skulle kunna vara att stationsuppgången kompletteras med några verksamhetslokaler och bostäder. Verksamhetslokalerna kan serva närboende, studenter och barnfamiljerna vid lekplatsen med fika och en bit mat. Bostäder ger ögon på platsen och ökar tryggheten i parken, inte minst för barnen och under de många mörka timmar vi har i vårt land. Vill någon nödvändigtvis uppleva total omslutelse av grönska mitt i centrala Göteborg kan denne fortfarande dra sig till parkens del mot Trollspisberget. Det är ett sätt att arbeta i termer av utveckling av parken genom tillförande av nya kvaliteter istället för programmatiskt bevarande.

Försiktig inramning av Näckrosdammen Park, Gothamburg City. Grön och trygg.

YimbyGBG om: , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , ,


Krönika: Gårdaavenyen

$
0
0

Under rubriken Krönika publicerar vi opinionsmaterial som uttrycker författarens personliga ståndpunkter, vilka inte nödvändigtvis är Yimbys officiella hållning i frågan. Idag är det arkitekt Albert Svensson som har skissat på en boulevardisering av E6 genom Gårda.


I en debatt på Yimbys facebooksida la jag in en kommentar om att motorvägar inte bör byggas i stadsmiljö. Syftet bakom kommentaren ifrågasattes i en kommentar. Här förklarar jag det: Boulevarder är inte bara trevligare, de är också mer rationella. Mitt förslag tar som vanligt ingen hänsyn till vad som är politiskt möjligt utan utgår endast ifrån hur jag tycker att det borde vara.



Gårdaavenyen

På E6 förbi Gårda i Göteborg passerar varje dag nästan 90 000 fordon. På Champs-Elysees kör varje dag nästan 90 000 bilar (84 000). Miljön på och runt E6 genom Gårda är en ensidig bilmiljö, alienerande gentemot alla trafikslag utom bilism. Champs-Elysees är en av världens mest berömda paradgator. Här promenerar människor, här finns butiker, caféer och restauranger.

Hur kommer det sig att vår huvudgata är en smutsig baksida när man i Paris kan göra en gata med nästan lika mycket trafik till stans mest berömda framsida?

Jag skrev en artikel om detta för nästan 20 år sedan, som ett bidrag till Arkus årliga tävling om bästa arkitekturkritik 1996, där jag för ett resonemang kring att vi inte har lyckats analysera staden på rätt sätt. Att vi på något sätt förnekar bilismens betydelse och förpassar den till staden baksidor, trots att vi paradoxalt nog samtidigt lägger nästan alla våra resurser på bilismen.

I texten, som vann tävlingen det året, för jag dock fram ett argument som nog är ännu viktigare: Att den bild av fart, modernitet och effektivitet som motorvägen förmedlar, gör oss blinda för fakta kring hur trafik i städer bör organiseras; Att vi uppnått att stort rationalistiskt symbolvärde på bekostnad av verklig rationalitet.

Att uppföra den urbana motorleden som gata är nämligen, ironiskt nog, mer rationellt än att utföra den som motorväg. Motorvägen är optimal för att en bil skall ta sig mellan punkt A och punkt B så snabbt som möjligt. I en stad är det är det dock inte hastighet som är effektivt utan hög trafikkapacitet. I en stad är det viktiga hur många bilar som kan passera under ett givet tidsspann. Detta optimeras vid en hastighet på ca 50 km/h. Detta har att göra med avstånd till framförvarande bil och bredden på körbanan. Trafikkapaciteten förbättras också om man, när det bildas köer, kan välja alternativa vägar. Om motorleden är utförd som motorväg är alternativen få eftersom antalet korsningar av naturliga skäl är få. Om den istället utförs som gata är det möjligt att avsevärt öka antalet korsningar och därmed öka möjligheten till att välja alternativa vägar.

Viljan till att bygga motorvägar bottnar alltså i en vanföreställning om att fart alltid är effektiv. Motorvägar i en stad är en dålig idé på andra sätt också.

Motorvägarnas korsningar, med alla sina ramper och vida kurvor, innebär ett slöseri med mark, i det här fallet mitt i Göteborg, mark som skulle kunna användas till bebyggelse.
Motorvägar byggs med en omgivande säkerhetszon. Denna mark kan och bör istället användas till bebyggelse. På sikt skapar detta mindre trafik eftersom en tätare stad genererar mindre trafik än en gles.

Motorvägar ger upphov till buller. Bilar i hög fart låter mer än bilar som kör långsamt. Särskilt däcksbullret sjunker med minskade hastigheter, för att vid 50 km/h bli lägre än motorbullret. Man brukar säga att en motorleds bullerzon är två kilometer. Utformas den som gata blir bullerzonen några tiotals meter åt sidorna med ungefär lika mycket bullerutsatt fasad.
Utformas bebyggelsen som traditionell kvartersstad, i motsats till modernistisk ”stad” med friliggande byggnader, minskar bullret ytterligare.

Motorvägar utgör en barriär för gångtrafikanter och cyklister. Det är inte bara ett hinder för den enskilde trafikanten utan är också, i ett större perspektiv, ett incitament till att ta bilen. Formger man den urbana motorleden som gata minskas dessa problem.

Och visst är Champs-Elysees mycket trevligare än E6 genom Gårda?




E6 genom Gårda i sitt sammanhang. Här gjord som gata i form av en åttafilig boulevard där körfälten närmast vägmitten löper på rakt dragna broar och tunnlar vid cirkulationsplatserna som byggs i de större korsningarna. Detta för genomgående tung trafik i väntan på en österled. Övriga körfält läggs i samma nivå som resten av stadens gatunät.
I dagsläget har motorvägen längs denna sträcka två och en halv korsning i form av planskilda motorvägsmot där på- och avfarter löper i vida svängar, i tunnlar och på broar.
Som boulevard får sträckan sex stycken större korsningar i form av cirkulationsplatser och utöver det minst sju mindre korsningar där endast högersväng är tillåten.

Nu leds all trafik från E6 som skall in till stan via två vägar, Ullevigatan och Korsvägen. När motorleden införlivas i staden och får fler korsningar leds trafiken på ytterligare tre vägar: Valhallagatan, en ny väg i tunnel under Burgårdsparken (Bergakungen rivs, förlåt Håkan Cullberg), och Bohusgatans förlängning som i sin tur får en fortsättning till Vasagatan över Heden. Så löses trafiksituationen på Korsvägen.

Längs den nya boulevarden; Gårdaavenyen, byggs hus på båda sidor som i sin storlek svarar mot boulevardens bredd. Breda trottoarer och alléer anläggs. Alla utgångar från husen och kvarteren läggs mot boulevarden.

Om ni är intresserade av att läsa den gamla artikeln jag refererar till publicerades den i volym 26 av Arkus skrifter 1996 och tidningen Arkitektur nr. 8. 1996

YimbyGBG om: , , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , , ,

Älvstranden tar sig an Norra Masthugget

$
0
0

Norra Masthugget står på tur att utvecklas av Älvstrandsbolaget och för ett par veckor sedan släppte de nya spännande skisser samtidigt som det kungjordes vilken arkitektbyrå som ska hjälpa till i den fortsatta utvecklingen. Det är särskilt intressant att se vart detta tar vägen eftersom stadsbyggnadskontorets programplan visade upp en mycket bra kvartersstad. Nu har Älvstrandsmodellen börjat verka och konsortiet har gjort sina första val.



Det kommunala bolaget Älvstranden Utveckling AB har satt ihop ett dream team med byggherrar och fastighetsägare som enligt Älvstrandmodellen ska driva stadsutvecklingen i Norra Masthugget. Fastighetsägarna i området, Stenasfären, handelshuset Elof Hansson och Folkets hus, är naturligt med i konsortiet. Dessutom får ytterligare aktörer sitta med runt de berömda bordet och ta besluten som påverkar vår framtida stad. Och, nej, det har förstås inte blivit många små aktörer, eller ens någon liten aktör, som får vara med. Det blir de gamla vanliga drakarna genom NCC och Riksbyggen. Riksbyggen är kanske mest kända för att ha sanerat gamla Masthugget och skapat Nya Masthugget och Masthuggsterrassen.

De senare verkar inte ha kommit ifrån den synen på bostadsområden. I programskedet kom de in med ett eget förslag att lägga hela Norra Masthugget på en sex meter hög platå (två våningar parkeringsgarage) och sprida ut uppbrutna lamellhus ovanpå. Lyckligtvis var stadsbyggnadskontoret tydliga med, så tydlig en förvaltning nu kan vara, men mellan raderna gick att läsa, att det där vedervärdiga förslaget inte har i området att göra. Riksbyggen har alltså studsat tillbaka och sitter nu i Älvstrandens konsortium.

Riksbyggens anti-urbana förslag i programskedet.

 

Älvstranden har låtit fyra arkitektbyråer arbeta i parallellt uppdrag med att ta fram strukturbilder och illustrationer för den nya stadsdelen. Vi kan troligen utgå från att alla teamen har försökt känna av beställarens vision.

Team BAU har behållit dagens gatustruktur inklusive Masthamnsgatan men har lagt kvarter med bullerhål mot den. Kajen har fått oformliga byggnader som är lite slumpmässigt roterade. (Klicka för att se detaljer.)

 

Team Tovatt har behållit gatustrukturen inklusive Masthamnsgatan men har skapat uppbrutna kvarter med bullerhål till och med mot spårvagnarna på Första Långgatan. Kajen är glest strösslad med byggnader och närmast vattnet finns punkthus-på-kaj. (Klicka för att se detaljer.)

 

Team Vandkunsten utgår från befintlig struktur men har skjutit Masthamnsgatan i sidled mellan Värmlandsgatan och Nordhemsgatan för att få plats med lite större kvarter. Kvarteren är slutna, gränsen mellan offentlig och halvprivat är tydlig och gatustukturen är skarp. Notera de fina hamnbassängerna/kanalerna som går in i kajen. (Klicka för att se detaljer.)

 

Strukturplan för Team Kanozi/ÅFs förslag med gator, kvarter och byggnader i mindre lustiga vinklar som skapar konstiga ytor och kilar mellan byggnader och gata, samt ett antal bullerhål. (Klicka för att se detaljer.)

 

Från dessa fyra har Älvstrandens konsortium tillsammans med "representanter från Göteborgs Stad" hittat ett vinnande team och ett vinnande förslag som de väljer att arbeta vidare med, and the winner is ....Team Kanozi/ÅF.

Jämfört med de tre övriga sticker detta förslag ut. Kanozi har valt att helt strunta i nuvarande gatustruktur och har istället haft mästerskap i roliga vinklar. Det gör att det verkar som att området är planerat kvarter för kvarter på en slät yta snarare än utifrån gata för gata. Gatustrukturen, stråken och kopplingarna får en underordnad och diffus betydelse. Som om inte det var nog verkar de praktisera en ganska tydlig trafikseparering. Istället för vanliga gator för blandtrafik ser vi återvändsgränder och bilfria ytor runt och mellan kvarten.

Team Kanozi/ÅFs stråk från Linnégatan ner mot vattnet löses upp och blir otydligt i höjd med Folkets hus.

 

I bilden ovan illustreras hur Linnégatans puls ska ta sig ner till vattnet och med det illustreras den stora svagheten med förslaget. Det röda ljuset ska väl visa hur strömmarna av människor skall gå, men det är som om de inte har vågat låta strömmarna gå ända ned till vattnet – det röda ljuset fadar ut och försvinner helt bakom folkets hus. Där är dessutom förslaget att bygga ut Folkets hus och bryta den självklara kopplingen mellan Järntorget och vattnet.

Stukturen förtydligad i Kanozis förslag. Gator i röd heldragen linje, lokalgator i streckat rött och det otydliga gångstråket mellan Järntorget och vattnet i blått.

 

Detta kan jämföras med Vandkunstens förslag som använder en klassisk rutnätsstruktur med gator för blandtrafik, inklusive bilar. Gatorna är tydliga stadskanjoner med en tydlig linje mellan den offentliga och den privata marken – byggnaderna står kloss an denna linje. Det är en klockren struktur och med få undantag har de följt den precis den struktur som stadsbyggnadskontoret visade i programplanen. Möjligen skulle det bli ännu lite bättre gatustruktur om Masthamnsgatan gjordes helt rak och gatan från Järntorget till vattnet blev så pass rak att vattnet och kajen kan skymtas från Järntorget. Men nu talar vi verkligen om att finslipa detaljer.

Vandkunstens förslag med en tydlig struktur med gaturum och gator för blandtrafik. Det finns ett tydligt stråk från Järntorget ner mot kajen.

Programplanens fina struktur som Vandkunsten i princip har följt.

 

Även om Kanozis struktur har mycket att önska så finns det i övrigt godbitar i förslaget. Höjdvariationen och bebyggelsehöjden är befriande. Skisserna visar aktiva byggnader med verksamheter i gatuplanen. Byggnaderna och fasadmaterialen är gedigna.

 

Kanozis förslag från helikopter. Intressant höjdvariation men tyvärr lite Lilla Bommen-känsla över vissa av de där bilfria passagerna och uppbrutna kvarteren.

Kanozis förslag med fina blandstadskvaliteter som verksamhetslokaler i bottenplan, kajpromenad och trappa ner mot vattnet.

Kanozis förslag från Pustervik och västerut.

Kanozis förslag från väster om Folkets hus och i riktning mot älven.

 

Så det är inget fel på byggnaderna i Kanozis förlag, men de borde inordnas i en bättre struktur.

Det är lite symptomatiskt att här har vi först haft en demokratiskt förankrad process där stadsbyggnadskontoret har tagit fram en fin-fin programplan som byggnadsnämndens politiker har sagt ja till, och så klampar Älvstranden in med byggherrarna och fastighetsägarna och ska krångla till det med en ny och sämre struktur. De väljer den som minst påminner om programplanens och den som minst påminner om stadsstruktur. Programplaner låser förvisso inte fast strukturerna men att göra ett så tydligt stilbrott som här kan inte ses som annat än att åsidosätta stadsbyggnadskontoret och den demokratiska processen. Den struktur som Älvstranden väljer påminner om hur det har planerats vi Götaverksgatan/Lindholmshamnen: Lite roligt vinklade och placerade lameller i kvarter med bullerhål och gator främst för de boende.

Lyckligtvis har Älvstranden använt sig av parallella uppdrag och kan därmed plocka godbitarna ur alla fyra förslagen (vilket inte hade varit möjligt vid en regelrätt arkitekttävling). Det är bara att ta strukturen från Vandkunstens förslag och i den lägga in Kanozis byggnader med höjdvariaiton och aktiva våningar i gatuplan så kommer det här bli jättebra. Behålls Kanozis struktur är det en risk att vi får en något lite mindre dålig variant av planen vid Götaverksgatan / Lindholmshamnen.

Med Vandkunsten struktur och Kanozis byggnader kommer vi ganska nära det som redan har illustrerats i programplanen. Men skulle den användas finns ju en risk att utvecklingen och detaljplanerna skulle bli färdiga alldeles för snabbt och med alldeles för stort inflytande från medborgare och politiker.

Programplanens illustration av Första Långgatan.

YimbyGBG om: , , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , , ,

Nolli, Staden och Kanozi

$
0
0

I slutet på januari offentliggjordes det att Kanozi Arkitekter har vunnit uppdraget att hjälpa Älvstranden konsortiet med utvecklingen av nya Masthugget. Jag har roat mig med att jämföra deras förslag till plan för området med en riktig klassiker...


 



1748 utgav den italienska arkitekten Giovanni Battista Nolli sitt berömda kartverk Nuova Topografia di Roma eller Pianta Grande di Roma. Numera oftast bara betecknat som Nollis karta.

Den stora kartan visar med stor detaljrikedom staden Rom och så lite har förändrats sedan dess att man i stora delar av staden fortfarande kan använda den som turistkarta. Faktiskt var den så noggrann i sin uppmätning att den användes som grundlag för Roms stadsplanering ända fram till 1970-talet.

Nollis karta är fascinerande. Den kan studeras i timmar, och man kan med hjälp av den i tanken vandra runt i Rom – leta sig fram genom gränderna och undersöka vartenda kyrkorum. För det intressanta med Nollis verk är sättet han tänker stad. Hans karta är ingen trafikkarta och den redovisar inte enstaka hus. Det är en karta över stadens offentliga rum.

Husen med sina halvprivata gårdsrum försvinner i en mörkskrafferad fyllning medan gator, torg, offentliga gårdar och kyrkorum framträder i vitt. Man kan tydligt se hur han har upplevt staden – på gatunivå. Här blir staden som ett stort bergsmassiv och gatorna som klyftor – smala slutna rum som ibland vidgar sig till platser och torg, eller där det ibland har karvats ut ett rum i bergväggen – en kyrka, en offentlig hall eller en gårdsplats. Om detta rum är under tak eller inte har inte så stor betydelse – det är offentligheten som är det viktiga.

Jag gillar att tänka den goda staden på det sättet. Som en serie av offentliga rum. Där man som oftast omfamnas av slutna, snäva gator och gårdar men någon gång ibland leds ut på öppna torg och boulevarder. Där ens grundläggande behov bemöts – materiella och sociala, men där det även skapas trygghet och erbjuds underhållning och rekreation.

Och byggnaderna i den goda staden? Jo de förhåller sig alltid till sitt sammanhang och är med till att skapa det. De underordnar sig gatunätet, låter stråken bestämma sin grundplan, vänder sin finaste sida mot offentligheten och öppnar upp sig mot den. (Och uppdelningen mellan offentligt och privat följer ända in i planerna, där de offentliga rummen – butiker och vardagsrum – ligger mot gatan, medan privata rum – lager och sovrum placeras mot gården. )

Bara enstaka hus kan sedan få stå fritt på sin tomt i återdragen förnämlighet. Bara de viktigaste.

I slutet på januari beslutades det att Kanozi arkitekter skall få uppdraget att utveckla Masthuggskajen och vi fick se den plan som de föreslår skall bilda grundlag för den nya stadsdelen som skall byggas här. Det är tänkt att den skall framstå som en naturlig förlängning av den klassiska innerstaden och funktionsmässigt skall det vara blandstad med både bostäder, kontor och handel.

Kanozis plan framstår vid första anblicken som klassisk urban kvartersstad, men när man undersöker den närmare får man en något annan bild där urbaniteten känns tveksam.

När man försöker att rita upp planen likt Nolli – utan de halvprivata gårdsrummen ser man hur den nya planen skiljer sig från den gamla kvartersstaden.

Här finns bara enstaka slutna gaturum, och inga väldefinierade torg. Kanozis kvarter är ritade inifrån och ut, inte från gatan och in som man skulle ha gjort med ett klassiskt urbant sätt att tänka. De står fritt på tomten, vrider sig i förhållande till gatan och skapar oklara ytor som man inte riktigt förstår. Hur skall de användas? Och vem skall känna sig trygg där?

 

YimbyGBG om: , , , ,

Bloggar om: , , , ,

IPCC is our homeboy

$
0
0

FN:s klimatpanel IPCC lanserade nyligen den femte upplagan av sin så kallade Assessment Report”, vilken är en omfattande genomgång av forskningsläget rörande jordens klimatförändringar. Jag bestämde mig för att ta en titt på vad IPCC säger om hur stadsplanering relaterar till koldioxidutsläpp, och gick därför igenom delrapporten Mitigation of Climate Change”.



För en Yimby-sympatisör är rapporten mitt i allt elände ändå en på många sätt tillfredsställande läsning, då IPCC tar tydlig ställning för täthet och funktionsblandning. I huvudsak är det två kapitel som behandlar stadsplanering: Kapitel 8, om transporter, och kapitel 12, om bebyggelse, infrastruktur och fysisk planering.

Kapitel 12 innehåller det mesta av det relevanta materialet. Med stöd i empirisk forskning om hur tätheten påverkar antalet körda personkilometer i bil konstateras bl.a. att “Urban density is thus a necessary – but not a sufficient – condition for low‐carbon cities.” Förutom täthet är funktionsblandning och god kollektivtrafik nödvändiga: “Key urban form drivers of GHG emissions are density, land use mix, connectivity, and accessibility.  These factors are interrelated and interdependent. As such, none of them in isolation are sufficient for lower emissions.”

 

Den mycket pedagogiska figuren till vänster (beskuren) används för att illustrera att täthet måste kombineras med funktionsblandning och goda villkor för kollektivtrafik, cykel och gång för att utsläppen ska bli tillräckligt låga. Den högra kolumnen visar de klimatsmarta alternativen, och den vänstra visar de som ger högre utsläpp.

IPCC beskriver hur täthet leder till minskade koldioxidutsläpp genom att (1) tätheten leder till kortare resvägar, samt (2) tätheten gör det möjligt att upprätthålla ett gott kollektivtrafiksystem: ”First, separated and low densities of employment, commerce, and housing increase the average travel distances for both work and shopping trips … Conversely, higher population densities, especially when co‐located with high employment densities are strongly correlated with lower GHG emissions … In the United States, households located in relatively low density areas (0-19 households/km2) produce twice as much GHG emissions as households located in relatively high density areas (1,900-3,900 households/km2) … Second, low densities make it difficult to switch over to less energy intensive and alternative modes of transportation such as public transportation, walking, and cycling because the transit demand is both too dispersed and too low ... In contrast, higher population densities at places of origin (e.g., home) and destination (e.g., work, shopping) concentrate demand that is necessary for mass transit alternatives.”

Det som i kapitel 8 sägs om stadsplanering består till övervägande del av överlapp med kapitel 12. Bl.a. konstateras att: “There exists a non‐linear relationship between urban density and modal choice ... For example, suburban residents drive more and walk less than residents living in inner city neighbourhoods … but that is often true because public transit is more difficult to deploy successfully in suburbs with low densities”. En viktig poäng som framförs är att även om ökande inkomster i många fattiga länder leder till att fler skaffar bil visar erfarenheten att tätare städer har större möjligheter att förmå folk att fortsätta åka kollektivt trots den förbättrade privatekonomin: “public transit mode shares have been preserved at fairly high levels in cities that have achieved high population densities and that have invested heavily in high quality transit systems”.

IPCC:s fokus ligger i princip uteslutande på klimatutsläpp. De tar alltså inte hänsyn till att täthet minskar städernas ytbehov, vilket gör att mer mark blir över till annat och kan användas för t.ex. livsmedelsproduktion eller lämnas som orörd natur. Ej heller tar IPCC hänsyn till folkhälsa, vilken gynnas av täthet då människor tenderar att få mer vardagsmotion i tätbebyggda miljöer, eller till att kostnaden för infrastruktur blir lägre per capita med ökad täthet. Det är väl värt att notera att IPCC trots detta snäva fokus landar i dessa högst Yimby-vänliga slutsatser. Detta understryker det vi vetat sedan länge: Tät blandstad är en outnyttjad win-win av sällan skådad dignitet.

YimbyGBG om: , , , , ,

Bloggar om: , , , , ,

Yttrande över Bostäder mm väster om Kvibergs kaserner

$
0
0

Yimby Göteborg har skickat in ett yttrande över detaljplanen Bostäder mm väster om Kvibergs kaserner. Planen förbjuder verksamheter över större delen av planområdet och längs vad som sägs ska bli ett levande stråk. I ett av punkt- och lamellhusen medges (men krävs inte) verksamhetslokaler. Du kan stödja vårt yttrande genom att använda formuläret på Stadsbyggnadskontorets hemsida eller genom att maila sbk@sbk.goteborg.se. Synpunkter behöver vara inne senast idag tisdagen den 24:e februari.



Illustrationsritning, ljusbruna byggnader är de befintliga, mörkbruna de föreslagna.

 

Yttrandet följer i sin helhet:

Allmänt

Yimby ställer sig positiva till att en detaljplan nu tas fram för området väster om Kvibergs Kaserner. Detta område har med sin närhet till kollektivtrafik och med sin historiska bebyggelse stor utvecklingspotential. Planen behöver dock ett antal modifieringar för att på ett ännu bättre sätt bli en vitamininjektion för området.

Synpunkter

Krav på lokaler i bottenplan

Ett av målen med planen sägs vara att skapa ett levande stråk från hållplatsen i Kviberg fram till själva evenemangsområdet. För att lyckas med detta behöver det större avlånga huset i den norra delen av området få krav på centrumverksamhet i bottenplan. Vidare behöver så många som möjligt av punkthusen läggas nära vägen och få krav på lokaler i bottenplan. Det allra bästa vore att i den norra delen skapa en kvartersstruktur. Området runt vandrarhemmet behöver också få in så mycket lokaler som möjligt i bottenplanet för att skapa ett levande område.

Ökad mängd lägenheter

De hus som byggs bör kunna göras ännu högre för att få in mer lägenheter. Det ger ett ännu större befolkningsunderlag till verksamheterna i området.

Mindre mängd parkeringsplatser

Det finns gott om parkeringsplatser inne på Kvibergsområdet. Att skapa en mängd nya sådana när området ligger så nära mycket god kollektivtrafik känns inte motiverat. Bättre då att använda ytan för mer bostadshus.

YimbyGBG om: , , , ,

Bloggar om: , , , ,

Göteborgs nya trädpolicy

$
0
0

Stadens träd engagerar många. När alléträden i Linnégatan och Vasagatan bedömdes vara osäkra och skulle fällas blev många upprörda. Att träd vid Allén och Hagakyrkan kommer att fällas vid arbetet med Västlänken har på senare tid lyfts fram av kritikerna mot projektet. När ny bebyggelse föreslås i staden är ofta hotet mot grönområden och träden där något som används som motargument.
Nu håller Göteborg på att uppdatera sin trädpolicy. Har trädkramarna vunnit gehör eller faller träden när staden förtätas?





År 2005 tog Göteborgs stad fram en trädpolicy. Inriktningen tydliggörs i inledningen: För att få en samsyn rörande planering och underhåll av Göteborgs stadsträd [...] Trädpolicyn behandlar träd i staden med fokus på gatuträd och platsträd, d v s de stadsträd som har de svåraste livsbetingelserna och där det ofta råder konkurrens om utrymme både under och ovan mark. Den ger en intressant inblick i de olika aspekter som är viktiga att ta hänsyn till för de som arbetar med eller i närheten av stadens träd. Strukturen på policyn utgörs av åtta övergripande mål som kommenteras, följt av fem bilagor:

  • Kulturhistoriskt värdefulla trädmiljöer
  • Träd som stadsbyggnadselement
  • Träden lever, ge dem förutsättningar för det
  • Biologiska anvisningar
  • Träd i Göteborg, katalog över lämpliga gatu- och platsträd

(En vinterreflektion: Det är inte mycket barrträd i trädkatalogen. Granar, enar, lärk och idegranar saknas helt.)
Hybridtrollhassel i Botaniska trädgården

Förra året inledde Park- och naturförvaltningen en uppdatering av trädpolicyn. Den nya policyn har getts namnet Stadens träd - Policy för träd i Göteborg. Så här skriver de om arbetet: Förvaltningens mål är att policyn ska sammanfatta de viktigaste frågorna för träd i staden, vara lättläst och visa hur Göteborgs Stad gemensamt ska arbeta med träd. Vidare: Stadens träd är en policy för en gemensam syn på träd inom organisationen Göteborgs Stad. Den rådande policyns fokus på gatu- och platsträd vidgas: Policyn gäller för träd som växer i parker, naturområden, eller på gator och andra offentliga platser som kommunen ansvarar för.

Jämfört med den nuvarande trädpolicyn framstår det som att tanken är att se trädens roll i ett bredare sammanhang och att den nya policyn skall utgöra ett tydligare stöd för prioriteringar och förhållningssätt till träd när staden skall förtätas och byggas om. Det återspeglas i ett avsnitt där policyns förhållande till andra politiska dokument tydliggörs, och sist finns en genomgång av vilka avsnitt som berör träd i Teknisk Handbok (anvisningar för dem som gör arbeten för trafikkontoret och park- och naturförvaltningen i Göteborgs stad). Innehållsmässigt har genomgången av målen utvidgats samtidigt som bilagorna tagits bort. Två självständiga sidor om ekosystemtjänster respektive olika legala former för skydd av träd har infogats. Den nya policyn är på 16 sidor.
Järnek i Arboretiet

En jämförelse mellan målen i den nya och den nu gällande policyn:

Målen med Trädpolicyn är att: (gällande policy)
-A Uppfylla några av riksdagens miljökvalitetsmål; Frisk luft, God bebyggd
miljö och Biologisk mångfald
-B Värna om kulturhistoriskt värdefulla träd och trädmiljöer
-C Bevaka att befintliga stadsträd inte skadas vid anslutande markarbeten
-D Se till att trädens värden för biologisk mångfald tas till vara
-E Verka för att träd medvetet används som ett stadsbyggnadselement
-F Ge nya stadsträd tillräckliga livsbetingelser för att utvecklas normalt
-G Skapa ett mer varierat trädbestånd i staden
-H Öka kunskapen och intresset för träd hos göteborgare och besökare

Målen med Stadens träd är att: (ny policy)
-1 Ta tillvara och utveckla trädens ekonomiska, ekologiska och sociala värden
---1.1 Ge förutsättningar för en rik biologisk mångfald
---1.2 Använd träd för ökad hälsa och välmående
---1.3 Nyttja och utveckla träd som ekosystemtjänst
-2 Använd träd medvetet som stadsbyggnadselement
---2.1 Beakta platsens tradition i återplanteringar av kulturhistoriska miljöer och värna äldre träd
---2.2 Ta hänsyn till platsens skala, proportion och önskade
uttryck när nya trädplanteringar planeras
-3 Säkerställa trädens överlevnad och välmående
---3.1 Ge nyplanterade träd tillräckliga betingelser för normal utveckling och så att de bidrar med rätt upplevelsevärde
---3.2 Bevaka att befintliga träd inte skadas vid anslutande markarbeten

Åtta mål har alltså minskats ner till tre mål, med sju delmål. Det finns viss överensstämmelse mellan de nya och gamla målen: 1.1 och A&D, 1.2 & 1.3 och A, 2.1 och B, 2.2 och E, 3.1 och F, samt 3.2 och C. Den kraftiga betoningen av trädens ekonomiska värden (såsom luftrening och dagvattenhantering; det är inte skogsbruk som avses.) och sociala värden i den nya policyn är den tydligaste förändringen. Målen G och H i nuvarande policy saknas däremot i den nya.


Idegran- och bokuppslag i Slottskogen. Ett tecken på varmare klimat?

Den övergripande tanken bakom uppdateringen av trädpolicyn är god. När vi ställs inför svåra avgöranden i samband med exempelvis förtätning är det viktigt att kunna se trädens värde så rättvisande som möjligt. I staden är uppenbart det sociala värdet av träd centralt. Med ett större fokus på trädens ekonomiska och sociala värde är det logiskt att fokuset har vidgats till alla träd som staden sköter. Det vore till och med önskvärt att även privata träd ingick då många av dessa har stor betydelse för stadens invånare, exempelvis träd på innergårdar och inte minst träd i modernistiskt planerade områden som oftast sköts av fastighetsägarna. Staden kan inte styra över dessa träd direkt, om de inte omfattas av någon form av skydd (många bostäder är i och för sig kommunalt ägda), men generellt borde fastighetsägarna vara intresserade av kunskapsutveckling och en samsyn på området och intressena vad gäller träd vara ganska likartade.






Samtidigt som synsättet vidgas handlar fortfarande den mer konkreta texten i policyn helt om planterade gatu- och parkträd. Att stadens engagemang i praktiken begränsas till träden i kvartersstaden är inte socialt hållbart. Göteborg måste förhålla sig mer aktivt till de stora grönområden som finns i och mellan modernare stadsdelar. Trots större gröna ytor visar undersökningar att de boende där upplever sämre tillgänglighet till grönska eftersom orienterbarheten är otillfredställande (Alexander Ståhle, Mer park i tätare stad [pdf 217 s.]). Trafikleder utgör ofta barriärer till och begränsar upplevelsevärdet av grönområdena. Hur kan dessa gröna ytor göras mer tillgängliga? Vilka gröna ytor behöver vara kvar och vilka kan användas för att knyta ihop staden bättre?






I trädpolicyn ges inget egentligt stöd för hur det väldigt generella Mål 1, att ta tillvara och utveckla trädens ekonomiska, ekologiska och sociala värden, skall tillämpas i praktiken när olika intressen står mot varandra. Den nya trädpolicyn har varit ute på remiss där alla som vill har kunnat komma med synpunkter. Förhoppningsvis blir den slutliga versionen lite vassare.

Yimby har inte skrivit något yttrande om trädpolicyn då intresset i frågan var begränsat. Det gjorde däremot jag, med fokus på den ekologiska aspekten och hur den förhåller sig till förtätning, för att ge lite motvikt till mer renodlat bevarandeinriktade grupper, typ Trädplan Göteborg, som dominerat i debatten. Jag hade inte läst den nuvarande trädpolicyn, utan enbart remissversionen av den nya, när jag skrev synpunkterna. Vissa rent tekniska kommentarer har utlämnats nedan. Ett fåtal tillägg (kursiverade) har gjorts.
 





Göteborg 2015-01-25

Hej Park- och Naturförvaltningen!

Jag har nu läst trädplanen och har en del reflektioner:

I avgränsningen står det: "Policyn gäller för träd som växer i parker, naturområden, eller på gator och andra offentliga platser som kommunen ansvarar för", men i praktiken ligger fokus på stadsmässigt planterade träd, främst i centrala staden. Det borde framgå även i avgränsningen.

Innan jag insåg den snävare inriktningen, utgick jag från att policyn omfattade alla träd i staden. Skog är ju den naturliga vegetationen i hela Göteborg förutom våtmarker, vattenområden och yttersta delen av skärgården. Så "default" borde vara att den marken lämnas för fri utveckling mot gammelskog, och att i trädplanen explicit ange områden där träd inte skall få växa upp. Exempelvis kan fritt uppväxande träd vara i konflikt med att bevara en hävdad slåtteräng, gräsmattor och grusparkeringar (i den mån de behövs) eller för framkomligheten i gatumiljöer. Fast det vore kanske att förvandla trädplanen till en översiktsplan...
Nu är inte inriktningen på planen alls sådan, men det hade ändå varit intressant att nämna hur den ursprungliga skogen såg ut i Göteborg, exempelvis där centrum ligger, och hur det förändrats över tid. Hur kan äldre tiders skog reflekteras i stadens parker och skogar idag?



Ormgran i Botaniska trädgården

Vi måste samtidigt beakta att hur vi hanterar träd i Göteborg - liksom mycket annat vi gör - även påverkar träd, skogar och andra miljöer runt staden och över hela världen. Göteborgsregionen är jämförelsevis väldigt utspridd och (bil)transportberoende. Främst mark som för tillfället varit jordbruksmark har exploaterats, men även etablerade skogar, till exempel i Balltorp och Öjersjö. Produktionen från den jordbruksmark som försvinner flyttas, vilket kan leda till avskogning, eller minskad återbeskogning, på andra platser.

Är Göteborg attraktivt och förtätas centralt så att fler kan bo där, behöver inte längre utarmningen av stadens omland med villamattor, trafikleder och köpcentrum förvärras, utan kan kanske på sikt minska. Att bevara särskilt värdefulla träd och grönområden kan bidra till att göra staden attraktiv. Ett alltför ambitiöst bevarande, vilket en del högljutt förespråkar, minskar dock möjligheterna att ge fler människor möjligheten att bo här med de negativa konsekvenser det medför. Att ge fler möjligheten att bo centralt leder till en mer levande stad, likaså krävs mindre omfattande infrastruktur med en tät stad.



Hamlade oxlar i Masthugget

Det omfattande transportarbetet i Göteborgsregionen bidrar till klimatförändringen, vilket påverkar träden. Om fossila drivmedel ersätts med biobränslen, vilket brukar föreslås, ökar trycket på jordbruksmarken och därmed risken för avskogning. Om skogsbaserade biobränslen används utarmas skogsmarken på näringsämnen och död ved när en större del av träden tas ut ur skogen. Förtätning av regionkärnan, minskad andel bilpendlande samt elbilar kan minska dessa negativa effekter.

Även vad vi göteborgare äter och konsumerar i övrigt påverkar i förlängningen träden och miljön i Sverige, och inte minst, i andra länder.

Trädplanen är en del i Götebrogs stadsmiljöpolicy, som omfattar olika typiska element i stadsmiljön (utöver träden: små byggnader, färg, ljus, golv, möbler). Borde trädplanen även omfatta stadens buskar (en lignosplan), eller behandlas de i andra dokument?






GENOMGÅNG AV PLANEN

Planen har tre mål. Mål 1 är: "Ta tillvara och utveckla trädens ekonomiska, ekologiska och sociala värden".

Jag är inte övertygad att det är smart att ordagrannt föra över begreppen från hållbarhetssidan. Där handlar det om hela stadens funktion, ett komplext system, här om relationen till individuella träd.
"Ekologiska värden" funkar bra. "Sociala värden", kanske mindre bra. "Social" relaterar till grupper av personer (bildning till socius: kamrat, bundsförvant). De sociala värden som specifieras är: "Använd träd för ökad hälsa och välmående." Rekreation, attraktiv stadsmiljö, förbättrat mikroklimat, mjukare stadsmiljö minskar stress och sjukdom, samt träd ger upplevelse av kontinuitet.
Många av dessa funktioner upplevs ofta av oss som individer och är då inte "sociala". Kanske vore "mänskliga värden" eller "värden för människor" bättre.

"Ekonomiska värden" är det jag finner mest problematiskt. Ekonomi handlar ju om att hantera värden, så "ekonomiska värden" är lite av en tautologi; även ekologiska och sociala/mänskliga värden har ett ekonomiskt värde (som kan vara stort). Staden bör primärt se till de samhällsekonomiska värdena så att de utvecklas, om en del av de värdena uttrycks monetärt på en marknad är sekundärt.
Vad är det då som sammanförs som "ekonomiska värden"?
"Nyttja och utveckla träd som ekosystemtjänst".
Exempel som ges:
1 Luftrening
2 Motverkad erosion
3 Dagvattenhantering
4 Minskat behov av uppvärmning och kylning
5 Upplevelsebaserad turism
6 Attraktiva miljöer (ökar värdet på fastigheter)

Mitt förslag:
Ändra till "tekniska värden" och för punkterna 1-4 dit. Byt "som ekosystemtjänst" till "för tekniska tjänster". Ekosystemtjänster känns i sammanhanget som ett buzzword, som desutom rimligen inkluderar även de sociala värdena (kulturella tjänster) och de ekologiska värdena (stödjande tjänster).
Punkt 5 och 6 bör föras till kategorin sociala/mänskliga värden. Såväl turistens upplevelse av träden/skogen som att någon arbetar med det, liksom att miljöer upplevs som attraktiva är sådana värden. Referera inte överhuvudtaget till fastighetsvärden och liknande pekuniära termer. Det är väl en myndighet, inte ett privat företag som gör trädplanen?



Oxelskog (planterad) vid vattentornet i Slottskogen

På ett flertal ställen i planen nämns trädens roll för "växter och djur". Detta bör ändras till "svampar, växter och djur", då svampar är ett eget rike och avgörande för trädens nedbrytning (vedsvampar) och näringsupptag (mykorrhizasvampar). Alternativt kan "organismer" användas, vilket inkluderar lavarna på ett enklare sätt.

Ett ytterligare mänskligt/socialt värde som skulle kunna läggas till (sidan 8), är trädens betydelse för vår upplevelse av årstidernas växlingar. De sociotopskartor som gjorts för staden kunde också refereras till.

Sidan. 10: "Det innebär att äldre, värdefulla träd ska värnas så långt det är möjligt. Detta ska alltid vägas mot säkerhet och risk i stadsmiljöer, där det passerar många människor."
Ganska intetsägande. Hur bedöms risker för fallande träd och grenar? Vad finns det för möjlighet till andra skydd? stödställningar? avspärrningar? ansvarsavsägelse? Vad avgör vilken avvägning som görs i det enskilda fallet?






Sidan 13: Nyetablering av träd. Policyn verkar helt inriktad på parkmässigt planterade träd. Det är förstås motiverat för exempelvis träd i hårt belastade hårdgjorda gatumiljöer. Samtidigt borde vid många tillfällen mer skogsbruksmässig plantering vara betydligt mindre kostsam. Självföryngring nämns överhuvudtaget inte, trots att den är avgörande i naturområden och även i stora delar av parker som Slottsskogen. Kanske ligger det utanför planens område och omfattas av andra policies?
Dock borde enklare plantering eller sådd kunna vara intressant även för "tekniska" träd, som lyfts fram i planen, för vattenrening, dagvattenhantering etc. och till exempel runt trafikleder.
Det borde vara ekonomiskt och ekologiskt fördelaktigt att använda befintlig jord där så är möjligt. Artval får anpassas efter jordmån.

Skötseln av träd och trädbestånd behandlas överhuvdutagt inte i avsnittet om Mål 3. Vad finns det för behov av skötsel i stadens parker och naturområden? Röjning och gallring för att exempelvis gynna lövträd eller hålla ner oönskade trädarter? För att gynna vissa fåglar och insekter, kan det vara intressant att avsiktligt skada träd i yngre bestånd för att göra dem "gamla" i förtid. Beskärning nämns ej, trots att det borde vara centralt särskilt för kulturhistoriskt värdefulla träd.

Inte heller står det något i planen om hur döda och döende träd skall hanteras, utöver frasen "Även döda eller döende träd är viktiga för många." i avsnittet Ekologiska värden. Utgångspunkten borde vara att alla träd skall lämnas kvar på stället och undantag göras enbart när det påtagligt hindrar framkomlighet eller det finns starka kulturhistoriska värden. De döda träden bör då flyttas till annat lämpligt ställe.






ANALYS

Mål 1 i planen, att ta tillvara och utveckla trädens värden är förstås bra, men väldigt generellt. Hur skall det tolkas i praktisk handling? Det verkligt avgörande är de riktlinjer som skall utarbetas med utgångspunkt från detta mål och hur de implementeras.

Mål 2, att använda träd som stadsbyggnadselement skulle alternativt kunna föras in i mål 1 under sociala/mänskliga värden, eller som ett separat begrepp kulturella värden. Att välja att ha det som ett eget mål innebär att kulturvärdet särskilt markeras. Det kanske är bra. Fast, kultur och historia har inget egenvärde, utan är värdefullt endast i den utsträckning det uppskattas av folk och/eller bidrar till hälsa och välmående.

Mål 3 om att säkerställa trädens överlevnad och välmående känns väldigt tekniskt och specifikt i jämförelse med de andra målen. Självklart är det centralt för förvaltningen att stadens träd sköts effektivt och värnas från skador, men jag ser det mer som en metodfråga än ett mål, så som avsnittet formulerats i planen.






Planen lägger stor vikt på trädens värde, men undviker helt att nämna de problem träd kan skapa i staden och de konflikter som finns och vilka avvägningar som skall göras då. Träd kan exempelvis ramla och blockera vägar vid stormar eller på grund av snötyngd. Vilka preventiva åtgärder är acceptabla i det avseendet?
Växande träd kan också hamna i konflikt med elledningar och gator/vägar, både över och under jord. När kan det vara rimligt att flytta elledingar och gator, eller reducera gatuutrymme för att värna värdefulla träd?
Träd som växer kan bli för stora i förhållande till närliggande hus. Hur hanteras det?
Hur görs avvägningen mellan boendes intresse av utsikt kontra värdet av träd och skog? Hur kan staden förebygga olagliga ingrepp då exempelvis villaägare fäller eller dödar träd de störs av? Sanktionsmöjligheter när det sker?
Vilken hänsyn skall tas till värdefulla träd/bestånd av träd vid exploatering? Exempelvis Västlänken visar spänningen i den frågan.
Förtätning och påbyggnad av befintliga hus kan påverka lokalklimatet för närliggande träd till exempel genom skuggning. Hur beaktas den frågan?
Finns det några regler för klättring i stadens träd? Borde det finnas?

YimbyGBG om:

Bloggar om:

Replik: Göteborgarna älskar den täta kvartersstaden

$
0
0

I onsdagens GP svarade Yimby Göteborg tillsammans med Rickard Stark från Okidoki arkitekter på en debattartikel i GP av Föreningen Arkitekturens Hus med titeln "Förstör inte Älvstaden med slutna kvarter". Vår replik följer i sin helhet:



Representanter för Föreningen Arkitekturens Hus lyfter fram kvartersstaden i Majorna, Bagaregården, Vasastaden och Olivedal-Linné som goda exempel på levande stad. Något märkligt beskriver de samtidigt kvartersstaden i negativa ordalag och ställer frågan om varför vi ska bygga kvarterstad med verksamheter i gatuplan i Älvstaden.

Göteborgs täta kvartersstad är den mest populära typen av bebyggelse för både rik och fattig, att döma av bostadspriserna och söktryck på Boplats Göteborg. Trots detta består vår stad till försvinnande liten andel av sådana kvarter. Betydligt fler som vill borde få möjligheten att välja att bo så.

Social mix

I kvarteren bör det finnas en social mix genom både bostadsrätter och hyresrätter, i såväl allmännyttans som i privat regi. På grund av den höga täthet som kvartersstad ger finns här underlag för en rikedom av föreningsverksamhet, handel och service. På gångavstånd finns många arbetsplatser, specialbutiker, caféer, restauranger, större matbutiker, dagis, vårdcentraler, gym och inte minst konstnärsateljén, judoklubben, aktivistgruppen och pensionärsföreningen.

 

Den skyddande gården

Hela kvarteret delar den slutna grönskande gården. Här leker allas barn med varandra i den trafikfria miljön och på sommaren möts glada sällskap vid grillen. När kvällen börjar komma känns temperaturen ljummen i den vindskyddade miljön. En lätt bris spelar i vårdträdets löv och det går bra att sova med fönstret på glänt mot den slutna trafikbullerskyddade gården.

I varje tid söks en ny genial lösning för staden men frågan är ifall den finns överhuvudtaget? Vi kan emellertid konstatera att de kvaliteter som efterfrågas i modern stadsplanering ofta går att finna i den traditionella kvartersstaden. Så varför inte bygga den i Älvstaden?

Annette Vejen Tellevi
samordnare för Yimby Göteborg

Patrik Höstmad
samordnare för Yimby Göteborg

Rickard Stark
Okidoki arkitekter

YimbyGBG om: , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , ,


Stadsbyggandets Ecce Homo

$
0
0

De flesta har troligen hört talas om målningen Ecce Homo (se människan) i en kyrka i spanska Borja som en amatör i all välmening försökte restaurera. Som känt blev resultat snarare komiskt än tillfredsställande... Utopia arkitekter använde för någon vecka sedan denna tavla som en illustration av svenska arkitekters vardag. Det satte fingret på en process som vi även ser i stadsplaneringen i Göteborg. Vackra ord om blandstad, den goda staden och stadsliv mals i processen gång efter annan ner till en inte så komisk oigenkännlighet. Låt oss se på några konreta exempel i Göteborg.



Ett exempel på drömmar och visioner som förflackas är vad som hände med tankarna kring Eriksberg. Redan år 1988 berättade stadsarkitekten Gunnar Jansson från ett soligt Ramberget om planerna för stadsdelen.

 

Och från det här Sannegårdens centrum, ut emot kajen [...] där går en esplanad där man försöker göra den här goda staden som mest intensiv och blandad. Där finns det både bostäder, arbetsplatser, kontor, affärer, restauranger och träffpunkter för folk som kan träffas spontant eller arrangerat. Det är i det området och i Frihamnsområdet som vi tror mest på att den här mixen, den här blandningen i den goda staden går att göra.

"... den goda staden som mest intensiv och blandad ..."

"Där finns det både bostäder, arbetsplatser, kontor, affärer, restauranger och träffpunkter för folk som kan träffas spontant eller arrangerat."

 

Gunnar Jansson sa senare upp sig för att han kände sig överkörd och åsidosatt av Göran Johansson och Älvstrandsbolaget.

En annan klassiker är de planerna som funnit på att knyta ihop Eriksberg och Lundby. I de tidiga visionerna för bebyggandet av Norra Älvstranden pratades och skissades det stråk in mot Lundby. I översiktplanen från 1987 illustrerades stråket med något som kan liknas vid en modern variant av en brokig medeltidsgata. Men den nyligen framtagna planen för Bostäder vid Säterigatan fick stråket inte ens ett stadsrum utan gavlarna från glest placerade lamellhus utan verksamhetslokaler.

En modern medeltidsgata i Översiktsplanen 1987 ...

...blev en inte så modern förortsbebyggelse i detaljplanen 2014.

 

Vi har varit mycket kritiska till planen över Götaverksgatan av rent stadsplaneringsmässiga skäl från det att detaljplanen kom. Det kan vara intressant att blicka tillbaka på processen och se hur det tar sig uttryck när Älvstrandens konsortie har börjat ta de sista avgörande besluten. I Stadsbyggnadskontorets programplan från 1999 fanns förslag om att området skulle vara som en Arabisk medina och att en kanal skulle gå från hamnbassängen hela vägen fram till Lindholmsallén. Noterbart är också att området skulle ha en utpräglad centrumfunktion så allt var inte bättre förr – vi har åtminstone fått en viss blandning i vissa delar.

Alternativen i programplanen 1999: Arabisk medina eller ett tydligt centrum där bebyggelsen skjuter i höjden...

 

När det 2010 var det dags för en arkitekttävling för området hade funktionen ändrats till primärt bostäder. Tävlingen vanns av CF Möller och det vi ser är ett färgsprakande förslag där fasaderna av återvunnet aluminium i det närmaste glöder i guld. Husen har mycket speciella vinklar där taken är avfasade.

...vilket sedan 2010 leder till CF Möllers vinnande förslag Harbour stones...

... som efter att Älvstrandsmodellen har fått verka landat i detta.

 

Nu har det gått ytterligare tid och innan jul blev planen för Götaverksgatan laga kraftvunnen. Någonstans på vägen på slutet har uppenbarligen ambitionerna ändrats för nu är det helt andra illustrationer som visas. Verksamhetslokaler blir det endast ut mot Lindholmsallén och mot Hamnbassängen. I övrigt ska gatorna vara städade från verksamheter. De sprakande fasaderna som använts i kommunikationen kring detaljplanearbetet har ersatts med vad som verkar vara matt standardputs utan några nyansskiftningar eller andra intressanta optiska fenomen. Förvisso är det nu variation i färg mellan huskropparna vilket troligen kan bidra något till att få bort känslan av en enahanda modernistisk anläggning. Men borta är också de flesta av de mer intressantare vinklarna på husen. Än har det inte börjat byggas så det finns en möjlighet att innan spaden väl satts i marken har även de kvarvarande vinklarna på fasaderna rätats ut så att vi landar i standard lamellhus 1A.

När väl de sista skojiga vinklarna har rätats upp och fasadmaterialet bytts till puts så närmar vi oss kanske vad som redan finns i Sannegårdshamnen.

 

Ett annat fenomen kopplat till den här förflackningstendensen är att illustrationsritningarna ofta förmedlar något helt annat än hur det ser ut i verkligheten. Glaciären i Östra Kvillebäcken salufördes som en skir transparent byggnad med fasadvariationer som smälter samman med himlen. Verkligheten visade något helt annat.

Glaciären som skir, lätt varierad och transparent dröm.

Glaciären som en alldeles för lång kopia på ett lamellhus från 1974 utan bra kopplingar till gatan.

Glaciären anknyter till den göteborgska byggnadstraditionen och kulturmiljön. (Masthuggstorgets blå plåt är för övrigt ommålat i grått.)

 

Vi kan ta ett aktuellt fall som vi skrev om i förra veckan, Norra Masthugget, där stadsbyggnadskontrets fina kvartersstrutkur i och med Kanozis vinnande förslag hade blivit en plan som mer liknar fritt roterade kvarter på en plan yta. Nu är inte planen fastslagen men tittar man bort en sekund så börjar det tydligen dra sig mot något annat än stad bygg med gatan som utgångspunkt.

Stadsbyggnadskontorets programplan.

Älvstrandens/Kanozis strukturplan för Norra Masthugget.

 

Det är med dessa exempel i minne som lugnande ord från t.ex. Älvstranden inte alltid känns så lugnande. Inte sällan framhålls något i stil med att

Vi har lärt oss mycket sedan vi planerade Eriksberg / Lindholmen / Götaverksgatan / Sannegårdshamnen / Östra Kvillebäcken / Dockan / Eriksbergsterrassen / osv. Vi har nu nya erfarenheter och kunskaper och vi arbetar med nya inkluderande processer.

Det är lätt att förledas att tro att tankarna bakom t.ex. Frihamnen är nya och att nu har vi äntligen kommit på att blandstaden är det eftersträvansvärda så att det bara är att förverkliga den. Faktum är alltså att man gick in i arbetet i Erikberg med ungefär samma utsagor som vi nu gör i Frihamnen och Norra Masthugget och redan då talade man om Frihamnen i termer av blandstad. Vi lyssnar till stadsarkitekten Gunnar Jansson år 1988 igen.

 

Vad vi vill göra här är att bygga den goda staden, och börjar vi då längst inne i Frihamnen [...] det perfekta läget för en andra äppelhalva mot city. [...] Och där kan man bygga utan att dra på sig för mycket kommers, så man kan bygga en väldigt tät intensiv stadsbebyggelse med kontor, hotell, bostäder och kultur och vad det nu kan vara. Man får fylla igen en del av vattnet men den del får vara kvar för att det ska bli en spännande miljö och någon slags blå park har vi tänkt oss att vattnet ska fungera som.

Den där tanken om att det inte ska vara så mycket kommers finns kvar och manifesteras i den lägre bebyggelsen i stora delar av området där det i programplanen talas om att det inte kan blir så mycket verksamhetslokaler – utan de ska koncentreras till några utvalda stråk. Det enda som tydligt har ändrats är att Gunnar Janssons tal om en blå park har ersatts av tal om en grön.

Med detta i åtanke kan det vara intressant att fundera vad dessa förändringar i sena skeden av ambitioner, beskrivningar och illustrationer gör med och förtroendet för politiker, tjänstemän och stadsbyggnadsprocessen. Handlar interaktionen i stadsplanering om något mer än att på reklammanér sälja in en idé till medborgare och politiker?

Det är troligen mycket önskvärt att arkitektillustrationerna är mer realistiska och snarare beskriver verkligheten än att de förmedlar en dröm eller en vision. Det skulle kunna öka förtroendet bland allmänheten för de nya områden som planeras och för nybyggnadsprojekt om illustration och verklighet kommer så nära varandra som möjligt. Tyvärr krockar det delvis med Älvstrandens uppdrag att få upp attraktiviteten i ett område så att det går att få ut nybyggnadspriser. Därför måste mycket av ansvaret att förmedla verkligenheten ligga på Stadsbyggnadskontoret. Som någon påpekade, en byggnad som inte visas i något annat än i skymningsljus med ljusen tända i fönstren ska man alltid vara skeptisk till.

Inobis illustrationer av Kunskapsstråket Guldhedsgatan är föredömliga i sin realism.

 

För det andra är det möjligen ett demokratiskt dilemma att allmänheten invaggas i ambitioner som uppenbarligen inte kan cashas hem av stadsbyggnadsapparaten. Vad är orden i Vision Älvstaden värda? Vad betyder det som står i programplanen för Frihamnen i praktiken? Hur mycket kan Älvstranden frångå det Stadsbyggnadskontoret beskrev och illustrerade i programplanen för Norra Masthugget?

Samtidigt, säga vad man säga vill om illustrationer och strukturplaner men utan dem är det mycket svårt att få medborgarna delaktiga. Det är illustrationerna som är det absolut viktigaste sättet att förmedla och väcka intresse för den stadsbyggnad som planeras. Därför är det också viktigt att visa illustrationer i tidiga skeden och det är viktigt att dessa illustrationer görs på lika stort allvar som den 20 sidor långa kulturmiljöhistoriska bilagan.

Om stadsbyggnadskontoret, Älvstranden och byggherrarna arbetar fram många fler illustrationer, mer konkreta strukturplaner, visar på fler detaljer i och från gatuplan (och hoppar över perspektivet från helikopter) och gör illustrationerna så realistiska det bara går, så får alla medborgare som är intresserade av stadsbyggnadsfrågorna en möjlighet att både känna sig mer delaktiga och de facto vara mer delaktiga.

YimbyGBG om: , , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , , ,

Krönika: Effekten av ofria hyror

$
0
0

Under rubriken Krönika publicerar vi opinionsmaterial som uttrycker författarens personliga ståndpunkter, vilka inte nödvändigtvis är Yimbys officiella hållning i frågan. Då frågan som avhandlas i denna krönika är omdebatterad vill vi betona att vi gärna publicerar repliker på inlägget här på bloggen.


Systemet som bestämmer bostadshyrorna Sverige är en rest från ransoneringarna under andra världskriget. Då skapades en tillfällig reglering för att undvika kraftiga prisökningar i krigets spår. Det tillfälliga blev permanent, och en hegemoni har bildats runt föreställningen att priskontroll leder till social inklusion, en minskad segregation. Förhandlade hyror torgförs som ett sätt att göra staden tillgänglig för alla. Det är vad den politiska kartan säger, men frågan är om det verkligen stämmer med verkligheten? Vilka effekter har egentligen ofria hyror? I den här artikeln avser jag titta närmre på några konsekvenser av dagens hyressättning. Jag kommer börja med att diskutera sociala effekter, för att fortsätta med rörligheten på bostadsmarknaden och slutligen reflektera kring effekter på pendlingsmönster.

Hyresreglering



I Sverige sätts hyrorna i centrala förhandlingar med den socialdemokratiska intresseföreningen Hyresgästföreningen. De antas representera alla svenskar som bor i hyresrätt, vilket i sig för tankarna obekvämt österut. Som utgångspunkt används idén om att ett bruksvärde, i hög grad kopplat till lägenhetens standard, ska avgöra priset istället för vad marknaden är beredd att betala. 

Löftet om jämlikhet
I debatten anförs ofta från ekonomer, liberalt samt borgerligt orienterade tankesmedjor och från näringslivsintressen att dagens hyresmarknad är dysfunktionell som direkt följd av hyressättningssystemet. Även myndigheten Boverket ställer sig bakom detta i sin rapport Bostadsbristen och Hyressättningssystemet - ett kunskapsunderlag. Men den typen av resonemang missar i hög grad målet. Vitsen med systemet är inte att skapa effektivast möjliga resursfördelningssystem. Detta tankesätt är fullständigt främmande för liberalt sinnade personer, som ser detta som ett överordnat mål. Men den främsta motiveringen för förhandlade hyror tycks istället snarare vara att minska segregation. Därför måste kritik och genomlysning ta sitt avstamp utifrån sociala effekter.

Linnéstaden


Alla ska kunna bo attraktivt centralt - i alla fall enligt den politiska kartan.

Man kan konstatera att olika länder skiljer sig åt. Glädjande nog finns det forskning på svenska förhållanden. Cecilia Enström Höst, Bo Söderberg och Mats Willhelmsson undersöker Stockholms hyresmarknad i rapporten Household allocation and spatial distribution in a market under (“soft”) rent control. De intresserar sig särskilt för segregation. Deras resultat visar förvisso att inkomstsegregationen är något lägre ("less pronounced" som de uttrycker sig) inom hyresbeståndet i Stockholm än inom bostadsrättsbeståndet som de använder som representation för en frimarknad, men samtidigt följande intressanta fynd:

"When looking at segregation in terms of education, ethnicity, age, and number of children, our results indicate that the rent-controlled segment is at least as segregated as is the free-market benchmark. The results also indicate that this segregation is more pronounced when the property owner is a private landlord. Consequently, in the rent-controlled segment, households in the centre of Stockholm are more likely to have a non-foreign background, a higher level of education, fewer children, and be older than households in the suburbs."

De skriver att emedan ett kösystem kan uppfattas som rättvist och transparent är det i högsta grad diskriminerande mot unga och invandrare. De som får de mest attraktiva kontrakten må ha en något lägre inkomst än de som köper bostadsrätt i liknande läge men de tillhör en väletablerad socialt stark grupp vit medelklass. Hanna Fridell och Cecilia Brogren presenterar på ekonomidebatt relaterade fynd i artikeln Lyckas hyresregleringen motverka segregation i Stockholm? att den etiska segregationen som framträder i hyresrättsbeståndet helt lyser med sin frånvaro i det marknadsstyrda bostadsrättsbeståndet. Det framstår onekligen som att hyressättningssystemets påstådda socialt inklusiva effekter i hög grad blott är en myt.

"Gated City"
I själva verket visar det sig att den skeva och segregerande fördelningen av lägenheter bara är ett första lager. För den som gräver djupare framträder en fascinerande struktur som konsekvent motar bort och stänger ute socioekonomiskt svaga grupper. För det är inte särskilt konstigt att det är en väldigt specifik typ av person som får tag på attraktiva kontrakt. Det är inte svårare än att vissa har lättare att vänta in det bästa kontraktet än andra. En fördelning som grundar sig på kötid kommer alltid strukturellt gynna de som har möjlighet att stå i kö länge.

Gated City - Port in i Visby


Likt Visbys ringmur reser sig hinder på bostadsmarknaden som effektivt håller de inte redan etablerade på behörigt avstånd.

Här visar sig också en annan egenskap i den här gruppen som får attraktiva kontrakt. De är lågrörliga. De har i allmänhet ett ordnat liv och lågt  behov av att flytta. Det är en grupp som i genomsnitt kan väntas bo kvar längre. Det gör att attraktiva kontrakt cirkulerar långsammare, färre chanser finns att ta sig in. 

Å andra sidan framhålls också i litteraturen att förmånen av låg hyra i sig leder till en trögrörlighet. I artikeln Rent control and tenancy duration som undersöker danska förhållanden visar det sig till exempel att boende i prisreglerat bestånd bor i snitt 6 år längre. Liknande resultat finns från alla världens hörn, från Honkong i artikeln The effects of public housing on internal mobility in Hong Kong till New York i artikeln The effect of rent control on the distribution of income among New York City renters.

Det är inte bara så att de kontrakt som kommer ut på marknaden främst tillfaller stagade grupper. De som får kontrakten bor också kvar längre, vilket gör att omsättningen och därmed tillgången till attraktiva kontrakt är lägre. Det innebär att den sociala exklusionen från staden blir större. Dessutom kan man inte negligera att de svenska förhandlade hyrorna har haft på produktionen av hyresrätter. Ekonomihistorikern dr Jan Jörnmark konstaterar att sedan systemet sjösattes har hyresrättsproduktionen halverats var tjugonde år i Sverige.

Pennygången


Pennygången har blivit en symbol över brytningen mellan den gamla socialistiska folkhemsvisionen och en modernare syn på vad rättvisa är. Att striden nått så långt utanför centrum indikerar hur allvarligt dagens hyressättningssystem begränsar tillgången.

I praktiken hanterar utsatta grupper det ofta genom att söka sig till andra marknader där de inte blir strukturellt diskriminerade. Fridell och Brogren konstaterar i sitt debattinlägg att medelåldern i respektive bestånd är slående lika, medan det på en frimarknad kan antas att bostadsägare i högre grad utgörs av äldre personer som hunnit göra karriär och samla ihop kapital. Det tycks som att ungdomar i hög grad tidigt tvingas in i ett ägande med de inlåsningar och risker med bundet kapital det innebär för att få hitta ett hem i staden.

Det är dock inte en möjlighet som är öppen för alla. Det kräver en god inkomst eller föräldrar som kan hjälpa till med insats eller borgen. De som drabbas hårdast är de som inte har tillgång till kapital nog att söka sig till ersättningsmarknaden. Istället blir de effektivt utelåsta inte bara från en attraktiv stadsdel, utan i allt högre grad från hela staden. De får söka sig utåt kransen så gott det går. 

Pendling på steroider
Trögrörligheten på bostadsmarknaden har ytterligare långtgående effekter. Den låga rörligheten i bostadsbeståndet gör att även om en hyresgäst får ett nytt jobb längre bort tenderar denne att bo kvar. Samtidigt gör förekomsten av förmåner att det är mindre intressant att flytta. Då riskerar man förlora förmåner. Detta leder till en struktur där vi pendlar längre och längre om varandra istället för att med hjälp av ett väloljat fördelningssystem byta bostäder med varandra så att var och en får kortare resor till sina vardagsmålpunkter. Robert Krol och Shirley Svorny lyckas i sin artikel The effect of rent control on commute times visa ett statistiskt positivt samband mellan förekomsten av priskontroll och pendlingstider. Ju starkare priskontroll desto värre blir effekten. De noterar också i sin slutsats att människor i priskontrollerade bostadsmarknader väljer bort att söka vissa jobb eller tvingas avgränsa sig i vilken geografiska yta de söker jobb inom, vilket minskar effektiviteten på arbetsmarknaden.

Partihallsförbindelsen


Istället för en rörlighet i bostadsbeståndet som ger närhet har vi fått låsningar och masspendling.

Pendlingstid är givetvis bara ett möjligt sätt att försöka kvantifiera effekten av låg rörlighet och inlåsningseffekter på bostadsmarknaden. Det som döljer sig bakom begreppet är ökad trängsel på vägarna och i kollektivtrafiken, mer buller och utsläpp samt ständigt ökande behov av stora investeringar i pendlingslösningar. I ett andra steg har detta också en stark inverkan på stadsplaneringen som sådan. Istället för blandstadsprojekt läggs fokuset runt storskaliga trafiklösningar. Vi får Götatunneln, Västlänken och Förbifart Stockholm. Dessa leder i sig själva i hög grad till etableringen av bostäder med långa pendlingsavstånd.

Avslutande reflektioner
Hegemonin omkring förhandlade hyror är stark i Sverige, och även här i nätverket har systemet en stark ställning. Men den grundar sig i ren mytbildning omkring påstådda positiva effekter som i hög grad inte går att observera i verkligheten. I själva verket leder de centralt förhandlade hyrorna till vidmakthållandet av etnisk och åldersmässig segregation, att grupper utanför bostadsmarknaden stängs ute ur städerna, samt trögrörlighet på bostadsmarknaden med ohållbart ökande pendling som följd. Detta leder till att stadsplaneringen kommer i skymundan av trafikplanering.

Yimby är ett nätverk som står upp för hållbar utveckling av täta och attraktiva städer. Hållbar utveckling sägs ofta stå på tre ben. Jag har visat att vårt hyressättningssystem underpresterar kraftigt ur social synvinkel. Vidare leder det till ökad masspendling och relaterade ekonomiska och ekologiska kostnader. Det är svårt att på ett trovärdigt sätt vara för både dagens hyressättningssystem och Yimbys kärnvärden om hållbara, täta och attraktiva städer.

YimbyGBG om: , , , , ,

Bloggar om: , , , , ,

Yimbypriset 2015 - nomineringar

$
0
0




Det har blivit dags att utse en vinnare av vårt årliga stadsbyggnadspris, Yimbypriset. Som vanligt har vi tagit fram några nominerade. Självklart går det även att nominera egna kandidater.
Alla Yimby Göteborgs medlemmar är välkomna att rösta!
Se nedan för info om de nominerade och om hur du röstar.
 



Årets nominerade är:

Stadsbyggnadskontoret (handläggare Tore Hjelte och Magnus Uhrberg)
För plan med kvartersbebyggelse vid Rambergsvallen
För en mycket bra plan med den klassiska kvartersbebyggelsen vi hoppas blir normalfallet i framtiden. Läs mer

Stadsplaneringsforum Centrala Hisingen (SCH)
För engagemang i stadsbyggnadsfrågor
För sitt starka engagemang för utveckling av sin närmiljö där de lyckats påverka planeringen och locka medborgarna in i stadsbyggnadsdebatten genom olika initiativ, bland annat den årligen återkommande "Flunsåsstråkets dag". Läs mer

Trygg vacker stad/Park- och Naturförvaltningen / Stadsbyggnadskontoret / Trafikkontoret m fl
(projektledare
Ulrika Barkman)
För omdaningen av Rosenlund

Omvandlingen från en trist och otrygg gatumiljö har fått en mycket god start med ökat stadsliv, framtiden för Rosenlund ser lovande ut. Läs mer

Ola Serneke
För initiativet till Karlavagnstornet och blandstad på Lindholmen
För initiativet till en av få utmanande och vågade stadsbyggnadssatsningar i Göteborg som också visar att Nordens högsta skyskrapa går utmärkt att kombinera med äkta blandstadsbebyggelse med verksamhetslokaler i bottenvåningarna på Lindholmen. Läs mer


Så här röstar du! 

Skicka din röst till info@gbg.yimby.se. Skriv vem/vilka du vill ska vinna årets Yimbypris, motivera gärna! (endast epoströster räknas)
Sista dag att rösta är 23 mars. OBS! Endast medlemmar kan rösta.




Tidigare års pristagare: 

2014 - Gustav Appell och Joakim Häggström (Gustav Appell Arkitektkontor)
Emma Hedenryd och Rolans Sundell
(Älvstranden Utveckling)
för sitt arbete med Kville Saluhall.

2013 - Håkan Cullberg och Tomas Lundberg
för sitt arbete med en komplett stadsplan för Frihamnen, kallad Viking Green City.




REGLER.
Yimby Göteborgs stora pris till Albert Lilienbergs minne (Yimbypriset) är ett årligt stadsbyggnadspris som går till personer och organisationer som bidragit till en bättre stadsutveckling i Göteborg. Vinnaren utses av Yimby Göteborgs medlemmar genom omröstning via epost. Endast röster av medlemmar räknas.
Tävlingen och rösträkningen administreras av Yimby Göteborgs samordnare. Resultat kan inte överklagas.


LILIENBERG.
Stadsplanefantasten Lilienberg, som vi på detta sätt väljer att hylla eftersom vi älskar stadsplaner, var stadsplanechef i Göteborg 1907-1927 och stod bakom stadsplaner för bland annat Gamlestaden, Kungsladugård, Bagaregården.

YimbyGBG om: , , , , , , , , ,

Bloggar om: , , , , , , , , ,

En stadsbyggnadstävling!

$
0
0

Den sista mars ska en vinnare utses bland de tävlingsförslag om ny tillbyggnad till Handelshögskolan som varit utställda sedan början av februari. Projektet ska inkludera den ena av minst tre nedgångar till Västlänkens Hagastation.



Byggnaden skall ersätta den låga tegelbyggnaden på hörnet av Vasagatan och Haga Kyrkogata. Det är ett hus som formmässigt kommer att utöva en stor påverkan på sitt gaturum, eftersom det inte bara skall förhålla sig till Handelshögskolans vita strama uttryck, men även kunna "prata med" både Vasagatans stenstadshus och det gamla Stadsbiblioteket i Hagaparken.

Byggnadens uppdrag är dock inte bara ren byggnadskonst; placeringen på en av stadens viktigaste gator, som ersättning för en mycket sluten, direkt avvisande byggnad och mitt i skärningen mellan Vasastaden, Annedal och Haga gör att man även måste se detta som en stadsbyggnadstävling: Den inbjuder till tankar om hur de bästa byggnaderna samverkar med sina omgivningar. Hur man på detta ställe kan skapa synergieffekter som gynnar både Handelshögskolans studenter och personal, Västlänkens resenärer och Vasagatans stadsliv.

Programmet för tävlingen har tydligen gett förhållandevis fria ramar vad angår rumsprogram och funktionskrav. Alla förslagen innehåller dock ungefär samma funktioner som nya auditorier, kårlokaler med studentcafé/bar samt arbetsrum för personalen. Samtliga tävlingsbidrag lägger stor vikt vid tekniska krav som t.ex. energiförbrukning och ventilation vilket kan få en till att hoppas att det inte blir kapaciteten på ventilationsrören som kommer  att bestämma vilken lösning som vinner.

Man kan skriva mycket om material och formdetaljer, men jag väljer att gå igenom förslagen utifrån ett urbant förhållningssätt: hur förhåller de 6 förslagen sig till offentligheten. Och här är det stora olikheter.

Vissa väljer att låta uppgången från Västlänken vara en främmande, innesluten del som inte alls har kontakt med den övriga byggnaden, medan andra ser uppgången som den stora tillgången till byggnaden. Vissa tycks se en utbildningsinstitution som en isolerad enhet, andra har arbetat mycket med hur en interaktion med allmänheten kan fungera. I genomgången använder jag ordet integrationsgrad för att indikera hur öppet och offentligt byggnaden framstår.

Höjdmässigt ansluter alla sex förslag sig till Carl Nyréns vita huvudbyggad, men där tre stycken (Campus Diem, Annex samt Unus et Vetera) drar sig undan och lägger den höga byggnadskroppen in emot gården, har de tre övriga (Haga Forum, Varp och Öppet hus) valt den urbana varianten att komplettera gaturummet med en hög byggnadskropp som följer gatulinjen.

 

Haga Forum

  

Byggnaden står som en svart tvilling till Nyrens vita byggnadskropp. Undervåningen är 6 meter hög, vilket skapar en mycket välkomnande känsla till både Västlänksstationen och den nya ingången till Handels bredvid.

Byggnaden utnyttjar det förhållande att man redan skall gräva ned sig för Västlänken för att placera auditorier för Handels i två våningar under jorden. Bortsett ifrån att dessa förmodligen kommer att ha vissa offentliga arrangemang finns det ingen naturlig vardaglig kontaktyta mellan utbildningsinstitutionen och offentligheten inbyggd i komplexet. Alla uppehållsfunktioner (studentcafé mm) vänder sig således mot gården.

Integrationsgrad: Medel.

Tävlingsbidraget ses här:

http://handels.gu.se/digitalAssets/1514/1514478_haga_forum_a3.pdf

 

 

Annex

 

 

Byggnaden lever upp til sitt namn. Den underordnar sig helt Nyréns byggnad genom att kopiera både höjd och material. Dock lägger den sina fönster i lågformat och drar sig tillbaka från gatan och signalerar därmed både tyngd, alvar och förnämlighet.

På samma sätt är både ingången till Handelshögskolan och ingången till Västlänkstationen ganska anonyma, tyngda under identiska baldakiner som mera signalerar exklusivt hotell än ett ställe där många skall känna att det är naturligt att röra sig.

Integrationsgrad: Låg

Tävlingsbidraget ses här:

http://handels.gu.se/digitalAssets/1514/1514475_annex_a1_72dpi.pdf

 

 

Varp

Denna byggnad låter Västlänkstationen uppta den största delen av fasadlivet och ger oss en bred nedgång, dekorerad både interört och exteriört med gulglaserat tegel.

Undervåningen i övrigt består av kårlokaler med bar och det finns en visuell kontakt mellan dessa och stationen. Man kan föreställa sig att baren blir offentlig, men den är inte synlig från gatan. På våningarna däröver har man placerat auditorierna, varför fasaden blir ganska sluten på denna nivå.

Integrationsgrad: Medel.

Tävlingsbidraget ses här: 

http://handels.gu.se/digitalAssets/1514/1514440_varp.pdf

 

 

Campus Diem

 

Byggnadskomplexet har tydlig Campuskaraktär. Det består av flera oregelbundna byggnadskroppar med en öppning emellan som ledar allmänheten in mot Handelshögskolans gård. Den utnyttjar Västlänkens djup till att skapa höga öppna rum ned i marken som skall fungera som både foajéer till auditorierna och som uppehållsrum.

Det är ett tydligt trädgårdsorienterat hus, som med en annan placering skulle ge ett sympatiskt öppet uttryck, men som på sin kraftigt urbana plats känns som en främmande fågel. Jag skulle dock gilla att se detta som en del av Campus Näckrosdammen.

Trots bristande urbanitet är integrationsgraden: Hög

Tävlingsbidraget ses här:

http://handels.gu.se/digitalAssets/1514/1514477_campusdiem_l--g-kvalite.pdf

 

 

 

Unus et Vetera

  

 

Västlänkens ingång har placerats ut emot gatan, men det är enbart den som vänder sig mot offentligheten. Huvudingången till Handels bevaras där den är idag, och man skall således gå in på gården för att ta sig till byggnadens nya funktioner. Detta betyder att skolan kommer att sluta sig ännu mera än den gör nu med auditorier och studentbar som helt interna funktioner.

Integrationsgrad: Mycket låg

Tävlingsbidraget ses här:

http://handels.gu.se/digitalAssets/1514/1514439_unus-et-vertere_planscher_a1.pdf

 

 

Öppet hus

(Se även illustrationen överst)

Huset följer gatulinjen, och har som ambition att vara både en öppen glasbyggnad, och en tydlig byggnadskropp. På samma sätt försöker den att både berika gatumiljön och sitt inre. Jag tycker den lyckas ganska bra.

Bygggnaden samlas omkring ett stort öppet atrium med auditorier, studentbar, dansgolv och stora trappor med sittmöjligheter. Både visuellt och konkret finns det kontakt med Västlänksnedgången, där man har skapat en spännande lösning med cykelparkering runt nedgångens rulltrappor. Ett hus som på ett urbant sätt öppnar upp sig mot staden och leder in offentligheten både till utbildningen och till stationen.

Man kan ha synpunkter på fasadens träinramade triangler, men som byggnadsstruktur är detta en favorit.

Integrationsgrad: Hög

Tävlingsbidraget ses här:  

http://handels.gu.se/digitalAssets/1514/1514479_--ppet-hus_boards_raster_small.pdf

 

Krönika: Västlänken och den täta blandstaden

$
0
0

Under rubriken Krönika publicerar vi opinionsmaterial som uttrycker författarens personliga ståndpunkter, vilka inte nödvändigtvis är Yimbys officiella hållning i frågan.

Västlänken

Västlänken är ett av de mest omdiskuterade infrastrukturprojekten i Göteborgs historia. En bidragande orsak är förmodligen att den till stor del finansieras genom trängselskatt. Hade staten ensam tagit kostnaden för Västlänken hade debatten kanske varit mindre intensiv. Att finansieringen varit så omstridd har också medfört att många andra frågeställningar hamnat i skymundan i den mediala debatten.

En viktig fråga som hamnat i bakgrunden gäller vilka konsekvenser Västlänken har för stadens urbana utveckling. Kommer Västlänken att bidra till att Göteborg blir en tätare, mer blandad och sammanhängande stad eller kommer den tvärtom att förvärra stadens utglesning och uppdelning? Kort sagt, är Västlänken bra eller dålig ur ett Yimby-perspektiv? Eftersom det är en viktig fråga så kan det vara bra att fundera en smula kring den.



Ett argument av Yimby-karaktär som ibland anförts mot Västlänken handlar om att syftet med projektet är regionförstoring, dvs. att minska restiderna så att det blir möjligt för fler människor att pendla till Göteborg. Med bättre pendlingsmöjligheter antas följa en ökad risk för utspridning, eftersom det möjliggör för människor att välja bort kärnan till förmån för periferin. Det ligger något i det argumentet. Det blir ju uppenbart lättare att ta sig in och ut från Göteborg med Västlänken.

Skapar Västlänken sprawl?

 

Vad argumentet dock missar är att det inte är all periferi som blir mer tillgänglig genom Västlänken, utan ett begränsat antal, geografiskt avgränsade upptagningsområden runt pendeltågens stationer. Det är en avgörande skillnad mellan tåg och bil. Tågtrafik skapar förutsättningar för koncentrerade agglomerationer eftersom tåget, till skillnad från bilen, är bundet till ett begränsat antal stationer. Det stora problemet när det gäller sprawl är istället bilpendlingen, som öppnar en vidsträckt geografisk yta för utspridning. Ska man komma till rätta med regionens problem med sprawl så är det bilpendlingen som måste angripas. Att göra tågpendling mer attraktiv och effektiv är ett sätt att göra just det.

Tar man hänsyn till Västlänkens förutsättningar att motverka bilpendling, både direkt genom att göra tågpendlingen mer attraktiv och effektiv och indirekt genom finansieringen med trängselskatt, så talar det mesta för att Västlänken de facto motverkar sprawl. En växling från bilpendling till tågpendling skulle betyda en växling från villamattor, motorleder och köpcentrum i riktning mot lokal förtätning och ökat blandstadsbyggande i regionens stationssamhällen och en möjlig återfödelse för den ”småstadsurbanism” som bilismen ödelade under andra hälften av 1900-talet.

Västlänken stärker urban utveckling även i mindre städer. Här Alingsås.

 

Ett annat stadsutvecklingsargument som riktats mot Västlänken är att den kommer att hindra en del av byggandet i staden under de tio år som arbetet är tänkt att pågå, delvis eftersom vissa områden inte kan bebyggas innan projektet är färdigt, delvis eftersom själva tunnelbygget kommer att låsa upp resurser och personal i såväl privata företag som offentlig förvaltning. Bygget är dock indelat i ett flertal åtskilda områden och varje enskilt område kommer bara att påverkas mellan ett halvår och två-tre år. Det är dessutom ytterst få av stadens centrala nybyggnadsområden som direkt påverkas av bygget. Men argumentet har trots detta en viss bäring, givet att man uteslutande fokuserar på den tid då Västlänken är under konstruktion, dvs fram till ca 2028.

Det avgörande är vilket tidsperspektiv man anlägger. För varje år som går efter Västlänkens färdigställande så blir argumentet allt mer irrelevant, i och med att Västlänkens stimulerande effekter på bl.a. arbetsmarknad, utbildningssektor och handel och dess dämpande effekter på biltrafik och parkeringsbehov förverkligas. Med all sannolikhet så kommer också Västlänken att kraftigt öka exploateringstrycket i stationslägenas upptagningsområden. Med ett tidsperspektiv längre än 2028 så är ekvationen vad gäller Västlänkens effekter på exploateringen i staden entydigt positiv.

Ett tredje argument som förts fram mot Västlänken är att den i praktiken omöjliggör lokal kollektivtrafik under mark i centrala Göteborg. Om det hade stämt så hade det varit ett allvarligt problem, eftersom stadens fortsatta tillväxt kommer att kräva att den framtida lokala kollektivtrafiken blir planskild i vissa centrala sträckningar och det är opinionsmässigt lättare att få gehör för tunneldragningar än för högbanor.

Som tur är så finns det goda möjligheter att kombinera Västlänken med framtida nedgrävd spårväg. Ett exempel är Allélänken, det hittills bästa förslaget till lokal planskild kollektivtrafikkoppling. Som Patrik Sterky, en av upphovsmännen, nyligen sa i ett reportage i GP så passar Allélänken bra ihop med Västlänken. Det finns tillräckligt med plats för båda. Att Västlänken skulle omöjliggöra planskild lokal kollektivtrafik är alltså inte sant. Det är tvärtom så att Västlänken skapar positiva synergieffekter för en lokal planskild kollektivtrafik.

Allélänken är ett bra komplement till Västlänken.

 

Västlänken är primärt en pendeltågslösning och det är där den stora direkta effekten kommer att vara. Men Västlänken kommer naturligtvis också att ha en kapacitetshöjande indirekt effekt på stora delar av stadens och regionens kollektivtrafiksystem. Det går inte att överskatta betydelsen av detta i en situation där tågresandet ökar dramatiskt samtidigt som säckstationen på Centralstationen nått sitt kapacitetstak. Tack vare Västlänken så behöver inte Gullbergsvass ätas upp av en växande säckstation utan kan istället utvecklas till en tät, levande blandstad. Precis som Jernhusens inspirationsbilder utlovat.

Västlänken öppnar Gullbergsvass för stadsutveckling.

 

På samma sätt möjliggör Västlänken en kraftig förtätning och stadsmässig utveckling av Göteborg när fler människor och hus kan fylla staden istället för fler bilar och parkeringsplatser. En samlad bedömning av Västlänkens urbana effekter kan i min mening bara leda till en enda slutsats: Yes in my backyard! :)

Johannes Hulter (S)
vice ordförande Byggnadsnämnden

Viewing all 706 articles
Browse latest View live


Latest Images